Ideologier/propaganda&Internationell politik&Vem tipsar/vad skrivs?23/05 01:37

Nato, som de flesta av oss tror bildades för att skydda Europa från det aggressiva Sovjet, bildades egentligen av en helt annan anledning, nämligen för att ge USA en möjlighet att bestämma i Europa. Vi får aldrig höra vad Nato egentligen är och vad Nato egentligen gör utan severas amsagor som inte kan kallas annat än en gigantisk skam. Den som orkar, i värmen, och som vill få mer information om Natos historia kan läsa den mycket informativa artikelni Global Research:
GLOBAL NATO: A Geostrategic Instrument of Worldwide Military Conquest. A Historical Review and Analysis (1949-2012), Ludo De Brabander and Georges Spriet (18/5 2012)

När detta är gjort, artikeln är ganska lång, är det dags att se nedanstående video från Democracy Now, om veteranprotesten i Chicago, utanför Natos möteslokaler. Där framträder amerikanska krigsveteraner och berätta kort att krigen inte alls handlar om att befria irakier, afghaner (och även om de inte nämner det, så gäller samma sak för Libyen och Syrien just nu). Det är intressant att höra dem säga några ord om varför de kastar sina krigsmedaljer i protest mot krigen i Irak och Afghanistan.

”No NATO, No War”: U.S. Veterans of Iraq and Afghanistan Return War Medals at NATO Summit (21/5 20112) (Om videon inte syns här kan man se den om man klickar på rubriken.)

Därefter och om man vill veta mer om vår moderna historia, om sådant som vi normalt  inte får veta via media numer kan man gå in på SVT-Play och se en film som ovanligt nog talar om vad USA hade för sig i Nicaragua. Heder åt TV för att man visar denna film.

Vi som var med, och som var unga i en tid som inte var lika enögt USA-propagandistisk som nutiden, då utbudet av media var mer varierat än idag och det därför fanns fler möjligheter att skaffa sig en mer allsidig bild av av vad som faktiskt hände i världen, vi minns förstås.

Vi kan vara helt säkra på att de som lever om 25 år och som ids, kommer att kunna informera sig om vad som verkligen hände i Libyen, och varför, liksom i Syrien. Just nu får vi nöja oss med svenska medias, såväl som övriga medias i Västvärlden, gravt  lögnaktiga historier av vad som sker och varför det sker.

/Kerstin

Devis hämtad från Mathaba: `A world without workers is impossible. A world without capitalists is necessary.” — World Federation of Labor.

Länkar:
- Protest Roars to Life at Chicago NATO Summit in Face of Violent Police Crackdowns, Matt Reichel, AlterNet 21/5 2012
- NATO`s 25th Summit in Chicago in Preparation of Global Full Spectrum Dominance, Interventionism, Possible Preparations for A Regional War Directed against Russia and China, and Developments in Global Security. Christof Lehmann, nsnbc 20/5 2012
- The Empire Holds Its War Council in Chicago, Glen Ford, voltairenet.org 18/52012
- How the US uses sexual humiliation as a political tool to control the masses, Naomi Wolf, voltairenet.org 17/4 2012
- Chicago: Peace Town, David Swanson, counter Currents Org 21/5 2012 (Citat: Am I suggesting that government officials try to manipulate public opinion? Well, let me just say this: there is a bipartisan effort in Congress to lift the official ban on using dishonest propaganda against U.S. citizens. The measure passed the House on Friday as part of the latest National ”Defense” Authorization Act.)
- Should NATO Be Handling World Security? Lawrence S. Wittner, counterpunch.org 22/5 2012 (Om att Nato borde lagts ner när Sovjet bröt samman: But vast military establishments, like other bureaucracies, rarely just fade away. If the original mission no longer exists, new missions can be found. And so NATO’s military might was subsequently employed to bomb Yugoslavia, to conduct counter-insurgency warfare in Afghanistan, and to bomb Libya. Meanwhile, NATO expanded its membership and military facilities to East European nations right along Russia’s border, thus creating renewed tension with that major military power and providing it with an incentive to organize a countervailing military pact, perhaps with China.)

Länkar om Syrien:
- Syria: The New ‘R2P’ – ”RESPONSIBILITY TO PRETEXT”: Human Rights, Democratic Reforms, Al Qaeda and now WMD
NATO’s Growing List of Excuses for Intervention, Finian Cunningham, Global Research 22/5 2012
(Citat: In a report earlier this week, the Washington Post says that the US and its allies are drawing up contingency plans to intervene in Syria on the back of fears that the country could come under control of Al Qaeda terrorists [1]. Of most concern is that Syria’s “arsenal of chemical weapons” may fall into the hands of these terrorists or some other militant group.
The paper quotes, as usual, unnamed Western security officials who are “increasingly concerned that Islamic extremists could attempt to seize control of whole towns and districts if the country slides into full-scale civil war”. One former US intelligence source says: “There’s a big worry that things could fall apart [in Syria] quickly… A big problem can turn up on your doorstep overnight.”
Indeed. A big problem can turn up on your Syrian doorstep overnight – especially when NATO powers and their Arab allies have been training, funding and directing terrorist mercenaries to destabilise that country over the past 14 months.)

Länkar om Libyen:
- NYT Admits Lockerbie Case Flaws, Robert Parry,OpEdNews, 21/5 2012
- Libyan Islamist militia leader to run in June poll, Reuters 15/5 2012
- Planting Evidence to Sow Fear. Chicago Cops are the Terrorists, Dave Lindorff, counterpunch.org 24/5 2012

 

Massmedia&Politik/ekonomi&Vem tipsar/vad skrivs?19/01 17:12

Jag har sagt det förr och säger det igen: Jag ser ingen annan råd än att S kallar in ängeln Gabriel som ordförande och dessutom ber Hin Håle att bli partisekreterare, så att man också har någon som kan sopa till borgerliga partiledare på ett sätt som ingen ängel klarar av.

S skrev under sin egen dödsdom dels när man avreglerade valuta-och finansmarknaden, som innebar att man införde den politik som S en gång bildades för att bekämpa, dels när man gjorde sig av med alla sina dagstidningar.

Man tog antagligen ett annat avgörande steg mot gravkanten med det nya skattesystem man införde tillsammans med de borgerliga. Kritiken mot det nya systemet, som gynnade de välbeställda, var mördande i de socialdemokratiska leden. Alltså orkade inte partiets gräsrötter ställa upp inför valet 1991, som S således förlorade. När man sedan kom tillbaka igen 1994 och fortsatte föra samma politik som regeringen Bildt hade gjort, ja då hade man satt sin sista potatis som det ledande partiet i Sverige. Inte har det blivit bättre sedan ett antal yngre förmågor inom S anser att S endast är en karriärstege för dem själva, att politiska partier är en möjlig väg till de verkliga köttgrytorna.

Man ska inte överräcka kniven till Jack the Ripper.

Idag har borgerligheten makten över hela Mediasverige och kan alltså föra ohejdade smutskampanjer mot dem S väljer till ordföranden. Det kommer inte att hjälpa S att byta sådan igen för en ny partiledare i S kommer att råka ut för samma smutskampanjer som dem media fört först mot Danielsson sen mot Mona Sahlin nu mot Juholt – ja om man inte väljer ängeln Gabriel och Hin Håle alltså.

Dessutom minns allt färre av väljarna vad det traditionella socialdemokratiska samhället innebar och erbjöd – alla sina medborgare. De flesta som idag är under 40 år har egentligen bara sett borgerlig politik och några fler hundralappar i plånboken vid lönedags. De har dessutom ännu inte blivit så mycket sjuka, utslitna och i behov av samhällsstöd, som många blir när de blir äldre, att de inser vad det nya borgerliga/nyliberala samhället innebär för deras framtid. Så de vet inte ens vilken politik de borde kräva.

Varför ska man idag rösta på S för förresten ? Berätta den som vet.

/Kerstin

Motvallstanten&Vem tipsar/vad skrivs?30/12 13:18

trender

Gott Nytt År!

/Kerstin

Ideologier/propaganda&Vem tipsar/vad skrivs?20/09 22:46

Lyssnade på Studio Ett idag och blev lite förvånad när journalisten Anita Kratz, som skrivit en bok om Fredrik Reinfeldt, ensamvargen (2008) talar om hur Reinfeldt och Schlingman (kan man säga, säger hon) satt tillsammans och gjorde upp strategin inför valet 2006. Jag råkar ha boken, och ha läst den, och där betonar hon ständigt att Reinfeld-Littorin-Borg utgjorde det Hjärngäng som planerade det mesta tillsammans med benäget bistånd så småningom från Ulrika Schenström (Schlingman kom in senare i bilden).

Det slog det mig då att det är konstigt att Littorin i stort sett gått upp i rök. Inte ens Anita Kratz nämner honom, trots att hon i sin bok återkommande betonar hur viktig han var för ”De Nya Moderaterna”. Från riksdagens hemsida försvann Littorin direkt efter den där dagen under Almedalsveckan då han avgick. Sedan dess finns han bara inte mer – tydligen. Det här kommer mig att tänka på hur de sovjetiska ledarna suddade bort personer ur historien om de hade misshagat på något sätt, bl.a. genom att rent direkt retuschera bort dem från gamla foton exempelvis, efter avskedandet eller avrättningen av dem.

Hur i all världen kan en person som avgår för att han är slutkörd, eller har gått in i väggen, behandlas så illa av sina forna hjärngängskompisar? Är det bara jag som blir misstänksam och som inte kan låta bli att fundera på vilket allvarligt brott, mot svensk lag eller mot lagandan i det moderata hjärngänget, som Littorin faktiskt hade begått?

Eller ska vi verkligen tro att det är så illa att man helt sonika öppnar falluckan under honom, gör allt man kan för att radera honom ur partiets historia och för att hålla honom ordentligt borta från alla media för att han förlorade ork och mental styrka pga av personliga prövningar och för att han visade sig inte vara Stålmannen? Kan det verkligen vara så illa att Reinfeldt och hans moderater hyser ett så djupt och genuint, ja rent maniskt förakt för en person av det här skälet?

Jag har svårt att tro att det är såå illa, trots att Reinfeldt under valrörelsen inte visat minsta medkänsla med de sjuka som drabbats av Alliansens politik. Det finns alltså anledning, menar jag, att fråga sig: Vad hade Littorin faktiskt gjort (han hade ju inte köpt sex) och var är han?

/Kerstin

Länk:
Moderaternas framgångar, Studio Ett
Littertur:
Anita Kratz (2008), Reinfeldt, ensamvargen

Ideologier/propaganda&Rättsväsendet&Vem tipsar/vad skrivs?13/09 03:46

När man lyssnar på Jesper Huors program ”Gåtan Göran Lindberg” i P1, om den f.d. polischefen och rektorn för polishögskolan, som just dömts för våldtäkt mm, börjar man undra hur det egentligen står till inom det svenska rättsväsendet.

I radioprogrammet får vi veta att redan omkring 2007 kunde man ha satt dit Göran Lindberg, om man hade ansträngt sig. En ung flicka hade blivit grovt våldtagen, kommer till läkare och hennes skador blir ordentligt dokumenterade, DNA från förövaren kan säkras och man känner till bilmärke och färg samt en del av våldtäktsmannens bilnummer. Men undersökningen läggs ner. Ingenting händer alltså, trots att man troligen hade kunnat avslöja Göran Lindberg redan då om man hade ansträngt sig.

I samband med att historien rullades upp flera år senare och Lindbergs namn blev känt, påstods det i media att det fanns listor över män, varav en riktig kändis, som deltagit i Lindbergs sexkedja, män som sedan aldrig nämnts vid namn och som, vad det verkar idag, inte alls utreds. I varje fall har deras namn inte offentliggjorts. Vad föranleder denna hemlighetsfullhet?

Jämför man fallet Lindberg och hur det hanterats med fallet Julian Assange blir man ordentligt konfunderad. I det senare fallet kommer, enligt media, två kvinnor till Citypolisen en fredag eftermiddag och frågar om vad de hade råkat ut för kunde vara våldtäkt varvid jourhavande åklagare Maria Häljebo Kjellstrand omedelbart beslutar att Assange ska anhållas som skäligen misstänkt för våldtäkt. Någon eller några timmar senare har Expressen historien och skriver om den redan dagen därpå varpå historien och Assanges namn är ute över hela världen inom några timmar. Någon dag senare tar ordinarie chefsåklagare Eva Finné över fallet och konstaterar att nej, våldtäkt var det inte fråga om, inte ens om sexuellt ofredande, möjligen ofredande, varför anhållan av Assange hävs. Därefter dröjer det inte länge förrän fallet förs över till åklagarmyndighetens Utvecklingscentrum Göteborg där chefsåklagare Magnus Bolin och överåklagare Marianne Ny håller i överprövningen. Det beslutas nu åter att det handlade om vådtäkt och att Assange ska förhöras och fallet utredas.

Frågan inställer sig naturligtvis varför det var så bråttom att sätta dit och lämna ut Assanges namn medan det inte är ett dugg bråttom att avslöja vilka höjdare eller kändisar som ingick i Lindbergs sexnätverk och medverkade i de olaliga sexverksamheter som han anordnade? Varför var det inte så noga med att försöka utreda vem som hade våldtagit den illa tilltygade unga flickan men så väldigt viktigt att direkt anhålla Assange för något som inte ens de utsatta visste om det skulle betraktas som våldtäkt (enligt AB, som förstås kan ha fått det mesta om bakfoten, men ändå)?

Vad som än hänt vad gäller Assange, och vad han än har gjort eller inte gjort, så ställer man sig frågande inför det faktum att dessa två fall, Lindgren och Assange, har hanterats på så kapitalt olika sätt. Något måste vara fel inom rättsväsendet. Redan om man bara ser till fallet Assange blir man konfunderad.  Jämför man Assanges fall med fallet Lindberg förefaller rättsväsendet rent ruttet.

Tydligen kliar sig även människor i andra länder i  huvudena och undrar hur rättsväsendet ser ut i Sverige.

/Kerstin

Länkar:
- Gåtan Göran Lindberg, Jesper Huor, Dokumentärredaktionen, P1
- Polisen granskar våldtäktsutredning, AB
- Här häktas polischefen, AB
- Det var ett övergrepp. AB
- Wikileaks grundare anhållen för våldtäkt, Expressen
- Anhållan mot Assange hävd, Expressen
- Förundersökning inleds mot Assange, AB
- Assange åter misstänkt för våldtäkt, AB

Kvinnor/feminism&Politik/ekonomi&Vem tipsar/vad skrivs?05/08 02:33

Ingen mer än jag som undrar hur det kan komma sig att kvinnor nästan alltid tvingas avgå om de begår ett misstag och att män som gör samma saker nästan aldrig tvingas avgå, inte ens om media skriver om deras ”synder”.

Två kvinnor i den nybildade borgerliga regeringen tvingades bort blixtsnabbt, en för att hon inte betalat TV-licens en för hon haft svart barnflicka, männen som begått samma brott däremot, och det var flera stycken i samma regering, fick sitta kvar. Vi såg samma sak även med de socialdemokratiska regeringarna, där ett antal kvinnliga ministrar tvingades bort medan mycket få män fått gå. Kvinnorna öppnar man snabbt falluckan för medan männen klarar sig med en liten pudel eller två.

Ingen ska ju inbilla mig, dessutom, att Marianne Samuelsson är den enda som berett en gräddfil åt storföretagare i sitt län. Det är allom bekant att företagare ibland plägar idka utpressning mot kommuner: Får jag inte som jag vill, då flyttar jag tillverkningen någon annanstans. Men sådana utpressare talar man nästan aldrig om.

PS 5/8 kl. 23.45:
När man läser detta brev, från den man som alla anser att Samuelsson otillbörligt gynnat, så får man nog snarare för sig att det förhåller sig precis tvärtom mot vad media ger sken av. Brevet tyder snarare på att hon sparkas av regeringen för att en ekonomisk höjdare är missnöjd med att hon inte behandlat honom som högdjur anser att de bör bli behandlade.
Allt är inte alltid vad det synes vara.

(Tack Birger Schlaug för tipset om brevet)

Massmedia&Vård/omsorg&Vem tipsar/vad skrivs?28/07 01:51

Mer apropå flunsahysterin i media: Hur kan det komma sig att det inte utbryter samma enorma hysteri kring det faktum att vi idag har antibiotikaresistenta stammar av tbc-bakterier – exempelvis? Framför allt ser man dessa i Öststaterna, dels i de baltiska staterna, dels i Ryssland. Om de här varianterna av tbc sprider sig, och det kommer de att göra, så har vi ett allvarligt problem för ”på 1930-talet dog mellan 7-8 tusen människor i tbc varje år i Sverige. Det innebar att tbc förorsakade vart tionde dödsfall”, läser jag. Då fanns inget botemedel.
Och vidare:

Enligt Världshälsoorganisationen utgör tuberkulos ett fortsatt stort problem i världen. Sjukdomen är globalt spridd och i världen är idag ungefär en tredjedel av alla människor infekterade med tuberkulos. Dessa människor har latent tuberkulos och av dessa insjuknar ca 8-9 miljoner i sjukdomen varje år.
……
Varje år dör 2-3 miljoner människor av sjukdomen. I Sverige insjuknar drygt 400 personer årligen och av dessa dör mindre än 10 procent av sjukdomen.

Vidare:

På 1930-talet dog mellan 7-8 tusen människor i tbc varje år i Sverige. Det innebar att tbc förorsakade vart tionde dödsfall. Då fanns inget botemedel. Om man tittar på hela Europa vid tiden kring år 1900 så dog så många som en miljon människor årligen i tbc. Under 1800-talet dog det 3-4 miljoner människor i Europa årligen och då var tbc den sjukdom som orsakade flest dödsfall av alla sjukdomar.

Visst, det har skrivits i tidningarna om tbc-fallen i Sverige, men inte har samma hysteri utbrutit kring detta som kring den väntade influensan. Vi kan vara helt säkra på att den här flunsahysterin beror på läkemedelsföretagen som producerar de vacciner som de hoppas ska verka mot densamma. Bara i Sverige kammar de hem 1,3 miljarder kronor på de vacciner som beställts hit och aktiekursena lär ha stigit i de här företagen – inte så förvånande.

Det är nog ingen vågad gissning att bonusarna till direktörerna också stiger och att somliga läkare och professorer tjänar en bra slant på att ställa upp i media och måla upp skräckscenarios kring influensan? Det är så det brukar gå till när läkemedelsindustrin skapar nya massbehov av sina produkter. Inte sällan handlar det om vad som borde kallas rent bondfångeri.

Länkar:
Antibiotika och antibiotikaresistens, Landstinget
Tuberkulos
Tbc härjar i det forna Sovjet, Nyheter 24
Tbc-fallen ökar. DN
Vanliga frågor om TBC, Sjukvårdsrådgivningen
Multiresistent tuberkulos i Sverige kräver ökad vaksamhet, Läkartidningen
Totalresistent tbc-bakterie upptäckt, svt

Forskning/vetenskap&Massmedia&Vem tipsar/vad skrivs?27/07 00:49

Sven Britton tänker inte vaccinera sig, säger han i radioprogrammet ”God morgon världen”, och han torde veta vad han gör. Inte heller jag tänker vaccinera mig, i synnerhet som det här vaccinet har stressats fram och inte genomgått sedvanlig kontroll, utan en mindre noggrann sådan – för här ska tjänas pengar, och FDA har full förståelse för den saken – förstås. Visst, jag kanske är en av dem som är extremt känsliga och kanske kommer jag att dö i influensan, men risken, för oss i den industrialiserade världen, att dö av influensan, torde vara betydligt lägre än att dö i en trafikolycka. Törs du åka bil?

Det vi ska begära, istället för massvaccinering nu, är att Sverige sätter igång forskning för att få fram nya antibiotikasorter och produktion av sådana i statlig regi. Det tar för lång tid och antibiotika botar för snabbt, på någon vecka bara, för att de privata läkemedelsföretagen ska vara intresserade, men det kommer en dag då de verkligen kommer att behövas, nämligen när de sorter som finns inte längre botar och dit är vi på väg i snabb takt idag. När den dagen kommer, kommer många människor att dö i sjukdomar som vi inte tagit så allvarligt på hittills eftersom vi har varit vana att kunna bota dem de senaste 75 åren.

Länkar:
God morgon världen, P1

Massmedia&Vem tipsar/vad skrivs?21/01 01:34

Jag har inte lagt mig i diskussionen om Liza Marklunds bok Gömda tidigare. En av anledningarna till detta är att jag varken har läst denna bok eller de uppföljare som kommit, och inte heller Antonssons bok där hon kritiserar Liza Marklund och hävdar att Marklund ljuger om personerna som omtalas. Den gången jag försökte mig på Marklunds första deckare kom jag 50 sidor in i texten innan jag ledsnade på boken. Jag fann språket så utomordentligt trist, med detta uppradande av idel huvudsatser, att jag helt enkelt inte orkade engagera mig vidare i handlingen, i den mån jag fann någon sådan innan jag gav upp. Men andra uppskattar tydligen hennes böcker, så de har, får jag anta, kvaliteter som jag inte lyckats upptäcka och smaken är ju olika. Dock fick jag nog av Marklunds skriverier redan på den tiden hon skrev i Aftonbladet. Jag tyckte, precis som i alla fall några fler har tyckt, att hon var full av fördomar och att hennes skriverier bara var ägnade att fördjupa dessa ute i samhället.

Detta om Marklunds författarskap, som jag egentligen struntar i, men det är ett par andra ”detaljer” som jag finner intressanta i Marklund/Gömda-debaclet, nämligen Marklunds, och ganska många av hennes journalistkollegors, upprördhet, eller sorg, vad man nu ska uppfatta det som, över ”det hat som strömmar emot Marklund på nätet samt bloggarnas/läsarnas inställning till ”sanningen”, som den uttrycks av många journalister just nu.

Om kloaken/hatet på nätet:
Även jag chockerades, när jag började blogga, över det hat som uttrycks på nätet, kanske framför allt av det raka sätt som det kan uttryckas på där, men här ser vi just effekterna i samhället av mediadrev, fast det här började som ett bloggdrev. Det är så här massor av människor behandlar och uttrycker sig om dem som media bestämmer sig för att mobba. I sådana fall kryper journalister, som anklagas för att skapa helveten för människor, bakom sitt ”sanningssökande”: ”Vi måste ju skriva som det är”. Här är det omvända roller, ”vanligt folk” som står bakom drevet inte den etablerade journalistkåren och drevet går mot just en medlem i denna kår. När ”folkets” ilska och upprördhet nu drabbar en i deras eget led, då blir journalister och författare (som ju oftast är samma personer idag) inte glada. Så här reagerar och tycker mängder av människor om de personer som får löpa gatlopp i vanliga media, som ofta döms av många människor utan både rättegång och säkra belägg. Frågan är alltså om journalister varit totalt omedvetna om vad deras mediadrev i gammelmedia innebär för dem som utsätts för sådana, eller om kåren bara struntar i detta i övertygelsen om att deras heliga mission är den eviga jakten på ”sanningen”?

Svaret, som ett antal journalister presterar idag handlar om att alla ju vet att det inte finns någon sanning, att ingen förnuftig människa borde eller kan ha känt sig lurad av Marklunds ”romaner”. Alltså, sanningsmissionen är viktig så länge det inte är någon av dem själva som jagas, för när det händer är människor dumma som inte begriper att det inte är sanningen som avslöjas under beteckningen ”sanningen” och dessutom är dessa människor elaka och hatfyllda bortom allt förnuft när de blir upprörda och uttrycker detta i klartext på nätet, precis den klartext, som sagt, som många, men långtifrån alla tack och lov, använder direkt mot offren för journalisternas mediadrev.

Man skulle ju kunna hoppas att journalister, efter detta, tänker till lite innan de behandlar vanliga maktlösa människor med det förakt de ofta uppvisar mot oss utanför det inre kotteriet, även om det förmodligen är att hoppas på för mycket. En sak borde de veta idag emellertid, de kan själva tvingas sörpla den sura medicin de tvingar i andra. De är inte ensamma om det offentliga ordet längre.

Vad är nu ”sanning”?
Den andra frågan är den eviga frågan om ”sanningen”. Det är dags, menar jag att journalister tänker igenom sin inställning till vad som är sant.

I postmodernistisk anda, den version som journalister har utvecklat och flera av dem gömmer sig bakom just nu och i fallet Liza Marklund, så finns det ingen sanning. Allting är bara subjektiva föreställningar, personliga berättelser eller åsikter. Om detta är fallet borde de i rimlighetens namn gå ut i sina media och klargöra att ”vi avslöjar inga sanningar, vi bara skriver om våra, eller andras, föreställningar och åsikter, vi fabricerar bara våra berättelser”. Det säger de normalt inte, tvärtom. Men i fallet Marklunds bok om en kvinna som utsatts för misshandel, hävdar ett antal av dem att alla människor ju begriper att det som presenteras som sanningen inte är sanningen utan fiktion.

Dock verkligheten finns, den är på ett visst sätt, svår att exakt avslöja visserligen, kanske omöjlig i många fall, men vi kan ändå komma närmare eller längre från denna verklighet, sanningen om den, i våra berättelser eller teorier om densamma. Om så inte är fallet, om allt vi tänker, tycker, tror och säger bara är subjektiva upplevelser eller personliga berättelser, om det enda som finns är dessa individuella sanningar, då gör vi sanningen till en fråga om makt. Då blir det de som får eller kan svinga svärden som bestämmer vad som är sanningen och då är makt rätt. Men så enkelt är det inte, för som Karl Popper, en av 1900-talets största vetenskapsfilosofer sade, fakta sparkar. Det gör de, åtminstone ibland. Försök att flyga genom att flaxa med armarna exempelvis! I Marklunds fall började fakta också sparka till slut.

Dessutom försöker Liza Marklund sitta på två stolar här. Dels säger hon att boken är en roman och inte en ”sann historia”, såsom vi vanliga dödliga har uppfattat saken på grund av bokens titel, dels säger hon att hon inte får/kan avslöja sina källor. Men vadå källor – om det bara är en roman?

Jo, bloggarna börjar bli en maktfaktor i samhället
Jag har tidigare hyst starka tvivel på att nätet och bloggarna skulle ha eller få någon makt, att de skulle kunna påverka det som händer i samhället, vad som tas upp i meda exempelvis, men där hade jag uppenbarligen fel. Det har ju visat sig på senare tid att de faktiskt kan påverka. När bloggar påvisar saker som media tiger om, tvingas så småningom även gammelmedia att ta upp frågor mer allsidigt och inte bara trumma ut sina personliga, rent ”fiktiva sanningar”. Det är trevligt när man har fel i fall som detta.

För övrigt ska jag fira idag, att Bush är borta från Vita Huset, Obamas tillträde väntar jag med att fira tills jag ser vad han tar sig för. Dessutom ska jag fira att jag fyller 65 idag (21 januari) och tar det definitiva steget in i Köttberget. Detta steg tar jag redan nu eftersom det finns unga människor som behöver en arbetsinkomst bättre än jag.

Massmedia&Vem tipsar/vad skrivs?08/11 00:33

Vid det här laget har jag hunnit bli mycket konfys över avslöjandena om moderaternas skattesmitning. Vad handlar dessa drev om? Varför drar journalister plötsligt fram all smuts de kan hitta om moderaterna?

Före valet var det socialdemokraterna som fick tvätta all sin smutsiga byk offentligt och som anklagades för alla synder politiker kan begå, nära nog, medan alliansens figurer förföll i det närmaste änglalikt rekorderliga (ja fram till folkpartiets dataintrång i alla fall), ett verkligt gott alternativ till den myglande, rufflande och maktfullkomliga socialdemokratin.

Vad har hänt sedan dess? Handlar de här dreven bara om att massmedia kunnat notera att sådana här avslöjanden ger klirr i kassan? Eller handlar det om något annat, att moderater av någon anledning förargat journalistkåren? Handlar det om att de små partierna, framför allt folkpartiet, just håller på att slukas av moderaterna och att det gäller att rädda detta parti, eller något av de andra småpartierna? Beror det hela bara på att en tidning avslöjar något, så måste alla andra skaffa fram egna små scoop i samma genre? Eller är det bara så enkelt att journalister i huvudsak skriver det som andra tipsar dem om och att en hel kader av tipsare aktiverats på grund av ilska över moderaternas politik?

Jag finner det som händer i den här saken mycket märkligt, som sagt, och förstår det inte alls. Möjligen söker jag en rationell eller begriplig förklaring där ingen sådan finns.

Nästa sida »


Motvallsbloggen
lades ut 10/2 2005

Webmaster