Lyssnade på Studio Ett idag och blev lite förvånad när journalisten Anita Kratz, som skrivit en bok om Fredrik Reinfeldt, ensamvargen (2008) talar om hur Reinfeldt och Schlingman (kan man säga, säger hon) satt tillsammans och gjorde upp strategin inför valet 2006. Jag råkar ha boken, och ha läst den, och där betonar hon ständigt att Reinfeld-Littorin-Borg utgjorde det Hjärngäng som planerade det mesta tillsammans med benäget bistånd så småningom från Ulrika Schenström (Schlingman kom in senare i bilden).

Det slog det mig då att det är konstigt att Littorin i stort sett gått upp i rök. Inte ens Anita Kratz nämner honom, trots att hon i sin bok återkommande betonar hur viktig han var för ”De Nya Moderaterna”. Från riksdagens hemsida försvann Littorin direkt efter den där dagen under Almedalsveckan då han avgick. Sedan dess finns han bara inte mer – tydligen. Det här kommer mig att tänka på hur de sovjetiska ledarna suddade bort personer ur historien om de hade misshagat på något sätt, bl.a. genom att rent direkt retuschera bort dem från gamla foton exempelvis, efter avskedandet eller avrättningen av dem.

Hur i all världen kan en person som avgår för att han är slutkörd, eller har gått in i väggen, behandlas så illa av sina forna hjärngängskompisar? Är det bara jag som blir misstänksam och som inte kan låta bli att fundera på vilket allvarligt brott, mot svensk lag eller mot lagandan i det moderata hjärngänget, som Littorin faktiskt hade begått?

Eller ska vi verkligen tro att det är så illa att man helt sonika öppnar falluckan under honom, gör allt man kan för att radera honom ur partiets historia och för att hålla honom ordentligt borta från alla media för att han förlorade ork och mental styrka pga av personliga prövningar och för att han visade sig inte vara Stålmannen? Kan det verkligen vara så illa att Reinfeldt och hans moderater hyser ett så djupt och genuint, ja rent maniskt förakt för en person av det här skälet?

Jag har svårt att tro att det är såå illa, trots att Reinfeldt under valrörelsen inte visat minsta medkänsla med de sjuka som drabbats av Alliansens politik. Det finns alltså anledning, menar jag, att fråga sig: Vad hade Littorin faktiskt gjort (han hade ju inte köpt sex) och var är han?

/Kerstin

Länk:
Moderaternas framgångar, Studio Ett
Littertur:
Anita Kratz (2008), Reinfeldt, ensamvargen