Att alltfler bakterier blir antibiotikaresistenta vet kanske ganska många människor i Sverige idag. Det har man skrivit och talat om en del de senaste tio åren. I resten av världen är kunskapen om detta dessvärre liten.

Läkemedelsföretagens profit framför allt
Att den profitskapande verksamhet som kallas läkemedelsföretag inte är intresserade av att forska fram och producera mediciner som botar snabbt och lätt har det däremot talats ganska tyst om i Sverige. Att dessa företag hellre producerar preparat som de kan övertyga människor att äta under många år, helst hela livet, har man inte talat speciellt mycket om i våra rikstäckande massmedia. I Studio ett igår tog man äntligen upp ämnet. Fyra läkare (Dan Andersson, Otto Cars, Petter Lundström och Göran Tomson, varav Otto Cars medverkade i Studio ett igår) skriver om samma sak i SvD idag:

Men framförallt måste vi inse att antibiotika är en ändlig resurs, och att utvecklingen av nya antibiotika måste återupptas snarast. Men vi kan inte förvänta oss att läkemedelsbolagen ska ta på sig ansvaret.
Medel mot bakteriella infektioner är en kommersiellt usel produktgrupp: behandlingen är som regel avklarad på någon vecka. Föga förvånande prioriteras istället läkemedel som används i månader, år eller kanske livet ut, till exempel mot högt blodtryck och diabetes.

Läkemedelsföretagen erkänner
Även läkemedelsföretagens företrädare, Rickard Bergström, vd, Läkemedelsindustriföreningen, erkände i Studio ett att profiten är den överordnade målsättningen och att snabbotande mediciner därför inte är prioriterade. Det här går stick i stäv mot alla liberala och nyliberala idealisters föreställningar och/eller påståenden. Enligt deras idealbild, och världsfrånvända fantasier, kommer privata företag att producera vad folk behöver och efterfrågar. Problemet med att företag, vilket man ser inom alla områden idag, hellre producerar massor av en enda produkt som de kan sälja mycket av, det som de flesta vill eller kan övertygas om att konsumera och under allt större del av deras liv, än sådant som endast en mindre del av ”marknaden” efterfrågar, det inser de inte, eller så låtsas de inte om det. Sådana medel som blodtrycksmediciner, bantningspreparat, SSRI mm är alltså mycket lönsammare att producera och sälja än antibiotika som botar inom 10 dagar. Problemet med att alltfler människor luras att äta preparat, mot alla möjliga påstådda hot mot deras hälsa, men som i själva verket är sjukdomsskapande bryr sig varken läkemedelsföretagen eller fanatiska nyliberaler om – i den heliga kapitalismens namn.

Nyliberalismen leder, tvärtemot idealen, till majoritetens förtryck
De som vill eller måste konsumera sådant som inte majoriteten vill ha, får vackert anpassa sig till majoritetens val, det verkliga majoritetsförtrycket alltså. De får nöja sig med att konsumera samma produkter som majoriteten väljer.
Företagen lägger ut miljarder på reklam för att styra kunderna till vissa produkter, samtidigt som de lägger ner produktionen av sådant som de anser inte ger tillräckligt hög profit. Så har det sett ut inom område efter område de senaste 15 åren, med en början i Sverige med privatiseringen av Pressbyrån, som genast snävade in sortimentet till att endast omfatta storsäljarna. Därmed inskränktes kundernas valfrihet i kiosker och tidningsförsäljningsställen. Här har vi ju ”bara” att göra med kultur, så det kanske vi kan överleva. Det finns ju en del smalare tidskrifter att prenumerera på trots allt. När samma principer tillämpas på läkemedelsområdet då blir situationen en helt annan. Då kommer det att kosta människoliv, många sådana. Då kommer ännu fler människor att offras på profitens och nyliberalismens altare. Redan idag finns det bakterier som ingenting biter på och samtidigt säger läkemedelsföretagen att det inte lönar sig att forska fram och producera nya antibiotikasorter.

Privata apotek andra bovar i dramat med ökande antibiotikaresistens
Liberaler, libertarianer och nyliberaler ivrar förstås också för att man privatiserar apoteken, för i deras fantasivärld blir allting bättre om allting bedrivs i privat regi och om ingenting regleras av klåfingriga lagstiftare. Även detta är en rosenröd villfarelse.
I Studio ett intervjuades också en Vietnamesisk kvinna som förestod ett privat apotek. Och jodå, hon förklarade för sina kunder att antibiotika inte biter på vanliga förkylningar. Men, lade hon till senare i intervjun, om inte jag säljer antibiotika till kunderna så går de till någon annan och jag måste ju tänka på lönsamheten också”. Profiten framför allt, i det stora som i det lilla alltså, och alltihop leder till att vi ganska snart inte kommer att kunna bota åkommor som vi varit vana vid att kunna bota. Vi behöver bara gå tillbaka till tiden före antibiotikan, alltså före andra världskriget, för att se hur människor dog i halsfluss, i lunginflammation, fick kallbrand i sår och dog av blodförgiftning i en utsträckning som de flesta av oss nog inte är medvetna om idag. Vi kan ju bara tänka oss vad som kommer att hända den dagen borreliabakterien inte längre går att bota med antibiotika.

Verkligheten sparkar
Verkligheten sparkar alltså, den låter sig inte bestämmas av de där vackra nyliberala frihetsidealen. Frihet för privata företag att sälja vad de helst vill sälja leder i det här fallet till att alltfler människor drabbas av obotliga sjukdomar och dör i sådana, alldeles i onödan. Jag har bloggat om det här tidigare och menat att läkemedelsindustrin borde vara statllig.
Nu får jag medhåll av de fyra som skrivit artikeln i SvD. De kommer således med följande förnuftiga förslag i sin artikel:

Vi föreslår någon av följande strategier:

1 Staten beställer, betalar och har förfoganderätt medan industrin gör arbetet. Denna princip har visat sig fungera för försvarsmateriel, vägar och andra produkter som inte klarar sig på den vanliga marknaden.


2. Staten tar självt ansvar genom att starta sitt eget läkemedelsbolag. Alltså ett företag där behoven och inte vinsten är vägledande (inte olikt de idéer som nyligen fanns om en statlig fabrik för influensavaccin).


Förslagen kan tyckas radikala och kostsamma, men detta måste vägas mot en framtid där våra barn och barnbarn inte kan behandlas för lunginflammation, och där transplantationer och cancer­behandlingar blir alltför riskfyllda då skydd saknas mot potentiellt dödliga följdinfektioner.

Det räcker inte att konstatera att läkemedelsföretagen inte är intresserade av att forska och ta fram botande mediciner, de verkar också mycket aktivt för att få alltfler människor att kontinuerligt äta preparat som gör dem sjukare, något man också talat om de senare dagarna, då man gått ut och varnat för värktabletter, som alltfler äter alltmer av. Detsamma såg vi vad gällde östrogen som massor av kvinnor lurades äta, liksom med en del andra s.k. läkemedel.
Ännu en gång: Profiten framför allt.

Läkemedelsföretagen spelar bort sin good will
Det absurda är att läkemedelsföretagen har sin good will just på grund av att de en gång tog fram antibiotikan. Få av oss som lever idag kan föreställa oss vilken fantastisk förändring det blev för människorna när man kunde bota ett antal sjukdomar som tidigare skördat många liv. Idag håller läkemedelsföretagen på att sumpa bort denna good will för kortsiktiga vinstjakt. Om de inte ser till att ta fram nya mediciner som botar det som antibiotikan botat, kommer företagen snart att sitta där med mycket dåligt anséende. Då kommer människor snart att börja associera deras verksamhet till preparat som är farliga, till hur läkemedelsföretagens löften bara är luft i många fall, när deras preparat inte rentav gör oss sjukare.

Läkemedelsföretagen tjänar ofantliga summor på exempelvis SSRI-preparaten, de lägger ut miljarder på reklam för mycket tveksamma produkter, som exempelvis värktabletter, som det nu också varnas för. Men de anser sig inte ha råd att forska fram nya antibiotikasorter, eller andra sätt att angripa bakterier på. Den fria företagsamheten är inte, tvärtemot nyliberalismens ideal, långsiktig. Den står istället, i alltför många fall, på barrikaderna mot nytänkande och förnuft och ovanpå detta beter den sig inte sällan rent bedrägligt.

Länkar:
– Farsoten måste stoppas, SvD
– Sjukhussjukan, Studio ett
– Var försiktigt med värktabletterna,Landstinget/Hälsa och vård
– Värktabletter = cigg? Plånboken, Sr
– Superbakterier och läkemedelsföretagen profiter, Motvallsbloggen
– Läkemedelsföretag ska vara statliga, inte privatägda profitmaskiner, Motvallsbloggen
– Läkemedelstillverkning ska ske i statlig regi, Motvallsbloggen
– Läkare/forskare köpta av läkemedelsindustrin
– Läkemedelsindustrin mutar läkare – det har jag misstänkt länge, Motvallsbloggen

Tillägg 30/7 kl.12.40
Läkemedelsföretagen blir bara värre och värre. Nu försöker ett sådant muta sjukvårdpersonal att i sina journaler leta efter människor som är i behov av vissa behandlingar. Man erbjuder 1.000 kr/patient, ytterligare 2.000 om patienten kan övertygas att ta behandlingen ifråga.
Får mig att tänka på en god vän som sökte läkare för inte så länge sedan, för ett problem som inte hade något med psyket att göra, och som fick erfara att läkaren blev riktigt arg på henne när hon vägrade att ta emot ett recept på SSRI. Man undrar hur många tusen bekanten ”bestal” denna läkare på?

Länk:
Företag vill leta i vårdjournaler, DN