mars 2011


Ideologier/propaganda&Internationell politik29/03 14:25

Nu har Sverige fått en förfrågan om man vill vara med och bomba i Libyen. Jag hoppas innerligt att regeringen ”tackar” nej till uppdraget och undrar hur det kan komma sig att så många svenskar plötsligt förvandlats till bombfanatiker. När man exempelvis läser (som jag gjort någonstans men inte minns var) att somliga menar att det väl är bra att man får en chans att testa JAS Gripen under verkliga förhållanden, då mår man fysiskt illa.

Här har Sverige lyckats hålla sig utanför krig i cirka 200 år, och det har tjänat oss väl. Mängder av bombromantiker hade inte fått ett liv ens om vi blandat oss i varje krig sedan dess. Så plötsligt grips en massa svenskar av den ena krigspsykosen efter den andra. Har man spelat för många krigsspel på dator? Har det Timbroproducerade propagandamaterial och de tidningsartiklar som idag används i skolorna i avsaknad av förnuftiga läromedel eller har avskaffandet av den allmänna värnplikten (som ju avskaffades i praktiken långt innan beslutet om inrättandet av attackstyrkor istället togs för en kort tid sedan) lett till att allt färre förstår vad krig faktiskt är? Att människor idag inte längre förstår det språk som militären använder sig av? Eller är det så illa att en massa svenskar idag är så drogade av de moderna lyckopillrena att de fått sina känsloliv totalt förkrympta?

För oss vanliga människor, vi som inte skriker att ”nu vill vi kriga och bomba” så fort en konflikt skymtas någonstans i världen eller omskrivs i media, dödas folk i krig och de allra flesta av dem som dör i dagens ”moderna” krig är oskyldiga civila. Militären har många ord för att dölja detta och att få både anfallskrig och dödandet att låta betydligt mindre dystert. Så använder sig amerikanerna av begreppet ”collateral damage” (som alltså betyder ”dödad av misstag” men som är mer förskönande och dimbildande på engelska än den svenska översättningen är). Man låtsas som om kriget är just ett datorspel. Moderna missiler är målsökande och vi ges intrycket att de aldrig missar sina mål, ”precisionsbombning” kallas det, vilket är en ren amsaga. Bomber och missiler träffar skolor för att någon trott att byggnaden är ett militärt mål. De ramlar ner bredvid de verkliga målen och dödar helt oskyldiga. Men sånt ska vi inte tänka på. Vi ska inte förstå vad sådant bombande förorsakar i det land som bombas, stora flyktingströmmar, både internt och till andra länder, att de som blir kvar får svårigheter att få tag i rent vatten och mat, får sina hus sönderbombade, sina försörjningsmöjligheter krossade sin skolgång saboterad, kort sagt får sina liv förstörda om de inte förlorar dem.

”Överflygningsförbud” (no-fly zone) är ett av dessa förskönande och dimbildande, ja fördummande begrepp som används. Jag gissar att för många människor i Sverige innebär detta att man flyger över förbudszonen och i värsta fall skjuter ner de ”fiendeflygplan” som upptäcks i luften. Men det är inte så det går till alltså. Istället handlar ett sådant om att man sätter in massiva bombattacker. Man bombar sönder radarstationer, flygfält, flygplan på marken och detta låter sig inte göras utan att man dödar ganska många civila människor som befinner sig i närheten av sådana anläggningar. Dessutom bombar man ofta fel mål. Så här skriver John Chuckman:

Planes first had to fly all over Libya to get the radars turned on. Then attack planes and missiles quickly had to follow-up to destroy the located radars. Airfields and parked planes are also targets. Many people on the ground get killed in the effort, but that’s only the beginning. Twenty-four hour-a-day flyovers must be maintained afterwards to assure radars are not replaced and to attack planes which break the ban, all of which involves more civilian deaths. And from the first day in Libya, the air attacks have gone beyond imposing a no-fly zone, as we saw in the French attack at Benghazi and, at this writing, British attacks on Libyan armor at Ajdabiya.
Anyone who has kept track of American pilots’ efforts in Afghanistan and in Iraq knows that they have killed very large numbers of innocent people, and that even in situations where they have complete air superiority. They still kill innocent Afghans regularly, scores at a time, thousands in total.
(John Chuckman, http://www.counterpunch.org/chuckman03252011.html)

(Min översättning: Först måste plan flyga över Libyen för att radarstationerna ska kopplas på. Sedan måste attackplan och missiler snabbt följa upp för att förstöra de lokaliserade radarinstallationerna. Flygplatser och plan på marken är också bombmål. Många människor på marken dödas under dessa insatser, med det är bara början. Nu måste överflygningar upprätthållas tjugofyra timmar om dygnet för att se till att inga nya radaranläggningar sätts upp och för att attackera plan som bryter flygförbudet, vilket leder till att fler civila dödas. Och från första dagen i Libyen har luftangreppen i Libyen gått utöver att upprätta en överlygninsfri zon, som vi såg i den franska attacken på Benghazi och, när jag skriver detta, britiska attacker på libyskt pansar vid Ajdabiya.

Var och en som har hållit sig informerad om amerikanska piloters ansträngningar i Afghanistan och Irak vet att de har dödat ett mycket stort antal oskyldiga människor och även i situationer där de har totalt överläge. De dödar fortfarande civila i Afghanistan, för närvarande uppgår antalet till tusentals.)

Vem inbillar sig att man bara bombar och dödar de onda människorna, Gadhafi i det här fallet, när man bombar i centrala Tripoli?

Chuckman konstaterar vidare att sådana här överflygningsförbud tenderar att utvecklas till något mer:

Once the no-fly zone is established, frustration over the opponent’s success on the ground creates a constant temptation to say, ”In for a penny, in for a pound,” and to commit more force. You may easily find yourself engaged in yet another war. And everywhere and always in the modern era, the victims of war are mainly not the enemy soldiers or their ”bad guy” leaders but the people just trying to live their lives. Just think about the roughly one million people who have perished in Iraq plus the more than two million refugees who fled their country, and consider the fact that one of the Arab world’s most advanced countries is now reduced to a generation without jobs, without dependable electric power and clean water. Saddam Hussein never dreamed of doing that much damage to his people despite his atrocities. (John Chuckman, http://www.counterpunch.org/chuckman03252011.html)

(Min översättning: När en gång en överflygningszon har etablerats kommer frustrationen över motståndarsidans framgångar på marken vilket leder till frestelsen att säga. ”i det för en penny, i det för ett pund (ungefär: har man sagt a får man säga b) och börja tillämpa mer våld. Man finner sig lätt engagerad i ännu ett krig. Och överallt och alltid, i modern tid, är offren för krig inte huvudsakligen soldater eller den dåliga sidans ledare utan vanligt folk som bara försöker leva sina liv. Tänk bara på den uppskattningsvis miljon människor som dödats i Irak plus de över två miljoner flyktingar som lämnat sitt land, och tänk på det faktum att ett av arabvärldens mest avancerade länder nu är förvandlat till en generation utan jobb, utan pålitlig elektricitet  och rent vatten. Saddam Hussein drömde aldrig om att åstadkomma lika mycket skada för sitt folk, trots hans grymhet/min kursivering/.)

Är det verkligen så illa att en majoritet av svenska folket vill ställa sig bakom sådana här operationer?

Kan någon dessutom förklara varför det blivit så angeläget för somliga att kasta in Sverige i Nato, nu när organisationens ursprunliga syfte har gått upp i rök, att försvara Europa mot det kommunistiska Sovjet. Nu när organisationen har förvandlats till en gigantisk krigsapparat för att bibehålla och/eller återupprätta Väst som kolonialmakter, fast i huvudsak USA:s överhöghet över hela världen.

Men, säger några, USA har ju visat att man inte vill ta ansvaret vad gäller överflygningsbeslutet i Libyen. Det är ju Frankrike som ivrat mest för ett sådant. Vem tror på det första? Inte jag. Det handlar istället om att USA nu börjar försöka med att bara dra i trådarna men låta andra föra USA:s krig och skapa de förhållanden i världen som man i slutänden tänker bestämma över själv. När man i USA säger att Europa måste vara med och ta sitt ansvar, då säger man alltså kort och gott att nu är det dags att Europa för våra krig åt oss.

Rekommenderar speciellt läsning av Gary Leupps artikel (första länken nedan).

/Kerstin

Tillägg kl 15.00:
Så hör jag just att Reinfeldt har beslutat att Sverige ska skicka ner 8 JAS-plan till Libyen och i Aftonblandet läser vi: ”Statsministern bekräftade att de åtta Gripenplanen bara ska användas till att upprätthålla flygförbudszonen över Libyen och inte till att attackera markmål”.

Va? Begriper han inte hur en öveflygningsförbud upprätthålls, eller ljuger han oss rakt upp i ansikte? För han kan väl inte avse att bara skicka ner åtta JAS-plan för att flyga runt och stila, som en ren PR-åtgärd för planet alltså?

Nej, så enkelt är det inte. De svenska planen får inte attackera mål på marken enligt Reinfeldt alltså, men så kommer det ”utom i självförsvar”. Dvs de kommer att bomba de också, fast vi svenskar ska inte förstå det just nu. Mer dimridåer alltså.
Eller räknar svensk statsminister med att libyerna avstår från att försöka sikta på just de svenska planen?

Dessutom har regeringen idag i praktiken (fast det är lite oklart, om man lyssnar till Ekot kl 15.00, vem som beslutat vad och när) beslutat att vi nu är medlemmar i NATO och att vi har kastat vår officiella neutralitetspolitik på sophögen. Undrar, som jag ofta gör på bloggen, hur många av riksdagsmännen som inser det, om de nu blandas in i beslutet alltså.

Ovanpå detta läser jag att Juholt omedelbart gjort sig omöjlig hos i alla fall mig, genom att stödja Reinfeldt vad gäller de här planen. Sverige är inte betjänt av sådana politiker, oavsett vilket parti de säger sig tillhöra.

Tillägg 17.50:
Och nu hör vi på Ekot att det är riksdagen som ska besluta (märkligt att journalister inte verkade förstå den saken i tidigare sändningar), med snabbehandling. Som sagt, hur många av riksdagens ledamöter förstår vad de då beslutar om? Inte många gissar jag.

Läser dessutom i DN att : ”Enligt honom (Reinfedlt) har de svenska diskussionerna utgått från att Sverige ska ta sitt ansvar för fred och säkerhet när medmänniskor hotas, när FN beslutar att ingripa …”

Precis detta tyckte de som för 10 år sen ansåg att Sverige borde ställa upp på attacken mot Irak. Om de hade bönhörts hade vi idag stått med det tvivelaktiga medansvaret till att ha dödat omkring 1 miljon irakier, drivit flera miljoner på flykt, både inom landet och ut ur det och för en icke oansenlig mängd torteranden samt för en i det närmaste total förstörelse av den irakiska infrastrukturen.

Det där med ”ansvar” låter ju bra, vem vill inte vara ansvarsfull? Det där med att ”rädda och skydda utsatta människor”, låter också bra. De flesta av oss vill skydda utsatta människor men vem vill sedan erkänna skuld till mängder av onödigt dödande. Hur många svenskar är idag beredda att ta på sig medansvar för alla oskyldigt dödade i Afghanistan? Jag gör det inte eftersom jag var emot att Sverige skulle ställa upp i krigsinsatserna i Afghanistan.

Så har vi plockat fram propositionen till riksdagen om insatsen i Libyen. Där står ingenting om alla de förbehåll som politikerna serverar oss på radion idag. Där läser vi att de svenska flygplanen ska vara med och upprätthålla flygförbudet. Detta, mina kära besökare, innebär bombningar. Politikerna försöker uppenbarligen föra oss bakom ljuset.

Inte nog med det i DN kan man läsa följande: ”Bara timmar tidigare förklarade FN-ambassadör Susan Rice att USA inte har uteslutit möjligheten att beväpna de libyska rebellerna. Det går stick i stäv med Natochefen Anders Fogh Rasmussens ord om att Nato finns i Libyen för att skydda folk, inte beväpna dem”.

Här tänker sig USA redan att frångå FN-mandatet och ställa sig på ena sidan i det som är ett klankrig/inbördeskrig i Libyen. Om detta sker, är även Sverige, som alltså ska samverka med USA i Libyen, med på ena sidan i detta krig. Då handlar det plötsigt inte alls om att bara skydda civila. Den som läst artikeln i The Telegrah har redan fått klart för sig att de s.k. rebellerna inte är bättre än Gadhafis styrkor dessutom. Och i det här fallet handlar det inte längre om att skydda civila utan om att vara med och kriga.

Ovanpå detta, i Afghanistan bekrigar Nato, och därmed Sverige, Al Qaida och talibaner. I Libyen krigar vi däremot på Al Qaidas och talibaners sida. Logiken är inte lysande. Även i Aghanistan krigar vi på en sida i ett inbördeskrig och på Karzais sida, en av världens mest korrupta ”ledare”. Så vi sade väl adjö till neutralitetspolitiken redan när vi ställde upp under Nato-befäl där.

Tillägg kl 21.40: efter att Jonas, i  en kommentar, tipsat om den här länken. Här säger en reporter från Moskva att ryssarna har följt händelserna i Libyen ända sedan oroligheterna började där och att de inte har sett några som helst tecken på de bombattacker som Al Jazeera och BBC rapporterar om och som man lade till grund, vad jag förstår, för beslutet om flygförbud äver Libyen.

Vad ska man tro nu då?

Men jag erinrar mig att någon i en amerikansk artikel påpekade att man inte sett några klara belägg för de förstörelser som Gadhafi beskylls för. Nu tror jag författaren, fast jag inte minns vem han var. Jag har inte heller sett några sådana, men jag har inte följt med i TV så noga fram tills för några dagar sedan.

Har någon annan sett filmer eller bilder på bombade hus, visade under tiden före Natos bombningar? Berätta i så fall.

Libya airstrikes did not take place says Russian military

Sen har vi det här, som kanske också är propaganda, men sannolikt inte eftersom jag läste om detta i flera olika artiklar. Det antyder att rebellerna inte är så enbart frihetsälskande och demokratiska:

Så undrar kanske någon varför jag bara tar fram data som gynnar Gadhafi? Det är inte för att jag tror att han är någon demokrat eller felfri. Det gör jag för att onda saker om Gadhafi får vi i alla våra svenska media medan motsidans argument eller propaganda praktiskt taget aldrig tas fram i media.

Nej, det är inte så att sanningen ligger någonstans mitt emellan. Det är så att den döljer sig någonstans bland alla de förvirrande data vi får via media och nätet. Vem av oss kan bedöma vad som är sant och inte sant. Jag kan det inte. Jag vet bara det många påpekat redan, krigets första offer är sanningen.

/Kerstin

Länkar:
- A Chronology. The Unfolding Crisis in Libya, Gary Leupp, counterpunch.org
- The Case Against Intervention, The Meaningless Concept of Ethical War, John Chuckman
–  Fredskoalitionen Göteborg
–  Fakta, åsiktsproduktion, behovet av analys och vänsterns ideologiska ställningskrig i Libyenfrågan
- Gadhafi Eats Babies, Film at Eleven, Pen & Sword
- A Wafer-Thin No-Fly Zone, Pen & Sword
-  Avgörande läge i Libyen? Spontana folkresningar och kidnappade revolutioner genom historien
- Därför önskar jag ett stopp på bombningarna, Ekonomikommentarer
- När Khadaffi återigen blev vår fiende, Ekonomikommentarer
- Libya: it wasn’t supposed to be like this in free Benghazi. The Telegraph
- Libyan rebel commander admits his fighters have al-Qaeda links, The Telegraph
- Is Anyone Keeping Count? Libya and the Holy Triumvirate, W Blum, counterpunch.org
- Violating International Law. Why the Attack on Libya is Illegal, Curtis Doebbler, counterpunch.org
– - On Civilian Casualties, Craig Murray
- Illegal War, Craig Murray
- Se även det förra inlägget på Motvallsbloggen

Länkar till tilläggen:
- Sverige skickar 
åtta Gripenplan, AB
- Svenskarna riskerar att bli kvar en lång tid, AB
- Ekot rapporterar direkt om Libyen
- Gripenplan till Libyen, DN
- Propositionen om ”Svenskt deltagande i den internationella militära insatsen i Libyen.”
- Obama: Hindrade massaker i Libyen, GP

Internationell politik&Politik/EU27/03 05:21

Jag har aldrig varit speciellt intresserad av Libyen och bara följt med med ett halvt öra i politiken vad gäller detta land.

För 10 år sen och lite mer:
–  Jaha Ghadafi är en knöl och ska hatas. Jag struntar i varför.
– Ojdå, libyska piloter tränas i Växjö (klarläggande: redan på 70-talet). Jaså jaha.
– Libyen påstås ligga bakom Lockerbie-kraschen. Varför det då? Jag struntar även i den saken.
– Omkring 2003: Jaså, Ghadafi är inte persona non grata längre. Han betalar för Lockerbie och tas nu till nåder igen av Västvärlden. Jaha ja.

Så börjar protesterna i Tunisien för några månader sen, sprider sig till Egypten och i båda fallen tvingas sedan lång tid sittande ledare avgå.

Det är ju bra att folk protesterar och man hoppas verkligen att folken når sina syften, verklig demokrati (var finns sådan förresten?). Men jag väntar med att fälla mitt omdöme efter att vi sett vad som kommer ut av protesterna. Det kan ju, om det vill sig illa, sluta med att folk luras rejält och med att det bara blir nya USA/Israel-marionetter som styr. Vi vet aldrig vad som försiggår bakom kulisserna och säkert är väl att Västmakterna, med USA och Israel i spetsen, inte sitter med armarna i kors utan agerar intensivt för att behålla kontrollen över de här länderna även i fortsättningen.

Men jag är imponerad och gläds över de fredliga demonstrationerna och protesterna och följer händelserna med visst intresse även om jag inte ett ögonblick tror att vi får veta vad som verkligen sker i det fördolda. Inte tror att vi får adekvat information om det som blir väsentligt för framtiden i de här länderna. Jag litar nämligen aldrig blint på nyhetsrapporteringen och definitivt inte när det handlar om politiska kriser av något slag och framför allt inte när det handlar om Mellersta Östern.

Så sprider sig protesterna till Libyen och plötsligt är Ghadafi återigen en riktig gangster.

– Vad nu då. Det var ju inte länge sedan han omfamnades av Västvärldens ledare. Inte nog med det, här handlar det ganska snabbt om våld och rena kriget mellan de protesterande och Ghadafis regim. Det här verkar inte alls likna de fredliga, icke väpnade protesterna som vi sett i de andra länderna, Tunisien och Egypten.

Nu rapporteras det om hur Ghadafi skjuter folk hej vilt och hur demonstranterna tar till motvåld tämligen direkt och inom några dagar ser det mer ut som ett regelrätt inbördeskrig än som fredliga protester mot regimen, som i de andra länderna.

Jag orkar fortfarande inte sätta mig in situationen ordentligt. Men så kommer FN med beslut om att det ska inrättas ett överflygningsförbud i Libyen. Ovanpå detta börjar svenskar tala om att vi borde delta och skicka ner JAS Gripen för att skydda civila i Libyen (i enlighet med FN-beslutet), som enligt rapporterna bombas av Ghadafis flyg. Dessutom finner jag att stora delar av den svenska vänstern stödjer dessa krav. Nu blir jag verkligt intresserad.

Jag drabbas dock av en obehaglig känsla. Det är något som inte stämmer här. Vad är det egentligen som händer i Libyen? Det handlar bara om magkänsla än så länge men när jag grips av en sådan då vill jag veta mer, verkligen förstå vad som händer och varför det händer. Det enda jag vet hittills är ungefär det jag redovisar ovan, samt att Libyen har olja och att jag hört intervjuer med Ghdafi tidigare där han inte alls verkar vara den galna person media gör honom till. Fast visst, jag har ingen föreställning om att han är en ängel. Inte heller jag är totalt opåverkad av propagandan mot honom.

Alltså börjar jag försöka sätta mig in skeendet genom att läsa vad jag hittar på nätet och finner då att det är nästan omöjligt. Det verkar som om ingen egentligen vet varken hur det ser ut i Libyen eller vad som sker där. I varje fall är det ingen som ger någon helt trovärdig redogörelse av det

Vad får jag fram. Jo först att folket i Libyen tycks ha det relativt bra jämfört med folk i en del av de andra arabstaterna, att Ghadafi faktiskt har använt oljepengarna till att skapa drägliga förhållanden i Libyen, att folk har gratis sjukvård, gratis utbildning ända upp till och med universitetsnivå, precis som fallet var i Saddams Irak. Sådant ses ju inte med blida ögon i USA där folk betalar stora belopp för att ge sina barn högre utbildning. Eftersom Ghadafi har baktalats otroligt under många år så anser jag mig inte ha anledning att betvivla dessa uppgifter i Wikipedia om landet. Vidare får jag veta att oljan finns i östra delarna av landet. Det får jag väl också tro på.

Jag får också veta att Ghadafi är kritisk till att de andra arabstaterna har förrått palestinierna i Israel. Det, inser jag, är skäl nog att göra honom till djävulen själv i Västvärldens media.

Men, de där ”oppositionella” eller ”rebellerna” som de också kallas, vilka är de? Varför gör de uppror och vad vill de åstadkomma, förutom att göra sig av med Ghadafi och varför vill de göra sig av med honom? Ja se nu blir det avsevärt mycket knepigare att få trovärdig information. Nu får jag klart för mig att inte ens de länder i Väst, som med Frankrike agerar för ett överflygningsförbud i Libyen, England ex., riktigt vet vilka rebellerna är och vad de står för. Ghadafi hävdar att de är Al Qaida-anhängare och gangsters och Väst vet inte alltså.

Men vidare:
Ghadafi är en av dem som nationaliserade sitt lands naturresurs, oljan, när han gjorde sin revolution 1969 och detta nationaliserande har han gemensamt med den folkvalde socialdemokraten Allende som nationaliserade koppargruvorna (och som störtades med USA:s hjälp 1973) med Iran, som många ledande politiker i USA för närvarande försöker hitta skäl att bomba, med Chavez som är vald med god majoritet ett antal gånger men trots det framställs som en förfärlig diktator i media, och som USA har försökt störta flera gånger. Och vad mera, Ghadafi har nyligen tydligen hotat att sälja sin olja till kineserna istället för till Väst.

Han har dessutom tydligen försökt att skapa en afrikansk maktsfär som motpol till USA, som å sin sida nyligen inrättat ett organ för Afrika och som börjat intressera sig alltmer för det Afrika som kineserna skaffar sig alltmer inflytande över. Somliga menar alltså att orsaken till att USA gärna bombar Libyen och vill avsätta Ghadafi är att man vill stoppa kinesernas inflytande över länder med viktiga råvaror, olja bl.a.

Jag är alltså inte mycket klokare än tidigare. Vilka är rebellerna i Libyen? Är de hederliga demokrater eller är de bara ute efter makten i Libyen och över oljan?

Den förvirrade bild som framträder när jag försöker förstå är skäl nog, för mig, att ställa mig synnerligen kritisk till det bombande av Libyen som vi nu ser. Men det yttersta skälet är att bombande alltid leder till civila offer och man kan inte skydda civila genom att bomba dem. Det gick inte i Irak, inte i Afghanistan och det går inte i Libyen heller, där civila nu också drabbats av USA:s och andra västländers bombningar.

Det faktum att Västvärlden struntar i de protesterande som beskjuts i Bahrain och i Jemen gör ingripandet i Libyen ännu mer skumt. Det faktum att man lät Israel bomba Gaza utan att ingripa för att skydda civila gör inte saken mer trovärdig.

Så min slutsats, delvis på grund av motstridig information om Libyen och om vad som sker där, är att det handlar om två ting, dels att skaffa sig kontroll över Libyens olja, dels att förhindra att kineserna får mer inflytande över länder med viktiga naturresurser, huvudsakligen olja och inte alls om att skydda civila. Att det vidare handlar om en uppbyggnad av en front mot Kina men även mot Ryssland som, i värsta fall, kan förebåda ett storkrig i framtiden, om alltmer begränsade naturtillgångar och resurser, mellan Ryssland/Kina å ena sidan och USA/Västvärlden å den andra.

Ställer vi i Sverige upp på USA:s sida idag kommer vi garanterat att sitta illa till den dagen detta eventuella men inte osannolika storkrig utbryter. Det där med neutralitet är något att värna om, eller snarare att ta på allvar inför framtiden. Så jag anser inte att Sverige ska delta i försöken att avsätta Ghadafi, som förresten inte var vad FN gav mandat för men som uppenbarligen är syftet nu med USA:s, Englands m.fl ingripande i Libyen.

/Kerstin

Tillägg kl 17.00:
Jag fortsätter förstås att läsa om Libyen och försöker få fram mer om vilka rebellerna är och vad som händer. Hittar då ett par artiklar som inte verkar lovande.  Två av dem, en i DN, en i The Telegraph, berättar om hur rebellerna beter sig fruktansvärt mot civila och mot folk de tror är Ghadafi-anhängare. Det verkar alltså inte som om Sveriges bombivrare kämpar för sant demokratiska krafter precis.

Ovanpå detta svarade Ekot 15/3 på min fråga tidigare, om vart de spärrade pengarna tar vägen, att ”USA undersöker möjligheten att överföra pengar till rebellsidan i Libyen från de tillgångar som har tagits i beslag från diktatorn Muammar Kadaffi”. Så dit tänkte eller tänker sig USA att Libyens, alternativt Ghadafis, tillgångar skulle/ska slussas. Verkar inte direkt gynna de civila i Libyen. Snarare verkar det vara vapenhjälp till de rebeller som, vad senare rapporter tycks implicera, inte förefaller ett dugg mer humana än Ghadafi.

Tillägg kl 20.15:
Även Englands styrande anser sig ha rätt att dela ut Libyens, eller om de är Ghadafis, tillgångar som det behagar dem. I DN läser vi således: Storbritanniens erbjudande om att lämna över sammanlagt 1,4 miljarder dinarer i sedlar (cirka 8 miljarder kronor) till landets nya finansminister, gett oppositionen vissa finansiella muskler. Sedlarna, som är tryckta i England, skulle ursprungligen skickats till Khaddafi, men kommer nu i stället levereras till Benghazi.
Det verkar inte vara någon riktig ordning på det där kontospärrandet och hur de spärrade pengarna ska hanteras alltså. De kan tydligen användas till vad som faller det spärrande landet in, för att utrusta ena sidan i inbördeskrig bl.a.

Tillägg kl 21.05:
Jag slog uppenbarligen inte på rätt ord när jag letade efter information om vilka rebellerna var. Nu börjar andra komma med intressanta länkar om saken. Jag tackar Ekonomikommentarer för de tre sista nedan.

/Kerstin

Länkar:
- Libyen, Wikipedia
- Telubbaffären (om libyska piloter i Växö), Wikipedia
- Detta har hänt. Striderna i Libyen, DN
- Libyen hotar kasta ut Statoil, Metro
- Islamister utpekade i Libyen. Svt
- Aktuellt från ett kafébord, kommentar på
- Alternativjournalen om Libyen
- Libyen utlyste nytt eldupphör, Kuriren
- Hur är Khadaffis Libyen?
- SR:s rapportering om Libyen
- Flying the flag, faking the news. John Pilger
- ”Operation Libya” and the Battle for Oil: Redrawing the Map of Africa by Prof Michel Chossudovsky, Global research
- Libya in the Cross-Hairs of a ”Humanitarian War”: A ”No-Fly Zone” is Equivalent to an Act of War by Mahdi Darius Nazemroaya, Global research
- Libya: White House moves towards war, seeking regime change or partition by Brian Becker, Global research
- African dissent on no-fly zone counts, by Amb. M K Bhadrakumar, Global research
- All Out War on Libya, Surge in the Price of Crude Oil…”Humanitarian Wars are Good for Business”…. Speculators Applaud….by Michel Chossudovsky, Global research
- ”Operation Libya”: Recognizing the Opposition Government Constitutes a Pretext for Military Intervention by Mahdi Darius Nazemroaya, Global research
- To the Shores of TripoliBlundering into Libya, Anti War.com
- In Search of Monsters, Maureen Dowd, New York Times
- The manipulative pro-war argument in Libya, Glenn Greenwald, Salon
- Another NATO Intervention? Libya: Is This Kosovo All Over Again? Diana Johnstone. counterpunch.org
- The Price of the Ticket. The US, Libya and Oil, Conn Hallinan,counterpunch.org
- ’SAS unit’ captured in Libya, Guardian
- The New York Review of Books. The Battle for Libya, Nicolas Pelham
- Libya: Britain to step up support for rebel forces fighting Gaddafi, the Telegraph
- On Civilian Casualties, Craig Murray
- Blood in the Desert. Bombing Libya: 1986 – 2011, Thomas C. Mountain, counterpunch.org
- Why Nothing Good Will Come of This. Intervening in Libya, Vijay Prashad, counterpunch.org
- Högerns affärer med Libyen, Pierre Gilly
- A Wafer-Thin No-Fly Zone, Pen & Sword

Länkar till tilläggen:
- Rebellerna anklagas för övergrepp i östra Libyen, DN
- Libya: it wasn’t supposed to be like this in free Benghazi, The Telegraph
- USA kan finansiera libyska rebeller, Ekot
- Svårt klara en långdragen konflikt i Libyen, DN 25/3
- Libyan rebel commander admits his fighters have al-Qaeda links, The Telegraph
- Anti-American Extremists Among Libyan Rebels U.S. Has Vowed To Protect, Huff.Post
- Paraded on Libyan TV, the rebel ’Al Qaeda fighter’ from Britain, Mail Online

 

 

Idéhistoria/filosofi&Infrastruktur&Politik/ekonomi25/03 17:25
spelbräde Till spelet hör
– ett spelbräde
– två tärningar
– spelpjäser
– hus och hotell,
– pengar
– och två buntar kort.
– Alla spelare får varsin spelpjäs och 15.000 kr var att börja med. 

 

Nu spelar vi:

När vi börjar spela äger vi alla gemensamt hela spelbrädet och det är gratis för oss alla att stå på vilken gata som helst på brädet. Du slår tärningarna och hamnar på Västerlånggatan.

Nu finns det en lag/regel i det här spelet som säger att staten måste privatisera de offentligt ägda gatorna eller verken så vem som helst, som vill, har rätt att köpa den gata eller det offentligt ägda verk som han/hon hamnar på. Så du köper förstås Västerlånggatan för 2.000 kr (statens pris står på gatan). Nästa spelare som hamnar på gatan, som nu är privatägd och inte gemensamt ägd längre, måste betala en hyra till dig för gatan (hyran för en gata bestäms av spelaren som äger gatan).

Varje gång du passerar GÅ får du lön, 4.000 kr. Det gäller sedan att köpa och äga så mycket som möjligt på brädet.

Har du tur så går du runt brädet och kan köpa upp flera gator som du sedan kan tjäna pengar på när de andra spelarna hamnar på dem. Ju fler gator du äger, desto mer pengar kan du tjäna på medspelarna som hamnar på dina gator eller nyttjar dina stationer, ditt elverk ditt vattenverk etc. Ju fler gator de andra spelarna har köpt upp desto mer kostar det dig att gå runt brädet.

Om du hamnar på en chansruta (?) får du ta ett chanskort. Du kan exempelvis få ett kort som säger:
Du har påstått att du är sjuk men försäkringskassan tror dig inte. Betala in alla dina pengar till  staten (banken) liksom alla dina gator och ev. hus eller hotell och gå sedan tre steg bakåt.

Eller:
Du har blivit arbetslös. Du får i fortsättningen inte kassera in några pengar när du passerar GÅ.

Alternativt:
Lönespridningen måste öka. Om du inte äger mer än 10 gator får du i fortsättningen bara inkassera 2.000 när du  passerar GÅ.

Om du lyckas köpa alla gator i en färg får du bygga hus på gatorna, om du vill och har pengar kvar att göra det. Därefter höjs hyran för alla spelare som hamnar på gatorna. Ju fler hus du har på en gata desto dyrare för de andra att stanna på gatan. Du tjänar alltså allt mer pengar på medspelarna ju fler gator eller verk du äger.

Efter att du har haft tur och råd och har fyra hus på en gata kan du bygga hotell och då höjs hyran ytterligare för medspelare som hamnar på gatan.

Efter en stunds spelande är samtliga gator och verk på brädet privatiserade och du kan bara stå gratis på de gator du har köpt in och äger själv. På alla de andra måste du betala hyra till ägaren. (Tillägg senare: Det här är mycket positivt för spelets utveckling. För tänk så tråkigt spelet skulle vara om staten/alla tillsammans ägde hela brädet hela tiden. Jfr exempelvis med FIA, där det bara gäller att ta sig runt brädet så snabbt som möjligt, vilket inte alls är lika roligt. Fast FIA med knuff går ju an förstås.)

Efter ytterligare en stunds spelande brukar en enda person äga så mycket att alla de andra spelarna blivit ruinerade eftersom de får betala hemska hyror på de flesta gatorna på brädet. Slutligen är alla spelare, utom en enda, utfattiga. De har sålt sina gator för att kunna betala hyror för de gator de stannar på och har inga pengar kvar.

Nu är spelet slut – för alla. Vinnaren kan nu bara glädja sig över äran att ha ruinerat alla medspelarna.

Ha ett trevligt spel!

/Kerstin

Djur/natur25/03 00:26

Det går en programserie i TV just nu som heter Huset fullt av hundar. TV-teamet presenterar sex olika hundar för en familj som söker en hund. Familjen får lära känna dessa omplaceringshundar och efter en vecka väljer de ut den hunden som de tror att de kommer att trivas bäst med. Som varande gammal hundmänniska, med lite egen erfarenhet som uppfödare dessutom och som hundinstruktör, tittar jag givetvis på programmen. Jag kan väl inte säga att jag tyckte att de första programmen varit överdrivet intressanta, men jag såg heller ingenting i dem att uppröras över.

Det första jag konstaterade, när programledaren ledde in och släppte sex hundar lösa i familjens hem, var att alla de här hundarna var trygga och positiva hundar som uppskattade livet och var öppna för nya erfarenheter. Detta gällde även hundarna i det andra programmet. Jag gissade att TV-teamet valt just sådana hundar för att placeringen av hundarna ska lyckas.

Om att förmänskliga hundar
Så tittar jag på Debatt i kväll och tappar nästan hakan när jag hör ett antal personer som är mycket upprörda över att man utsatte hundarna för sådan behandling. De kunde, menade flera personer, ta allvarlig psyisk skada av att komma hem till de här familjerna och sedan tas därifrån igen, inte få stanna där för gott.

De var ju, menade en person, omplaceringshundar och sådana mådde ju inte bra, förstod man att personen antog. Vad tror hon att en omplaceringshund är? En som lämnats in på ett uppsamlingshem för omplaceringshundar bara för att ägarna ledsnat på att misshandla och plåga hunden, eller för att polisen tagit den ifrån ett hem där den farit illa? Så är det förstås inte för det mesta. Och hundar är inte små barn. De är djur, även om de är fantastiska sådana i många avseenden.

Vad är en omplaceringshund?
En omplaceringshund är helt enkelt en hund som någon vill placera i ett nytt hem. Orsakerna till att man vill eller tvingas placera om en hund är många och varierande. Det kan handla om att matte/husse dött eller om att ägarna ska separera och båda måste arbeta heltid och därför inte kan ha kvar och handha hunden på bästa sätt. Det kan handla om att någon i familjen utvecklat allergi mot hunden. Det kan handla om det fall som TV-ansvarige menade att någon av hundarna i programmet var, en tik från en uppfödare som inte kunde få valpar på normalt sätt, varför uppfödaren ville placera ut hunden. Och i förra programmet föreföll två av hundarna vara kullsyskon som uppfödaren inte hade fått lämpliga köpare till.

De här hundarna var, som sagt, trygga och tillitsfulla hundar och sådana tål att byta miljö utan minsta problem. De verkade dessutom tycka det var roligt med nya saker att undersöka.

Hur tror de personer, som var så förfärligt upprörda över programmet, att hundar klarar av att vara på hundpensionat när matte och husse reser på Thailandsemester, eller att bo hos moster Agda vid detta tillfälle? Tror de att hundarna tar allvarlig psykisk skada av en sådan kortare omplacering? Det gör de inte om de är trygga och stabila hundar och inte behandlas illa där de vistas. Hunden vet ju dessutom inte alls varför den placeras på hundpensionat eller hos moster Agda och har ingen aning om om den ska stanna där förresten av livet eller bara för en kort tid. Det går liksom inte att klargöra detta för hunden eftersom den inte kan tala och tänka som vi.

Ingen av de hundar som inte valts av familjerna förstår att de har blivit bortvalda och tar givetis ingen som helst skada av detta. Det man inte vet och inte förstår det lider man inte av, det gör inte ens vi människor.

Och trygga hundar har helt enkelt en god psykisk beredskap för att ta dagen som den kommer och anpassa sig till allt mellan himmel och jord.

Varför omplacerar uppfödare vuxna hundar?
Den som föder upp hundar kan inte samla på sig hur många hundar som helst. Uppfödare omplacerar därför även vuxna hundar då och då. Det ska vi valpköpare vara glada för. De omplacerar nämligen oftast de hundar som som fullvuxna inte blivit vad de lovade som valpar och som de därför anser inte lämpar sig för avel. På avelsdjuren ställer man ofta speciella krav, krav som vanliga hundägare oftast struntar i. Hundarna är alltså ofta utmärkta sällskaps- familje- eller brukshundar även om uppfödaren anser att de inte ska gå i avel.

De flesta som omplacerar vuxna hundar låter den tilltänkta nya familjen/ägaren ta med sig hunden hem någon eller några veckor för att se om man trivs tillsammans innan man bestämmer sig. Det dör inte hunden av trots att den inte vet om den är i det nya hemmet för att matte är på semester i Thailand eller av andra skäl, om den är där för alltid eller för en kort tid bara. Behandlas hunden väl så trivs den. Så trist okomplicerade är mentalt stabila hundar. Och det är ju bättre att den tilltänkte hundägaren testar samtrivseln på det här sättet och kan lämna tillbaka hunden om han/hon inte trivs ihop med den. Det mår både människan och hunden bäst av i det fallet.

Det kan kännas dystert som hundägare att tvingas inse att man visserligen är omtyckt av sin hund men inte så oumbärlig för den som man gärna vill inbilla sig.

De värsta jag vet i det här sammanhanget är de som är så övertygade om att deras hund inte vill leva om den tvingas byta hem och familj att de hellre avlivar hunden om de inte kan behålla den av någon orsak. Min diagnos på sådana personer är att de ofta är just livrädda för att tvingas inse att de inte var sååå betydelsefulla för hunden som de vill inbilla sig och att de inte skulle tåla att se sin hund bli förtjust i och känna sig hemmastadd hos någon annan.

I vissa fall avlivar folk, som inte klarar av sina hundar utan får problem med dem av det skälet, hellre än placerar om dem. De här människorna är sådana som inte skulle tåla att se hur någon annan får ordning på problemen.

Men visst, båda sorterna kan ju tillhöra den där kategorin som förmänskligar hunden alldeles för mycket och därför gör hunden mer illa än gott av ren okunskap.

Jag kan inte se annat alltså än att det väl är alldeles utmärkt att en familj som ska skaffa hund får en chans att lära känna ett antal hundar för att se vilken de trivs och passar bäst tillsammans med. Man skulle snarare önska att alla finge den chansen när de skaffar hund. Det skulle troligen bespara både hundar och hundägare många och onödiga problem. För det är trots allt så att hundar är personligheter, somliga är livligare än andra, somliga är mer egensinniga än andra, somliga har mer jaktlust än andra etc. och människor är också olika så alla människor passar inte lika bra ihop med alla hundar. Den som är den perfekta hunden för den ena människan passar inte alls ihop med en annan människa.

/Kerstin

Internationell politik&Politik/ekonomi23/03 02:17

Rätt som det är spärras någon diktators konton i Europa och USA, eller som ägs av någon obekväm organisation, som nyligen Wikileaks konton. Just nu har man spärrat Gadhafis konton och då hittar man 10 miljarder i Sverige (svenska banker antar jag), på konton som är skrivna på honom.

Jag har alltid undrat vart de där pengarna som spärras tar vägen, vem som lägger vantarna på dem till slut, bankerna där de finns, staten där dessa konton finns, lämnas de över till staten i det land som de anses vara stulna från eller ligger de bara där och skvalpar som övergivna båtar på obegriplighetens ocean?

Någon som vet? Berätta gärna.

/Kerstin

Länk:
- Khaddafi gömmer miljarder i Sverige, DN
- Another Illegal Campaign of Aggression. Stop Bombing Libya, Marjorie Cohn, counterpunch.org
- Imperial Hypocrisy. The Libyan Crusade, George Kazolias, counterpunch.org

Internationell politik22/03 16:26

Så går beslutsamhetens friska hy i eftertankens kranka blekhet över – och fort gick det. Så nu är de inblandade västländerna oense om det mesta vad gäller bombandet av Libyen, om vad som är det verkliga syftet, att skydda civila, att hindra Gadhafi från att angripa och attackera rebellerna, att avsätta Gadhafi eller alltihop på en gång. Dessutom vill ingen ta på sig ansvaret för operationen, vad det verkar, och ovanpå detta är man oense om vilka av de andra som inte ska stå som ansvariga.

Bara att hoppas att detta närmast otroliga ”skådespel” får svenska regeringen att tänka sig för ordentligt innan man beslutar sig för att modigt ställa upp på… ja på vems sida och för vad och till vilken kostnad, i människoliv?

/Kerstin

Länkar:
- Oklart om ledning för Libyenaktionen, Ekot
- Stormakter bråkar om kriget i Libyen, DN
- En antimilitaristisk vänsterståndpunkt i Libyen? Biology & Politics
- Därför önskar jag ett stopp på bombningarna, Ekonomikommentarer
- Hur gör man NU då? Lasses blogg
- Fronten vid Ajdabia, Vindskupan
- Krigshysteri! Jorden runt på 8 dagar, Stefan Lindgren
- The Stench of Death. Libya and the Hypocrisy of Humanitarian Intervention, John V. Walsh, counterpunch.org
- Bombing Libya. Gaddafi is Likely to Fall, But What Next? Patrick Cockburn, counterpunch.org
- Top Guns No More. What US Air Power Actually Does, Tom Engelhardt, counterpunch.org
- 6 Strong Reasons Why Military Intervention In Libya Was Not Required [CONSEQUENCES], Kiawaaz, Mouthpiece for the Youth
- 10 Reasons to say no to western intervention in Libya, Stop the War Coalition
- ”Dold agenda bakom Libyenanfall”,DN 22/3
- Clinton: Khaddafi undersöker exilmöjligheter, DN 22/3
- Another Illegal Campaign of Aggression. Stop Bombing Libya, Marjorie Cohn, counterpuch.org

Internationell politik20/03 00:46

Det tog inte lång tid efter att Frankrike och USA börjat bomba Libyen förrän det börjar se ut som om man nu har ett nytt Afghanistan- eller Irakkrig på halsen, och i ett land som verkar vara avsevärt mycket bättre militärt rustat än Irak och Afghanistan var.

Gadhafi hotar tillbaka, enligt Aftonbladet,(1) och ordentligt, så hur ska man nu fortsätta insatsen mot honom? Massivbomba Libyen tills det inte finns ett levande själ kvar där och rädda alla civila (som ju är syftet med attacken) på det sättet – till en lyckligare tillvaro ovan där. Eller kommer man att se sig tvingade att gå in med markstyrkor efter ett tag?

Som ett gammalt kinesiskt (tror jag) ordspråk säger: Lätt rida tiger, svårt kliva av.

/Kerstin

Länkar:
1) Gaddafi i natt: Vi ska anfalla civila, Aftonbladet
- Operation Odyssey Dawn: U.S. Launches Military Strikes In Libya. Huff. Post
- Wolfowitz in Bleep’s Clothing, Pen & Sword
- History of No-Fly Zones, Part I. Pen & Sword
- Vågen vänder, Vindskupan
- The Stench of Death. Libya and the Hypocrisy of Humanitarian Intervention, John V. Walsh, counterpunch.org
- Top Guns No More. What US Air Power Actually Does, Tom Engelhardt, counterpunch.org

Politik/ekonomi&Politik/EU18/03 01:56

Idag har jag bara ett att säga: Alla som är intresserade av politik och av vad som händer med Sverige och Europa måste läsa Jonas Sjöstedts inlägg:

Blir det nej till europakten?

 

/Kerstin

Tillägg kl 13.55:
En annan artikel värd att läsas efter Jonas Sjöstedts blogginlägg:
- Greece is Not Alone. Europe’s Austerity: A Grimm’s Fairy Tale, Conn Hallinan, counterpunch.org
Det är mycket märkligt, var och en som kan tänka, inser att den ekonomiska politik som förs idag, i USA, i EU, av IMF, i Sverige, är totalt galen. Så den intressanta fråga är: Förstår våra politiker inte vad de gör? Eller gör de vad de gör med full insikt om konsekvenserna? Varför i så fall? Är de rent illvilliga eller bara totalt empatibefriade och bottenlöst giriga?

/Kerstin

Infrastruktur&Teknik/teknologi16/03 01:49

Vad var det som hände i Forsmark 25 juli 2006 och som de flesta inte tycks ha hört talas om ens. Jag läste om ”incidenten”, som det brukar heta i sådana här sammanhang, och förundrades över att den bara gled förbi i media, som en händelse av mindre vikt. Några artiklar, några påpekanden i radion, sedan tyst. Ändå var det bara en ren tur att man inte drabbades av en härdsmälta i det ”absolut säkra” och välskötta svenska kärnkraftverket i Forsmark.

Visst är det trevligt när man har tur i kärnkraftverken men det är liksom inte ”tur” som kärnkraftsförespråkarna hänvisar till och påstår att de hoppas på vad gäller möjligheten att undvika allvarliga kärnkraftsolyckor.

Filmen handlar alltså om vad som hände. Den bör ses av alla som anser att de har något att säga om kärnkraftens vara eller inte vara eller som vill informera sig mer om saken. För så här kan det gå till:

 

Det är alldeles givet att vi inte ska ha kärnkraft och lämna efter oss avfall som kan skada människor och djur under de närmaste 100.000 åren. Vi har ingen aning om vad som kan komma att hända under denna tidrymd nämligen.

Det är ju dessutom underligt att samma etablissemang som påstår att vi måste oroa oss för statsskulden och inte har moralisk rätt att överlämna denna till nästa generation (vilket i och för sig är en ren dumhet), anser att vi däremot har full moralisk rätt att lämna sådant efter oss som måste passas och hållas under kontroll och borta från natur och människor under alla generationer de kommande 100.000 åren.

/Kerstin

Länkar:
Krisen i Fukushima, Approximation
- Slutet på atomåldern, Lena Sommestad
- Kärnkraftens framtid – inte bara en fråga om teknik, Lena Sommestad
- Kärnkraftsläget just nu: Värst vid reaktor 4, Ny Teknik
- Fukushima Dai-ichi status and potential outcomes, The Oil Drum
– How Global Warming Rescued the Atomic Lobby
- The ”Green” Nuclear Cabal, Jeffrey St. Clair, counterpunch.org
- What They’re Covering Up at Fukushima, Hirose Takashi, Introduced by Douglas Lummis, counterpunch.org 22/3

Ideologier/propaganda&Miljövård&Politik/ekonomi&Teknik/teknologi14/03 14:40

Japan är idag ett hårt drabbat land. Först kom en jordbävning, den kraftigaste som landet upplevt sedan mätningarna startade för 140 år sedan. Omedelbart efter jordbävningen slog en tsunami in över kusten och utplånade hela samhällen. Detta förorsakade haverier i flera kärnkraftverk. Vi vet ännu inte hur omfattande de blir.

Idag är läget att tre kärnkraftreaktorer är så förstörda att de inte mer kommer att kunna användas. Ytterligare sju reaktorer har problem med sina kylsystem. Vi vet också att ett antal människor (siffrorna varierar mellan 3 och 160) har utsatts för doser av radioaktiv strålning långt utöver vad som betraktas som ofarligt för hälsan.

Sådana  nyheter om kärnkraftverk oroar politiker runtom i världen. Besluten att livstidsförlänga de tyska kärnkraftverken och att ersätta de schweiziska med nya tycks vara på väg att omprövas. Men den svenska kärnkraftlobbyn går till motattack. Vi får höra att det är oförskämt att tala om kärnkraftproblem när det är tiotusentals döda i jordbävningen och tsunamin. Vi läser att vi kan vara helt trygga i Sverige, för i Sverige finns ju varken jordbävningar eller tsunamivågor.

Men våra svenska kärnreaktorer har samma grundläggande svaghet som de japanska. De har också dieselgeneratorer som måste fungera om reaktorn snabbstoppas. De svenska reaktorerna fungerar på samma sätt, med ”restvärme” som måste tas om hand och ett kylsystem som måste fungera för att härden inte ska börja smälta. Eftersom vi har samma system för reservkraft i Sverige så kan samma typ av olycka inträffa här när en kärnreaktor måste snabbstoppas.

I juli 2006 inträffade ett elfel på Forsmark 1 vilket gjorde att reaktorn snabbstoppades. Automatiken, som skulle starta dieselgeneratorerna, fungerade inte som den skulle. Endast två av de fyra generatorerna startade. Batteribackupen var utslagen. I kontrollrummet blev förvirringen stor, när instrument och datorer inte fungerade som de skulle. Efter 23 minuter lyckades en klyftig tekniker starta de återstående dieselgeneratorerna manuellt. Vi kan konstatera att Forsmark 1 var mycket nära att hamna i samma situation som de olycksdrabbade japanska kärnreaktorerna.

Händelsen i Forsmark är klassad som en olycka/incident av magnituden 2 på INES-skalan. Harrisburg/Three Mile Island var av magnituden 5. Tjernobyl är av den högsta magnituden, 7. Än så länge har ingen av de japanska olyckorna/incidenterna klassats högre än 4, men de japanska kärnkraftolyckorna pågår fortfarande. Enligt Der Spiegel är det nu reaktor 2 i kärnkraftverket Fukushima 1 som löper störst risk för en total härdsmälta.

/ Dan Gmark

Tillägg den 15 mars kl 13.50:
Erik Berg har på sin blogg Approximation den bästa text jag hittills har läst om kärnkraftkatastrofen i Japan och de slutsatser som bör dras av denna.
Han har tidigare skrivit en utmärkt genomgång av vad som egentligen hände i Forsmark i juli 2006.
/Dan Gmark

Länkar:
– Sju reaktorer har kylproblem, NyTeknik
- Kärnkraftverket i Forsmark, Wikipedia
- Katastrophe in Fukushima, Der Spiegel
- Slutet på atomåldern, Lena Sommestad

Och den internationella kärnkraftlobbyn har gått till motattack:
- This is Our Generation’s Three Mile Island – Lets Not Screw it Up, Depleted Cranium

Nästa sida »


Motvallsbloggen
lades ut 10/2 2005

Webmaster