För att fortsätta på föregående inlägg
Jag betraktar mig som traditionell socialdemokrat på vänsterkanten, vilket väl de senaste 10 åren snarast motsvarat den politik som Vänsterpartiet stått för under denna tid. Jag antar dessutom att jag tillhör medelklassen (växte upp i lägre medelklass) och alla mina vänner och bekanta tillhör endera medelklassen, är lärare, socialarbetare, arbetar på kontor är konstnärer etc, eller är arbetare eller bönder. De senare är dock inte så många. Allihop befinner sig politiskt, som jag, på en obestämd vänsterkant och några är social- eller vänsterliberala (och mycket kritiska till dagens liberala parti). De värnar om offentlig sektor, de vill ha ett välfärdssamhälle som det såg ut före 1990. De vill ha en enhetlig skola för alla barn, goda daghem och god äldrevård. De vill ha pålitliga sociala försäkringar och de har aldrig klagat över skatterna. Nu handlar detta förstås delvis om att kaka söker maka och om människor som är gamla nog att minnas vad socialdemokraterna stod för en gång, liksom Folkpartiet. Man umgås förstås mest med människor som man har något gemensamt med.
Varje gång Mona Sahlin talar om att Socialdemokraterna måste vinna över medelklassen, och drar politiken längre åt höger för att göra det, så undrar jag alltså vilken medelklass hon talar om. Vad är det för människor som enligt henne tillhör denna samhällsklass? Alla dessa medelklassmänniskor och arbetare som jag känner anser att socialdemokraterna (liksom Folkpartiet) svek sina ideal från början av 90-talet och jag känner ingen som varit nöjd med högervridningen av dessa partier sedan skatteomläggningen i slutet av 80-talet ungefär.
De flesta jag känner är dessutom högutbildade och det sägs alltid att det är de högutbildade som var och är för EU. Jag känner en enda person som varit EU-förespråkare alltsedan omröstningen. Alla andra i min bekantskapskrets har varit negativa till EU alltsedan omröstningen. De har insett vart det skulle bära hän. De har varit tillräckligt kunniga för att genomskåda propagandan och se vad EU-medlemsskapet skulle föra med sig.
Så ju mer jag funderar över det här, desto mer övertygad blir jag om att när Mona Sahlin talar om medelklassen och att ge den vad den vill ha, så talar om hon i stort sett om dem som gått på Handels i Stockholm.
Har det aldrig slagit Mona Sahlin att en stor del av denna av henne omtalade medelklass har sina rötter i arbetarklassen, består av människor som är mycket medvetna om att de fick chansen på grund av den traditionella socialdemokratiska jämställdhetspolitiken och som därför stödjer, eller rättare sagt stödde, denna politik, så länge den fördes av S? Åtminstone gäller det väldigt många av dem som är över 45-50 och som vet hur socialdemokraternas politik har förändrats de senaste 25 åren, och de är ju också en del av väljarkåren och en som är ganska stor, så stor att de flesta politiker klagar över dess storlek.
Jag är rädd att Mona Sahlin, som är politisk broiler i kubik och som väl aldrig skött ett vanligt arbete i hela sitt liv, har alldeles för dåliga insikter i hur de socialdemokratiska väljarna tänker. Många är trogna sitt parti men det finns gränser bortom vilka alltfler av dem börjar ge upp.
Dessutom är det förstås så att många av de yngre, de som är under 40-45, inte vet, eller i varje fall inte inser, vad traditionell socialdemokratisk politik har inneburit för deras föräldrar (dvs för min generation) och också för dem själva. De har aldrig sett en mer jämlikhetsinriktad socialdemokratisk politik. De förknippar socialdemokratisk politik med dåliga skolor, med enorma löneskillnader, med nedskärningar i offentlig sektor, nedskärningar på kostnader för barnen, med privatiseringar, med sänkning av skatterna för de bäst ställda, med arbetslöshet, alltså med sådant som Göran Perssons s.k. saneringspolitik ledde till. Dessutom har de indoktrinerats att tro att det tidigare stabilt socialdemokratiska Sverige var så fruktansvärt ofritt, ja att vi alla levde i ett Sverige som var som gamla Östtyskland. De har ju ingen aning om att socialdemokratisk politik istället en gång frigjorde de flesta av oss och gav oss möjligheter och friheter som våra föräldrar aldrig kunnat drömma om. De vet ju inte att vi i flera avseenden hade större frihet som unga än dagens ungdomar har, även om vi inte hade friheten att välja mellan dyrare elbolag och de vet inte att det kulturella utbudet var större för 30 år sedan än det är idag.
Nu försöker Mona Sahlin reparera eländet genom att föra mer av den politik som de äldre socialdemokraterna aldrig har velat ha, och som de yngre med stor sannolikhet inte förstår den långsiktiga innebörden av. Jag är övertygad om att det är helt fel väg att gå och att hon därmed bara öppnar vägen för extremhögern och dömer sitt eget parti till att bli ett betydligt mindre och totalt meningslöst mittenparti. Vi behöver inte fler mittenpartier.
/Kerstin
Länkar:
- Gemensam välfärd, Miljöförbundet Jordens vänner