juli 2011


Ideologier/propaganda&Politik/ekonomi31/07 01:49

De senaste tjugo åren har vi i media, och från liberalt och libertarianskt håll, matats med information om hur fantastiskt bra amerikansk ekonomisk politik är och hur mycket bättre det skulle bli i Sverige om vi bara följde samma ekonomiska recept som Amerika, så det gjorde regeringen Reinfeldt (nu väntar vi bara på det öde som brukar drabba de länder som kallas ”tigerekonomier”).

I USA, som följt de av borgerliga politiker och media så prisade ekonomiska recepten ser det idag ut så här:

- Nearly 15 million people flat out unemployed.
– Almost 9 million working part-time because they can’t find full-time work
Millions more marginally attached workers or so-called discouraged and not counted as unemployed.
The bottom line is that America needs more than 10 million jobs just to get back  to where we were two years ago. That would be difficult enough if we had at least begun adding jobs. But the U.S. economy continues to lose jobs.
The problem is so deep that even those with jobs are affected. That’s because that vast army of the unemployed is depressing incomes for those who do have jobs, according the Bureau of Labor Statistics, which pegs the decline in income at 1 percent for year ending February. (1)

Och så här säger en expert på amerikansk ekonomi idag:

Richard Wolff: US is in serious trouble

Man ska vara ganska ung om man anser att ett land med omkring 9% arbetslöshet och där de sjuka, arbetslösa och äldre får det allt sämre är en tigerekonomi.

Drömmar går ofta upp i rök, i synnerhet de orealistiska. Och det är orealistiskt att tro att det går så bra för Sverige som Anders Borg, och andra hävdar. Men vem vet, Borg kanske är så ung att han tror på vad han säger. (2)

/Kerstin

Länkar:
1) Don’t Stop Now. On to the Unemployment Crisis, Craig D. Rose, counterpunch.org
2) 40% av villaägarna runt Stockholm i risk vid bostadskrasch, Cornucopia
- The Need for Large Scale Public Investment and Employment. The Jobs Bill and Other Faux Remedies, Alan Nasser, counterpunch.org
- How American Income Inequality Hit Levels Not Seen Since The Depression, Huffington Post
 – Existing Home Sales Plunge, Market Follows. 
The Housing Holocaust, counterpunch.org
- Weekend Edition
October 8 – 10, 2010. The Great Transformation America’s Third World Economy, Paul Craig Roberts, counterpunch.org
- This Is What A Collapsing Ponzi Scheme Looks Like. Housing Market Headed Off A Cliff. 10.8 Million Mortgages At Risk, David DeGraw, Global Research 31/7 2011
- Why Americans Need Unions Now More Than Ever, Huffington Post
- Milton Friedman and the Economics of Empire, The Road from Serfdom, Greg Gradin, counterpunch.org
- ”Räddningspaketen avslöjar ett hyckleri”, Sydsvenska Dagblandet
- Korståget mot
 välfärden eller Den svenska elitens 
våldsamma revolt, Dan Josefsson
 Och här en nyare artikel om hur det ser ut, ekonomiskt, i USA för närvande. Det blev inte så bra för den stora majoriteten, väljarna som politikerna och ekonomerna har lurat. Det blev inte så bra för majoriteten i Sverige heller:
- Finansiell terrorism i USA, Nyhetsbanken 13/8 2011

 

Ideologier/propaganda&Internationell politik29/07 04:05

Det blir allt tydligare att Nato inte riktigt vetat vilka man har att göra med i Libyen och att de s.k. rebellerna ingalunda är någon enig grupp med en klar och gemensam  målsättning.

Två artiklar i The Independent visar både detta och hur Nato, framför allt USA, talar med kluven tunga vad gäller Libyen.

I den ena artikeln (1) läser vi att tumult utbröt i rebelledarskapet 19:e juli, efter att dess militärchef general Abdel Fatah Younes hade arresterats, misstänkt för att hålla hemliga överläggningar med Ghadafis regim. Först hävdade det nationella rådet, TNC, det där som erkändes som Libyens legala regering av 30 länder för inte så länge sen, att Younes hade skjutits av Ghadafis styrkor. Det förnekades genast av Younes anhängare som hävdade att han hade skjutits av rebellkrigare. Det förefaller som om de har rätt och att Younes faktiskt sköts av rebellerna, liksom ett par av hans män, Muhammad Khamis and Nasir al-Madhkur.

Inte bra. Det där ser illa ut, liksom en del annat som rebellerna har för sig, lynchningar och annat, som börjar komma fram i media idag, mer så i USA än i Sverige. Somliga av deras illdåd har alltså nått fram till McCains öron, varvid han har sett sig föranlåten att skriva till rebellrådets ledare och tillråda rådet att se till att dess styrkor beter sig anständigt och respekterar de mänskliga rättigheterna. Så här skriver Independent om saken:

In a letter to Mahmoud Jibril, the TNC’s head of foreign affairs, seen by The Independent, Senator McCain stated: ”I urge you to investigate recently documented abuses, hold people accountable as necessary, and ensure that opposition military forces are abiding by the principles of justice and human rights.”

Efter att ha försäkrat adressaten om att han, McCain, är en stor vän av rebellrådet och att han kommer att fortsätta att arbeta för rebellernas frihetskamp, skriver han:

”…  It is as your friend and supporter that I write to you regarding the recent documentation of human rights abuses committed by opposition fighters…”

”I am confident you are aware of these allegations, and I know that the principles espoused by the TNC [Transitional National Council] stand in stark and positive contrast to the acts of cruelty that the Gaddafi regime continues to perpetrate against the Libyan people. It is because the TNC holds itself to such high democratic standards that it is necessary for you and the Council to take decisive action to bring any human rights abuses to an immediate halt.”
……..
”As you surely know, the critics of the TNC, both in the United States and across the world, are eager to seize on any transgression to stoke opposition to the Council and to the Libyan people’s fight for freedom. By taking a strong and principled response to any allegations of human rights abuses by forces under the TNC’s command, you can turn this troubling setback into an opportunity for your supporters, both in Libya and in the community of nations, to reaffirm why the Libyan opposition is so worthy of greater recognition and support.” (2)

Jaha, McCain har fått klart för sig att de rebeller han och USA ”stödjer och krigar för” i Libyen inte beter sig anständigt mot civila, just dem USA påstår sig försvara där, då uppmanar han Jalil att se till att dessa inte beter sig så att det framgår vilken sorts folk det är USA stödjer. Här ska ju Libyen befrias från den hemske Ghadafi och då måste förstås befriarna vara bättre än Ghadafi, ja det är de förstås, menar han, fast det inte märks på deras ageranden.

Det är alltså ”världen” som ska övertygas om att det handlar om en befrielse, inte libyerna själva.

Ovanpå detta är personerna inom rebellernas ledargarnityr inte överens. Somliga anser att Ghadafi kan få stanna i Libyen, andra att han inte ska få göra det. Och för att göra situationen ännu mer komplicerad så vill Frankrike uppenbarligen få slut det äventyr som Sarkosy ivrade för utan att förstå vad han talade om och gjorde och även Cameron verkar inte längre lika bestämd vad gäller vad som ska räknas som en seger.

Men USA vet vad man vill, få kontroll över oljan och kunna sätta upp militärbaser i Libyen. Ghadafi torde inte vara pigg på någotdera – nu heller och både Clinton och Obama har ju talat vitt och brett om att Ghadafi måste bort och kan inte acceptera att förlora ansiktet nu. Så nu gäller det bara att rebellerna inte sabbar allihop genom att fortsätta att bete sig förskräckligt mot folk i Libyen, så att Obama tvingas stå där med ändan bar när sanningen om rebellerna och det tydligen ganska smala stöd de har i Libyen, står allt klarare för hemmaopinionen, nu när det börjar dra ihop sig till nästa presidentval.

Tillägg kl 11.30:
Third World kan man läsa om hur Nato nu bombar sjukhus och matförråd bl.a. och med utarmat uran dessutom så att det som blir kvar av maten definitivt blir oätbart. Så har det då blivit tydligt för var och en som vill se, att USA definitivt inte bombar för att försvara civila utan att man nu straffar den del av befolkningen som stödjer Ghadafi, för att den inte gör sig av med honom.

StAns blogg informeras vi om hur Cameron ändrat sig igen och fortsätter stödja rebellrådet och att bomba.

Tillägg 30/7 kl 14.50:
Så får vi meddelanden om att Nato bombar TV-stationer och Sattelitöverföringsstationer för att hindra Gadhafi att påverka, eller informera, hur man nu ser det, sina anhängare bland Libyerna. Ska vi gissa att det är här Sverige kommer in i bilden då vi ska medverka i ett propagandakrig riktat mot Ghadafis anhängare.

Meanwhile Nato says it bombed Libyan state TV transmitters overnight.

The alliance said it disabled three satellite transmission dishes in the capital, Tripoli, through a ”precision air strike”.
It said the operation was intended to stop ”inflammatory broadcasts” by Col Gaddafi’s government.
Nato said the strike would ”reduce the regime’s ability to oppress civilians” but also ”preserve television broadcast infrastructure that will be needed after the conflict”. 3)

Vad jag vet finns ingen FN-resolution om att avsätta eller döda Ghadafi, vilket dessutom är att agera i strid med FN:s stadgar, eller att hindra Libyska TV-sändningar eller internetförbindelser. Så vad är det vår riksdag medverkar till i alla svenskars namn? Inte är det en laglig FN-aktion fast vi ska bringas att tro det.

/Kerstin

Länkar:
1) Top Libyan rebel commander shot dead, Murder of Major-General Abdel Fatah Younes throws leadership of opposition into disarray, Kim Sengupta, 29/7 2011, The Independent 
2) McCain tells Libyan rebels: end abuses or risk US support, Letter obtained by The Independent reveals Senator’s warning to opposition, Kim Sengupta and Solomon Hughes, 29/7 2011, The Independent
– Worse Than Iraq Lies of the Libyan War,Thomas Mountain, 27/7 2011, counterpunch.org
3) Islamist militia ’shot Libya rebel Abdel Fattah Younes’, BBC News 30/7 2011
– Libya: This may be the start of a war within a war, Robert Fox, 29/7 2011, London Evening Standard
– Abdel Fatah Younis assassination creates division among Libya rebels, Guardian, 29/7.2011

Ideologier/propaganda&Internationell politik26/07 02:50

Nu börjar den massiva anti-Ghadafipropagandan spricka. I inbördeskrig ser vi sällan bara änglar men hittills har Benghazi-rebellerna varit just sådana – i medias propaganda för Natos bombningar. Dessutom har den delen av Libyens folk som stödjer Ghadafi mestadels inte synts i media.

Men nu börjar det som sagt hända saker. En del av detta kan ses på BBC:s hemsida:

Libya’s rebel leaders warn forces over looting and abuse  och

Defiance on streets of Tripoli, Libya

Och på BBC Today kan man höra en rapport om stödet för Ghadafi.

’No sense of siege’ in Tripoli

Ta en titt, se och lyssna. Det kan ge en annan bild av händelserna i Libyen än den vi serverats hittills. Det är inte hela sanningen det här heller, men det är avgjort en del av den – det här också.

Är det måhända Murdochs järnhårda propagandahand som släppt nu, så att journalister börjar våga visa och tala om båda sidorna i konflikten i Libyen, som goda journalister bör göra? Eller går det bara inte längre att föra fram en helt ensidig bild, den officiella propagandan för Natos bombande, för att det finns så mycket alternativ information på nätet?

De som försökt informera sig allsidigt har förstås läst om det här tidigare, i självständiga politiska och mediakritiska tidskrifter på nätet. På den här bloggens inlägg om Libyenkriget, liksom hos StAn, Third World, Biology & Politics och Mavera finns många länkar till sådana siter.

Slutligen:

CNN BUSTED Fake video of front line in Libya

Och varför ska vi inte tro den här journalisten, de här kvinnorna och den här mannen?

/Kerstin

Länkar:
– The Press and Nato’s Attack on Libya – Alexander Cockburn and Patrick Cockburn, Leonorenlibia.com
– Libya War Lies Worse Than Iraq – Thomas C. Mountain, Information Clearing House, 23/7 2011
– Britain admits Col Gaddafi could stay on (The Telegraph), The Telegraph 25/7 2011
– Qatar pledge to illegally arm rebels, (CNN), YouTube
– Libya: NATO war crimes – Taking action, Pravda
– Nato in Libya has failed to learn costly lessons of Afghanistan, Patrick Cockburn, The Independent
– Rebel crimes do not fit NATO narrative, RT, YouTube
– Libyan People Want Sovereignty, Independance and Peace, YouTube
– The headless corpse, the mass grave and worrying questions about Libya’s rebel army, The Telegraph
– NATO ties with Libyan Islamic Fighting Group, The New York Times

Så en som börjat tvivla på nyliberalismens evangelium på grund av avslöjandet om Murdochs agerande:
I’m starting to think that the Left might actually be right
What with the the phone-hacking scandal, the eurozone crisis and the US economic woes, the greedy few have left people disillusioned with our debased democracies, Charles Moore8:13PM BST 22 Jul 2011. The TelegraPH

- The Dirty Digger: Selected Articles on the Rupert Murd Eavesdropping Affair, William Bowles, Global Research

Ideologier/propaganda&Internationell politik25/07 12:50

Något har hänt i Libyenfallet. Inte lätt att lista ut vad. Men får vi tro The Guardian (21/7) så har de tre stora som bombar i Libyen USA, England och Frankrike, helt olika idéer idag om hur man ska gå vidare, eller komma ur hela problemet (det där som inte lät sig lösas på några dagar som man faktiskt tycks ha tänkt sig) utan att tappa ansiktet totalt. Att tala med en röst tycks inte vara aktuellt längre.

Det har ju glunkats om att både England och Frankrike har slut på sina bomber, så från det hållet handlar det kanske om ekonomi, man anser sig inte ha råd att fortsätta bomba. USA har väl inte heller råd, men det brukar ju inte stoppa USA. Det finns säkert några soppkuponger till fattiga som man kan dra in på. Å andra sidan får ju Benghazi-gänget nu en massa pengar som de kan betala till USA för vapen och bombningarna med, så det kanske löser den sidan av problemet.

”Tripoli tycks mer intresserat nu av en lösning där Ghadafi avgår”, anser Abdul-Elah al-Khatib, FN:s speciella sändebud som förhandlar med libyerna, enligt The Guardian. Libyen å andra sidan (Ghadafiregimen antar jag), säger att det inte är någon diskussion om att han ska avgå. Frankrikes utrikesminister Juppe menar att Ghadafi kan få stanna i Libyen bara han avgår från alla politiska och militära uppdrag. USA:s senaste inställning är, enligt tidningen, att ”det är det libyska folket som ska bestämma” om han får stanna i landet eller inte. Italienska utrikesministern. Franco Frattini säger att man ska stödja det libyska folkets beslut i saken.

Idén att Ghadafi ska få stanna i Libyen efter att han avgått avspeglar, säger tidningen vidare, en konsensus om att det inte går av ta bort honom från Tripoli utan stor blodspillan – och en otålighet att få avsluta Natiooperationen.

Ovanpå detta föreslår Saad Djebbar, en London-baserad internationell jurist, att man inte ska ställa Ghadafi till svars inför ICC bara kräva att han avgår och inte vidare lägger sig i politiken. Han tycks ha fattat något om vilken tulipanaros Nato har råkat, eller velat kanske, skapa. Man undrar dessutom om juristens förslag är ett öppet erkännande av att ICC inte är något annat än ett av USA:s instrument för att styra världen, ett skämt alltså, som domstol betraktad.

Det låter ju ganska bra dock, att det libyska folket självt ska få avgöra. Fast sen förstår man att så enkelt var det inte. Så här avslutas artikeln i Guardian:

Nato governments are careful to stress that any such deal would have to be agreed by the rebel National Transitional Council, which is based in Benghazi. But Guma Elgumaty, its London representative, dismissed the idea that Gaddafi could remain in Libya. ”It has no merit and no chance of succeeding,” he insisted. ”Gaddafi will either leave Libya or be killed.”

US officials met Gaddafi representatives in Tunisia last Saturday to press the Libyan leader to end the fighting.

A senior Obama administration official said: ”The message was simple and unambiguous — Gaddafi must leave power so that a new political process can begin that reflects the will and aspirations of the Libyan people.”

De stora bombande Natomedlemmarna verkar alltså inte alls vara överens längre om hur de ska gå vidare och USA:s röst talar i tungomål.

Och det libyska folket, förstår man, får bara avgöra som det vill om det avgör som USA vill, för det är numer den nyerkända ”regimen” i Benghazi som bestämmer och den bestämmer som USA vill – tänker sig Obama. Men det ska man kanske inte vara så säker på. Det är nu inte alls säkert att resultatet av ett eventuellt Benghazigängstyre blir vad Nato-trojkan har tänkt sig. Det är troligare att man blir sittande med en ny Karzai-regim i Libyen, en som inte har någon kontroll över territoriet utanför sitt eget klanområde och som dessutom inte alls brinner för att få införa västerländsk demokrati utan föredrar att styra enligt något man anser vara islamiska lagar. Somligt tyder ju på att ”rebellerna” är inne på den senare linjen. Saudiarabien, som också har sitt finger med i Libyenspelet, såväl som i ”Syrienupproret”, torde ha just denna agenda, trots sin ”vänskap” med USA.

Om inte allt bombande, de vapenleveranser som bl.a. Frankrike har försett ”rebellerna” med, samt de rådgivare från CIA mm som finns i Libyen, har räckt för att ”rebellerna” ska kunna döda Ghadafi, hur ska ”rebellerna” då klara den saken själva, eller att styra Libyen själva, utan massivt stöd från Nato eller bara USA? Benghaziklanen eller klanerna, dvs det som med Nato-språk numer är ”det libyska folket” får säkert svårigheter att döda Ghadafi om Nato drar sig tillbaka, eftersom det tycks finnas ganska många människor i Libyen som inte tillhör ”det libyska folket”, enligt Nato:s/USA:s nya definition, men som också vill vara med och bestämma och som vill ha kvar Ghadafi. Även Benghaziklanen/klanerna kommer att förorsaka en hel del blodspillan om eller när de försöker döda Ghadafi alltså. Men det kanske är vad USA syftar till – ett definitivt splittrande inbördeskrig i Libyen. Härska genom söndring är ju också en urgammal metod och mycket tyder ju på att USA:s målsättning är att slå sönder staterna i Mellersta Östern och inrätta området i lättkontrollerade småstater. Åtminstone splittring har man ju lyckats med både i Irak och i Afghanistan.

Frågan är alltså nu om det blir ett långdraget inbördeskrig i Libyen utan bombstöd från Nato-länderna eller med bara vapenstöd (de får köpa vapen från Nato-länderna för de pengar de får lägga vantarna på nu, Libyens frusna tillgångar), eller om USA ser sig tvingat att sätta iland ett större antal USA-befolkade stövlar på libysk mark för att till slut få död på Ghadafi, alternativt att bara fortsätta att bomba, bomba, bomba, precis som de 10 åren före Irakinvasionen. Det  tycks dock ställa till problem för bombarna att de inte kan se skillnad mellan vän och fiende därnere på marken eftersom båda parter är utrustade på samma sätt. Men det blir kanske lättare när Benghazigänget får mer och modernare utrustning från USA.

Vi har nog dessvärre anledning att tro att det blir ett långdraget inbördeskrig med USA-stövlar på libysk mark och på Benghaziklanens sida, och vem vet, kanske till och med ett antal svenska stövlar kan få vara med (för att förebyggande försvara vår svenska frihet, som ju är det svenska ”försvarets” nya uppgift). Vad jag hoppas på är förstås något helt annat men för det har nog tiden gått ut nu, en snabb fred alltså och snara fria och allmänna val under internationellt överinseende. Det vill inte Benghazirebellerna veta av dock, vilket förstås får en att misstänka att de inte tror sig kunna vinna ett sådant val. Annars är det, enligt min uppfattning enda sättet att ta reda på vad Libyens majoritet vill och enda sättet att låta Libyens folk bestämma självt.

/Kerstin

Länkar:
- Libya talks could see ousted Muammar Gaddafi stay in country, The Guardian 21/7 2011

Nedanstående artikel i Coto Report rekommenderas starkt till alla som är intresserade av Libyenfallet och som önskar mer allsidig information. Den ger en chockerande bild av hur det gick till när FN utfärdade sina resolutioner mot Libyen. Det är inte bara ICC som är ett skämt, även FN har blivit en organisation som inte förtjänar någon respekt:

- US and UN illegally barred Libyan officials from UN Security Council meetings authorizing war on Libya. The Role Of The UN Security Council In Uunleashing An Illigal War Against Libya, Coto Report

Artikeln har ursprungligen publicerats i Global Research

Ideologier/propaganda&Livsfrågor23/07 16:06

Givetvis går mina tankar just nu till dem som drabbats av attentaten i Norge, liksom till de familjer i Libyen som drabbas av de bomber vi är med, om än indirekt, och fäller där.

Det är alltid mycket tragiskt när människor dör i onödan och ännu mer tragiskt när de dödas medvetet av andra människor. Sorgen drabbar de anhöriga och närstående lika hårt var i världen de än bor.

/Kerstin

Länkar:
- Islamophobia Run Wild,Craig Murray

Ideologier/propaganda&Internationell politik22/07 16:18

Jag tycker att det verkar som om de illdåd som man tillskriver Ghadafi i början av Benghaziupproret blivit värre och värre ju längre från början vi kommer i tiden. För att se hur man rapporterade från Libyen i slutet av februari, då upproret började, började jag ta fram artiklar från våra större media från den tiden. Då snubblade jag över denna artikel i Expressen (som jag  normalt inte läser) från 17/2 2011 och som jag inte kan låta bli att vissa delar av här:

foto
MASSPROTESTER. Demonstrationerna i Libyen intensifieras. Foto: Mahmud Turkia

Demonstranter sköts i Libyen: ”Minst 13 döda”

Dominoeffekten har kommit till Libyen.
I går uppges Muammar al-Gaddafis polis ha skjutit minst 13 demonstranter, enligt tv-kanalen al-Jazira. 

——
Den statliga tv:n låtsades igår som att allt var lugnt i landet. Man rapporterade om massiva demonstrationer som stödjer ensamhärskaren Muammar al-Gaddafi.

Släppte 110 fångar
Men de filmer och bilder som cirkulerar på olika sociala medier visar hur demonstranter ropar samma slagord som man använde i Egypten ”ner med regimen – ner med diktatorn”.
I ett desperat försök för att lugna befolkningen släppte regimen 110 fångar.
——-

Expressen 17/2 2011

 

Bilden visar förstås inte en Ghadafikritisk demonstration. Människorna bär plakat med Ghadafis bild och dessutom viftar några av dem med den gröna revolutionens flagga, till skillnad mot Benghazi-motståndarna som redan från de första dagarna viftade med den flagga som Libyen hade under kung Idris.

Det är uppenbart att journalisten som satte samman den här artikeln, eller den som satte rubrik och lade in bilden, inte förstod vad bilden föreställde och att ingen av dem hade den blekaste aning om vad som faktiskt pågick i Libyen. Istället antogs reflexmässigt att samma sak upprepade sig i Libyen som i Tunisien och Egypten.

Frågan är bara när bilden är tagen. Om den var inlagd på artikeln redan 17/2 (och inte inlagd senare, vilket jag inte tror) så måste den endera visa en tidigare demonstration som inte hade med de aktuella händelserna att göra, eller så är det en då purfärsk bild som visar att många människor omedelbart svarade på ”rebellernas” demonstrationer med att visa att de stödjer Ghadafi. Inte lätt att veta vilket, som så ofta är fallet i vår massmediarapportering. Det enda man kan konstatera är att rapporteringen, i alla fall i Expressen, var vilseledande, ja rent snurrig redan från dag ett.

/Kerstin

Tillägg kl.18.00
Jag lägger in en kommentar till denna post här direkt under inlägget eftersom jag tycker att det är en klargörande och viktig kommentar. Hoppas att Erik H inte har  något emot den saken.

Erik H säger:
Kerstin:

Fotografen Mahmud Turkia jobbade i Tripolis den 17/2 och enligt denna site: http://articles.sfgate.com/2011-02-17/news/28550022_1_protesters-clash-anti-government-activists-riot-police var den ursprungliga bildtexten:
“Anhängare av Libyens ledare Moammar Khadafy samlas i Tripoli när anti-government demonstranterna drabbar samman med polis i Benghazi.”
I artikeln uppges att polisen använde gummikulor och vattenkanoner.

De första dagarna av upproret i Bengazi är väl dokumenterade i många olika timelines på nätet och hanteringen av flaggorna är som du skriver värd mera uppmärksamhet.

En snabb genomgång visar att från torsdagen den 17 till söndagen den 20 februari brände demonstranterna ned polisstationerna i Bengazi och avrättade alla poliser som försökt försvara sig. De plundrade vapenförråden och rustade sig med allt från uniformer till automatvapen, missiler och tanks. Deras civila status upphörde därmed. Demonstrationen eskalerade direkt till väpnat inbördeskrig.

Måndag den 21 februari förklarade revolutionärerna full kontroll av Bengazi efter att ha intagit säkerhetspolisens högkvarter, “Katiba”, och bytte ut rådhusets flagga mot den gamla kung Idris-flaggan från 1969.

Från och med samma dag, måndag 21/2, syns denna flagga i alla sammanhang i alla bevakande nyhetsutsändningar. Även från olika demonstrationer utomlands samt de flaggor som byttes ut på Libyens ambassader i t ex Rom, Washington, London och Stockholm.

Hur var det möjligt för dessa, enl bombvänstern, fredliga, spontana demonstranter att beställa och på bara 3 dagar tillverka och distribuera alla dessa tusentals flaggor, kepsar, pins och dekaler — inte bara i Libyen utan även runt hela jordklotet utan att ha planerat revolutionen i förväg?

Slut citat och tack Erik H för din sammanfattning. Den stämmer rätt bra med det intryck jag också fick då de här händelserna i Libyen började. Exempelvis hur regimen till en början inte tog till spektakulärt hårda metoder mot Benghazidemonstranterna och hur det var dessa som beväpnade sig och startade allvarligare våldsamheter.

Men läs fortsättningen på kommentarerna. Det spökar på nätet ibland.

/Kerstin

Länk:
- Worse than Yugoslavia and Iraq? The Press and Nato’s Attack on Libya, Alexander Cockburn and Patrick Cockburn

Ideologier/propaganda&Internationell politik21/07 16:38

Med anledning av diskussioner som förekommer i bloggvärlden för och emot Natos bombande av Libyen vill jag tala om varför jag tar ställning mot bombandet i Libyen och varför jag är obeskrivligt förargad på svenska politiker som medverkar i krig numer.

För det första anser jag generellt att bombande är ett krigsbrott och ett brott mot mänskligheten och att det ska till extraordinära omständigheter för att sådant ska kunna accepteras eller anses befogat. Det är inte befogat i fallet Libyen.

För det andra har jag svårt att tro att om Nato och upprorsmännen i Benghazi lyckas avsätta eller döda Ghadafi, då kommer libyerna att få se sitt land utvecklas till en sann och vidsynt demokrati och få se välståndet öka. Snarare kommer de att få se sitt land utplundrat och hur de själva utarmas. Dessutom kommer de att få se hur USA bygger militärbaser i deras land. Sannolikt kommer de att få uppleva ett långdraget inbördeskrig som kommer att bidra till att förstöra Libyen helt. Jag kan bara hoppas att detta inte sker.

För det tredje: Så länge libyerna kan behålla sitt lands självständighet finns det hopp för dem. Tiden arbetar för dem i det politiska avseendet. Har de en gång förlorat makten helt över sitt lands tillgångar kommer deras framtid att te sig avsevärt mycket mörkare. Det torde heller inte vara lyckat för dem att få sitt land uppsplittrat i flera småländer, som eventuellt är Natos målsättning på sikt.
Redan nu blir det svårt att få slut på de inbördes stridigheter, som Nato underhållit och uppmuntrat till, utan ytterligare våldsutövning och det även om Nato drar sig ur och slutar bomba.

Jag har ju varit med tillräckligt länge för att veta hur USA brukar gå tillväga när man ingriper i andra länders inre angelägenheter för att ersätta för USA förhatliga regimer med vänligt sinnade sådana.  Med vänligt sinnade regeringar avses sådana som tillåter USA:s finanselit att ta över ländernas naturtillgångar och samtidigt exploatera dessa länders befolkningar. Vi såg det i Chile 1973 där USA låg bakom, uppmuntrade och stödde den rika elitens uppror mot en demokratiskt vald socialdemokratisk president (som hade nationaliserat koppargruvorna ex). Vi har sett samma sak i flera andra latinamerikanska stater. Vi såg hur USA hade tortyrexperter i ex. Argentina för att lära ut effektiva tortyrmetoder. Vi har sett försök i samma riktning idag, i Venezuela mot Hugo Chavez (som nationaliserat sitt lands olja), som våra medier också bedriver en intensiv propaganda mot. Journalister drar sig inte ens för att kalla honom ”diktator” trots att han vunnit ett otal antal fria val. Vi har sett det i somliga av de ”färg -revolutioner” som skett i flera av de f.d. sovjetiska republikerna, som har två ting, olja eller gas och dessutom en närhet till Ryssland där USA gärna sätter upp militärbaser för att omringa både Ryssland och Kina.

Frågan var alltså vad det var som egentligen hände i Libyen, bakom kulisserna. Jag kan inte påstå att jag vet detta idag heller men alltmer kommer fram som tyder på att CIA, bl.a. är djupt insyltat i ”proteströrelsen” i landet och har varit det ända från början, ja troligen haft färdiga planer för hur ett uppror skulle organiseras som möjliggjorde amerikanskt övertagande av kontrollen över Libyen. Möjligen hade USA velat vänta lite men tvingades med nu pga Frankrikes agerande och för att man inte ville förlora initiativet i norra Afrika.

Alltfler analytiker drog samma slutsatser och ännu fler gör det idag. Idag anser allt fler av kritikerna på den internationella arenan att de där bombningarna som Ghadafi påstods utsätta sina landsmän för aldrig ägde rum, att de var en del i den västerländska propagandan mot honom för att få acceptans bland befolkningarna här för ingripandet i Libyen.

Jag har varit med tillräckligt länge för att veta hur propaganda bedrivs och hur sådan fungerar, alltså hur styrande i olika länder lurar människor med sin propaganda. Redan Goebbels var en mästare i den konsten. Jag brukar vara vaksam mot propaganda men ingen enda av oss undgår att påverkas om propagandan är intensiv och pågår tillräckligt länge, inte jag heller dessvärre. Mot Ghadafi har propagandan tidvis varit mycket intensiv, under de dryga 40 år som gått sedan han gjorde sin kupp och avsatte den engelsktillsatte kung Idris. Han har förmodligen gjort sig skyldig till vad vi skulle betrakta som övergrepp mot en hel del oppositionella människor i Libyen (vilket land har aldrig gjort det, även om antalet utsatta varierar från land till land och graden av övergrepp kan variera??) men en hel del av det som han beskyllts för har han inte gjort. Han låg exempelvis inte bakom Lockerbieattentatet, lika lite som Saddam låg bakom 9/11, fast Västvärlden tvingade Libyen att betala till de efterlevande för att upphöra med sanktionerna mot Libyen. Idag vet man att USA mutade vittnen mot de libyer som ställdes inför rätta för Lockerbieattentatet.

Styrande politiker och den ekonomiska eliten ljuger ohejdat för oss när det passar dem och därför vet man aldrig vad man kan tro på och de ljuger för att gynna sin egna ekonomiska- och maktintressen. De har dessvärre massor med villiga journalister och forskare som hjälper dem, vilket Murdochskandalen i England just nu bekräftar. Ibland är dessa journalister lika lurade som vi andra dock.

Mer läsande om Libyen gav vid handen att de s.k. rebellerna var starkt rasistiska, vilket man nästan inte hör ett enda ord om i svenska media och att ”rebellerna” utsatte de svarta i de områden de kontrollerar för rena lynchningar. Jag har svårt att solidarisera mig med rörelser som är rasistiska.

Går man ut till bloggar och artiklar på nätet, skrivna i andra länder, finner man få som försvarar Natos attack på Libyen eller upprorsmännen i Benghazi. Det verkar bara vara i Sverige som en del inom vänstern fått för sig att Benghaziupproret är en stor och folklig protest med majoriteten bakom sig, eller så anser de att det är en protest med rätt förtecken, om de nu eventuellt är inne på Lenins tes om anvantgarden. Men ingenting tyder idag på att de s.k. rebellerna är några frihetliga och kommunistiska eller demokratiska sådana. Jag hittar ingen engelsktalande site som hävdar något liknande, vilket förstås inte innebär att ingen sådan site finns. Alla siter jag hittar om Libyen utrycker istället åsikten att Natos attack på Libyen är en imperialistisk handling i akt och mening att få makt över Libyens olja, att få in Libyen i det internationella bankväsendet och kunna suga ut landet även den vägen samt att hindra Ghadafi från att ena och bygga upp Afrika mot EUSA:s nyimperialism för att inte tala om för att förhindra att Ryssland och Kina får mer inflytande i Libyen eller i Afrika.

Det allra värsta i alltihop är att nu förutspår alltfler författare och analytiker på engelsktalande siter en markinvasion i Libyen inom en snar framtid. Det har lätt att tro dem eftersom USA givetvis inte kan tappa ansiktet när det nu inte gick att avsätta Ghadafi på tre dagar som man lovade. Har USA:s president sagt att Ghadafi ska avsättas och har man gjort envetna försök att bomba ihjäl honom, då kan man inte backa. Då måste mannen dö, sedan må han ha hur många som helst i den libyska befolkningen bakom sig och sedan må det kosta hur många libyers liv som helst. Nu gäller det USA:s prestige och då är människoliv inte mycket värda, i alla fall inte om dessa människor har sina liv i Afrika eller Asien.

’Libya campaign staged to start conquering Africa’

Tack StAn för länken

/Kerstin

Länkar:
- David Cameron’s gift of war and racism, to them and us, John Pilger,  6 April 2011
- Behind the Arab revolt is a word we dare not speak, johnpilger.com 24/4 2011
- Lying about war: Deliberate Propaganda And Spin By the Pentagon, Project Censored
- NATO enabling Human Rights Abuses: Libyan Rebel Ethnic Cleansing and Lynching of Black People, by Human Rights Investigations (HRI), 14/7 2011, globalresearch.org, 
- Libya City Torn by Tribal Feud ,Wall Street Journal 21/6 2011
- American Cassandra – Susan Lindauer’s Story By Michael Collins, The Lockerbie Case
- How Obama Got It (All) Wrong on Libya, Scoop, 12/7 2011, Column: Susan Lindauer
- NATO and the ungratefulness of the Libyan people,  Thierry Meyssan 17/7 2011, Voltairenet-org
- Amnesty questions claim that Gaddafi ordered rape as weapon of war, Patrick Cockburn, The Idependent 24/6 2011
- NATO will be Defeated in Libya. The Libyan Resistance Movement. A Defining Moment for Africa, Gerald A. Perreira, globalresearch.org
- NATO War Crimes: Red Cross alarmed by Libya situation, fears worse, Stephanie Nebehay, Globalresearch.org 6/7 2011
- As military operations stall, US recognises Libyan rebels, James Cogan, Global Research 17/7 2011
- NATO’s Debacle in Libya, Alexander Cockburn, counterpunch.org. 15-17/7 2011CounterPunch Diary
- Lying About War: Deliberate Propaganda And Spin By The Pentgon, Project Censored<
- David Cameron’s gift of war and racism, to them and us, 6/4 johnpilger.com
- Worse than Yugoslavia and Iraq? The Press and Nato’s Attack on Libya, Alexander Cockburn and Patrick Cockburn
- America’s War for Global Domination, Michel Chossudovsky, Information Clearing House
- En vänster med skygglappar. Kildén & Åsman
- Samtliga inlägg på Motvallsbloggen om bombandet av Libyen 

Ideologier/propaganda&Internationell politik&Teknik/teknologi17/07 00:17

Hurra! Idag har jag hämtat hem min nya dator. Den är ganska lik min gamla vad gäller  utseende på ”skrivbordet”, som det heter  på ”imaciska”, och funktioner, så jag trivs direkt ganska bra med den. Det blev inte den traumatiska händelse att byta dator som jag hade fruktat alltså, även om jag har några små problem med den som jag måste be om hjälp med på måndag. Dessutom har jag inte testat alla program än men kan konstatera att den är ännu snabbare än den kraschade var, som inte heller gick av för hackor.

Så blev jag förstås 12.500 kr fattigare på kuppen, vilket var mindre glädjande. Nu hoppas jag bara att jag ska klara av att parera åskovädren framöver så åskan inte tar den här datorn också.

Vore det inte för att sommaren kräver en massa andra insatser, i trädgården, på huset och uthusen så skulle det bli intensivare skrivande på bloggen nu. Men denna intensitet får vänta några månader till.

Måste dock lägga in nedanstående video från CNN, som också tycks ha drabbats av en spricka i propagandan:

Big Rally for Gadhafi

Tack Third World för tipset.

Det här, menar tydligen en del av bombentusiasterna, har Ghadafi, denne blodtörstige och förfärliga diktator, beordrat fram. Det tycks emellertid inte ens CNN:s reporter anse.

/Kerstin

Ideologier/propaganda&Internationell politik16/07 03:20

Alexander Cockburn skriver en läsvärd artikel om Natos krig i Libyen i counterpunch.org idag. Han menar att propagandan mot Ghadafi och för Natos bombande av Libyen har varit något i hästväg fast han uttrycker det inte exakt så. Han skriver om mediapropagandan att den är ”some of the worst press coverage in living memory.” Jag håller med honom och även när han fortsätter med att säga:

The Western press, along with al-Jazeera, was no help. The early charges of Gaddafi committing “genocide” against his own people or ordering mass rapes were based on unverified rumor or propaganda bulletins from Benghazi and have now been decisively discredited by reputable organizations such as Amnesty International and Human Rights Watch. Any pretensions the International Criminal Court might have had to judicial impartiality has been undermined by the ICC’s role as NATO’s creature, rushing out indictments of Gaddafi and his closest associates whenever NATO’s propaganda agenda has demanded it.

The journalists in Benghazi became cheerleaders for what was from the start plainly a disorganized rabble of disparate factions. The journalists in Tripoli were reluctant to file copy which might be deemed by their editors as “soft” on Gaddafi, a devil figure in the West for most of his four decades in power. America’s pwogwessives exulted that at last they had on their hands a “just war” and could cheer on NATO’s bombardiers with a clear conscience and entertain fantasies about the revolutionary purity of the rebels.

Vidare menar han att nu börjar Nato rämna eftersom Ghadafi var ”en hårdare nöt att knäcka” än Sarkozy och Cameron trodde. Nu tycker jag väl att detta är ett konstigt sätt att uttrycka saken på. Det är nog inte Ghadafi som är den hårda nöten utan det faktum att han har mer stöd i Libyen än Nato har fattat. Folk i Libyen, åtminstone en hel del av klanerna där, har ju inte utsatts för samma envetna anti-Ghadafipropaganda under 40 år som vi i Väst har gjort så de tycks inte tycka att han är lika förfärlig som vi har lärt oss tycka under dessa fyra decennier. I varje fall tycks de anse att ”rebellerna” i Benghazi är betydligt värre.

Ghadafi har delat ut vapen till civilbefolkningen i Libyen och det torde ingen riktigt impopulär politisk ledare våga sig på, och om en sådan gjorde det skulle han nog inte bli långvarig på sin post därefter.

För övrigt konstaterar jag att Sverige nu ställer upp i ett krig som inte är sanktionerat av FN. FN får, enligt sina stadgar, inte avsätta ledare i enskilda länder, vilket inte heller resolutionerna om Libyeninsatsen handlade om, men det är precis vad Obama och Clinton nu öppet hävdar att man måste göra. Fransmännen däremot tycks alltså  mer benägna idag att tala även med Ghadafi. De har kanske inte samma våldsamma hederskultur i Frankrike som man har i USA.

/Kerstin

Länkar:

Natos’s Debacle in Libya, Alexander Cockburn, counterpunch.org
- Vad sker härnäst? StAn
- Libyen: Sky News rapporterar om rebellernas övergrepp, intressanta intervjuer, Third World
- HRW anklagar rebeller för övergrepp, SvD 16/6 2011
– America’s true reason for attacking Libya becomes clear with new central bank, Kenneth Schortgen Jr, National, examiner.com
– Pack Journalism Anti-Gaddafi Propaganda, Stephen Lendman 02 July, 2011, Countercurrents.org
– France Says NATO Bombing Has Failed, Franklin Lamb 11 July, 2011, Countercurrents.org

Internationell politik14/07 12:27

Konstaterar att igår såg vi den första sprickan i den massiva krigspropaganda som vräkts ut över Europa. Här i Sverige har vi knappast hört en enda mediaröst  höjas mot denna propaganda. I USA däremot har många kritiserat bombningarna i Libyen och också rapporterat om ”rebellernas” framfart.

Human Right Watch har rapporterat om illdåd begångna av ”rebellerna” och eftersom det redan finns många röster på nätet om detta kan svenska media inte nonchalera denna rapport. Men SR:s Katja Magnusson reser till Benghazi och rapporterar samtidigt det viktigaste man kan rapportera inifrån Benghazi, om ett par unga kvinnliga Ghadafimotståndare där som bloggar mot Ghadaffi.

Italien har tydligen fått nog av alla flyktingar som kommer från Libyen, huvudsakligen på flykt från Natos bombningar och Sarkozy har börjat inse att det inte kommer att bli så lätt att kväsa Ghadafi och hans anhängare och söker nu en väg ut ur kriget.

Så rekommenderar jag dem som vill läsa mer om Libyen att läsa bloggarna:

Mavera, om matförsörjningsproblem i Libyen
StAn, om eftertankens kranka blekhet i EU
Third World, som har en mycket bra artikel om situationen i allmänhet i Libyen och om klanmotsättningarnas natur och historia.
Nyhetsbanken med ett antal informativa inlägg om Libyen bl.a.

För övrigt blev det en ny dator för min del, som jag inte har fått hem än. Därför ett kort inlägg även idag. Husets PC ”är så konstig” så jag kan inte arbeta rationellt med den och orkar därför inte skriva så mycket just nu. Jag hoppas kunna hämta hem min nya dator denna vecka i alla fall. Sen får man väl se hur konstig den är i förhållande till den som kraschade. Att byta dator brukar vara rent traumatiskt och det brukar ta en tid att bli vän med den nya.

/Kerstin

Länkar:
- HRW anklagar rebeller för övergrepp, DN (Lägg märke till DN:s rubrik, som avslöjar en viss ovilja att skriva om saken.)
- Oppositionen tillbakavisar rapport om övergrepp, Ekot, som inte heller tycks gilla att skriva om rapporten, av rubriken att döma, och som helgarderar sig med:
- Katja Magnusson i Ekot från Benghazi, som berättar om ett par unga flickor där som bloggar mot Ghadaffi. SR
- Human Rights Watch: Övergrepp från rebeller, Ekot
- HRW anklagar rebeller för övergrepp, SvD 16/6 2011

 – Motvallsbloggens alla inlägg om Libyen och kriget där

Nästa sida »


Motvallsbloggen
lades ut 10/2 2005

Webmaster