Mahmud Jibril bodde många år i USA och doktorerade där. För flera år sedan kom han tillbaka till Libyen och blev ekonomiminister i Ghadafis regering. Där började han direkt att privatisera statlig egendom. När upproret i Benghazi bröt ut övergick han snabbt till NTC, rådet som bildades i Benghazi och som kort därefter erkändes av Västvärlden som Libyens legala övergångsregering. Mannen har dessutom nära anknytning till Al Jazeera.(1) Därmed över till intervjun med honom:
’Too many powers wanted Gaddafi silenced’ – ex-NTC head to RT (outlaid 26/3 2012)
Jabril satt alltså tidigare i NTC men han avgick för en tid sen.
Jibril, som är ordentligt mediatränad för västerländska media, undviker på olika och typiska politikersätt att besvara flera av de frågor journalisten ställer till honom.
Han säger dock att han vill att USA/Nato ska göra mer för att få ordning på Libyen nu när landet behöver en polisorganisation såväl som ett armé och han menar att Väst sviker nu som inte stöttar NTC längre. I praktiken vädjar han om mer Nato-stöd till NTC, mer stövlar på marken alltså, i det Libyen som nu är i upplösning (2), där total laglöshet råder och NTC inte har någon makt att kontrollera landets alla miliser, som slåss inbördes vid sidan av att en del av dem fortfarande ägnar sig åt att fängsla, tortera och döda svarta.
Fast något inbördeskrig är det inte och har aldrig varit och inte heller någon revolution, hävdar han. Revolutionen börjar först när det blivit ordning i Libyen igen (!). Jibrils definition på revolution är en annan än den vi är vana vid således.
Han vill inte uttala sig om vad folk i Benghazi tycker idag, med anledning av demonstrationer där mot NTC, eftersom det inte varit något val där. I februari förra året visste han emellertid precis vad hela ”det libyska folket” ville, nämligen bli av med Ghadafi till varje pris, även till priset av att förlora livet och allt man ägde och trots stora demonstrationer förra våren för Ghadafi. Det visste han då trots att det inte hade förekommit något val eller någon omröstning, och trots att NTC vägrade gå med på det val Ghadafi föreslog att man skulle anordna.
Dessutom hävdar han att det fanns många krafter som ville se Ghadafi dödad för vad denne visste. Man undrar vilka han syftar på och hur mycket av det Ghadafi visste som han själv vet.
/Kerstin
Länkar med mer om Libyen och om Jibril:
1) Om ledarna i Libyens rebellråd, Motvallsbloggen 25/9 2011
1) Sveriges radios lovsång om Al Jazeera – sällsynt illa tajmad, Motvallsbloggen 9/3 2012
2) Libya facing meltdown as armed gangs defy NTC rule,Chris Stephen Global Civilians For Peace 28/3 2012 (In Sabha, battles erupted after pro-government militias captured a Tobu man accused of war crimes. Tobu militia then stormed the headquarters of the military council, only to be pushed back in further fighting.
Tripoli’s violence began when the Turkish manager of the five-star Rixos hotel told the leader of a militia from Zintan, 100 miles south, to pay a bill that had accumulated since September.
The militia leader shot-up the reception desk, then returned to the hotel with armed men who abducted the manager, beating him so badly he has lost the hearing in one ear. Only the intervention of Libya’s de-facto president, Mustafa Abdu Jalil, secured his release. But as a result, the Zintan militia, which controls Tripoli’s international airport, reneged on a promise to hand over security to government forces on Sunday, instead parading its armed vehicles at the airport entrance.)
- One Year After U.S., Britain, France Destroyed Libya: Still a Mess, Daniel Larison, The 4th Media, 23/3 2012