september 2007


Ideologier/propaganda&Massmedia30/09 16:17

Idag får vi det jag skrev, i min lilla recension av delar av Peter Rosts bok häromdagen, besannat även för Sveriges del. Våra svenska kändisjournalister säljer sina tjänster till allt möjligt och till alla möjliga PR-uppdrag och gör sig stora pengar på att ställa upp för storföretagen.

Hur trovärdiga är de egentligen?

En gång i tiden tyckte jag att exempelvis Lennart Ekdal var en ganska bra ekonomijournalist. Sedan ett antal år gör jag inte det. Här är kanske förklaringen. Själv anser han att han har förmåga att sitta på två stolar samtidigt, utan att det påverkar hans omdöme eller objektivitet.

Jodå, för någon eller några miljoner om året skulle jag kanske också (försöka) anse det om mig själv. Sedan kanske inte heller jag skulle kunna övertyga andra (mer kritiskt tänkande människor) om samma sak.

Aftonbladets eget lilla frågeinstitut visar att en ganska stor majoritet av dem som svarat inte alls litar på TV-journalister. Gissa vad jag kryssade i. Det är nu helt uppenbart att även den svenska demokratin, precis som den amerikanska, köpts upp av storföretagen.

Länk:
TV-stjärnor – till salu, AB

Massmedia&Politik/ekonomi29/09 19:11

Just när New York Times, m.fl. tidningar, har insett att de inte tjänar på att ta betalt för läsande av deras artiklar på nätet, börjar Aftonbladet ta betalt för allt fler av sina artiklar på nätet. Nu ser jag att man börjat ta betalt för samtliga sina kolumnister, och deras alster är väl det bästa de har i tidningen. Alltså är det dags att också ta bort länken till Carl Hamiltons kolumner. Tråkigt, övermåttan tråkigt.

PS lite senare: Konstaterar också att nu finns det inte många skäl att ta sig till AB:s hemsida.

För övrigt har jag uppdaterat den
animerade Motvallstanten om de flitiga bävrarna.

Ideologier/propaganda&VÃ¥rd/omsorg29/09 01:31

Jag har länge tänkt köpa och läsa Peter Rosts bok Sjuka pengar , men det har inte blivit av. Nu sprang jag på den på bokmässan och då blev den äntligen inköpt. Följaktligen blev jag sittande uppe nästan hela natten med näsan i den här boken.

Jag kan inte säga att innehÃ¥llet förvÃ¥nade mig eftersom jag lagt pussel om det här omrÃ¥det ända sedan jag började intressera mig för lugnande medel av olika slag, sÃ¥som sömnmedel, bensodiazepiner och SSRI, pÃ¥ grund av nerdrogningen som min mamma rÃ¥kade ut för och som hon blev väldigt dÃ¥lig av. Men det var mycket intressant, bÃ¥de att fÃ¥ fler detaljer och att fÃ¥ sina misstankar/slutsatser definitivt bekräftade. Här talar en person som suttit pÃ¥ en VD-post inom nÃ¥gra av de stora läkemedelsföretagen, nämligen inom Pharmacia och senare Pfizer, om att alla mina misstankar är helt riktiga. Peter Rost torde inte gÃ¥ att vifta bort som en person som inte vet vad han talar om, eller som en som fallit för nÃ¥gon ”sammansvärjningsmyt”, som jag brukar bli anklagad för att ha gjort när jag skrivit om hur de stora företagen beter sig och om hur de lurar oss.

Hur det medicinindustriella komplexet lurar oss.
I bokens sista kapitel talar Peter Rost om de metoder läkemedelsföretagen använder sig av för att lura oss på olika sätt. Inledningsvis får vi veta att:

De anlitar globala PR-byrÃ¥er … … pÃ¥ de här firmorna arbetar nÃ¥gra av de bästa PR-konsulterna – tidigare journalister och nyhetsankare. Avsikten med PR, till skillnad frÃ¥n reklam, är att allmänheten inte ska förstÃ¥ att de tar del av ett kommersiellt budskap. Det är det här som gör en skickligt genomförd PR-kampanj sÃ¥ effektiv.

Vi känner igen det här även från Sverige. Dels har vi sett hur somliga journalister börjat arbeta som PR-personer för stora företag, dels har vi sett hur TV-ankare anställts för att fixa deras good will. Sådana jobb torde vara många journalisters dröm, eftersom de betalas mycket bra. Ett känt fall är Helena Stålnert, som lämnade sitt arbete som chef för Aktuelltredaktionen efter 18 år för att bli kommunikationsdirektör på SAAB. Det är också vanligt att journalister ägnar sig åt att tala inför VD:arna i de stora företagen, om hur de ska hantera media exempelvis. Ja, så har vi ju den uppköpte fd statsministern.

Peter Rost räknar så upp några av de knep läkemedelsföretagen använder sig av för att föra ut information om sina produkter utan att folk förstår vad det handlar om, nämligen företagens vilja att tjäna mer pengar.

1: Den vanligaste och enklaste metoden, skriver han, är att skicka ut ett pressmeddelande till tidningarna.

De flesta av oss har väl läst sådana artiklar som dessa meddelanden resulterar i, om hur vi måste se upp så att vi inte drabbas av den ena eller den andra sjukdomen eller åkomman, men hur det tack och lov finns botemedel eller förebyggande mediciner av något slag.

2: De gör videoinspelningar som ser ut som en nyhet, och skickar dessa till TV-stationerna, som blir glada för att få gratismaterial och som tittare inte ska genomskåda som de reklamfilmer de i själva verket är.

3: Man låter någon annan föra fram budskapet exempelvis genom att sponsra patientorganisationer. Dessa betalar igen genom att fungera som företagens megafoner.

Hur många vet exempelvis att föreningen för föräldrar med ADHD/DAMP är sponsrad av företaget som tillverkar de mediciner som man ger barn som klassats som ADHD/DAMP-fall? Det skymtade fram i en bisats någonstans när professor Gillbergs ADHD/DAMP-forskning var på tapeten.

I USA, menar Peter Rost, hjälper det inte att en patientförening avstÃ¥r frÃ¥n stöd frÃ¥n läkemedelsföretagen för att stÃ¥ fria. I det fallet startar företagen bara en ny patienförening som tar emot pengar – och se, där har de sina villiga PR-patienter.

4: Vidare kan man låta en PR-konsult skriva ihop en medicinsk uppsats, som är positiv till ett visst läkemedel och betala någon känd forskare eller professor för att skriva under artikeln, som sedan sänds till någon medicinsk tidskrift.

Vi får också veta att läkemedelsföretagen i USA har 1274 lobbyister, mer än två för varje kongressledamot, som arbetar för att garantera företagen för dem förmånlig lagstiftning. Så betalar företagen förstås stora summor till de politiska partierna.

Peter Rost skriver avslutningsvis att:

Konsumenten är i praktiken helt manipulerad av det som pågår i det fördolda.Läkemedelsindustrin skiljer sig inte från andra företag. De agerar för att gynna sina egna intressen och stödjer de lagar som är fördelaktiga för dem.
………….
Manipulationer genomsyrar hela samhällskroppen. Forskare vid det ryktbara National Institutes of Health (NHI) tar emot pengar från läkemedelsbolagen. FDA, det amerikanska läkemedelsverket, finansieras till stor del av läkemedelsindustrin. Läkemedelsbolagen sponsrar tal av medicinska opinionsbildare och skickar dem på riksomfattande turnéer. Man ger forskningsanslag till vissa forskare och bidrar till finansieringen av universiteten. Vi ska inte inbilla oss att detta handlar om välgörenhet.

Ska vi gissa att nedläggningen av Kilen (den organisation som hjälpt läkemedelsberoende patienter), som alliansen drog in alla medel till nästan omedelbart efter att den tillträtt, har något att göra med pengar till politiker? Jag vet inte, men nog förefaller denna förmodan plausibel, i synnerhet som moderaterna inte vill ha lagar som tvingar partierna att redovisa varifrån de får sina pengar.

Även vårt svenska Läkemedelsverk, som fyller samma funktion i Sverige som FDA i USA, och som enligt regeringen skulle ta över Kilens uppgift, finansieras i hög utsträckning av läkemedelsföretagen, alltså av dem de ska granska och av dem, vars offer Kilen har stött och hjälpt. Nog verkar det som om någon inte vill att läkemedelsberoende människor ska få hjälp att bli av med sitt beroende.

Slutligen har vi psykiatrikern Anders Milton, som utredde psykiatrin i Sverige och som omedelbart efter att han lämnat in sin rapport tillträdde ett toppjobb hos Pfizer, en av jättarna inom läkemedelsindustrin, och just det företag som Peter Rost berättar om alltså, och som han blev anställd hos efter att företaget hade köpt upp Pharmacia.

Vi har också Landstingsdirektör Lars Andåker, som är en medlem i Pfizers nybildade Samhällsråd, bildat för att bl.a. diskutera hur man ska agera när Apoteket blir privatiserat. Samtliga i gruppen får 10 000 kr/möte. Detta råd består av:

Anders Milton, ordförande (prykiatriutredare)
Anitra Steen, (VD Systembolaget)
Sven- Erik Söder (infrmationsdirektör Pfizer)
Alexandra Charles (ordförande i 1,6 miljoners klubben)
Mariann Nievert (Styrelseordförande i Karolinska universitetssjukhuset)
Torbjörn Larsson (VD Ersta Diakonisjukhus)
Bengt Holgersson (Fd styrelseordförande Landstingsförbundet)
Lars Andåker (Landstingsdirektör)

Om detta råd läser vi så:


Rådet träffas 4 gånger under 2007.
– Rådet ska tillföra perspektiv på samhällsfrågor som är relevanta för 
Pfizers verksamhet, berättar Sven-Erik Söder, informationsdirektör på Pfizer.

På Läkemedelsindustriföreningens (LIF) sida kan vi läsa, apropå att Pfizer deltog i Almedalsveckan för tredje året, att:

– Pfizer vill vara en aktiv part i diskussionerna om den framtida hälso- och sjukvården i Sverige, säger Sven-Eric Söder, informationsdirektör på Pfizer. Vi har stor kompetens och erfarenhet när det gäller hur läkemedel fungerar och bör användas. Att delta under Almedalsveckan är ett viktigt led i vår strävan att i en dialog med sjukvårdens aktörer bidra till att våra läkemedel används på bästa sätt för både patienterna och samhället i övrigt.

Medverkandelistan är inte heller ointressant:

Marie Wedin, Läkarförbundet
Margareta Nilsson, Diabetesförbundet
Björn Beermann, Läkemedelsverket
Johan Pehrson (fp), socialutskottet
Niklas Prager, VD Pfizer
Samtalsledare: Anders Milton

Snygg soppa. Myndighetspersoner, som är satta att skydda oss och tillvarata våra intressen, och som betalas av oss skattebetalare, samarbetar intimt med och låter sig betalas av Pfizer, ett läkemedelsbolag som inte skyr några medel, ja som går över lik i sin profitjakt.

Jag Ã¥terkommer säkert med mer ur boken framöver. DÃ¥ ska jag berätta om hur Pfizer inte alls hade patienternas bästa för ögonen utan hur man försökte hindra Peter Rost att ingripa mot olaglig ”off-label-förskrivning”, alltsÃ¥ användandet av medicinerna även för sÃ¥dant de varken är utprovade eller godkända för.

Me ändå, Läs Peter Rosts bok!

Länkar:
Helena Stålnert och SAAB, SvD
Anders Milton befäste problemen inom psykiatrin och fick toppjobb hos läkemedelsbolgaget, Whiplashgruppen
Lars Andåker medlem i Pfizers Samhällsråd, Landstinget Sörmland
NRX, om läkemedelsföretagens böter, för illegal marknadsföring mm
TV-stjärnor – till salu, AB 30/9 07

Under kategorin Vård/omsorg till höger hittar man tidigare inlägg på Motvallsbloggen om området. Bl.a. detta inlägg: Om Kilens nerläggning, Motvallsbloggen 28/12 2006

Tillägg 29/9 kl. 16.40:
Britt, som kommenterat nedan (nr 4) informerar om en konsumenthearing 24/10 kl. 13.00, dit Peter Rost ska komma. Information om hearingen kan man hitta här. Bodde jag i Stockholm skulle jag definitivt inte missa denna hearing.

Fackföreningar/företag&Forskning/vetenskap28/09 02:04

Har varit på bokmässan idag och som vanligt blev det ett antal böcker inköpta (vet inte hur jag ska få plats med dem men jag får väl bygga om de nyuppsatta bokhyllorna igen).

Just nu läser jag Peter Rosts bok Sjuka pengar. Den är mer än fascinerande. Kan dock inte säga att jag är överraskad eftersom jag sett hela eländet som han beskriver, men på en mycket lägre nivå och inom universitetsvärlden och också läst om andra fall (som ex. Enronskandalden och Skandiaskandalen). Principerna är desamma och jag har väl redan skrivit om saken här, lite övergripande och med utelämnande av diskussioner om de ekonomiskt brottsliga ageranden som höga chefer inte sällan gör sig skyldiga till. Har sett även sådana, om än inte av den dignitet som dem Rost beskriver i sin bok. Återkommer snart, både om Peter Rosts bok och om övriga böcker som inköptes.

Hörde dessutom ett mycket viktigt anförande av Jan Guillou i Aftonbladets monter, om Västvärldens nya fiende sedan Sovjet föll samman, nämligen islam. Önskar att jag hade spelat in det så välformulerat var det.

Motvallstanten (animerad)&Politik/ekonomi27/09 01:28

Klicka på bilden!
(Animeringen tillverkad i min Mac och garanterat virusfri.)

knapp
Uppdaterad 29/9

Idéhistoria/filosofi26/09 12:16

Visst är det väl konstigt. Liberaler och nyliberaler betonar gärna att vi alla är egoister och att det är helt naturligt, ja riktigt bra, att de som kan roffar åt sig så mycket de förmår.

När sÃ¥ människor uttrycker missnöje med att somliga toppar skor sig pÃ¥ vanliga människors bekostnad, dÃ¥ är det alltid nÃ¥gon liberal eller nyliberal som hoppar upp och anklagar dem för ”avundsjuka”, en förkastlig egenskap. Men – om vi är egoister av naturen sÃ¥ är det väl bara naturligt att missunna andra att fÃ¥ mycket mer än man själv fÃ¥r och är egoismen inte en klandervärd egenskap i det ena fallet, snarare beundransvärd, sÃ¥ borde väl samma sak gälla i det andra fallet.

Fackföreningar/företag&Politik/ekonomi25/09 16:53

Kemijätten Rhodia behöver inte betala skadestånd till oss svenskar för vad Rhoca Gil ställde till med, enligt en nyligen utfärdad dom.

Här kammar den franska kemijätten Rhodia in stora pengar från svenska staten, alltså från oss svenska skattebetalare, för inköp av medlet Rhoca Gil, att täta en tunnel med, men när deras produkt inte fungerar, som företaget lovat, utan förgiftar miljön i Sverige, då får företaget behålla våra pengar. Inte nog med det, sedan får vi skattebetalare betala för de problem som medlet, som Rhodia sålde till oss, skapade.

När direktörerna för de här stora gangsterbolagen sedan håvar in sina miljonbonusar, påstår de, och deras ideologiska anhängare, att de har gjort sig förtjänta av dessa megabelöningar. I själva verket rånar de här företagen, liksom de stora bankerna, oss återkommande och systematiskt.

Länk:
Hallandsåsen: Staten fick avslag på sin begäran om skadestånd, DN

Ideologier/propaganda&Massmedia24/09 16:02

Det var inte Filippa som hade bakat mandelmusslorna till jul får vi veta nu via Aftonbladet (22/9). Amelia, som först publicerade bilden av Filippa med ett fat mandelmusslor, försvarar sig med att det inte sägs i artikeln att Filippa hade bakat dem själv. Istället är det Filippas mamma som bakar dem, och det är precis vad som står i överskriften.

Nu rÃ¥kar uttrycket ”mammas mandelmusslor” vara tvetydigt. Dels kan det betyda att mamma har bakat dem, dels att de är bakade efter ”mammas recept”. Jag brukar steka ”mammas köttbullar” fast mamma inte kunnat laga mat de senaste 10 Ã¥ren och dessutom är död nu. Min dotter bakar ”mormors” pepparkakor till jul, i bÃ¥da fallen vet alla i familjen att det är mammas/mormors recept som använts och ingen tror att mamma/mormor har lagat till läckerheterna fast vi kallar dem för mammas/mormors.

När Amelia sÃ¥ledes visar bilden av Filippa med ett fat mandelmusslor och skriver ”Mammas mandelmusslor” i texten till bilden, sÃ¥ är det naturligt att läsarna tror att Filippa har bakat mandelmusslor efter mammas recept för vad i hela friden ligger det för nyhetsvärde i att Filippa lÃ¥ter sin mamma och svärmor stÃ¥ för julmaten? Däremot hade det (kanske) varit duktigt av henne om hon hade bakat dem själv, varför de flesta förstÃ¥s tolkade bilden pÃ¥ det sättet.

Sanningen i saken är i själva verket att Filippa inte är det minsta huslig och att Fredrik och Filippa låter föräldrarna fixa hushållsbetstyren. Men det betonades inte. Överskriften borde förstås ha varit: Filippa låter mamma och svärmor fixa julmaten! Det hade liksom inte alls gett samma bedrägligt positiva intryck av familjen Reinfeldt. Så här skrev AB om saken då, under en bild av Filippa i förkläde och med ett fat mandelmussor:

Viktigast, när det kommer till ätbara julsaker, är mandelmusslorna. De gör Filippa själv efter mamma Ullas klassiska recept, efter en misslyckad jul då hennes svåger inte lyckades köpa några mandelmusslor, utan i stället tog med sig klenäter.

Tvetydigheter ger alltså helt olika intryck beroende på när och var de används. Här lurade Amelia klart sina läsare om Filippas kvaliteter och även övriga massmedia gick på bluffen, eller ville gärna bidra med att falskeligen framställa Reinfeldts som vanliga rekorderliga genomsnittssvenskar, att ge fru Reinfeldt en good will som hon inte hade förtjänat.

Länkar:
Filippafeber, AB
Smaka på Reinfeldts goda jul, AB

Politik/ekonomi&Skola/utbildning24/09 00:40

Så läser jag hur en skola i en Norrlandskommun inte längre har råd att erbjuda barnen femdagarsvecka, utan att de numer bara går i skolan fyra dagar i veckan.

Varför kommer jag att tänka pÃ¥ min pappa, som växte upp i Bohuslän under 1920- och 30-talen och som fick gÃ¥ 6 Ã¥r i varanndagsskola, medan min mamma, som var precis lika gammal och som bodde i en Sörmländsk stad, fick gÃ¥ Ã¥tta Ã¥r i en sexdagarsskola? ’

Även pÃ¥ den tiden var skolorna kommunala. De förstatligades för att Sverige skulle fÃ¥ en lika bra skola över hela landet och för alla ungdomar. När nyliberalismens evangelium gjorde sitt segertÃ¥g över världen och bland de ekonomiska eliterna, frÃ¥n sjuttiotalet och framÃ¥t, och socialdemokraterna föll för tongÃ¥ngarna, kommunaliserades skolan igen – av Göran Persson (slutet av 80-talet). Nu är vi alltsÃ¥ där igen, att kommunerna inte förmÃ¥r ge alla skolbarn i landet en likvärdig utbildning.

Länk:
Graningebarnen slipper gå i skolan på fredagar, DN

Djur/natur21/09 03:09

Nu blir det hundträning under tre dagar. Det är min årliga semester. Resten av familjen får stanna hemma, dvs husets herre och de två andra hundarna.

Seaton

Ovan tränar Seaton att krypa. Leker gör vi också, som belöning för väl utfört arbete. Det uppskattas av Seaton.

Seaton

Överhuvudtaget vet inte Seaton nÃ¥got som är roligare än att träna med matte och när hunden är glad blir man själv ocksÃ¥ glad. Fast OK, hundtjejer är ju festligare – ibland, men bara ibland :oops:.

Tillägg 26/9 kl. 02.10:
Det blev några heltrevliga dagar, fantastiskt brittsommarväder och nyttig träning med många goda tips från instruktör och från de andra deltagarna i gruppen. Ja, så var det förstås trevliga kvällar i glada vänners lag med mycket skratt och massor av gott humör från festliga människor. Vad mer kan man begära av livet än att trivas och ha roligt?

Nästa sida »


Motvallsbloggen
lades ut 10/2 2005

Webmaster