juli 2007


Fackföreningar/företag&Ideologier/propaganda&Vård/omsorg30/07 14:56

Sommarens bästa och mest intressanta sommarprogram är just slut. Alla svenskar som vill veta hur upplurade vi är måste lyssna på det. Det går i repris senare i kväll. (OBS Ändrat här. Det är följande som gäller. Sr skriver: På grund av tablåförändringar i samband med Ingmar Bergmans bortgång så börjar reprisen av Peter Rost kl 23.07.)

Peter Rost, mannen som skrev boken Sjuka pengar berättar om hur det går till i den stora företagarvärlden, hur de multinationella företagen fifflar med skatter och priser, hur svenska företagare i själva verket bildar förbjudna priskarteller, hur människor i USA faktiskt har det.

Det är inte nyliberalernas, eller de konservativas fantastiska USA han beskriver. Det är demokratins död.

Han berättar om hur de multinationella företagen redovisar noll kronor i vinst i Sverige och därmed kommer helt undan med skatten. Det får mig att tänka på Görans Perssons glädje då Ford köpte upp Volvo och då han menade att det var så bra, för därmed fick vi in friska pengar i landet, dollar dessutom. Sanningen är alltså att därmed slapp Volvo, med intill säkerhet gränsande sannolikhet, betala skatt i Sverige. Det vill säga, Volvo blev ett gigantiskt utflöde av svenska kronor istället, liksom Astra då detta företag köptes upp. Undrar om Persson visste detta och lurade oss alla, eller om han bara är otroligt okunnig?

Jag ska inte tala om vad jag tänker om dem som, efter att ha lyssnat på Peter Rost, inte blir övertygade vänstermänniskor, dvs. riktiga sådana, inte sådana som Göran Persson och hans s.k. förnyare.

Jag är full av beundran för Peter Rost, som trots att han inte bara riskerade, utan också faktiskt förstörde sin egen karriär i läkemedelsbranschen, gått ut och berättat. Det han därmed demonstrerar är sant civilkurage. Det finns inte så många människor som besitter ett sådant.

Nu ska jag äntligen göra slag i saken och göra det jag länge tänkt göra, köpa hans bok om de sjuka pengarna i läkemedelsbranschen.

Länkar:
Om Sommarprogrammet, sr
Peter Rost, sr
”Storbolag smiter från svensk skatt”
Peter Rosts hemsida QUESTION AUTHORITY
Just nu har Peter Rost lagt ut ett antal länkar om det som han berättade om i sitt sommarprogram. Jag lägger också ut en länk till hans blogg i min länkrulle th.

Rekommenderas också till läsning:
Whistle-blower eller surt sa räven?, Kultur
Göteborgsposten fr. 2003, om läkemedelsföretagens skattesmitning, Question Authority

Ideologier/propaganda&Internationell politik&Politik/ekonomi29/07 14:00

Den brittiske diplomaten Craig Murray, som avsattes från sin ambassadörspost i Uzbekistan därför att han gjorde sitt jobb för bra, skrev häromdagen om Afghanistan på sin blogg, ett inlägg som alla svenskar bör läsa. Eftersom vår regering just beslutat att skicka fler svenska soldater dit stödjer också Sverige den afghanska regeringen.

Jag citerar (en råöversättning):

På sex år har ockupationen lett till en genomgripande förändring av Afghanistan, en förändring så enorm att den har ökat Afghanistans BNP med 66% och nu utgör 40% av landets hela ekonomi. Det är en häpnadsväckande prestation. Ändå framhåller man aldrig detta. Varför inte? Svaret är: Det lysande resultatet beror på de största skördarna av opium som världen någonsin skådat.
…………….
Den ekonomiska utveckling vi har åstadkommit i Afghanistan går mycket längre än till den enkla produktionen av råopium. Faktum är att Afghanistan inte längre exporterar så mycket råopium. Man har lyckats med vad våra internationella ansträngningar uppmuntrar alla utvecklingsländer att göra. Afghanistan har nu börjat med att förädla sina inhemska råvaror.
Man exporterar inte opium. Opium förädlas numer till heroin i industriell skala, inte i kök utan i fabriker. Miljoner liter av de kemikalier som behövs för processen fraktas in i Afghanistan i tankbilar. Tankbilarna, och lastbilar med opiumråvaran, delar vägarna, som förbättrats med amerikanskt bistånd, med Natos trupper.
Hur kan detta komma sig, och i denna skala? Svaret är enkelt. De fyra viktigaste aktörerna på heroinmarknaden är medlemmar i Afghanistans regering, den regering som våra soldater slåss och dör för att skydda.

Craig Murray kommer vidare med mycket intressant information om handelsvägarna för det afghanska heroinet och lägger fram en teori som länkar denna handel till den i London mördade ryske f.d. agenten Litvinenko. Hans hypotes är att Litvinenko mördades för att han hade kommit heroinhandeln över St Petersburg på spåren. Han tycker sig också se länkar från denna handel direkt till den ryske presidenten.

Murray menar att den här bloggpostningen är den viktigaste han skrivit och han berättar att de artiklar han skrivit om saken refuserats i de flesta stora massmedia.

Så hävdas det, från visst håll, att vi ska vara stolta över att ”vi svenskar” äntligen är med och tar vårt ansvar för freden i världen och inte längre överlåter ansvaret för denna på de traditionella kolonialländerna. Vem känner sig stolt över att Sverige deltar i det här spelet? Jag gör det inte.

Länkar:
Afghanistan, Craig Murrays blogg
Craig Murrays CV, Craig Murrays blogg
God morgon världen, P1,
Talibansk comeback, DN

Tillägg 29/7 kl. 24.00:
Jag har fått en kommentar till det här inlägget som förtjänar att lyftas fram. Därför återger jag den här direkt under inlägget (hoppas att Börje i Torp inte har något emot den saken):

Börje från Torp säger:
29/07 16:04 at 16:04
Craig Murray konstaterar att det viktigaste produktionsområdet för opium är i norra och nordöstra delarna av landet. Det är där de svenska soldaterna är förlagda och arbetar. Han säger att lastbilar med råvaror för heroinframställning och jeepar med färdigt heroin går i skytteltrafik över Vänskapsbron, som binder ihop Afghanistan med Uzbekistan. Vägen till Vänskapsbron är den viktigaste vägen i svenskarnas ”ansvarsområde”. Det heter att de svenska soldaterna är i Afghanistan för att ”stödja regeringen och bidra till utvecklingen” i landet. Vad är det egentligen för regering de/vi stödjer och vilken utveckling?

Vilka är det egentligen som tjänar mest på svenska soldaters närvaro i Mazar-i-Sharif-området? Krigsherrarna/ministrarna/heroinfabrikanterna i Afghanistan? Knarksmugglarna i Uzbekistan, Ryssland och Baltikum? Eller är det heroinlangarna runt Stureplan i Stockholm?

Länk till karta över Afghanistan med svenskarnas ”ansvarsområde” inritat.

Och en länk till en karta där man kan se provinshuvudstaden Mazar-i-Sharif, där svenskarna har sin bas, och vägen därifrån till Vänskapsbron över Amu-Darja, gränsfloden mot Uzbekistan.

Massmedia29/07 00:16

Enligt Aftonbladet, Kultur, så minns författaren Claes Wallin Lars Forsell:

”som var lika hemma hos Ezra Pound som Lill-Babs.”

Inte visste jag att Lill Babs var känd för att vara hemma hos Ezra Pound. Ja det visste jag förstås inte om Lars Forsell heller.

Länk:
Aftonbladet, Kultur

Ideologier/propaganda&Politik/ekonomi28/07 20:52

Att alltfler bakterier blir antibiotikaresistenta vet kanske ganska många människor i Sverige idag. Det har man skrivit och talat om en del de senaste tio åren. I resten av världen är kunskapen om detta dessvärre liten.

Läkemedelsföretagens profit framför allt
Att den profitskapande verksamhet som kallas läkemedelsföretag inte är intresserade av att forska fram och producera mediciner som botar snabbt och lätt har det däremot talats ganska tyst om i Sverige. Att dessa företag hellre producerar preparat som de kan övertyga människor att äta under många år, helst hela livet, har man inte talat speciellt mycket om i våra rikstäckande massmedia. I Studio ett igår tog man äntligen upp ämnet. Fyra läkare (Dan Andersson, Otto Cars, Petter Lundström och Göran Tomson, varav Otto Cars medverkade i Studio ett igår) skriver om samma sak i SvD idag:

Men framförallt måste vi inse att antibiotika är en ändlig resurs, och att utvecklingen av nya antibiotika måste återupptas snarast. Men vi kan inte förvänta oss att läkemedelsbolagen ska ta på sig ansvaret.
Medel mot bakteriella infektioner är en kommersiellt usel produktgrupp: behandlingen är som regel avklarad på någon vecka. Föga förvånande prioriteras istället läkemedel som används i månader, år eller kanske livet ut, till exempel mot högt blodtryck och diabetes.

Läkemedelsföretagen erkänner
Även läkemedelsföretagens företrädare, Rickard Bergström, vd, Läkemedelsindustriföreningen, erkände i Studio ett att profiten är den överordnade målsättningen och att snabbotande mediciner därför inte är prioriterade. Det här går stick i stäv mot alla liberala och nyliberala idealisters föreställningar och/eller påståenden. Enligt deras idealbild, och världsfrånvända fantasier, kommer privata företag att producera vad folk behöver och efterfrågar. Problemet med att företag, vilket man ser inom alla områden idag, hellre producerar massor av en enda produkt som de kan sälja mycket av, det som de flesta vill eller kan övertygas om att konsumera och under allt större del av deras liv, än sådant som endast en mindre del av ”marknaden” efterfrågar, det inser de inte, eller så låtsas de inte om det. Sådana medel som blodtrycksmediciner, bantningspreparat, SSRI mm är alltså mycket lönsammare att producera och sälja än antibiotika som botar inom 10 dagar. Problemet med att alltfler människor luras att äta preparat, mot alla möjliga påstådda hot mot deras hälsa, men som i själva verket är sjukdomsskapande bryr sig varken läkemedelsföretagen eller fanatiska nyliberaler om – i den heliga kapitalismens namn.

Nyliberalismen leder, tvärtemot idealen, till majoritetens förtryck
De som vill eller måste konsumera sådant som inte majoriteten vill ha, får vackert anpassa sig till majoritetens val, det verkliga majoritetsförtrycket alltså. De får nöja sig med att konsumera samma produkter som majoriteten väljer.
Företagen lägger ut miljarder på reklam för att styra kunderna till vissa produkter, samtidigt som de lägger ner produktionen av sådant som de anser inte ger tillräckligt hög profit. Så har det sett ut inom område efter område de senaste 15 åren, med en början i Sverige med privatiseringen av Pressbyrån, som genast snävade in sortimentet till att endast omfatta storsäljarna. Därmed inskränktes kundernas valfrihet i kiosker och tidningsförsäljningsställen. Här har vi ju ”bara” att göra med kultur, så det kanske vi kan överleva. Det finns ju en del smalare tidskrifter att prenumerera på trots allt. När samma principer tillämpas på läkemedelsområdet då blir situationen en helt annan. Då kommer det att kosta människoliv, många sådana. Då kommer ännu fler människor att offras på profitens och nyliberalismens altare. Redan idag finns det bakterier som ingenting biter på och samtidigt säger läkemedelsföretagen att det inte lönar sig att forska fram och producera nya antibiotikasorter.

Privata apotek andra bovar i dramat med ökande antibiotikaresistens
Liberaler, libertarianer och nyliberaler ivrar förstås också för att man privatiserar apoteken, för i deras fantasivärld blir allting bättre om allting bedrivs i privat regi och om ingenting regleras av klåfingriga lagstiftare. Även detta är en rosenröd villfarelse.
I Studio ett intervjuades också en Vietnamesisk kvinna som förestod ett privat apotek. Och jodå, hon förklarade för sina kunder att antibiotika inte biter på vanliga förkylningar. Men, lade hon till senare i intervjun, om inte jag säljer antibiotika till kunderna så går de till någon annan och jag måste ju tänka på lönsamheten också”. Profiten framför allt, i det stora som i det lilla alltså, och alltihop leder till att vi ganska snart inte kommer att kunna bota åkommor som vi varit vana vid att kunna bota. Vi behöver bara gå tillbaka till tiden före antibiotikan, alltså före andra världskriget, för att se hur människor dog i halsfluss, i lunginflammation, fick kallbrand i sår och dog av blodförgiftning i en utsträckning som de flesta av oss nog inte är medvetna om idag. Vi kan ju bara tänka oss vad som kommer att hända den dagen borreliabakterien inte längre går att bota med antibiotika.

Verkligheten sparkar
Verkligheten sparkar alltså, den låter sig inte bestämmas av de där vackra nyliberala frihetsidealen. Frihet för privata företag att sälja vad de helst vill sälja leder i det här fallet till att alltfler människor drabbas av obotliga sjukdomar och dör i sådana, alldeles i onödan. Jag har bloggat om det här tidigare och menat att läkemedelsindustrin borde vara statllig.
Nu får jag medhåll av de fyra som skrivit artikeln i SvD. De kommer således med följande förnuftiga förslag i sin artikel:

Vi föreslår någon av följande strategier:
1 Staten beställer, betalar och har förfoganderätt medan industrin gör arbetet. Denna princip har visat sig fungera för försvarsmateriel, vägar och andra produkter som inte klarar sig på den vanliga marknaden.

2. Staten tar självt ansvar genom att starta sitt eget läkemedelsbolag. Alltså ett företag där behoven och inte vinsten är vägledande (inte olikt de idéer som nyligen fanns om en statlig fabrik för influensavaccin).


Förslagen kan tyckas radikala och kostsamma, men detta måste vägas mot en framtid där våra barn och barnbarn inte kan behandlas för lunginflammation, och där transplantationer och cancer­behandlingar blir alltför riskfyllda då skydd saknas mot potentiellt dödliga följdinfektioner.

Det räcker inte att konstatera att läkemedelsföretagen inte är intresserade av att forska och ta fram botande mediciner, de verkar också mycket aktivt för att få alltfler människor att kontinuerligt äta preparat som gör dem sjukare, något man också talat om de senare dagarna, då man gått ut och varnat för värktabletter, som alltfler äter alltmer av. Detsamma såg vi vad gällde östrogen som massor av kvinnor lurades äta, liksom med en del andra s.k. läkemedel.
Ännu en gång: Profiten framför allt.

Läkemedelsföretagen spelar bort sin good will
Det absurda är att läkemedelsföretagen har sin good will just på grund av att de en gång tog fram antibiotikan. Få av oss som lever idag kan föreställa oss vilken fantastisk förändring det blev för människorna när man kunde bota ett antal sjukdomar som tidigare skördat många liv. Idag håller läkemedelsföretagen på att sumpa bort denna good will för kortsiktiga vinstjakt. Om de inte ser till att ta fram nya mediciner som botar det som antibiotikan botat, kommer företagen snart att sitta där med mycket dåligt anséende. Då kommer människor snart att börja associera deras verksamhet till preparat som är farliga, till hur läkemedelsföretagens löften bara är luft i många fall, när deras preparat inte rentav gör oss sjukare.

Läkemedelsföretagen tjänar ofantliga summor på exempelvis SSRI-preparaten, de lägger ut miljarder på reklam för mycket tveksamma produkter, som exempelvis värktabletter, som det nu också varnas för. Men de anser sig inte ha råd att forska fram nya antibiotikasorter, eller andra sätt att angripa bakterier på. Den fria företagsamheten är inte, tvärtemot nyliberalismens ideal, långsiktig. Den står istället, i alltför många fall, på barrikaderna mot nytänkande och förnuft och ovanpå detta beter den sig inte sällan rent bedrägligt.

Länkar:
Farsoten måste stoppas, SvD
Sjukhussjukan, Studio ett
Var försiktigt med värktabletterna,Landstinget/Hälsa och vård
Värktabletter = cigg? Plånboken, Sr
Superbakterier och läkemedelsföretagen profiter, Motvallsbloggen
Läkemedelsföretag ska vara statliga, inte privatägda profitmaskiner, Motvallsbloggen
Läkemedelstillverkning ska ske i statlig regi, Motvallsbloggen
Läkare/forskare köpta av läkemedelsindustrin
Läkemedelsindustrin mutar läkare – det har jag misstänkt länge, Motvallsbloggen

Tillägg 30/7 kl.12.40
Läkemedelsföretagen blir bara värre och värre. Nu försöker ett sådant muta sjukvårdpersonal att i sina journaler leta efter människor som är i behov av vissa behandlingar. Man erbjuder 1.000 kr/patient, ytterligare 2.000 om patienten kan övertygas att ta behandlingen ifråga.
Får mig att tänka på en god vän som sökte läkare för inte så länge sedan, för ett problem som inte hade något med psyket att göra, och som fick erfara att läkaren blev riktigt arg på henne när hon vägrade att ta emot ett recept på SSRI. Man undrar hur många tusen bekanten ”bestal” denna läkare på?

Länk:
Företag vill leta i vårdjournaler, DN

Politik/ekonomi27/07 22:31

Idag får vi höra att Tsunamibanden är hemligstämplade i 70 år (sedan- 9:e juni). Så här skriver Ekot om saken:

70 års sekretess
Det var bara dagar efter att katastrofkommissionen redovisat sina slutsatser av informationen på de backuppband med datatrafik som hittades i regeringskansliets källare som konstitutionsutskottet, på uppdrag av partiledarna, tog initiativ till en lagändring innebärande att all information på banden , även den som klassas som allmän handling, ska omfattas av sekretess i upp till 70 år.
Dagen efter klubbade riksdagen beslutet, det gick så fort att saken aldrig ens bereddes.

Vore man det minsta konspiratoriskt lagd skulle man förstås misstänka att banden avslöjar att borgerligheten varit ute i ogjort väder när de trakasserat Danielsson under flera år, men det är man ju inte så det tror man naturligtvis inte. Men woaw, vilket uppslag till en politisk thriller hela eländet och det snabba och överraskande riksdagsbeslutet utgör!

Ska bli intressant att se när Alliansen nästa gång drar fram ”fallet med den sjabblande Lars Danielsson” – eller om den gör det fler gånger.

Länkar:
Sekretess för tsunamiband i upp till 70 år,Ekot
Tsunamibanden” kan bli hemliga i 70 år, DN
Dags igen – för mobbning av Danielsson alltså, Motvallstanten

Internationell politik25/07 21:32

I dagens Aftonblad skriver Maj Wechselman om folkmordet i Indonesien på 60-talet, där USA, som vanligt, hade sitt finger med i spelet, inte som man skulle tro (om man vore USA-kramare) för demokrati och vanliga människors frihet utan för det amerikanska och internationella kapitalets frihet att exploatera hela världens naturresurser, över miljontals människolik.

Säg det folkmord och den politiskt framkallade mänskliga katastrof under de senaste 75 åren efter andra världskriget, som USA inte målmedvetet drivit fram eller varit inblandat i, direkt eller indirekt? Det finns förstås (eller kanske) sådana exempel, men jag har svårt att komma på några just nu. Så du som har sådana exempel, kom med dem, så upprättar vi en lista över dem.

Länk:
Det glömda folkmordet, M Wechselman i Aftonbladet

Massmedia25/07 21:28

Vad sägs om dagens DN-rubriker på nätet?

– 50 döda i bombattentat i Irak
 
– Hård kamp om kristna röster
 
– Stockholmare för fria sprutor
 
– En i gisslan skjuten till döds
 
– Segelbåt klövs av motorbåt
 
– Kvinna knivskuren i sitt hem

– Allt fler unga danskar prostituerar sig
 
– Dopningsfall skakar touren
 
– Explosioner längs banan. ETA misstänks ligga bakom.
 
– Vinokurovs svenska sponsor tvekar. Kan bryta avtal.
 
– Vägverket lånar miljarder
 
– Många tvingas lämna sina hem
   
– Hundratals döda i hettan.   

– Dricksvatten dröjer. 350 000 utan rent vatten i England.
 
– Oro i Oxford. Svårt att förstå att landet lamslagits.
 
– Mer regn. Lågtrycken i norr har fastnat. Läs mer
 
– Mordmisstänkt överlämnade sig
 
– 17-åring släppt efter mordrättegång i Borås

– Elva år för barnflicksmord

– Mördad kvinna hittad vid camping
 
– Volvos vd Leif Johansson presenterade kvartalsrapporten på onsdagen. Kraftig motgång för Volvo i USA
 
– Volvo rasar på börsen. Följ aktien under dagen. Till börssidan
 
– Facebook hotas av stängning
 
– Radioreklam för sms-lån fälld

– Tonårsflicka påkörd av smitare – svårt skadad

– STENBECKSSFÄRENS RAPPORTER ”Lysande stjärnor och problembarn”

Visst, en och annan seriös artikel förefaller man ju ha med på sidan – men inte är det så stor skillnad mot Aftonbladet och Expressen.
(Skrolla ner och jämför med tidigare inlägg om de senares rubriker).

Länk:
Nyhetssidan i DN

Djur/natur24/07 22:56

De stackars sädesärlorna har det inte roligt just nu, varken föräldrarna eller ungarna. Ungarna, som är fyra stycken(endera misstog jag mig på antalet igår, eller så har en strukit med första dygnet ute alternativt så har jag missat en idag), har flyttat över till ladugårdstaket. Där sitter de och piper efter mat och kurar ynkligt i regnet medan mamma och pappa sädesärla far som skottspolar mellan träden runt stället, där de hittar insekter, och ungarna på ladugårdstaket. Ungarna rusar ivrigt efter dem så fort de kommer tillbaka till taket med mat.

Har väl fått svar på frågan i förra inlägget antar jag. De övernattar uppenbarligen inte i det gamla boet. Det har de flyttat ur för gott. Nu hoppas jag bara på bättre väder, för allas skull, för fåglarnas, för vår och för blommornas i trädgården, som inte heller mår bra av att bli totalt nedtyngda av de regnmängder vi fått det senaste dygnet. Några har knäckts av skvalandet, som den stora fina riddarsporren som just hade slagit ut.

Och havet välte vinden ven, världen är galen som vanligt.

Djur/natur23/07 13:52

Inte bästa dagen att flyga ur boet, tycker man, regn och rusk. Men när jag kliver ut på kökstrappen för en stund sedan, så satt den här lilla sädesärleungen på fönsterbrädan, som är placerad precis bredvid köksdörren, och kurade ihop sig i regnet.

ärleunge

Den var inte de minsta rädd, satt bara där och kikade på mig. Jag var en halv meter ifrån den (och den satt kvar medan jag var inne och hämtade kameran och även efter att jag hade fotograferat den). Så befann jag mig i den där frustrerande situationen igen, där man undrar om allt är normalt eller om det här är en som man bör hjälpa in i boet igen. Men så såg jag att det satt minst fyra ungar till på farstutaket och kurade under stora taköverhänget. Hade boet fyllts med vatten, så att de var tvungna att ta sig ut för att inte drunkna, eller har de verkligen tagit sig för att flyga ur boet en sådan här ruggig dag? Ingen av dem visar tecken på att flyga eller bli rädda. Inte normalt tänkte jag, men här ska ju den här lilla kraken inte sitta och kura på fönsterbrädan. Den kan råka illa ut för hundarna när de kommer ut, så jag lyfte upp den och lade ut den på farstutaket till de andra, från fönstret på övervåningen – och vips flög den iväg. Helt normalt alltså. Det ju skönt. Då kom pappa sädesärla och pep varnande, varvid de allihop flög upp på stora taket.

Lilla Ärlemor har varit så rolig förresten. Hon är inte särskilt rädd och när jag har pysslat i rabatterna, eller klippt gräset, så har hon ofta skuttat några meter efter mig, för hon har kommit på att när jag stökar om i jorden, eller med gräset, så kommer det fram en massa insekter. Ärlefar däremot, har varit skyggare och aldrig vågat sig så nära oss. Han har aldrig fattat vad Ärlemor snabbt begrep, att han kunde utnyttja oss för att förenkla livet för sig.

Under den varma perioden på försommaren, då det blev väldigt torrt en period, lärde hon sig att tigga vatten av mig. Jag har en rostfri vattenskål bredvid kökstrappen till hundarna när det är varma dagar. En dag, när det var riktigt stekande hett, kom jag ut på trappen och då satt Ärlemor och kippade efter andan, verkade det som, hon betedde sig precis som en hässjande hund, så hoppade hon upp på kanten av vattenskålen och kikade ner i den, så kikade hon på mig och pep. När jag fyllde skålen med vatten flög hon genast dit och drack Sedan upprepades det här flera gånger, innan regnet och vattnet kom i massor igen.

Nu har paret alltså fått ut sin kull. Det blir tomt efter deras flygande in och ut med mat till ungarna.

Någon som vet förresten, om ungarna lämnar boet en gång och för gott, eller om de övernattar i det ännu en kort tid?

Talgoxungarna som vi lyfte upp i boet för flera veckor sedan har flugit ur boet för ett bra tag sedan, apropå att någon ville ha rapport om hur det gick för dem. Jag vet förstås inte om de vi räddade klarade sig, men vi får väl tro det bästa. Jag hittade i alla fall inga fler nerramlade fågelungar.

Massmedia22/07 19:21

Fun City, den ”glada äventyrsparken i Varberg” vill uppenbarligen hålla människor borta när man i en annons i Aftonbladet (21/7) lovar:

Tre uppträden varje dag

Nästa sida »


Motvallsbloggen
lades ut 10/2 2005

Webmaster