januari 2007


Ideologier/propaganda30/01 19:18

Karl Popper, den kände vetenskapsfilosofen, säger i sin autobiografi (Unended Quest) att han formulerade en regel för sig väldigt tidigt i livet, en som han tydligen ansÃ¥g sig ha skäl att hÃ¥lla fast vid, nämligen ”insikten” att det aldrig lönar sig att diskutera och käfta om ords betydelser. Det finns ingen i himlen inskriven korrekt eller sann betydelse av ord menade han, varför diskussioner om ords sanna betydelser blir meningslösa. Det räcker, hävdade han, att man blir överens om ordens betydelse för varje specifik diskussion. DÃ¥ först kommer man att diskutera sakfrÃ¥gor istället för icke-frÃ¥gan om ords ”sanna” betydelse.

Detta är en regel som jag själv har hållit med om och också undervisat om under många år, men med anledning av en kommentar på den här blogggen, från Aqurette, har jag fått anledning att fundera vidare på den här devisen.

Aqurette definierar nämligen om orden ”altruism” och ”egoism” pÃ¥ sitt eget och ”nyskapande” sätt. Med ”altruism” avser han ”underdÃ¥nig underkastelse” under majoriteten/kollektivet, med ”egoism” menar han ”rätten att slippa förtryckas av andra”. Han har, skriver han, arbetat hÃ¥rt för att skaka av sig den altruism som han fostrades upp i under sin skoltid.

När jag läser detta slÃ¥r det mig att Popper visserligen har rätt i att det inte finns nÃ¥gon i himlen inskriven betydelse av orden vi använder, att det därför är meningslöst att hävda att ett ord har en ”sann” betydelse/mening och att man ska rikta in sig pÃ¥ att diskutera sakfrÃ¥gan istället för orden, men, det finns tre aspekter av orden som Popper glömde i det här sammanhanget. 1) ordens funktion, att vissa aspekter av verkligheten, sakförhÃ¥llandena, inte alls gÃ¥r att diskutera om orden definieras om eftersom sakförhÃ¥llanden därmed definieras bort 2) ordens psykologiska betydelse för oss och inte minst 3) att definitionen av ords innebörd ger makt.

Orden som vi använder bestämmer vad och hur vi tänker. De utgör konventioner som utvecklats (och förändrats) över tiden. Människorna har i alla tider skapat ord för sådant de vill eller anser vara viktigt att kommunicera till andra och tala med andra om. Ordens betydelse bestäms också av tanketrender och av politiska värderingar och förhållanden. I varje epok utvecklar människorna det språk som de anser sig ha behov av och inte sällan det språk som makthavare trycker på dem, via propaganda och via uppfostran och utbildning. Detta är ofrånkomligt. Vi kan inte undgå att tala med varandra, och vi kan inte undgå att låta oss påverkas, både av de ord vi lär oss använda och av dem som lär oss hur man ska använda dessa ord.

De som bestämmer ordens innebörd kommer att ha problemformuleringsprivilegiet och tolkningsföreträdet och de kommer att bestämma vÃ¥ra verklighetsföreställningar och vÃ¥ra världsbilder. Vi har exempelvis sett hur Timbros propaganda fÃ¥tt allt fler att anse att ”feminism” är nÃ¥got fult, ja nÃ¥got i full paritet med ”kommunism” (som i sin tur betyder ”stalinism” i Timbros tappning, inte det frihetens samhälle som Marx tänkte sig och talade om, om än i mycket vaga termer och utan att exakt tala om hur det skulle se ut och fungera) och detta leder sakta men säkert till att kvinnornas situation inte kan diskuteras i makttermer. Istället kommer diskussionen om kvinnor respektive män, könen, att förvandlas till en rent biologisk frÃ¥ga igen, precis som den var under 1800-talet och fram t.o.m. andra världskriget.

Nu har människor, sedan lÃ¥ng tid tillbaka, ansett att det är en avsevärd skillnad mellan att Ã¥ ena sidan leva i ett samhälle där människor samverkar, hjälper, stöttar och litar pÃ¥ varandra samt värnar även om andra människors, ja alla människors, rättigheter att fÃ¥ finnas till, om rättstrygghet och vissa grundläggande medmänskliga normer, och Ã¥ den andra att leva i en värld där alla bara tänker pÃ¥ sig själva och kliver över lik för att uppnÃ¥ egna fördelar. Därför har man skapat ord som betecknar denna skillnad, nämligen orden ”altruism” respektive ”egoism” (och dessa ords synonymer).

Om man accepterar Aqurettes definition och hÃ¥ller med om, om sÃ¥ bara för diskussionen, att ”altruism” betyder ”underdÃ¥nighet” och ”underkastelse”, dÃ¥ har man frÃ¥nhänt sig alla motargument av det enkla skälet att det inte finns nÃ¥got begrepp att sätta emot Aqurettes definition, att man inte har nÃ¥got ord att beteckna sakförhÃ¥llandet med. Alla synonymer kommer ju bara att definieras om enligt samma mall. Skulle vi alla acceptera hans definition sÃ¥ har vi inga ord för ”samverkan, hänsyn, allmän nänniskokärlek etc. Accepterar vi detta, dÃ¥ accepterar vi ocksÃ¥ att nÃ¥got sÃ¥dant i själva verket inte existerar eller inte kan existera, alternativt skapar vi bara ren begreppsförvirring.

Det verkligt obehagliga är nu att exempelvis ordet ”egoism”, rent psykologiskt, inte tappar sin negativa betydelse direkt. Vi är sÃ¥ inställda pÃ¥ ordets normala betydelse att vi har svÃ¥rt att skaka av oss den. Istället kommer de som börjar använda begreppet som Aqurette vill använda det, att blanda ihop den gamla betydelsen med hans definition, och sÃ¥ kommer egoismens evangelium att innebära att man bara ska bry sig om sig själv och strunta i andra, för endast dÃ¥ är man fri och kan göra som man vill (vilket väl är precis det som allt fler kommit att anse de senaste 25 Ã¥ren).

Nu är det emellertid sÃ¥ att alla människor aldrig kan bete sig pÃ¥ det sättet (egoistiskt i den normala, accepterade betydelsen) och därmed bli fria. De allra flesta som försöker Ã¥ker pÃ¥ pumpen och finner ganska snabbt att den dag andra börjar bete sig likadant tillbaka, som andra ofelbart kommer att börja göra, dÃ¥ är deras frihet ännu starkare beskuren och samhället mycket otrevligare – för oss alla.

Därför gäller det i vissa sammanhang, framför allt vad gäller samhälls- och betéendefrÃ¥gor, att göra precis tvärt emot Poppers rekommendation, nämligen att hävda och försvara innebörden och betydelsen av vissa ord och begrepp, för att vi behöver dem, och att envisas med att begreppen även fortsättningsvis ska användas i den gängse betydelsen, inte i en ny och av den politiska motstÃ¥ndarsidan bestämd betydelse. Begreppet ”feminism” ska försvaras mot den som försöker ladda ordet med negativa associationer, eller som försöker fÃ¥ oss att tro att den innebär nÃ¥got som den inte innebär (och inte har inneburit) för dem som kallar sig feminister. Ordet ”socialism” ska försvaras mot dem som försöker förstöra och omdefiniera begreppet till att innebära ofrihet och underkastelse, eller ännu värre ”stalinism”.

Endast genom att försvara begreppen mot angrepp frÃ¥n meningsmotstÃ¥ndare kan vi försvara de ideal vi stÃ¥r för och hÃ¥lla oss med instrument för att diskutera de sakförhÃ¥llanden, som här ocksÃ¥ utgör mänskliga värden, som de betecknar . Dessa värden försvarar vi inte genom att erkänna att de ideologiska motstÃ¥ndarna har den ”rättare” eller den ”sannare” betydelsen av begreppen, eller att de ska ha rätten att tvinga oss att använda orden som de önskar. De presenterar bara en annan innebörd som passar deras värderingar och ideal bättre och som fungerar som deras propagandaverktyg, övertalningsinstrument samtidigt som de bestjäl oss rätten bÃ¥de att definiera de ideal vi omfattar och att diskutera de sakförhÃ¥llanden vi finner viktiga att diskutera.

Aqurette skriver, att pÃ¥ grund av att han blev mobbad och illa behandlad under skoltiden har han arbetat intensivt för att kasta av sig den altruism som han ”indoktrinerades” i under sin skoltid. I själva verket försöker han omdefiniera orden, stoppar in andra sakförhÃ¥llanden i dem, istället för att se sakförhÃ¥llanden som sÃ¥dana och diskutera dessa i enlighet med vÃ¥ra sprÃ¥kkonventioner, nämligen att hans skola tydligen misslyckades att i praktiken upprätthÃ¥lla de värden som begreppet ”altruism” stÃ¥r för. Han faller, skulle Popper ha sagt, i fällan att tro att verkligheten ligger i själva orden. Det är dessvärre vanligt att man gör det, att man inte inser den psykologiska innebörden av de ord man använder, och det är därför orden är viktiga i mÃ¥nga sammanhang, vilket Popper alltsÃ¥ missade enligt min uppfattning.

Men det gäller fortfarande att, som Poppers rekommendation handlade om, skilja mellan orden och de sakförhållanden som dessa betecknar. Man trollar inte bort verkligheten genom omdefinition av ord. Däremot kan man i värsta fall bidra till att skapa sämre förhållanden, som man gör om man börjar bete sig egoistiskt i tron att detta är frigörande. Om alla gör så kommer vi snart att leva i ett samhälle som är rent vidrigt för de flesta av oss.

Så här definieras altruism i några ordböcker:
Främmande ord i svenskan: altruism = oegennytta
Lilla uppslagsboken: altruism = hänsyn och välvilja mot andra som bestämmande princpip för handlandet
Prismas, Främmande ord: altruism = osjälviskhet, människokärlek
VÃ¥ra ord: altruism = oegennytta

Jag använder begreppet i den mening som ordböckerna anger, och av det enkla skälet att det är praktiskt för att folk då förstår vad man talar om.

Länk:
Aqurettes kommentar

Massmedia&Politik/ekonomi29/01 23:41

I Metro läser vi idag att det faktiskt var/är något konstigt med Reinfeldts barnflicka och nog verkar det som om han förtigit en del i saken.

När TV i höstas (hösten 2006 alltså) kontrollerade saken hävdade Reinfeldt, enligt Metro, att den serbiska barnflickan/kvinnan man hade haft, hade åkt hem till Serbien. Det gjorde hon visserligen sedan hon fått avslag på sin asylansökan, i september 2005, men hon återvände ganska snart igen och fick då dels bo hos Reinfeldt igen, dels arbete på deltid (1/3 tjänst ung.) i Täby kommun i oktober 2005 (den kommun där Filippa Reinfeldt var kommunalråd,) trots att hon inte hade arbetstillstånd.

Flickan/kvinnan arbetade alltså illegalt som vårdbidräde i Täby flera månader (hon fick slutligen uppehållstillstånd i 2 nov. 2005), samtidigt som hon var inneboende hos Reinfeldt. Fast det förstås, hon hjälpte givetvis inte till med barnen och betalt fick hon säkert inte, i varje fall står det ingenting om detta i Metro, utan man får förstås utgå ifrån att paret Reinfeldt dels inte kände till lagarna inom området, vilka som får arbeta i landet, dels upplät ett rum i sin villa åt henne av rent humanitära skäl.

Reinfeldt själv vill inte uttala sig om saken, för han har redan redogjort för förhållandena säger han, enligt Metro, vid förfrågan.

Den f.d. barnflickan och det sedermera svartarbetande vårdbiträdet, bodde hos Reinfeldts till strax efter valet (2006), då hon enligt egen utsago flyttade. Dock, skriver Metro, är hon fortfarande skriven på Reinfeldts adress, vilket är olagligt eftersom man är skyldig att skriva sig där man faktiskt bor.

Och kan man tänka sig, samma dag som Metro berättar denna för Reinfeldt nÃ¥got besvärande historia vet Aftonbladet att berätta, att ”det finns spÃ¥r efter vad Danielsson gjorde” den där olycksaliga dagen för flera Ã¥r sedan. Fast vi fÃ¥r inte heller denna gÃ¥ng veta vilka spÃ¥r det är.

Man undrar hur många år Danielsson kommer att få fortsätta att fungera som avledningsobjekt varje gång massmedia nosat upp någon för de borgerliga ministrarna obekväm historia. Det här var nu inte första gången.

Det verkar väl dessutom, som om socialdemokraten, han som beskylldes för att ägna sig Ã¥t falsk ryktesspridning, borde fÃ¥ upprättelse för allt tyder pÃ¥ att den f.d. barnflickan bodde hos Reinfeldt vid tiden för de där mejlen till nÃ¥gra tidningsredaktioner, och enligt barnflickan/kvinnan själv bodde hon alltsÃ¥ hos Reinfeldt ända tills efter valet. Det kanske kan vara svÃ¥rt att belägga att hon fungerat som ”barnflicka” hela tiden. Att misstanken, om att hon gjorde sÃ¥, uppstod förefaller i och med den nya informationen i saken i varje fall förstÃ¥elig.

Länkar:
Danielsson har lämnat spår efter sig,AB
-Reinfeldts barnflicka i Metro
-Reinfeldts barnflicka jobbade illegalt, Metro
-Beviset för att flickan var skriven hos Reinfeldt
-Motvallsbloggen om de famösa mejlen om Reinfeldts barnflicka
-Motvallsbloggen om mejlen
-Om de skandaliserade mejlen igen, Motvallsbloggen

Ideologier/propaganda&Politik/ekonomi28/01 14:47

Jag har Ã¥terkommande hävdat att högern, med de stora företagen och Timbro i spetsen, har byggt upp en stor och effektiv propagandaorganisation. Själv har jag klumpat ihop hela kongrolomeratet och omtalat det under benämningen ”Timbros propagandaorganisation”.

Varje gång jag hävdat att Timbro fört propaganda för eller emot något har jag fått veta att jag endera är offer för en konspirationsteori, eller att jag bara för ut vänstervridna illasinnade rykten (ungefär). Som vanligt är det de högernaiva som har fel, alternativt försöker slå blå dunster i ögonen på folk.

Jag har dock inte känt till existensen på nätet av Den blå listan, listan över alla de organisationer som högern/företagarna, använder sig av för att föra ut sin propaganda, som flera andra bloggare länkar till just nu.

PÃ¥ sidan föreslÃ¥s att det var den ”välorganiserade vänstern” som inspirerade Sture Eskilsson, mannen bakom Timbro och PR-organisationens mÃ¥ngfacetterade uppbyggnad. Det är möjligt att det var sÃ¥, han har tydligen sagt detta i alla fall, men det är mer troligt att det var amerikanska CIA, som ända sedan femtiotalet pumpat in pengar i proamerikanska organisationer världen över, som var den verkliga förebilden, och att även CIA använde sig av ”hotet frÃ¥n vänstern” som argument för erhÃ¥llande av medel att underhÃ¥lla dessa motorganisationer.

Den som inbillar sig att det bara finns en enda världsomspännande konspiration, Al Qaida, som vi alla har lärt oss tro pÃ¥ som Djävulens nya verktyg och förklädnad, är alltsÃ¥ grundlurad. De multinationella företagen och CIA har i väl genomtänkta och pÃ¥ beteendevetenskaplig forskning grundade former agerat bakom kulisserna pÃ¥ mÃ¥nga ställen runtom i världen – under snart ett halvt sekel. Här kan man tala om konspirationer.

Inte underligt att det gällt att fÃ¥ alla att avfärda allt tal om planerad propaganda frÃ¥n det här hÃ¥llet, som ”korkade konspirationsteorier”. Det är rent förunderligt hur mycket dimridÃ¥er man kan lägga ut,och hur lÃ¥ngt man kan lura ganska mÃ¥nga bara med hjälp av nÃ¥gra enkla slagord.

Och återigen: Verkligheten överträffar ofta dikten.

Länkar:
Ett tankeexperiment – och om vänstern och dess konspirationstänkande/eget tidigare inlägg
Hyr en demonstrant, DN (Inhyrda demonstranter har jag funderat på vid vissa tillfällen. I synnerhet då polisen inte har ingripit mot upploppsanstiftarna, utan mot andra personer i demonstrationerna.)

Politik/ekonomi28/01 03:26

Har man inte något bra att skriva själv kan man ju istället hänvisa till någon annan blogg som har en riktigt godbit,
som exempelvis Stationsvakt har idag :-).

Politik/ekonomi&VÃ¥rd/omsorg27/01 02:48

Jag har redan flera gånger skrivit om det faktum att läkemedelsbolagen idag är mer intresserade av att ta fram preparat, som de kan lura folk att stoppa i sig under många år, än av för att försöka forska fram medel som verkligen botar sjukdomar.

Fortfarande har just både läkare och läkemedelsbolagen en stor good will hos den övervägande delen av allmänheten, och en tilltro som allt färre av dem förtjänar. Grunden för denna tilltro lade läkemedelsföretagen med penicillinet för mer än ett halvt århundrade sedan. Sedan dess har de förändrats drastiskt och idag gör de inte sällan mer skada än nytta med sina preparat. Idag har de nämligen inte som första målsättning att bota människor utan att tjäna så mycket pengar som möjligt, och det gör man inte med mediciner som botar på ett par veckor.

För att tjäna pengar tar de numer till hur många och hur fula knep som helst, en del av dessa har vi kunnat läsa om i massmedia de senaste åren. Idag kan vi läsa om en en ny bok som behandlar området, skriven av en person som arbetat inom läkemedelsindustrin under många år, och som avslöjar dess metoder, hur de mutar både läkare och ansvariga politiker, samt hur de också mörkar undersökningsresultat som inte talar för deras preparat.

I Läkemedelsvärlden, som berättar om den nya boken, kan vi exempelvis läsa följande från en intervju med författaren till ovannämnda bok :

Du skriver om sexuella tjänster och mutor i boken.
РDet mesta sker vid kongresser. Till exempel tog jag 25 svenska psykiatriker p̴ kongress till Puerto Rico. Av dessa var det fem som f̦ljde med till ett horhus, som jag betalade f̦r.
– Vid Riksstämman varje Ã¥r brukade jag hyra Stampen i Gamla Stan i Stockholm och bjöd pÃ¥ jazzmusik, mat och gratis dricka i baren.
Hur mutar man myndigheterna?
– Vi mutade en expert som anlitades dÃ¥ Fontex skulle registreras i Sverige. Det var hemligt vem det var men med hjälp av en massa information frÃ¥n olika hÃ¥ll lyckades vi ta reda pÃ¥ vem det var. Jag kontaktade honom och frÃ¥gade vad som skulle krävas för att godkänna Fontex.
РPengar g̴r ju alltid bra, sa experten.
Han fick 50 000 i förväg och skulle få 50 000 till när det var klart.

Boken heter översatt till svenska Rubio talar ut. Författare: John Virapen.

Peter Rost, en annan f.d. högt uppsatt person inom Läkemedelsindustrin (Pfizer och Pharmacia), som är svensk, har också skrivit en bok om ämnet. Han intervjuades i Vetandets värld, P1, 25 januari (repris 27/1 2007 kl. 18.40, lyssna på programmet då). Hans bok heter Sjuka pengar. Båda böckerna förefaller angelägna med tanke på hur mycket sjukdomar som förorsakas av preparat som läkemedelsbolagen gör till storsäljare och som folk inte behöver äta, ja inte borde äta om de vill hålla sig friska, och med tanke på hur mycket av sjukhusvården som går åt till att behandla människor för onödiga biverkningsskador.

Nu har läkemedelsföretagen dessutom börjat med smygreklam till folk i allmänhet. De får enligt lag inte göra direktreklam till allmänheten (vilket de får göra i USA ex, något som leder till patienter går till läkarna och efterfrågar de preparat de sett i reklamen). I dagarna ser vi en annons för ett medel mot prostatabesvär, dels som helsidesannonser i massmedia, dels på stora affischer i Borås (förmodligen även i andra städer). Det står ingenting om läkemedlet på affischerna, det är bara problemet som beskrivs där (och illustreras med en blå båge över hela affischen, urin är ju alltid blått i reklamen), men nederst på reklamsidan/affischen, har man en hänvisning till hemsidan där preparaten beskrivs. En ny ful metod i Sverige alltså, och ett sätt att gå förbi reklamförbudet. Med tanke på vad som sägs i citatet ovan undrar man om det finns personer som mutats för att inte beivra eller stoppa denna reklam.

Länkar:
Läkemedelsvärlden, intervju med John Virapen
SR Vetenskapens värld, månadsarkivet, 25/1.2007, Peter Rost
Läkemedelsvärlden, Peter Rost om läkemedelsindustrin
Läkemedelsvärlden, Pfizer sparkar Peter Rost
Affärsvärlden, Pfizer spionerade på Peter Rost
Sjuka pengar, av Peter Rost, Pressmeddelande
SR, Kaliber, Sponsrade patienter (om mutor till patientföreningar)
SR, Läkemedelsbolag indraget i mutaffär
SR, Astra Zeneca hotas av mutåtal

Skola/utbildning26/01 04:08

Har funderat en hel del kring frågan om varför så många i dagens unga generation är fullblodsegoister och fördömer samverkan och solidaritet som något riktigt korkat. Jag har förstås inte det absolut sanna svaret men jag har förslag om en del av orsakerna.

Jag tror för det första att daghemmen fostrat till egoism. De lärde (och lär) barnen två ting, dels att alla vuxna i omgivningen är till enbart för deras skull och dels att det gäller att skrika högst och mest för att få all uppmärksamhet.
Redan under 70-talet reagerade jag pÃ¥ vad jag kallade ”daghemsskadade ungar”, de där som tog med sig den här lärdomen hem. Det gick inte att prata med deras föräldrar för ungarna skulle alltid var i centrum. Det var deras vilja som gällde, deras intressen som gällde, och alla vuxna i deras omgivning skulle enbart bry sig om dem.

Sedan hamnade de i en skola som hade en incitamentsstruktur för utvecklandet av superegoism, på grund av de relativa betygen. Dessa var aldrig tänkta som de flesta lärare faktiskt tillämpade dem, men med den vanliga och missförstådda tillämpningen blev betygen riktningsgivare för attityden: Hjälp för död och pina inte dina klasskamrater för då kan någon annan av dem sno åt sig femman i ämnet och ska du göra karriär (komma in på den eller den skolan) så gäller det att sno åt sig femman för egen del.

OvanpÃ¥ detta hade de blivit kompisar med lärarna. Dessa hade inte längre nÃ¥gon auktoritet, utöver den att dela ut ämnesbetyg i de högre klasserna. DÃ¥ gällde det att smöra för läraren dessutom,och smöra mer än de andra i klassen (idag har det tydligen ibland gÃ¥tt ett steg längre, sÃ¥ att det gäller det att driva läraren till lydnad, Ã¥tminstone om man ska tro massmedia – men det ska man ju egentligen inte).

I min gamla disciplinskola, läroverket pÃ¥ 50-talet, den där skolan som major Björklund vill införa igen, var det helt annorlunda. Där delade lärarna ut varningar (papper med anmärkningar som man fick ta hem till föräldrarna för pÃ¥skrifter om man inte skötte sig – och sÃ¥dana var inte roliga), där delade lärarna ut betyg i bÃ¥de ordning och uppförande (och sänkt sedebetyg, som det hette, var en katastrof), där delades det ut, inte örfilar men rejält med ovett, kvarsittning, bestraffningar av andra slag, utvisningar ut klassrummen, utskällningar av rektor mm. Vi visste alltsÃ¥ precis vilka vÃ¥ra fiender var. Det var lärarna och mot dem gällde det att hÃ¥lla ihop. Man skvallrade bara inte och man skyllde aldrig ifrÃ¥n sig. Den som gjorde det blev utfrusen av de andra i klassen. Inte ens om man fick ta straff för vad andra hade gjort, skvallrade man (När jag började vikariera som lärare i slutet av 60-talet var skvaller det normala: VadÃ¥, det var inte jag som började jööö, det var ju han jööö, en svarsreplik till läraren som var otänkbar för oss).

Så vem vet Björklunds disciplinskola kanske kan återskapa den gamla solidaritetskänslan igen och fostra nästa generation till personer som har gemenskaps- och solidaritetskänsla, insikten att det gäller att hålla ihop mot överheten :-).

Djur/natur25/01 03:45

Aftonbladet Om sex med hundar och hästar
Så mysiga somliga män kan vara! Det är väl helt självklart att sex med djur borde förbjudas. Det är djurplågeri. Var och en som vet hur tikar fungerar inser den saken och fylls av djupt känd avsky för de män som sysslar med sådant här.

Ideologier/propaganda25/01 01:03

Vänstern beskylls regelmässigt för att ägna sig Ã¥t konspirationstänkande. Även om talet om att ”man inte ska tro pÃ¥ konspirationer” inte blev populärt förrän för omkring 15 Ã¥r sedan, sÃ¥ beskylldes vänstern för att ha fel om det mesta redan dessförinnan.

Desto intressantare att idag konstatera att ett antal av vänsterns ”lögner” numer inte bara har visat sig vara sanningar, de som anklagades av vänstern dÃ¥ och förnekade, skryter idag till och med med att de för 25-40 Ã¥r sedan gjorde precis det vänstern pÃ¥stod dÃ¥.
SÃ¥ var det exempelvis absolut inte sant, när det begav sig, att USA var inblandat i Chilekuppen. De vänsterintellektuella som hävdade detta beskylldes för att vara rena lögnhalsar. Idag skryter USA och CIA med att man var just precis inblandade. Visserligen talar man fortfarande inte om hur det faktiskt gick till men man förnekar i alla fall inte inblandningen längre – man skryter alltsÃ¥ tvärtom med den. Sak samma med vänsterns pÃ¥stÃ¥enden om samverkan mellan svensk säkerhetstjänst Ã¥ ena sidan och CIA och NATO Ã¥ den andra. Den förekom inte, det var en ren lögn pÃ¥stod politiker och ansvariga. Idag använder man sig av just förekomsten av detta samarbete som argument för att dra in oss i NATO: Vi har ju i alla fall samverkat med USA och NATO hela tiden, hurra vi var pÃ¥ rätt sida hela tiden.
Även vad gäller avlyssning hade vänstern rätt. Nejdå, sådan förekom verkligen inte alls. För inte så länge sedan använde Bodström det faktum att man alltid har avlyssnat människor, och olagligt, som skäl för att göra precis just detta lagligt: Eftersom vi alltid har gjort så, kan vi lika gärna legalisera vanan.

Vad hade man sagt om den, som för några år sedan hade påstått att USA var fullt kapabelt att bryta mot alla demokratiska principer, både i sitt eget land och i Europa, att man hade goda skäl att förvänta sig att USA snart skulle inrätta hemliga fängelser, både i Europa och i andra världsdelar, för torterande av människor, varav de flesta var helt oskyldiga, och att EU:s ministrar skulle acceptera sådana hemliga fängelser inom Europas gränser, samt att CIA med somliga EU-ministrars goda minne snart skulle komma att hämta och frakta runt påstådda terrorister till och mellan dessa hemliga fängelser? Jo, de allra flesta hade sagt att den som påstod eller föreslog något sådant var en ren galning, ett allvarligt och sjukligt offer för ett vanvettigt konspirationstänkande.

Tänk sÃ¥ saker kan förändras. Och verkligheten överträffar dessutom ofta vÃ¥ra värsta farhÃ¥gor – ironiskt eller hur?

PS 25/1 kl. 01.15:
Jag skrattar gott och hjärtligt efter att nyss ha läst senaste inlägget på Mr Browns blogg. Ta en titt på det också.

Länkar:
GP, om EU:s utredning av de hemliga fängelserna och transporter av hemliga fångar
AB, Fridolin om CIA:s fånläger/transporter inom EU
Motvallstanten, satirisk animering om fakta
Bloggen ”Biology and Politics” ger ännu ett exempel

Tillägg 25/1: en källa vad gäller avlyssning:
Pockettidningen R, nr 4/2006: N̴gon kan h̦ra Рom avlyssning och ̦vervakning.

Djur/natur24/01 03:18

Det var några månader sedan jag lyckades få tiken, som jag berättade om i mitt förra inlägg, att ta gammelkattan med upphöjt lugn. Denna gamla kattdam som hängt med oss i 17 år, har varit en mycket och osedvanligt trevlig katt (vi har haft fem katter genom åren). Hon har haft en ängels tålamod med valparna, när vi haft sådana, hon har alltid låtit sig behandlas utan att krångla eller försöka riva sig loss, som så många katter kan göra. När hon skulle få kattungar, som hon fick ett flertal gånger, kom hon alltid och hämtade mig. Hon propsade envist på att jag skulle sitta hos henne tills första kattungen hade fötts. Ledsnade jag och gick ifrån henne, var hon efter mig direkt och talade om att hon inte ville vara ensam.

Idag har vi gjort hennes livs enda och sista resa till veterinären. Hon hade otäcka cancersvulster i flera av juvren och det var dags för hon mÃ¥dde nog inte sÃ¥ bra längre. Men hon spann sig, lugnt och förtröstansfullt, in i evigheten medan jag strök henne över ryggen och kliade henne under och bakom öronen, som hon tyckte sÃ¥ mycket om, alltmedan tÃ¥rarna rann nedför kinderna pÃ¥ mig. Jag kände mig som en stor förrädare som svek hennes totala tillit – eller var jag inte en sÃ¥dan kanske?
Tänk att man fäster sig så mycket vid en liten katt.

En kär katt

Nu finns bara porträttet av henne, och en av hennes ungar, kvar. Det hänger på väggen i vardagsrummet, inglasat och inramat. Jag kommer att kunna fortsätta att titta på, och minnas, den trevligaste katt vi har haft.

Skola/utbildning23/01 04:57

Så här säger Björklund enligt DN:

РMan ska inte bel̦nas f̦r att man g̦r det man ska. Att uppf̦ra sig respektfullt mot andra m̴ste ju vara normalfallet, det l̴ter konstigt att man ska f̴ biobiljetter f̦r det.

Jag har sysslat med hundträning i mÃ¥nga Ã¥r och tidigare alltid ansett att hundar mÃ¥ste lära sig vad ”nej” betyder, alltsÃ¥ – att om de inte lyder när man säger ”nej” dÃ¥ blir det obehagligt. SÃ¥ fÃ¥r jag hand om en treÃ¥rig tik för inte sÃ¥ länge sedan. Hon är väldigt trevlig mot alla utom mot vÃ¥r gamla katta som hon mest verkar vilja döda.
Jag skäller pÃ¥ henne, tar henne i kragen, ger henne rejäla och ilskna avbasningar – ingen effekt alls – hon blir bara värre mot kattstackarn.

DÃ¥ vänder jag pÃ¥ steken. Jag har ju testat den nya positiva klickerträningen i bruksträning med min andra hund och funnit att den är otroligt effektiv. AlltsÃ¥ mutar jag tiken med en korvbit varje gÃ¥ng katten kommer in. Inom ett par veckor har tiken lugnat ner sig. Varje gÃ¥ng katten kommer in kommer hon nu till mig och undrar om det inte är dags för en godbit ”för att” katten fÃ¥r vara i fred. Med tiden drar jag ner pÃ¥ godiset och nu har mötet mellan gammelkattan och tiken avdramatiserats avsevärt och det uppstÃ¥r inte längre direkta överfallsssituationer.

Visst, vi människor är inte djur men ibland tror även jag, som annars är mycket negativ till att man jämför oss med djur, att vi kan lära en del av det som fungerar bra på djur, framför allt vad gäller inlärning.

SÃ¥ jag anser att Björklund har alldeles fel. Man ska visst belöna rätt betéenden. Varken vi människor eller de högre stÃ¥ende däggdjuren har alla ”riktiga” beteenden medfödda. Vi mÃ¥ste lära oss dem och den positiva vägen är alltid effektivare än den negativa,

Länk:
Om Björklunds på militärdisciplin grundade åsikter

Nästa sida »


Motvallsbloggen
lades ut 10/2 2005

Webmaster