Internationell politik&Massmedia&Politik/ekonomi&Politik/EU26/06 12:20

Just nu flödar media över vad gäller försök att skylla på väljarna, de där som röstade fel i England, för inte kan det vara något fel på EU-projektet eller de styrande där, eller demokratin i EU. Naturligtvis är allt detta bara försök att blanda bort korten för oss. Jag tror inte det går längre.

Jag har hela tiden sagt att EU är ett krigsprojekt. Det ser vi allt tydligare tecken på de senaste åren. Dels deltar många EU-länder i krig mot stater i MÖ, och det var också EUs fel att kriget i Jugoslavien bröt ut och på det sätt som skedde, liksom nu eländet i Ukraina. Ekonomiska sanktioner är, fast många inte inser den saken, en form av krig och sådana utsätter man nu Ryssland för i stor stil.

Inte minst, EU-eliten för ett krig mot befolkningarna i EU, där resurser hela tiden förs från folkflertalet till eliterna. Man har dessutom något så vanvettigt som en s.k grundlag, Lissabonavtalet, som stipulerar att det ska föras en bestämd, alltså en nyliberal ekonomisk politik i EU. En sådan politik får alltid en  trickle- upeffekt, att resurserna förs nerifrån och uppåt i samhället. Resultatet är skenande arbetslöshet och starkt tilltagande ojämlikhet både inom enskilda EU-länder och mellan sådana. Tyskland står hittills som den stora vinnaren här. Den  här politiken inbär dessutom en stagnation både vad gäller samhällsutvecklingen och vad gäller vetenskap och teknologi.

Vad gör då EU när missnöjet bland folk börjar bli besvärande, som nu den brittiska omröstningen om EU-medlemskapet? Jo, man tar till, hot, straff och hämndåtgärder, precis som man gjorde mot Grekland för något år sedan. Knappast någon åtgärd kan slå dessa vad gäller att skapa avsky mot de styrande EU-eliterna. Det folkliga missnöje som man väcker, verkar dessa eliter tänka sig, ska de övervinna med militära medel, även inom Europa. Sådant kan inte heller kallas för fredspolitik.

I värsta fall tänker sig eliterna att yttre fienden, terrorister, Ryssland, Kina, vad man nu kan tänka upp, ska svetsa Europa samman, såsom yttre fiender har en tendens att göra. Jag tror att man bedrar sig här. Det finns inte tillräckligt med ”vi-känsla” inom Europa för att en sådan taktik ska fungera.

Sen har vi propagandan. Propaganda är otroligt effektiv, när den är enhetlig och har pågått en tid, men dess varaktighet är inte oändlig. Förr eller senare ser allt fler människor diskrepansen mellan propagandans utsagor och den verkliga världen och idag har alla större möjligheter att få alternativ information från andra håll, ex från nätet. Vi kan bara se på g:a Sovjet. Där misstrodde ryssarna nästan allt som sades och skrevs i media och föreställde sig att verkligheten var den motsatta. Följaktligen kom många ryssar att idealisera Väst, tro att allt var bättre här i Väst än det faktiskt var. I EU börjar nu propagandan så smått få samma effekt. Fler och fler tror inte längre på media eller på den politiska retoriken. Sådan misstro är förödande för alla länder där den sprider ut sig. Den gynnar aldrig fred och utveckling.

Alla sådana här försök, som EU, att slå ihop många länder och behärska stora områden har kraschat – förr eller senare. När EU kommer att krascha är bara en tidsfråga. I morgon eller om 75 år? Den andra viktiga frågan här är hur kraschen kommer att se ut. Kommer den att vara tämligen fredlig och någotsånär välordnad eller krigisk och förödande. Det beror delvis på hur EU-eliterna agerar idag.

/Kerstin

Länkar:
- EU hotar Storbritannien – vi förhandlar inte, Lena Mellin, AB, 27/6 2016

Fler länkar kan tillkomma senare

Internationell politik&Politik/ekonomi24/06 11:20

Så har då det osannolika hänt. I England röstade en lite majoritet för utträde ur EU. Jag har ingen speciell idé om vad det kommer att innebära – om Englands ledare nu verkligen försöker effektuera folkets önskan. Men riktigt den katastrof som det framställs som kan det ju knappast vara.
Får nog anledning att återkomma om den här saken.

/Kerstin

Ideologier/propaganda&Internationell politik&Massmedia&Politik/ekonomi26/05 12:24

Såg programmet ”Dokument inifrån” igår kväll (se länk nederst). Det var ett program som sände kalla kårar utmed ryggen. Jag har länge frågat mig om Sverige hotats eller mutats att släppa in USA/Nato i Sverige. Efter programmet, där flera högt uppsatta personer inom Nato och i USA uttalade sig, verkar det inte råda något tvivel. Sverige hotas/pressas att gå med i Nato (än så länge bara att skriva under Värdlandavtalet men det är ungefär samma sak vad gäller Sveriges säkerhet).

Programmet gav en räcka förklaringar till varför USA (och Nato ÄR USA) anser att svenskt territorium är viktigt för att kunna nå och anfalla Ryssland militärt (ja alltså försvara Västeuropa mot Ryssland, enligt deras beskrivning). Därmed förstår man också varför Ryssland måste betrakta Sverige som ett fientligt land numer.

Jag drar slutsatsen att planeringen av ett USA-krig mot Ryssland, där Sverige får fungera som ryskt bombmål, är långt gången. I det fallet Sverige används för att angripa Ryssland så är ryska bomber över Sverige en självklar konsekvens.

Vi ser just nu alla de förberedelser som USA brukar göra inför ett militärt anfall på ett land, först ekonomiska sanktioner för att försvaga landet ifråga, samtidigt med en massiv propaganda som ska övertyga människor i Väst om att det tilltänkta offret, landet att bomba sönder, är fientligt inställt och har dolda planer på att anfalla oss i Väst eller att man inom landet behandlar alla eller somliga medborgare riktigt illa, för att vi i Väst ska anse det vara en god gärning att anfalla landet ifråga.

Alla vet att Ryssland utsätts för ekonomiska sanktioner sedan några år och ingen som har två celler i hjärnan kan ha undgått att notera att Ryssland, framför allt dess ledare Putin, utsätts för en närmast otrolig och intensivt negativ propaganda. Det senaste i den vägen var när ”terrorforskaren” Brun föreslog att de trasiga tv-masterna var förstörda av ”Putin”.

Vidare hotar man Ryssland genom att inrätta Natobaser runt och så nära Rysslands gränser som möjligt, därpå förklarar man för oss, när Ryssland ser till att vidta motåtgärder för att trygga sitt land mot fientliga angrepp, att Ryssland är väldigt aggressivt. Införlivandet av Krim (som skedde med Krimbornas uttryckliga önskan) förklaras vara en aggressiv handling som strider not internationell rätt och som visar hur expansivt och aggressivt Ryssland är. Glömt är det faktum att fascistjuntan i Kiev, som tog makten illegalt i Ukraina, som gjorde en statskupp och avsatte den demokratiskt valde presidenten där, började med att hota alla rysktalande i Ukraina och de är många. Glömda är också alla de fall där USA/Nato delat på stater eller anfallit dem i strid mot internationell rätt.

De numer återkommande militära Nato-övningarna i Sverige och över Östersjön kan dessutom inte ses som annat än rena provokationerna mot Ryssland, liksom den antiryska propagandan i Sverige.

USA:s målsättning är att splittra Ryssland och slå sönder landet i en massa små enklaver som var för sig är militärt svaga och kan kontrolleras av USA och för det syftet anser USA att Sveriges territorium är väsentligt, avslöjade man i TV-programmet. Det är bara en tidsfråga när USA sätter in militär också mot Ryssland. Endera försöker de provocera Ryssland att göra något som ger dem anledning att starta ett regelrätt och militärt krig mot Ryssland eller så kommer vi så småningom att få se en amerikansk false flagg-operation för det syftet. Frågan är bara om det tar ett, två eller tio år innan helvetet brakar loss över oss.

Vi ska framför allt inte inbilla oss att USA är en välmenande stat som är våra pålitliga vänner. Vi må försöka vara vänner med USA men USA har inga vänner, bara tillfälliga vasaller som man behandlar anständigt så länge man anser sig ha nytta av att göra det. USA har bara eviga intressen och dem kommer man att försvara och göra allt för att utvidga, även över sina vasallers lik. Man offrar utan samvetsförebråleser vilka länder som helst, och deras befolkningar, för dessa intressen.

Jag är helt enkelt skräckslagen vad gäller Sveriges framtid och hoppas bara att helvetet över oss inte brakar loss förrän jag har lämnat jordelivet.

/Kerstin

PS: Så såg vi Löfvén genomför en mycket ful aktion igår, att ombilda regeringen samma dag som Värdlandavtalet röstades igenom i riksdagen. Därmed garanterade han att media inte skulle skriva mycket om detta beslut utan koncentrera sig på regeringsombildningen istället.

Länkar (fler kan tillkomma):

– Dokument inifrån 25/5 2016
Special Forces Unconventional Warfare, nov 2010
– Uttalande av Stoltenberg (Natos generalsekreterare) enligt artikel i Zerohedge.com: ”In an interview with Bild on Thursday, NATO chief Jens Stoltenberg said Russia is seeking to create ”a zone of influence through military means”. ”We are observing massive militarisation at NATO borders — in the Arctic, in the Baltic, from the Black Sea to the Mediterranean Sea,” he told the newspaper”. (Kommer inte in på sidan just nu,försöker återkomma med länk.)
Man tror att man är förflyttad till galningarnas paradis när man läser detta. Det där är samma yttrande som många ironiskt kommit kommit med när de visar kartor på Nato-baser runt Ryssland:Titta så nära Nato Ryssland har lagt sitt territorium.

Internationell politik&Politik/ekonomi20/05 19:37

Nu har media riktigt frossat i ”gissningar”, direkta och indirekta, att Ryssland skrämmer oss genom att visa hur lätt det är att slå ut vår infrastruktur.

Men kära nån, Ryssland vill inte att vi går med i Nato och de har all anledning att ogilla värdlandavtalet. Då har de ju ingen som helst anledning att skrämma in oss i Nato.

USA däremot skulle, åtminstone rent teoretiskt, ha ett intresse av att skrämma oss så att större delen av svenska folket accepterar både värdlandavtal och senare medlemskap.

Visst vore det roligt om journalister i svenska media och även ”terrorexperter” kunde tänka en enda klar tanke – i alla fall ibland.

/Kerstin

Länkar (fler kan komma)
Experterna efter mastsabotagen: Det kan vara ryssen, Christian Ploog, Nyheter 24 (troligt datum 17/5 2016) Terrorexperten som säger detta heter Hans Brun (!)

Internationell politik&Politik/ekonomi&Politik/EU02/05 19:23

Dan har grävt och som oftast, när han gör det, hittar han något. Den här gången hittade han länkar till Greenpeace och Der Spiegel, om de hemliga TTIP-dokumenten:

http://www.ttip-leaks.org

och

http://www.spiegel.de/…/ttip-das-steht-in-den-geleakten-dok…

/Kerstin

Internationell politik&Politik/ekonomi&Politik/EU22/02 15:17

Mitt förra inlägg handlade om vad vi kan göra för att förbättra mottagandet av de flyktingar som söker asyl i Sverige. Men varifrån kommer flyktingarna? Varför har de lämnat sina hemländer och gett sig ut på en resa där de i många fall riskerar livet? Finns det något som de beslutande politikerna, i Sverige, i EU eller i FN, skulle kunna göra för att minska flyktingströmmarna? De frågorna tänker jag skriva om.

Några svar på mina frågor kan hittas i en färsk artikel i den ledande spanska dagstidningen El País. I lördags intervjuade de Syriens president Bashar al-Assad och redan i rubriken finns en sorts svar, i form av ett citat: ”80 länder stöder terroristerna i Syrien”.

Intervjun i El País kan läsas på engelska. Man kan även lyssna på åtta minuter av intervjun i en filmsnutt i anslutning till artikeln (1). Här är några frågor och svar ur den långa intervjun, med min översättning till svenska:

”Question: Turkey has started bombing from their territory into Syria.

Answer: Exactly, and before that bombing, Turkey was sending the terrorists, it’s the same, the same goal, the same effect, in different ways. So, Turkey has been involved in Syria since the very beginning.”

Fråga: Turkiet har börjat bomba Syrien från sitt territorium.

Svar: Precis, och före den beskjutningen skickade Turkiet terrorister, det är samma sak, samma mål, samma effekt, på olika sätt. Turkiet har varit involverat i Syrien från första början.

Lite senare i intervjun:

Q. What can the Syrian government do to stop that flow of refugees that has caused so many people to drown in the Mediterranean Sea. What can be done?

A. As I said, it is not only about Syria, it’s about the rest of the world. First of all, Europe should lift the embargo on the Syrian people; they don’t have an embargo on the Syrian government, it is against the Syrian people. Second, Turkey should stop sending terrorists to Syria. Third, as a government, we have to fight the terrorists, definitely, and we have to keep the living moving forward by any means in order to allow the Syrians to stay in their country. This is the only way that we could bring those people back or convince them to come back to their country. And I’m sure the majority of them want to come back to Syria. But, as I said, in the end you need to have the basic or minimum requirements for living.”

Fråga: Vad kan Syriens regering göra för att stoppa strömmen av flyktingar som har medfört att så många har drunknat i Medelhavet. Vad kan göras?

Svar: Som jag sa, så handlar det inte bara om Syrien, det handlar om övriga världen. För det första borde Europa slopa handelsembargot mot det syriska folket; de har inte ett embargo mot syriska regeringen, det är mot syriska folket. För det andra borde Turkiet sluta upp med att skicka terrorister till Syrien. För det tredje är vi som landets regering tvungna att bekämpa terroristerna och vi måste höja levnadsstandarden på alla sätt för att möjliggöra för syrierna att stanna i sitt land. Det är det det enda sättet att få tillbaka de människorna eller förmå dem att återvända till hemlandet. Och jag är säker på att majoriteten av dem vill komma tillbaka till Syrien. Men som jag sa, till slut handlar det om de grundläggande levnadsbehoven.

Om vi ska dra några slutsatser av det som sägs om flyktingarna i den här intervjun så finns det ett par saker som de svenska politikerna i riksdagen, i regeringen och i EU-parlamentet borde göra omedelbart om de vill minska tillströmningen av flyktingar.

För det första bör de besluta att upphöra med Sveriges blockad av handel och ekonomiska transaktioner med Syrien. De bör naturligtvis också verka för att övriga EU-länder slutar med denna kontraproduktiva ekonomiska krigföring mot Syriens befolkning (2).

För det andra bör våra svenska politiker, tillsammans med övriga EU-länder, sätta press på Turkiet att sluta med transitering av krigsmateriel och legosoldater till Isis och andra grupper som krigar tillsammans med dem mot den syriska regeringen.

Tyvärr är det så att Sverige är ett av de 80 länder som stöder terroristerna i Syrien. Även direkt, med ekonomiskt bistånd. 2013 skickade den svenska regeringen 40 miljoner kronor till en organisation som är lierad med dem som intog staden Kassab och fördrev eller dödade den kristna befolkningen (3).

Dan Gmark

Länkar:
1) Bashar al-Assad: “80 countries support the terrorists in Syria”, El País 20/2 2016
2) Sanktioner mot Syrien, Kommerskollegium, uppdaterad 2015-12-17
3) Svenskt bistånd går till al-Qaidas allierade i Syrien, Sverige medskyldigt till syrisk flyktingvåg, Patrik Paulov i Proletären 9/9 2015

 

Infrastruktur&Politik/ekonomi&Politik/EU14/02 21:24

För några dagar sedan publicerade Birger Schlaug på sin blogg en artikel om den ”flyktingkris” som Sverige för närvarande befinner sig i och hur den påverkar samhället. Artikeln är mycket läsvärd med politiska och ekonomiska såväl som psykologiska, sociologiska och filosofiska aspekter på flyktingmottagandet.

Jag citerar här de sista tre styckena av den ganska långa artikeln:

”Det är egentligen inte pengar som fattas – herregud, det finns mer pengar i samhället än någonsin – det är lärare, sjuksköterskor, tolkar, allt det där praktiska. Då hjälper det måttligt när statsministern lovar mer resurser till kommuner. För han kan inte lova fler lärare, fler sjuksköterskor, fler tolkar, allt det där praktiska. Han kan bara lova pengar. Men pengar står inte i kateder, pengar samtalar inte med patienter, pengar skriver inte ut recept, pengar håller inte i en hand som darrar av ångest, pengar tröstar inte ett barn som inte kan sova.

Konstigt nog är det första gången jag önskar att jag var kvar i politiken. Till och med önskar att jag varit något så främmande som statsråd. Trots att jag just nu inte har några bra svar på vad som bör göras och hur det bör göras. Det som oroar mig att ingen annan heller har det. Lika lite här i Sverige som i Europa och världen i övrigt.

Det kanske vore bra om alla inblandade började med att erkänna det. Monterade ner de retoriska rustningar man förskansat sig bakom. Slutar prata om att man har kontroll, eller att kontroll funnits bara man själv suttit vid den formella makten. Eller att lösningen hade varit att för länge sedan stänga gränsen för att bli en ö i världen.”

Läs gärna hela texten! Den har rubriken Om klockorna stannar och blommorna vissnar (1). Se länklistan i slutet på denna bloggpostning. I samma lista har jag lagt in några länkar med tidigare inlägg på Motvallsbloggen med anknytning till dagens ämne, från 2005 och framåt.

Lika lite som Birger Schlaug har jag några förslag till snabba lösningar på flyktingproblemen i världen, i Europa, eller i Sverige. Men kanske har jag ändå ett par idéer om hur man kunde förbättra situationen för Sveriges del, åtminstone något lite.

Man kan till exempel börja avveckla det som kallas New Public Management. Det systemet för styrning av offentlig sektor har varit galet från början och allt fler forskningsrapporter visar att privatisering och ”avreglering” medför mer byråkrati och högre kostnader än det system för statlig och kommunal förvaltning som vi hade tidigare.

Att börja med att avveckla privatiseringen inom mottagandet av asylsökande är relativt enkelt och kan påbörjas omedelbart. Situationen inom flyktingmottagandet skulle då successivt förbättras. Man skulle slippa de giriga bolag som nu tjänar grova pengar på att exploatera bristen på bostäder för asylsökande. Man skulle ha möjlighet att förbättra förhållandena för de boende, så att de som får stanna i landet är i bättre skick psykiskt och fysiskt när de fått uppehållstillstånd och ska börja arbeta och försörja sig själva ute i en kommun. De som inte får uppehållstillstånd och måste lämna landet skulle kunna göra det med en mer positiv inställning till Sverige.

I början av 1990-talet, när krigen i Jugoslavien pågick, upplevde Sverige också en kris i flyktingmottagandet. Media beskrev hur flyktingar ”vällde in” i Ystad från Polenfärjorna. Sommaren 1992 ordnade man tältläger för de asylsökande i väntan på att baracker skulle levereras. Det var den största ström av flyktingar som Sverige tagit emot sedan slutet av andra världskriget.

Kanske kan vi lära något av hur man hanterade flyktingkrisen den gången?

Av en slump råkade jag arbeta med asylsökande från 1992, när trycket på mottagningsapparaten var som störst, fram till våren 1994, när det hade minskat och man kunde börja stänga förläggningar.

Hösten 1992 sade jag upp mig från ett lärarjobb. Utan att ha något annat jobb att gå till. Man gjorde så på den tiden. Dagen efter att jag lämnat in min uppsägning fick jag jobb som handläggare på en flyktingförläggning som Invandrarverket (föregångaren till Migrationsverket) höll på att etablera i min hemkommun.

På den tiden var det alltså staten som drev förläggningarna för asylsökande. Det betydde att nya förläggningar kunde etableras mycket snabbt. Inga långdragna upphandlingsförfaranden enligt komplicerade EU-regler och med detaljerade listor på krav som måste uppfyllas. Statens Invandrarverk, SIV, hyrde några lokaler som stod tomma. Behövde något förbättras så gjorde man det. Sedan fyllde man på med sängar, bord, stolar och köksutrustning för de boende och kontorsinredning för personalen. Parallellt med detta rekryterades personal för anläggningen. Eftersom detta kunde ta ett par veckor så hade man ambulerande personalgrupper som bara sysslade med att starta upp nya förläggningar. Ofta kunde den första gruppen asylsökande flytta in veckan efter att SIV fått tillgång till lokalerna.

På den tiden hade alltså Migrationsverkets föregångare SIV egen personal på förläggningarna. Det fanns vaktmästare, sjuksköterska, personal för barn- och fritidsverksamhet och handläggare som skulle hjälpa till med ekonomiska och sociala problem. Om vi som var förläggningshandläggare träffade någon som hade riktigt svåra problem kunde vi boka tid hos psykologen som kom en gång i veckan. Vi hade så god tillgång till tolkar att vi ytterst sällan behövde använda en asylsökande som tolk för en landsman.

Vid upphandling av förläggningar med självhushåll idag ingår bara ”vaktmästartjänster” i avtalet. Migrationsverkets handläggare finns på ett kontor i någon stad, som ska kunna nås med kollektivtrafik inom en dag. Om någon asylsökande har fysiska eller psykiska symptom förväntas denne uppsöka närmaste vårdcentral. Om någon behöver pengar till vinterskor, inte trivs med sina rumskompisar eller har andra bekymmer måste han eller hon sätta sig på en buss för att ta sig till staden där ansvarig handläggare finns. En handläggare som inte känner den asylsökande och kanske inte ens har sett hennes förläggning.

Naturligtvis ”sparar” staten mycket pengar med detta personalsnåla slimmade system. Men på längre sikt blir det knappast några besparingar. Med de långa väntetider på beslut om uppehållstillstånd som vi har, blir tiden som asylsökande mycket påfrestande. Människor bryts ner av ovisshet och sysslolöshet. Då, 1992, fanns det personal på förläggningen som kunde lyssna och stödja och hjälpa till med små praktiska förbättringar. På det viset kunde vi i många fall bygga upp ett förtroende för oss tjänstemän och kanske till och med för Myndighetssverige. Genom den dagliga kontakten med de asylsökande kunde vi också märka när något höll på att gå riktigt dåligt och ingripa innan det utvecklades till en allvarlig händelse.

Även 2016 är tiden som asylsökande påfrestande. När det då inte finns personal att tala med på förläggningarna så inträffar det oftare olika incidenter. Vad gör Migrationsverket då? Jo, sätter in väktare från privata vaktbolag. Eller så får polisen rycka ut. Inte så bra om man vill att de boende ska känna trygghet och få förtroende för myndigheterna. De flesta flyktingarna kommer från länder där polisen är våldsam och korrumperad och många bär på traumatiska upplevelser i samband med män i uniform.

Mitt förslag till våra styrande politiker är återgå till att låta förläggningsverksamheten för asylsökande drivas av ett statligt verk. Detta kommer att löna sig, inte bara ekonomiskt. Därefter kan man fortsätta med att avveckla New Public Management inom de andra sektorer där systemet visat sig misslyckat.

Jag planerar att skriva ännu ett blogginlägg om vad politikerna borde göra i det som kallas flyktingkrisen. Och vad de inte borde ha gjort. Förhoppningsvis är det klart om några dagar. Men det kan ju hända att Kerstin skriver något innan dess. Håll utkik på Motvallsbloggen!

/Dan Gmark

Länkar:
1) Kanske var det just då det vände, Birger Schlaug 9/2 2016
– Artiklar om New Public Management på Motvallsbloggen:
Zarembas beskrivning av sjukvården och ”New Public Management” förvånar inte 16/3 2013
– Det Stora Tågrånet – hur den svenska järnvägen styckades upp och slutade fungera, 16/12 2011
– Vad är det för politiker vi har? Eller: Vad är det för fel på de ekonomiska teorierna? 2/8 2010
Och en artikel från Gamla Motvallsbloggen, tio år gammal och fortfarande aktuell:
– Misskötsel av eldistributionsnätet, 17/1 2005

Historia&Politik/ekonomi19/04 22:26

Inom kort lägger regeringen en proposition om hur det svenska försvaret ska fungera under de närmaste åren. Rekryteringen av ”frivilliga”, alltså yrkessoldater, har havererat. Det kanske är så att utlandstjänstgöringen, det som skulle locka ungdomar till att utbilda sig till soldater, inte är så attraktiv när det visar sig att de utskickade militärerna både dödar människor och blir dödade själva.

Från 2016 ska alltså rekryteringen och utbildningen gå till på ett nytt sätt. Den ”nya grundutbildningen” ska ha en längd på nio till tolv månader och då ska man hinna med att också samöva soldaterna så att de ska kunna fungera i förband, det vill säga kompanier och bataljoner. Den som efter grundutbildningen inte vill bli yrkessoldat kommer ändå att krigsplaceras och kallas in till repövningar. Det var precis så det gamla värnpliktssystemet fungerade. Även i det systemet var den vanliga vägen till att bli yrkesmilitär att man först gjorde lumpen. Skillnaden mot förr är att nu ska grundutbildningen bli frivillig, men det var den i praktiken också de sista åren innan värnpliktsarmén ersattes med den organisation med yrkessoldater som nu visat sig inte fungera.

Det är alltså arméns personalförsörjningsproblem som ska lösas med ett återupplivande av värnpliktssystemet, komplett med lumpen och repgubbar. Yrkesarmén är användbar för att skicka folk att kriga på någon av sidorna i inbördeskrig i Asien och Afrika. Men vill man försvara Sverige mot en attack så krävs det fler soldater. Ännu ett par år kan man kalla in värnpliktiga som utbildades i det gamla systemet, för att fylla luckorna i förbanden vid en mobilisering.

Men nu ska alltså det gamla utbildningssystemet återinföras för att få fram nya värnpliktiga till att fylla upp organisationen. Det återstår att se om man lyckas övertyga tillräckligt många ungdomar att de har något att tjäna på att först göra lumpen ett år, utan någon riktig lön, och därefter vara beredda att rycka in till repövning med några års mellanrum. Med tillräckligt hög ungdomsarbetslöshet kan det fungera.

Annars är det bara att ta ett steg till och med åberopande av lagen om totalförsvarsplikt göra även det första utbildningsåret obligatoriskt. Komplett med fängelsestraff för den som vägrar att ställa upp. Så har vi gått hela varvet runt och snart är det kortvariga försöket med ett försvar bestående av ”frivilliga” bortglömt.

/Dan Gmark
Länkar:
– Socialdemokraternas pressmeddelande 2015-04-17 (punkten med rubriken ”Satsningar på personalförsörjning”)
Officersförbundets pressmeddelande 2014-12-16 (I sista stycket: …det är en uppenbar risk att Försvarsmakten inte har tillräckligt med personal och lokaler för att genomföra ny grundutbildning…)
Rekryteringsmyndighetens budgetunderlag 2015-02-25 (särskilt avsnittet Återupptagande av militär repetitionsutbildning)
Konsulter från USA dumpade neutraliteten, Mikael Nyberg, 14/5 2014

Massmedia&Politik/ekonomi05/03 22:20

När jag läser tidningar och lyssnar på radio har jag slagits av hur ofta informationen blir obegriplig på grund av att journalisterna inte vet vad olika begrepp innebär när det handlar om invandrings- och invandrarpolitik. (Invandringspolitik är alltså hur man försöker styra hur många och vilka som ska få invandra till landet, invandrarpolitiken, även kallad integrationspolitiken, handlar om åtgärder för dem som redan befinner sig i landet. En distinktion som somliga missar.)

Här ska jag försöka förklara några centrala begrepp. Jag hoppas att åtminstone någon kommer att säga att det där var elementärt, det visste jag redan. Men jag kan försäkra att en stor del av den svenska journalistkåren skulle behöva den här informationen.

I Sverige har vi något som kallas flyktingmottagande. Detta gäller personer som fått uppehållstillstånd som flyktingar eller av flyktingliknande skäl och deras närmaste anhöriga. Ansvaret för dessa är uppdelat på tre instanser: Migrationsverket, Arbetsförmedlingen och kommunerna. Introduktionen eller “etableringen” i det svenska samhället ska, i enlighet med en lag som infördes av alliansregeringen för några år sedan, skötas av arbetsförmedlingen. Kommunerna ska ordna med bostad för flyktingarna, skolgång och barnomsorg för deras barn och den hjälp som de i övrigt kan behöva, enligt samma regler som gäller för kommunens “gamla” invånare. Kommunernas kostnader för flyktingmottagandet ersätts enligt regler som staten förhandlat fram med Sveriges Kommuner och Landsting.

Kostnaderna som samhället har för flyktingmottagandet bör betraktas som en investering på ungefär samma sätt som de kostnader som samhället har för till exempel barnomsorg och utbildning för de “gamla” invånarna eller för de invandrare som inte kommit via flyktingmottagandet.

Asylsökande, som ibland också kallas flyktingar, är en helt annan kategori. Det är personer som i juridisk mening inte bor i Sverige. Vi kan säga att de “uppehåller sig” här i väntan på beslut i deras asylärende. Om beslutet blir negativt förväntas de lämna landet omgående. De behöver inte utvisas, eftersom de aldrig har invandrat. Däremot kan de avvisas, vilket kan ske med hjälp av polis om de försöker stanna utan tillstånd.

Medan de asylsökande uppehåller sig i landet behöver de skydd mot väder och vind. En del asylsökande hittar sovplatser hos släktingar och vänner. För dem som inte får plats där ordnar Migrationsverket asylboenden. Tills för några år sedan fungerade dessa så att Migrationsverket hyrde lägenheter av kommunala bostadsbolag, inredde dessa med fyra sängar per rum och lät “asylanterna” bo där med självhushåll. Nu är det brist på lägenheter och då tvingas man att vända sig till privata entreprenörer som ordnar “tillfälliga anläggningsboenden”. Det kan vara gamla sjukhem eller pensionat där entreprenören svarar för sängplatser, mathållning och fastighetsservice.

Invandrarverket upphandlar dessa asylförläggningar enligt EU:s regler för offentlig upphandling. Det betyder att det inte är verket utan den privata entreprenören som bestämmer var de asylsökande hamnar. Kommunen som förläggningen (anläggningsboendet) ligger i har ingen skyldighet att ge någon hjälp till de boende. Med ett undantag. Enligt FN:s barnkonvention har alla barn rätt att gå i skola, och därför måste kommunen ordna någon sorts skolundervisning för de barn i skolåldern som bor på förläggningen.

Här kan det bli problem. Migrationsverket kan inte säga i förväg vilka entreprenörer som kommer att “vinna” upphandlingen och så snart en upphandling är klar behöver de fylla anläggningen med nyanlända asylsökande. Kommunen vill naturligtvis inte att barnen ska vara utan skola i flera månader och måste snabbt skaffa fram lokaler och lärare. Kommuner är inte organiserade för sådana “snabba ryck” och därför kan det upplevas som jobbigt på många håll. Kostnaderna borde inte vara något problem, kommunen får ersättning för alla utgifter för de asylsökandes barn.

Vi kan alltså konstatera att när Sveriges Radio skapade intrycket att Norbergs kommun måste “ta emot” 760 “nya svenskar” på två dagar så är det dålig journalistik. Det var inga “nya svenskar” som skulle bosätta sig på orten, även om journalisten tycks tro det. Det var asylsökande som antingen kommer att avvisas eller mottas i någon kommun enligt avtal med denna. De asylsökandes välfärd under väntetiden är det anläggningsboendenas entreprenörer och i sista hand Migrationsverket som har ansvar för. Att sedan dessa parter ofta sköter den uppgiften på ett dåligt sätt är ett annat problem.

Kostnaderna för systemet med att söka asyl, med dess asylutredningar, asylboenden och dagpenning för asylsökande är inte en del av kostnaderna för invandrarna. De asylsökande har inte invandrat till Sverige, invandrare blir de ju först om och när de får uppehållstillstånd. Kostnaden för asylsökande måste betraktas som en kostnad för att upprätthålla systemet med reglerad invandring. Alternativet helt fri invandring skulle bli dyrare för samhället.

Avslutningsvis kan jag berätta att jag har jobbat med flyktingar, asylsökande och integration i ungefär 40 år. Regelsystemet kring asylsökande och flyktingar lärde jag mig grundligt när jag jobbade som förläggningshandläggare 1992-1994. Sedan dess har man ändrat en del, ofta till det sämre. Det jag har skrivit här är naturligtvis bara en liten del av det man bör veta innan man försöker sig på att skriva om invandring, om flyktingar eller om asylsökande. Frågor och synpunkter är välkomna.

/Dan Gmark

Länkar:
Norberg: Fungerar integrationspolitiken? Sveriges Radio Studio Ett 19/2 2015

Massmedia&Politik/ekonomi03/03 21:34

Invandringen är bra för Sverige. Så skulle man kunna sammanfatta resultatet av den rapport om invandringens effekter som Johan Ehrenberg och Sten Ljunggren har publicerat som bilaga till Dagens ETC. De har systematiskt gått igenom de påståenden om invandrare och invandring som förs fram av anhängare till SD och bemöter dem med hjälp av bland annat statistik från OECD.

Jag har läst många rapporter och utredningar om invandring och brukar kunna hitta fel eller ogrundade påståenden i de flesta, men i denna rapport kan jag inte finna något att slå ner på. De kommer fram till att Sverige har haft nytta av invandringen på många olika sätt, precis som andra utvecklade länder med lika stor eller större invandring. Detta är i och för sig ingen stor nyhet, det är snarare så att de med sin undersökning bekräftar vad som tidigare är känt. I dessa tider är det emellertid viktigt med en rapport som slår fast att det inte är “volymen” på invandringen som är problemet, utan hur vi har organiserat samhället. Har man en nyliberal politik som förutsätter hög arbetslöshet, så kommer de grupper som är nya på arbetsmarknaden att drabbas hårdast. Och dessa är naturligtvis ungdomarna och invandrarna.

Men om vi bortser från allt annat, går invandringen med vinst eller förlust, rent pengamässigt, för statskassan? Här visar det sig att OECD nyss har kommit med en rapport om just detta för ett antal medlemsländer. Enligt denna utredning gör Sverige en vinst på åtta miljarder kronor per år på sina invandrare.

Sammanfattningsvis är Ehrenbergs och Ljunggrens rapport ett värdefullt inlägg i invandringsdebatten som förtjänar att diskuteras i media och av våra politiker.
Läs den, och börja gärna diskussionen här!

/Dan Gmark

Länkar:
– Vad varje människa bör känna till om invandring, flyktingar och rasisternas lögner, Dagens ETC 3/3 2015 
Så avslöjas lögnerna om invandringen, Expressen 3/3 2015

 

Nästa sida »


Motvallsbloggen
lades ut 10/2 2005

Webmaster