mars 2012


Internationell politik&Politik/ekonomi30/03 12:57

Varför inte sätta Carl Bildt som försvarsminister – också. Det skulle, av tidigare erfarenheter att döma, vara ett nästan idiotsäkert sätt att få tyst på mediadrevet om Saudiaffären och därmed för regeringen att slippa mer negativ kritik av svensk vapenhandel.

Bildt går ut på trappan och uttalar några grötmyndiga påståenden så är saken nertystad sen.

Tipset är helt gratis. Man är ju inte egoist.

Tillägg 30/3 kl. 1650:
Hör att S (Urban Ahlin) inte tycker att avtalet med Saudiarabien ska rivas upp. Så då är det ju en god idé för S att behålla Carl Bildt som försvarsminister om man vinner nästa val – i god amerikansk stil.

/Kerstin

Ideologier/propaganda&Internationell politik29/03 14:23

Jag har sökt i svenska media efter information om saken. Idag skriver flera utländska media om den men jag hittar inte ett ord om den saken i våra stora svenska media: Det var inte en ensam amerikansk galning i Afghanistan som gick ut mitt i natten och sköt 16 (eller om det var 17) personer, varav de flesta var kvinnor och barn.

Inte nog med det, i de artiklar jag hittar i svenska media, om den här påstått ensamma galningen, finner jag, till min förvåning, att det nästan alltid står några rader om saken efter en längre inledning om hur många amerikanska soldater som har skjutits i Afghanistan på senare tid. Nog verkar det som om Västvärldens media, och våra svenska, vill ursäkta den påstått ensamme amerikanske och galne soldaten, eller varje fall göra hans massaker under ett anfall av galenskap lite förståeligt.(1) Däremot rapporteras det i åtminstone en tidning, Borås Tidning, om hur denne ensamme galning, sergeant Bale, som tagits hem till USA, ska åtalas i USA och vilket hemskt straff han kan komma att få.(2)

Bara några dagar efter massakern kunde man dock läsa artiklar i flera engelskspråkiga nättidningar om att det inte alls var en ensam galning som hade utfört illdådet utan ett helt gäng amerikanska soldater. Det talas om omkring 20 sådana, som gjorde en av de vanliga nattliga raiderna och sköt alla dessa oskyldiga människor, i två olika byar. Den enda svenska site, som jag hittat, som skrivier om saken, är Nyhetsbanken.(3)  som uppenbarligen inte används som nyhetsbank av svenska media.

Jag gissar att vi svenskar inte ska informeras så mycket om hur illa ställt det är i Afghanistan, för det handlar ju inte, enligt svensk propaganda, om att USA, och Sverige, krigar i Afghanistan utan om en fredsbevarande insats, eller vad det kan handla om den här månaden. Det kan uppenbarligen inte handla om att militärstyrkorna är i Afghanistan för att skapa bättre förhållanden för kvinnor och unga flickor, som sades i början. Vi kan dessutom knappast utgå ifrån att de svenska soldaterna har en annan uppgift än de amerikanska under vars befäl de står och vi är under alla omständigheter med och stöttar den stat, USA, vars soldater beter sig så här. Det är ingen ovanlighet heller, menar en upprörd Karzai.(4)

Så alltså, det handlade tydligen om ett helt normalt militärt förfarande. Så här skriver James Petras om saken:

Eye witnesses have testified that up to 20 soldiers were involved, aided by a helicopter. What they described was typical of a US Special Forces’ night time raid, which involved the systematic breaking down of doors, rousing the sleeping families and shooting Afghan victims. (4)

(Min översättning: Ögonvittnen har berättat att det var uppåt 20 soldater inblandade, understödda av en helikopter. De beskrev en typisk nattlig raid genomförd av amerikanska specialförband, som innebar systematisk uppbrytning av dörrar och väckande av sovande familjer och skjutande av afghanska offer.)

Vidare skriver han att:

Gordon Duff, senior editor of Veterans Today, finds the villagers version of events quite plausible for the following reasons: The villages, where the murders occurred, were two miles apart, making it highly unlikely that a lone, fully armed solder could haul a multi-gallon jerry can of gasoline from his base to the first sleeping village, break down the doors of one or more homes, commit the murders, douse and burn his victims and then proceed on foot two miles further on to the second village, shoot, kill and burn the next set of unarmed villagers and then walk back to his base and surrender.(4)

(Min översättning: Gordon Duff, seniorredaktör i Veterans Today, finner bybornas version högst sannolik av följande orsaker: Byarna, där morden utfördes, låg tre km (two miles) från varandra vilket gör det osannolikt att en ensam, fullt beväpnad soldat kunde dra med sig en hel jeepdunk med flera gallon (en gallon= c:a 4 liter) med bensin från sin bas till den första sovande byn slå in dörrarna i ett eller flera hus, begå morden, hälla bensin över offren och bränna dem och sedan fortsätta till den andra byn tre km bort, till fots, skjuta, döda och bränna nästa omgång obeväpnade bybor och sedan spatsera tillbaka till sin bas och ge upp.)

Ovanpå detta, menar Petras att president Obama personligen varit delaktig i försök att dölja vad operationen handlade om genom att hävda historien om den ensamma galningen. Han har bland annat hänvisat till en video som visar den anklagade soldaten sergeant Bales när han kom in på basen och erkände vad han gjort. När Karzai, som blivit upprörd över morden, kräver att få videon för att man ska kunna analysera den i Afghanistan så vägrar Obama att lämna ut den.(4)

Orsaken till att Obama försöker dölja ett illdåd på det här sättet, är, menar Petras, att han tänker sig föra ett annat slags krig framöver, baserat på speicalstyrkor, av precis den sort som sköt de här stackars människorna i Afghanistan, och med dronbombning, eftersom USA inte längre har råd eller möjlighet att skicka stora mängder soldater till en massa länder runtom i världen. I det läget vore det katastrofalt om ett av dessa specialförband avslöjas:

….. the entire imperial military apparatus of the Obama regime, while formidable on paper, depends on the ‘Special Operations’ formations. As such, they are the centerpiece of the new imperial warfare, developed as a response to the demands for reduced ground forces, budgetary constraints and growing domestic discontent. Their ‘actions’ are designed to leave no witnesses and no embarrassments. They may be the butchers of children, women and unarmed civilians but they are the White House’s butchers. (4)

(Min översättning: …  hela imperiets militärapparat, under Obamas regim, imponerande på papperet, är beroende av ”Speciella insatsstyrkor”. De utgör kärnan i det nya imperiets krigsinsatser, utvecklade som svar på krav om reducerat antal soldater, begränsningar i budgeten och ett växande missnöje på hemmaplan. Deras ”insatser” är designade för att inte efterlämna några vittnen eller andra pinsamheter. De må vara slaktare av barn, kvinnor och obeväpnade civila men de är Washingtons slaktare.)

Alltså ljuger Obama rätt upp och ner om historien och hur den utspelade sig, menar Petras.

Obama has to conspire with the Pentagon in covering up this mass murder, defending the officers in charge of these ‘pacified’ villages, because there are no alternatives, no back-ups, no new recruits eager to engage in the 12th year of war in Afghanistan. There are only the re-cycled killers, willing to pursue their career in ‘Special Forces’ involving ‘kill and destroy’ operations….

Holding anyone, besides the hapless Sgt. Bales, accountable for the massacre would incite a general rebellion within the armed forces, or, at a minimum, further demoralize the elite Special Forces who are expected to man these long-term engagements after the regulars withdraw, which in the case of Afghanistan could last until 2024.

(Min översättning: Obama måste konspirera med Pentagon om att dölja detta massmord, för att försvara de officerare som är ansvariga för dessa ”pacificerade” byar, för det finns inga andra alternativ, ingen back up, inga nya rekryter ivriga att få vara med i 12:e krigsåret i Afghanistan. Det finns bara återanvända mördare som är villiga att göra karriär i ”speciella insatsförband” som utför ”döda och förstöra-operationer”…. 

Att göra någon annan än den stackars sergeant Bales skyldiga till  massakern skulle utlösa ett allmänt uppror inom de väpnade styrkorna, eller mer demoralisering av de speciella insatsstyrkorna, de som förväntas genomföra långtidsinsatser efter att de reuljära styrkorna lämnat området, i Afghanistans fall kan dessa specialinsatser vara till 2024.)

Och i Sverige väljer media, eller har media order, vilket nu är fallet, att inte skriva mer om saken eftersom det kan tänkas stänka en del skam även på de svenska soldaterna och den svenska insatsen i Afghanistan. Om svenskarnas insatser får vi ju ingenting veta så vad de har för sig är en mycket bättre bevarad hemlighet än vad de amerikanska soldaterna sysslar med. De torde dock inte heller vara de änglar vi ska föreställa oss. Unga pojkar i krig har en tendens att brutaliseras nämligen.(5)

Vad Sveriges militär numer sysslar med utomlands försöker man alltså undanhålla oss svenskar, eftersom man vet att neutralitetspolitiken stöds av en stor majoritet av oss svenskar och vi därför inte ska göras medvetna om att den slopats för länge sen. Även det faktum att Nato-övningen, där ett norsk plan störtade vid Kebnekaise,(6) också genomfördes i Sverige, skulle vi inte informeras om. Övningen har dock observerats från ryskt håll (7) och där uppfattats som den provokation den är. Man behöver inte vara något militärtstrategiskt snille för att inse vad vår regering kokar ihop åt oss för framtiden, då när USA får för sig att slutgiltigt ta ner Ryssland också.

/Kerstin

Länkar:
1) ”USA-soldaten har agerat ensam”, DN 12/3 2012
2) Åtalas för 17 mord i Afghanistan, BT 23/3 2012
3) ”Ensam galning” var 20 man, Nyhetsbanken 17/3 2012
4) The Massacre of the Afghan 17 and the Obama Cover-Up, James Petras, Voltairenet.org 17/3 2012
5) Herculesplan befaras störtat i fjällen, Rapport 15/3 2012 (Planet deltog i den norska försvarsmaktens övning Cold Response som genomförs i Nordnorge mellan 12 och 21 mars. I övningen deltar ett stort antal inbjudna länder. Totalt deltar cirka 16.000 soldater från 15 länder. Inte ett ord här i artikeln att övningen också pågick i Sverige)
5) Även vi svenska soldater pratar ibland som amerikanerna i helikoptern, Jörgen Krüsell, Newsmill 2/11 2011 (En svensk FN-soldat berättar om hur de svenska soldaterna, ”våra pojkar” alltså, resonerar i krigssituationer. Det är inte vackert men dessvärre normalt.)
6) Kraschen sätter fokus på Natos närvaro, SvD 22/3 2012 (Det enda jag hittar om saken och citerar: Sveriges deltagande i dessa Nato-övningar har såvitt jag kunnat finna aldrig diskuterats i riksdagen eller i försvarsutskottet. Riksdagen skall inte lämna sådana frågor år försvarsledningen, lika litet som vapenexporten kan lämnas till ett organ med uppgift att främja vapenexport.)
7) Russian military experts: NATO exercise in Norway a provocation, Barents Observer.com 14/3 2012 (Citat: ”The current military exercise takes place amid NATO’s increased activities in the Arctic. This, in turn, is defined by the coming division of the natural resources in the region. Apparently, through flexing muscles NATO wants to show that it is set on strengthening its geopolitical and diplomatic efforts with military might”, says Chief editor of the newspaper “National Safety” Igor Korotchenko to Voice of Russia.)

Rekommenderas också:
- Hur Svensk säkerhetspolitik drog in oss i ett gerillabekämpningskrig i Afganistan på den förlorande sidan, Vindskupan 3/1 2012

Ideologier/propaganda&Internationell politik&Motvallstanten27/03 13:05

Mahmud Jibril bodde många år i USA och doktorerade där. För flera år sedan kom han tillbaka till Libyen och blev ekonomiminister i Ghadafis regering. Där började han direkt att privatisera statlig egendom. När upproret i Benghazi bröt ut övergick han snabbt till NTC, rådet som bildades i Benghazi och som kort därefter erkändes av Västvärlden som Libyens legala övergångsregering. Mannen har dessutom nära anknytning till Al Jazeera.(1) Därmed över till intervjun med honom:

‘Too many powers wanted Gaddafi silenced’ – ex-NTC head to RT (outlaid 26/3 2012)

Jabril satt alltså tidigare i NTC men han avgick för en tid sen.

Jibril, som är ordentligt mediatränad för västerländska media, undviker på olika och typiska politikersätt att besvara flera av de frågor journalisten ställer till honom.

Han säger dock att han vill att USA/Nato ska göra mer för att få ordning på Libyen nu när landet behöver en polisorganisation såväl som ett armé och han menar att Väst sviker nu som inte stöttar NTC längre. I praktiken vädjar han om mer Nato-stöd till NTC, mer stövlar på marken alltså, i det Libyen som nu är i upplösning (2), där total laglöshet råder och NTC inte har någon makt att kontrollera landets alla miliser, som slåss inbördes vid sidan av att en del av dem fortfarande ägnar sig åt att fängsla, tortera och döda svarta.

Fast något inbördeskrig är det inte och har aldrig varit och inte heller någon revolution, hävdar han. Revolutionen börjar först när det blivit ordning i Libyen igen (!). Jibrils definition på revolution är en annan än den vi är vana vid således.

Han vill inte uttala sig om vad folk i Benghazi tycker idag, med anledning av demonstrationer där mot NTC, eftersom det inte varit något val där.  I februari förra året visste han emellertid precis vad hela ”det libyska folket” ville, nämligen bli av med Ghadafi till varje pris, även till priset av att förlora livet och allt man ägde och trots stora demonstrationer förra våren för Ghadafi. Det visste han då trots att det inte hade förekommit något val eller någon omröstning, och trots att NTC vägrade gå med på det val Ghadafi föreslog att man skulle anordna.

Dessutom hävdar han att det fanns många krafter som ville se Ghadafi dödad för vad denne visste. Man undrar vilka han syftar på och hur mycket av det Ghadafi visste som han själv vet.

/Kerstin

Länkar med mer om Libyen och om Jibril:
1) Om ledarna i Libyens rebellråd, Motvallsbloggen 25/9 2011
1) Sveriges radios lovsång om Al Jazeera – sällsynt illa tajmad, Motvallsbloggen 9/3 2012
2) Libya facing meltdown as armed gangs defy NTC rule,Chris Stephen Global Civilians For Peace 28/3 2012   (In Sabha, battles erupted after pro-government militias captured a Tobu man accused of war crimes. Tobu militia then stormed the headquarters of the military council, only to be pushed back in further fighting.
Tripoli’s violence began when the Turkish manager of the five-star Rixos hotel told the leader of a militia from Zintan, 100 miles south, to pay a bill that had accumulated since September.
The militia leader shot-up the reception desk, then returned to the hotel with armed men who abducted the manager, beating him so badly he has lost the hearing in one ear. Only the intervention of Libya’s de-facto president, Mustafa Abdu Jalil, secured his release. But as a result, the Zintan militia, which controls Tripoli’s international airport, reneged on a promise to hand over security to government forces on Sunday, instead parading its armed vehicles at the airport entrance.)
- One Year After U.S., Britain, France Destroyed Libya: Still a Mess, Daniel Larison, The 4th Media, 23/3 2012

 

Forskning/vetenskap&Vård/omsorg23/03 13:53

Det skrivs just nu mycket om boken ”Så dödar vi en människa” av Stefan Gurt. Boken recenseras i ett antal tidningar. Jag har inte läst boken och tänker inte heller läsa den eftersom jag redan har levt boken själv, åtminstone den delen som handlar om äldrevården, och inte orkar uppleva det en gång till.

Eftersom jag redan har skrivit ner en del av vad som hände min mamma och lagt ut det på nätet, så tänker jag här bara ta upp ett av de påståenden som jag ofta hör upprepas vad gäller gamla på äldreboenden: ”De vill inte leva längre, säger man, för de slutar äta/självsvälter sig till döds.” Detta skylls dock ibland på allt möjligt annat, ibland på att maten inte smakar bra, ibland på att måtiderna inte är trevliga nog men man talar nästan aldrig om det som ofta torde vara det verkliga skälet till denna ”självsvält”, nämligen sväljproblem.

Det är så att många av de lugnande och dövande drogerna som man stoppar i de gamla, bensopreparat (Sobril ex. men även sömnmedel, som är liknande preparat), de modernare SSRI-preparaten (s.k. lyckopiller) eller psykofarmaka (som Risperdal ex.) har sväljproblem som känd biverkan. De gamla tål de här preparaten sämre dessutom än yngre människor beroende på att deras matsmältning inte fungerar likadant längre varför de drabbas av fler och värre biverkningar än yngre människor.

Jag noterade, redan medan mamma bodde i ett servicehus och innan hon kom in på demensboendet, att hon hade stora svårigheter att få ner de tabletter man kom till henne med och ville att hon skulle ta (sömntabletten). Jag förstod inte vid det tillfället vad som hände med henne, inte ens vad för slags piller man gav henne. Det förstod jag så småningom dock. När mamma började ramla och blev alltmer förvirrad inom en mycket kort tid och man flyttade henne (dvs jag fick flytta henne) till ett boende för dementa, föll hon närmast ihop inom en vecka. I samband med denna flytt började jag ana ugglor i mossen, begärde fram patientjournalen och fick då veta vilka preparat man gav henne. Det resulterade i att jag tog reda på allt jag kunde om de här s.k. medicinerna och förfärades. Bl.a. kunde jag konstatera just detta, att de ofta ger sväljproblem, vid sidan av alla andra otrevliga och ibland dödande biverkningar de har, dimsyn och yrsel bl.a.

Första gången jag kom upp till mamma på hennes nya boende efter att inte ha träffat henne på några dagar, och fick se hur hon hade fövandlats under den vecka hon bott där, kom tårarna. Hon kunde inte gå utan stöd. Hon kunde inte prata ordentligt utan sluddrade. Hennes ögon var så simmiga att man knappt såg var iris slutade och ögonvitan tog vid dessutom hängde de undre ögonlocken ner och, visade det sig senare, hon kunde inte svälja ordentligt.

– Hur känner du dig mamma, frågade jag, förtvivlad, när jag hade torkat bort tårarna.
– Jag känner mig stupfull, klagade hon, och fortsatte: Det värsta är att jag håller på att bli blind.

Hon kunde alltså inte svälja alls nu utan valde att ta ut tuggorna ur munnen (jag antar att personalen tjatade på henne att äta) och stoppade undan dem var hon kunde, under tallriken, i blomkrukorna b.l.a.

Nu vidtog ett krig mellan mig och mammas läkare på boendet, där jag krävde att man satte ut de lugnande medel man stoppade i henne och de sömntabletter hon också fick. Hon behövde de här medicinerna för att må bra hävdade läkaren. Hon mådde otroligt dåligt av dem, ansåg jag. Till slut lyckades jag få läkaren att inse att det kunde vara en god idé, om man ville grunda behandlingen på vetenskap och erfarenhet, att ta bort medicinerna för att se var mamma stod ” i sig själv” och om hon behövde mediciner, att sätta in ett preparat i taget och utvärdera effekten, så att man visste vad man gjorde med hennes nervsystem och hur de olika preparaten verkade på henne.

Effekten av utsättandet av ”medicinerna” blev dramatisk. Hon slutade ramla, hennes ögon blev normala och hon klagade inte längre på att hon såg så dåligt, hennes tal blev normalt, hon började äta normalt och sov utan problem. Istället för att läggas klockan åtta, satt hon nu vid TV:en på kvällarna, ensam eftersom de andra gamlingarna redan hade skjutsas i säng, och vid tiotiden gick hon själv in i sitt rum och lade sig att sova. Kort sagt, hon både mådde mycket bättre och blev mindre vårdkrävande.

Mamma led av Alzheimers och det är en sjukdom som bara går i en riktning, de drabbade blir successivt sämre tills de dör. Mammas dramatiska ”tillfrisknande” (hon blev mycket bättre), under halvåret efter att man slutade stoppa i henne de lugnande drogerna, berodde helt säkert på utsättandet av de här ”medicinerna” alltså. Dessa ger, och det erkänner man, dessutom muntorrhet, som bara det försvårar sväljandet.

Sväljandet är en neurologiskt komplicerad process och när de här nerdrogande preparaten kan fungera så att de ger yrsel, sämre förmåga att gå, tala mm vore det ju konstigt om de inte också kunde påverka sväljmekanismen så att den fungerar dåligt, så att sväljproblem uppstår alltså.

Om läkarkåren kunde erkänna, att åtminstone en del kanske tom en stor del av de gamla inte tar livet av sig medvetet genom att sluta äta utan att de gamla fråntas förmågan att äta när de hamnar i äldrevårdens klor och drogas ner, så skulle mycket vara vunnet för de gamlas livskvalitet under de sista åren i livet. Det skulle dessutom förenkla vården för personalen på äldreboenden.

Men visst, den stora nackdelen vore förstås att det medicindustriella komplexet skulle förlora på kuppen.

/Kerstin

Länkar:
- Vår tids ättestupa, Anne Brügge, Arbetarbladet 22/3 2012
- Mamma och äldrevården. Eller: Hur man förvandlade mamma till ett hjälplöst vårdpaket med hjälp av lugnande medel, Kerstin Berminges hemsida 2002- 2007
- Sjuka blir sjukare av läkemedel, Lars-Erik Holm,SvD 12/9 2008 (det händer inte mycket inte, och inte snabbt!)
- Många blir sjuka av läkemedel. Åsa Moberg, Kilen ändrad 10/9 2007
- Sjuka av sina mediciner, Kaliber, SR, 20/11 2011
Slår man på ”sjuka av mediciner” på Google får man c:a 3,5 miljoner träffar, bara att sätta igång och läsa. Märkligt att så lite görs åt ett så välkänt problem.

Ideologier/propaganda&Internationell politik&Massmedia23/03 01:32

Qatari Agenda Drove Al Jazeera Coverage of Bahrain says Journalist Who Resigned in Protest (Utlagd 21/3 2012)

I filmen nedan får vi exempel på Al Jazeera bluffar. Observera bl.a. hur man påpekar att filmarna använder knepet, som jag påpekat tidigare och som vi sett i så många filmer från Libyen och Syrien, att skaka med kamerahanden, för att ge intrycket av kaos och att filmaren försöker komma undan beskjutning, befinner sig i livsfara alltså:

Media lies on syria (Utlagd 19/3 2012)

Tillägg 23/3 kl. 12.45 :
Hör just på Lunchekot att man (gissar USA m.fl.) har beslutat att utsätta även Bashar al Assads frus släktingar, syster m.fl. för ekonomiska sanktioner. Det är välkända maffiametoder, kan man inte komma åt den man vill komma åt så ger man sig på hans släktingar. Detta är så upprörande att man häpnar.

Hur drogade är de människor som styr världens öden? En människa med normalt känsloliv och normal anständighet gör inte på det sättet. Man straffar inte släktingar i ett rätssamhälle eller i ett system som följer demokratisk rättspraxis.

/Kerstin

För övrigt tycks det hända en del i Syrienkrisen just nu:
- Alain Juppé accused by his own Administration of having falsified reports on Syria, Voltairenet.org 22/3 2101
- New Phase in Syria Crisis: Dealmaking Toward An Exit, Sharmine Narwani, alakhbar/Enlish 21/3 2012
- Syrian opposition accused of human rights abuses, Chris Marsden wsws.org 22/3 2012 (tar upp Human Rights Watch’s anklagelser mot den syriska oppositionen om kidnappning, dödande och torterande: A report by Human Rights Watch on abuses committed by the Syrian opposition cites eye-witness accounts of kidnappings, torture, forced confessions and summary executions of security personnel and civilians.
Och vidare:
There are, moreover, numerous media reports highlighting the sectarian character of the conflict, with Sunni forces targeting Alawites, Christians and other minorities, and of government loyalists reciprocating in kind. In addition, the well-known presence in the opposition of al-Qaeda style Salafist forces, backed by Saudi Arabia and Qatar, has become an acute political embarrassment to Washington……
Even so, the reports constitute an unintended indictment of the media propaganda that for month after month skewed coverage of events in Syria by focusing exclusively on the suppression of what they insisted was an entirely peaceful anti-government movement…..
Among the most notorious examples is the concealing of the report drafted by the Arab League observer mission to Syria that acknowledged that the ruling Baathists were faced with an armed insurrection.
Slutsats i artikeln: Att syriska arméns svar på oppositionens våld verkar tämligen proportionellt och inte verkar vara det vanvettiga blodbad som påstås i västliga media)
- Luncheko med Ekonomieko och Tidningskrönika, 23/3 2012

Internationell politik&Massmedia22/03 04:46

Här två YouTube-filmer som jag tycker är intressanta, och lägger ut här i samma inlägg, trots att de inte har så mycket med varandra att göra.

I den första videofilmen nedan, från Real News, berättar Ali Hashem, en journalist som sade upp sig från Al Jazeera, om hur något hände på Al Jazeera och hur Qatars politik förändrades. Han beklagar att kanalen just har förstört sin trovärdighet:

Al Jazeera Journalist Explains Resignation over Syria and Bahrain Coverage

Så kan man titta på hur det ser ut i USA idag, vilka som bestämmer om krigande i världens största demokrati, enligt dess försvarsminister. Det han säger är verkligen häpnadsväckande, för att uttrycka det milt:

Has Obama and the Pentagon declared Congress ceremonial? Sen. Sessions questions Panetta

/Kerstin

Länkar:
– Länk från 6/1 2013: An Exclusive Interview with One of the News Editors of Al-Jazeera Channel, Posted on January 6, 2013

Ideologier/propaganda&Internationell politik&Massmedia21/03 02:30

Det är inte lätt att blogga kontinuerligt om pågående händelser, som oroligheterna i Mellersta Östern, eftersom många besökare inte följer bloggen hela tiden och alltså inte vet vad jag skrivit tidigare om området. Det innebär att jag då och då bli anklagad för åsikter som jag aldrig gett uttryck för bl.a. att jag skulle stötta hemska diktatorer, som Moammar Ghadafi i Libyen och nu Bashar al-Assad i Syrien eller tycka att de är bra, eftersom jag dels kritiserat medias rapportering från kriget mot Libyen och nu om oroligheterna i Syrien, dels är helt emot Natos bombningar och arabstaternas beväpning av oppositionella i de här länderna. Det är förstås inte riktigt att jag tycker så.

För att ännu en gång klargöra mina ställningstaganden mot krigen i dessa länder och mot USA/Natos bombningar i Libyen, vad de handlar om och grundar sig i, för jag här in en lätt redigerad och förkortat version av den kommentar jag skrev på Second Opinion igår, till en artikel där, skriven av Cecilia Uddén, som jag nyligen kritiserade här på bloggen för hennes vinklade rapportering från Libyen och Syrien:

….kan inte annat än konstatera att Cecilia Uddén varit precis lika ensidigt vinklad för ”rebellerna” i Libyen som hon är nu för den s.k. ”oppositionen” i Syrien. Detsamma har vi sett i hela Västvärlden. Vi kan också konstatera att de bilder vi getts består av noggrant utarbetad propaganda. Precis som fallet var med lögnen om Saddam Husseins massförstörelsevapen har det framkommit att det mesta av det som lades till grund för FN-resolutionen 1973 (om överflytningsförbudszon i Libyen) var lögner. (1)

CU, och nästan alla andra reportrar i Väst, rapporterar så att våra sympatier automatiskt kommer att omfatta de ”protesterande” i synnerhet för dem som tagit till vapen och underhålls med sådana från Qatar och Saudiarabien. Dessa våldsverkare beskrivs, ibland direkt ibland indirekt, som frihetsälskande demokrater som försöker göra sig av med hemska diktatorer medan de i själva verket är något helt annat. De är legokrigare som i vissa fall verkar för den saudiska wahabismen i andra fall består av unga män som bara tycker om att kriga, på grund av arbetslöshet eller för att de blivit allvarligt mentalt krigsskadade och inte längre klarar av att leva normala liv. (Tillägg här: Och i många fall troligen av unga pojkar som inte riktigt förstår konsekvenserna av vad de gör.)

Att ta ställning mot de här ”krigarna” eller terroristerna, som de snarare borde benämnas, innebär inte att man anser att Ghadafi, tidigare, och Assad nu, skulle vara fullfjädrade demokrater, som många vill göra gällande att vi som är kritiska till medias bilder av det som händer i MÖ just nu, skulle anse. När jag och andra kritiserar den här inblandningen i Libyens och Syriens inre angelägenheter tar vi inte ställning för Ghadafi eller Assad. Vi tar ställning dels mot USA:s/Natos nyimperialism, dels för upprätthållande av internationell rätt, dels för det mindre av två onda ting, för att de länder det handlar om ska slippa få sina länder sönderbombade och slippa hamna ur askan i elden (tillägg här: och givetvis för att de ska slippa mycket värre blodbad och lidanden).

Det är ett oomtvistligt faktum idag att attacken på Irak dödade många fler människor (tillagt klargörande: irakier) än Saddam någonsin dödade, och fler än han hade hunnit döda under resten av sitt liv. Samma sak gäller för Libyen. Den tortyr som Saddam Hussein och Moammar Ghadafi utsatte oppositionella för var inte värre än den tortyr USA-och Natosoldater har utsatt människor för i dessa stater, eller som de nuvarande härskarna i Irak och Libyen utsätter människor för. Snarare torteras fler människor idag i båda dessa länder än som utsattes tidigare. För att inte tala om att USA/Nato använde sig av de här avsatta regimerna för att utföra den tortyr som hemlandets lagar förbjuder och för att sådant hade väckt en mycket stark opposition där. Vi tar alltså också ställning mot den dubbelmoral och det hyckleri vi ser från USA:s och Natos sida i MÖ.

En stund efter att jag skrivit denna kommentar på Second Opinion hittade jag en länk hos Björnbrum, till en artikel i FiB Kulturfront, med en intervju med den världsberömde syriske poeten och essäisten Ali Ahmad Said Asbar – Adonis. Han intar ungefär samma ståndpunkt i den här frågan som jag, i alla fall i ett avseende, att det handlar om att försöka förhindra att befolkningen även i Syrien hamnar ur askan i elden, vilket ett störtande av Assad skulle innebära, eftersom det skulle leda till ett mycket värre blodbad. Samtidigt poängterar Adonis att han är mycket kritiskt inställd till Assads regim.

Dan Gmark, medbloggare på Motvallsbloggen, blev intresserad efter att ha läst artikeln i FiB Kulturfront, letade upp originalartikeln och skrev en kommentar till bloggen, som jag istället väljer att lägga in här och som fortsättning på denna början av dagens inlägg:

/Kerstin

Vad säger Adonis i intervjun?
Intervjun med den ständige nobelpriskandidaten och arabvärldens främste nu levande poet Adonis (tillägget kl. 01.50 i gårdagens inlägg) är intressant på flera vis. Det som först slår mig är språkaspekten: FiB Kulturfront refererar på svenska ett engelskt referat av en intervju som är publicerad på tyska i en österrikisk tidskrift. Men de österrikiska journalisterna har suttit i London och naturligtvis talat franska med den syriske poeten. Viss risk för feltolkningar och förvrängningar förefaller föreligga.

När man läser det tyska originalet visar det sig också att en del av det intressantaste i det som Adonis säger har försvunnit på vägen. Den tyskspråkiga versionen ger emellertid ett intryck av att journalisterna från tidskriften Profil verkligen försökt återge vad Adonis säger. (Detta i sig är också intressant, eftersom Profil inte är någon vänstertidskrift utan närmast liberal och näringslivsvänlig. För säkerhets skull har jag kopierat och sparat hela artikeln. Obekväma artiklar kan plötsligt försvinna från nätet, precis som obekväma YouTubefilmer.) Hela artikeln är verkligen läsvärd. Den vanlige västerländske journalistens bild av Syrien krockar med Adonis uppfattning. Ett par exempel:

profil: Ihre Bilanz, die Sie ein Jahr nach Ausbruch des arabischen Frühlings ziehen, ist also nicht sehr positiv.
Adonis: Möglichkeiten sind vorhanden, gewiss. Aber praktisch kann man keine positive Bilanz ziehen. Nehmen Sie Tunesien. Das Land ist heute hinter Habib Bourguiba (erster tunesischer Präsident, von 1957 bis 1987, Anm.) zurückgefallen. Das Bourguiba-Regime war laizistisch. Und jetzt wird das Land islamisch regiert.
(Min översättning:
profil: Enligt er uppfattning är resultatet av den arabiska våren, ett år efter att den utbröt, alltså inte särskilt positivt.
Adonis: Naturligtvis finns det möjligheter. Men i praktiken överväger inte det positiva. Ta Tunisien. Landet har idag fallit tillbaka till tiden före Bourguiba (Tunisiens förste president, från 1957 till 1987, anm.). Bourguiba-regimen var icke-religiös. Och nu har landet ett islamiskt styrelsesätt.)

Och lite längre ner:

profil: Aber bitte! Die Menschen, die heute in Homs und Hama auf der Straße demonstrieren und massakriert werden, sind doch keine Islamisten.
Adonis: Woher wissen Sie das?
profil: Alle Korrespondenten berichten das. Al Jazeera auch.
Adonis: Und das glauben Sie? Die überwältigende Mehrheit der Oppositionellen sind Fundamentalisten. Ich bin radikal gegen das Regime, aber ich unterstütze auch nicht die Opposition. Denn ich will mich nicht an einem Übergang von einer Militärdiktatur zu einer religiösen Diktatur beteiligen.
 (Min översättning:
profil: Men ursäkta! Människorna som idag demonstrerar på gatorna i Homs och Hama och blir massakrerade, är ju inga islamister.
Adonis: Varifrån har ni fått veta det?
profil: Alla korrespondenter rapporterar det. Också Al Jazeera.
Adonis: Och det tror ni på? Den överväldigande majoriteten av de oppositionella är fundamentalister. Jag är radikalt mot regimen, men jag stöder inte heller oppositionen. För jag vill inte engagera mig i en övergång från en militärdiktatur till en religiös diktatur.)

 Här hittar man originalartikeln, intervjun med Adonis publicerad den 11 februari:

/Dan Gmark

Länkar :
1) Amnesty questions claim that Gaddafi ordered rape as weapon of war, Patrick Cockburn, The Independent 24/ 6 2011
– Cecilia Uddéns förlorade heder, Motvallsbloggen 1/3 2012
- Cecilia Uddén: “Känner mig otillräcklig dygnet runt”, Second Opinion 19/3 2012
- Lästips – Adonis om Syrien, Björnbrum 19/3 2012
- Adonis om Syrien, Knut Lindelöf, FiB Kulturfront 19/3 2012
- Leading Libyan Islamist met Free Syrian Army opposition group, Ruth Sherlock in Tripoli, The Telegraph 27/11 2011
- Nine years after the invasion of Iraq, wsws.org 22/3 2012 (The middle-class lefts who opposed the Vietnam War in the 1960s and 1970s have step by step become advocates for imperialist war. The process was already evident during the Balkan wars of the 1990s, when a considerable section of former anti-war protest leaders directly supported NATO’s intervention and its phoney humanitarian claim to be protecting first the Bosnian Muslims and later the Kosovars. What was behind the attack on Serbia was Washington’s determination to exploit the opportunities opened up by the collapse of the Stalinist regimes in Eastern Europe and the former Soviet Union…….
Vidare:
All of the various ex-left outfits came together last year to shamelessly back the NATO war on Libya, using the same banal humanitarian pretext: all means were justified to oust the “dictator Gaddafi.” Those who nominally “opposed” the NATO bombing supported NATO’s ground forces—the various Islamists, ex-Gaddafi loyalists, tribal leaders and bourgeois liberals gathered under the banner of the NATO-backed National Transitional Council. The result is an anti-democratic regime in Tripoli even more subservient to Washington that will act in the interests of American and European imperialism, combined with the fracturing of the country along tribal and regional lines that threatens to explode into uncontrolled civil war.)

Ideologier/propaganda&Internationell politik&Massmedia19/03 22:10

Så här ser det tydligen ut i Libyen idag.

Libya as it is today, after the rats treatment…(utlagd 16/3 2012)

Inte så konstigt det här, kanske. De s.k. rebellerna har ju klargjort att de ska oskadliggöra alla som arbetade för Ghadafi och det torde innebära att man gjort sig av med allt folk som har administrerat landet. De som överlevt vågar förstås inte låtsas om att de arbetat inom administrationen.

Eftersom man också försökt utrota de svarta i landet, infödda sådana såväl som gästarbetare, genom att skjuta dem, tortera ihjäl dem, skära halsarna av dem och skrämma dem som överlevt på flykten, så har man förstås även gjort sig av med dem som skötte grovjobbet. Jag gissar att det var svarta libyer och gästarbetare som skötte renhållningen i landet exempelvis.

Många av dessa i väst så hyllade och omhuldade ”rebeller” kommer att vakna till en tämligen bister verklighet ganska snart. Somliga har eventuellt redan gjort det och därför gett sig av till Syrien för att mot betalning förstöra även Syrien, (1) istället för att ta sig an det hårda slitet med att bygga upp Libyen till en fungerande stat igen.

Dessutom håller Libyen nu på att splittras. Benghazi i öst har förklarat sig som självständig reublik med kung Idris brorson som ledare och med 1951 års lag som grund. Det var de lagar som kung Idris regerade med. De torde inte innebära demokrati eller bibehållande av de libyska kvinnornas, i arabvärlden närmast unika rättigheter, som infördes av Ghadafi.

Till en början ville Jalil och El Keeb inte acceptera denna ”utbrytning”, (men somligt tyder på att båda har mjuknat på den punkten).

While the NATO-installed head of the Tripoli-based National Transitional Council has threatened the use of “force” to prevent the country’s partition along regional lines, his words are bound to fall on deaf ears for the simple reason that he does not have the authority to back his words. He is just a Western mannequin. (2)

(Min översättning: När NATO-installerade ledaren av det Tripolibaserade Nationella Övergångsrådet (min not: NTC) hotar med att använda våld för att hindra delningen av landet efter regionernas gränser,  talar han för döva öron av det enkla skälet att han inte har någon makt att sätta bakom orden. Han är bara Västs nickedocka.)

Stackars Jalil. Nu anser han sig också sviken av sina forna allierade i arabvärlden:

At a Press conference in Tripoli, Jalil charged unnamed Arab states with funding “sedition” in Libya. “Some sister Arab nations unfortunately are supporting and financing this sedition that is happening in the east,” he declared. Jalil, a former minister of justice in the Gaddafi government, went on to declare the NTC “the sole legitimate representative of the Libyan people” and Tripoli, Libya’s “eternal capital.” (2)

(Min översättning: Vid en preskonferens i Tripoli anklagade Jalil icke specificerade Arabstater för att finansiera uppvigling (!, utropstecknet min anm.) i Libyen. ”En del av våra arabiska systerstater stödjer tyvärr, och finansierar detta uppror som nu pågår i öst”, deklarerade han. Jalil, en före detta justitieminister i Gaddafis regering, fortsatte med att säga att NTC är ”den enda legitima företrädaren för det libyska folket” och att Tripoli ”är Libyens eviga huvudstad”.

Det senaste måste man ju hålla med om eftersom det är bestämt av USA och Natostaterna m.fl. att NTC företräder ”det libyska folket”.

De har emellertid tur där i Benghazi, att 3/4 av oljan finns i deras del av Libyen, som kallas Cyrenaika och som de nya ledarna nu döpt till Barqa (som är det arabiska namnet på regionen):

The autonomy declaration in Benghazi is widely seen as a step toward grabbing control over the region’s energy wealth, which would entail choking off resources for the rest of Libya.(2)

(Min översättning: Självständighetsdeklarationen i Benghazi ses allmänt som ett steg för att ta över kontrollen över regionens energirikedom, vilket innebär att man drar undan resurser från resten av Libyen.

Green Libyan Soldier Tells His and Libya’s Story

Tillägg 20/3 kl. 01.50
Vill man ha en mer initierad synpunkt på det som händer i Syrien idag ska man absolut läsa en intervju i FiB Kulturfront med den berömde syriske poeten Ali Ahmad Said Asbar – Adonis.

/Kerstin

1) The Bloody Road to Damascus: The Triple Alliance’s War on a Sovereign State, James Petras webside, 9/3 2012
2) Libya: The partition begins, Farirai Chubvu, Civilians For Peace in Libya 9/2 2012
- Cecilia Uddén: ”Känner mig otillräcklig dygnet runt”, Second Opinion 19/3 2012 (Jag har en längre kommentar till denna artikel under artikeln)
- Adonis om Syrien, Knut Lindelöf, FiB Kulturfront 19/3 2012

PS: Jag rekommenderar verkligen videon med Craig Murrays föredrag i det förra inlägget, speciellt den andra filmen uppifrån. Likaså rekommenderar jag John Pilgers film i ett tidigare inlägg.
- “Arab Spring” is Arab Socialism’s Fall, Wayne Madsen, The 4th Media 7/3 2012

Ideologier/propaganda&Massmedia18/03 01:07

…men vad rubriken också skulle innehålla:  Om västregeringarnas totala ointresse för mänskliga rättigheter i utomamerikanska och utomeuropeiska stater och för människors där välfärd, trygghet och rätt till liv.

Varför inte lyssna lite till vad Craig Murray, den brittiske diplomaten som blev avskedad och svartlistad för att han protesterade mot användandet av information som inhämtats medelst tortyr, har att säga om journalism och om media och deras propaganda samt om hur regeringar i Väst använder sina underrättelsetjänster för propaganda, för att lura människor i Väst.

Man har hållit ett möte i Berlin Freedom of Expression Forum där även Craig Murray talade. Samtliga tal från konferensen lades ut på YouTube – men Craig Murrays togs ner ganska snabbt, vilket man kan se på ett inlägg på Craig Murrays blogg. I inlägget som följer på detta inlägg kan man läsa om hur hans inlägg försvann från YouTube. (En del av kommentarerna är också intressanta.) Någon har laddat upp filmerna och lagt ut dem igen varför de nu kan ses här nedan.

Interview: Amb. Craig Murray (Former British Ambassador to Uzbekistan) (Utlagd 14/3 2012)

Lyssna också till vad Craig Murray har att säga om hur US och UK stöder Uzbekistan bl.a. på grundval av bekännelser som som pressats fram genom en fullkomligt vidrig tortyr:

Amb. Craig Murray (Former British Ambassador to Uzbekistan)(utlagd 14/3 2012)

När jag hör de här beskrivningarna av tortyren kommer jag att tänka på hur George Bush Bushadministrationen ville använda tortyr för att få fram falska erkännanden – dvs sådana som man ville ha för att kunna gå vidare med olika politiska åtgärder. När detta är fallet är det naturligtvis helt meningslöst att kritisera tortyren genom att påvisa att man inte kan få fram pålitlig information med hjälp av tortyr. Men regeringar som tillämpar tortyr för det här syftet hävdar utåt och får då stöd av många, att ”det är viktigt att få fram viss information eftersom man därmed kan rädda många människoliv” och då måste tortyr användas ibland. Cynismen är otrolig, vilket är orsaken till att människor tror på de här lögnerna. De allra flesta kan bara inte tro att det finns människor som är så bottenlöst ondsinta eftersom de inte själva är sådana.

/Kerstin

Ideologier/propaganda&Massmedia15/03 15:31

Våra styrande måste bedriva intensiv propaganda för att få oss att acceptera och i värsta fall att gå i krig. De har två alternativ i det fallet:

1: att övertyga oss om att en annan stat, ett annat folk hotar oss allvarligt

2: att tala om för oss att vi måste ingripa för att rädda andra utsatta eller hotade människor eller folk

Detta säger något om hurdana vi människor är – av naturen.

För det första är majoriteten av oss beredda att försvara oss om vi känner oss hotade, i synnerhet om det gäller livet, eller om vi tror att så är fallet.

För det andra är vi i grunden vänliga själar som inte vill att andra ska lida eller fara illa, så om vi får veta att några lider allvarligt är vi beredda att ställa upp för dem eller att försöka rädda dem. Kort sagt, näst efter vår överlevnadsdrift är majoriteten av oss framför allt medkännande och sociala varelser som vill hjälpa sina medmänniskor.

Vem kan tänka sig en propaganda som säger oss att ”Nu ska vi ut och kriga och ägna oss åt härligt mördande och torterande”. Det skulle inte fungera mer än för att få med några få biologiska avvikare bland oss. De allra flesta skulle protestera mot en sådan uppmaning.

Frågan är då om våra styrande, de inom den finansiella och politiska eliten, är otypiska människor, en slags biologiska avarter, eftersom de inte tycks bry sig om andra människors lidande, mer än som propagandamat till oss andra och för deras egna egoistiska syften. De vet dock precis hurdana vi andra är och hur de ska bära sig åt för att leda oss dit de vill, i sina egna egoistiska syften. Detta är just de personlighetsdrag som är utmärkande för psykopater. Eftersom de här människorna har den totala makten över media kan de få oss att tro nästan vad som helst, som ligger i deras intressen att vi ska tro.

Att de lyckas lura oss med propaganda beror också på att vi är sociala varelser, att vi vill eller har en tendens att tycka och tro som alla andra, eller som vi tror att alla andra tycker, vi vill vara en del av gruppen.

Att propaganda kan få oss att stödja krig mot andra nationer, säger dessutom en del om hur dåligt vårt skolsystem fungerar. Kritiskt tänkande, som ansågs viktigt att utveckla hos skolelever för 40 år sedan, under den mer vänsterinriktade perioden då samverkan och tilltron till människorna var högsta intellektuella mode, står inte högt i kurs idag. Tvärtom är det förvirringens och rädslans evangelium som predikas för oss idag: Du ska inte tro att du någonsin kan förstå vad som händer i världen och försöker du kommer du inte att lyckas eftersom det inte finns någon sanning eftersom världen är obegränsat komplicerad och var och en lever i sin egen verklighet. Du är ensam och kan inte göra annat än försöka klara dig så gott du kan i en i grunden fientlig omgivning där alla människor agerar egoistiskt.

Det här fungerar en bra bit men bara till en viss gräns. Det går nämligen inte att totalt utrota eller ta ifrån oss, majoriteten, vår grundläggande och sociala mänsklighet. Gjorde det det skulle eliterna inte behöva ta till den typ av propaganda som vi utsätts för för att få oss att hurra när Västvärlden släpper bomber över oskyldiga människor, eller att ropa på sådana åtgärder.

Inte nog med det, PTSD (posttraumatisk stress), som många soldater drabbas av och många kommer att lida av under resten av sina liv, är en mental skada som beror på att de tvingats, direkt eller indirekt, att agera omänskligt, tvärtemot deras natur, och att de inte klarar av att leva med vad de gjort under de krig de deltagit i.

/Kerstin

PS: Missa inte att titta på John Pilgers långfilm nedan.

Länkar:
- Flera brott mot FN-stadgan i Libyen, Rolf Andersson och Lars-Gunnar Liljestrand, Newmill3/9 2011
- Världens äldsta propagandatrick, Pierre Gilly 17/3 2012

Nästa sida »


Motvallsbloggen
lades ut 10/2 2005

Webmaster