november 2010


Politik/ekonomi&Teknik/teknologi29/11 19:31

Här är nu andra delen av min artikel i Clarté om den avreglerade och privatiserade elmarknaden. Efter artikeltexten följer några kompletteringar och uppdateringar.

Nord Pool
Om man frågar varför priset på el har stigit och varierar så kraftigt från månad till månad brukar man få svaret att ”priset på elen sätts av elbörsen Nord Pool”. Detta är ett problematiskt påstående. Ett problem är att Nord Pool bara har 70 procent av marknaden. 30 procent av elen handlas alltså till hemliga priser direkt mellan elproducent och elhandelsföretag eller slutanvändare. Ett annat problem är hur priset egentligen sätts på elbörsen.

Det som i dagligt tal kallas Nord Pool är egentligen två företag, två ”börser”, nämligen Nord Pool Spot och Nord Pool ASA. Nord Pool ASA handlar med olika typer av kontrakt på framtida elleveranser, kallade Futures och Forwards, samt optioner och derivat och de ytterligare finansiella instrument som behövs för att bilda en ”komplett marknad” med de möjligheter till spekulation som krävs i den moderna ekonomin. Hur spekulation eventuellt kan påverka elpriset kommer inte att närmare behandlas här. Nord Pool ASA är ett mycket lönsamt bolag, för det tar ju en liten avgift för varje transaktion på börsen. Denna börs har nyligen köpts upp av Nasdaq OMX, som även äger andra börser, däribland Stockholmsbörsen.

Nord Pool Spot, där den ”fysiska” elhandeln äger rum, ägs av svenska staten via Svenska kraftnät, norska staten via Statnett, och Danmark, Finland och Estland som är delägare på samma sätt. På Nord Pool Spot möts elproducenterna och elhandelsföretagen för att, i en komplicerad och inte helt genomsynlig handelsprocess, göra upp om elpriset för varje timme under ett dygn i taget. Det är inte så konstigt att det krävs en komplicerad procedur för att handla med el, eftersom elen har den besvärliga egenskapen att den inte kan lagras. Emellertid brukar aktörerna på elbörsen oftast komma överens om ett pris som gör att tillräckligt med el kommer att levereras för att täcka konsumtionen. Med utgångspunkt från detta ”spotpris” för varje timme kan man räkna ut ett dygnsmedelpris. Elhandelsföretagen kan utifrån detta räkna ut ett månadsmedelpris, som de sedan hänvisar till när de bestämmer vad deras kunder ska betala. När vi vill jämföra elpriset mellan olika år använder vi årsmedelpriset, och det är alltså detta som har stigit från 12 öre år 2000 till 39 öre för år 2009. Per kilowattimme, utan skatter och avgifter. En prisökning på mer än 200 procent medan inflationen under samma tidsperiod var totalt 15 procent.

En sådan prisökning skulle vara otänkbar på en normalt fungerande marknad. Men Nord Pool Spot fungerar inte som en normal marknad. Hur skulle den kunna det, när 85 procent av varan som bjuds ut på börsen produceras av ett oligopol bestående av tre stora bolag? Och när samma bolag, antingen direkt eller via kontrollerande aktieposter, äger 50 procent av elhandelsföretagen, de företag som är köpare på samma börs?

Kompletteringar och uppdateringar den 29 november
Om man vill försöka förstå hur den svenska elmarknaden fungerar måste man läsa på en hel del. Den information som kommer från de olika ”aktörerna” på marknaden är oftast ofullständig, många gånger missvisande och ibland direkt lögnaktig. Det är denna information från elproducenter, elhandlare, de statliga verken samt ministrar och deras respektive departement som oftast okritiskt (det finns några undantag) portioneras ut till oss el- och informationskonsumenter. För att få en sammanhängande bild måste man här, som i så många andra fall, gå till källorna. En bra introduktion till ämnet kan vara att läsa Svensk Elmarknadshandbok, 231 sidor med torr och ibland tung byråkratprosa. (Var det någon som trodde att ”marknadsutsättning” innebär förenkling?) Omslagsbilden är emellertid av det lättare slaget och kan  rekommenderas även till den som inte har tid att sätta sig in i hela regelsystemet. att. Elmarknadshandboken utges av branschföreningen Svensk Energi och finns i pdf-format för gratis nedladdning.

Via hemsidan för Svensk Energi kan man också hitta bilden ”Elmarknaden efter 1996” som på ett förenklat sätt visar det hur det omreglerade och mer komplicerade systemet är tänkt att fungera.

Handelsprocessen på elbörsen
I Clartéartikeln förkortade jag beskrivningen av själva handelsprocessen på ”elbörsen” Nord Pool Spot, och jag tror att det kan vara bra att veta lite mer om den för att tolka de utredningar som har kommit efter förra vinterns priskaos.

Man föreställer sig gärna att en börs handlar med varor som faktiskt existerar den dagen köparna lägger sina bud. Så är det inte med en elbörs. Där måste den budgivning som bestämmer priset klaras av dagen innan varan levereras. Dessutom måste man ha en mekanism som gör att det vid varje tillfälle finns balans mellan utbud och efterfrågan. Ytterligare ett problem är att efterfrågan på el är påfallande oelastisk, d.v.s. förbrukningen påverkas nästan inte alls av prisnivån, på kort sikt.

På förmiddagen dagen innan elen ska levereras lämnar producenterna in sina säljbud och elköparna sina köpbud till Nord Pool Spot. De specificerar för varje timme under dygnet mängd och pris på den el de vill sälja respektive köpa. Nord Pool Spot sammanställer av detta en ”säljkurva” och en ”köpkurva”. Där kurvorna möts får man ett ”kryss” som markerar ”jämviktspriset”, det pris som köparna är beredda att betala för den sista megawattimme som behövs för att täcka efterfrågan. Alla elproducenter kommer sedan att få betalt efter denna, den dyraste megawattimmen som finner en köpare. Se nedanstående diagram (taget ur Energimarknadsinspektionens halvårsrapport för 2009 – 2010).
diagram

På eftermiddagen kan den som vill gå in på hemsidan för Nord Pool Spot och se vad elen kommer att kosta för olika timmar följande dag. För att det inte ska bli alldeles för enkelt är hemsidan på engelska och priserna anges i euro per megawattimme (MWh). Men om man vet att 1 MWh = 1000 kWh och att en euro är drygt nio kronor så är det lätt att räkna om till öre per KWh som konsumentpriset på el brukar anges i.

Men ingen kan ju veta exakt hur mycket el som kommer att förbrukas under varje timme följande dag. Därför finns det en ”balansmarknad”, kallad Elbas, där det handlas med el fram till en timme innan leveranstimmen. Tyvärr kan man inte ens då avgöra hur mycket el som behövs varje minut under leveranstimmen, så därför finns en reglerkraftmarknad som komplement till spotmarknaden och balansmarknaden. Själva insättningen av reglerkraften styrs av Svenska Kraftnät, som är den aktör som avsnitt 3 av denna följetong kommer att handla om.

Vad hände egentligen i vintras?
Efter händelserna på elmarknaden förra vintern, med de absurt höga priserna vid tre olika tillfällen, har det kommit några utredningar som försökt kartlägga vad det var som gick fel. Att något gick fel, att marknaden inte fungerade som det var tänkt, är numera de flesta experter eniga om. Det är bara en och annan minister och generaldirektör som envisas med att hävda i media att pristopparna bara var en bekräftelse på att marknaden fungerade perfekt.

Bland experterna finns det emellertid delade meningar om var problemen ligger och om vad som måste göras. Det har också visat sig att det är en tung och långsam process att rätta till felfunktioner i en så här komplicerad marknadsmekanism. Så inga förändringar har genomförts inför denna vinter. Vi kan se fram mot nya ”spikar” i elpriset, med ett pris som är fem eller tio gånger högre än produktionskostnaden för det dyraste kraftslaget, även vintern 2010 — 2011.

Redan i Energimarknadsinspektionens halvårsrapport för vinterhalvåret 2009 – 2010 finns ett försök till förklaring av spikarna i elpriset den 17 december 2009 och den 8 januari samt den 22 februari 2010 . I samma rapport finns en utförlig redogörelse för hur elbörsen fungerar, som dock bör läsas kritiskt. Beträffande rapportens försök till förklaring så kan jag tyvärr inte se att den hänger ihop. Om någon förstår hur de menar får denne gärna förklara för mig.

NordReg, samarbetsorganet för de statliga verk som är systemansvariga för elsystemen i de nordiska länderna, har också utrett vad som var orsaken till prisspikarna. Den preliminära rapporten är klar och den är ett bedrövligt aktstycke. Den är otroligt rörig och dessutom skriven på en usel engelska. Det går emellertid att plocka ut några intressanta punkter. Författaren påpekar att den bristande elasticiteten i efterfrågan är ett problem för Nord Pool. Han har också kommit fram till att ökad transparens skulle vara nyttigt, men att det kan medföra problem ”på denna oligopolistiska marknad”.

Två nationalekonomer, Sven-Olof Fridolfsson och Thomas Tangerås, har hittat en annan intressant punkt i rapporten och med utgångspunkt från denna skrivit en artikel i DN. Deras slutsats är att det är norrmännens fel att vi fick så höga priser i Sverige. Oslo-området hade normala ”vinterpriser” när svenskarna betalade 10 kronor per kilowattimme.

Den intressantaste rapporten kommer från företaget Nord Pool Spot och har undertecknats av dess VD. Jag kommer att skriva mer om denna i nästa avsnitt, som kommer att handla om den viktigaste aktören i detta drama, det statliga verket Svenska Kraftnät. Den intresserade kan förbereda sig genom att läsa rapporten själv på denna länk.

/Dan Gmark

Politik/ekonomi&Teknik/teknologi29/11 01:48

Är det inte dags snart att de som är ansvariga för att hålla kommunikationsvägarna öppna året om börjar inse att somliga tider inte är ett dugg nya och att det därför inte går att försöka deleta snön med hjälp av lite tryckande på datorns tangentbord.

Snö ramlar ner från skyn, den är väldigt materiell och verklig och kan varken trollas bort med datorn eller med någon postmodern berättelse. Den kan heller inte bortbesvärjas med hjälp av några fiffiga företagsekonomiska teorier om effektiv produktion. Kära ansvariga, den måste alltså fortfarande skyfflas bort – rent praktiskt – på något sätt, nyare än så är inte tiderna.

Förr plogade man gatorna när det snöade. Det vore kanske idé att testa denna gammaldags, ja rent urmodiga metod igen :-).

Teknik/teknologi28/11 17:57

Här blinkar ljuset och det snöar och blåser. Så om det verkar dött på bloggen ett tag framöver beror det på elavbrott.

/Kerstin

Internationell politik&Politik/ekonomi&Politik/EU28/11 03:43

Just nu är det mesta så eländigt att jag egentligen inte orkar blogga om det ens.

Mycket tyder på att inom några decennier kommer vi att ha en enda ekonomisk stormakt i Europa, Tyskland, omgivet av ett antal fattiga och utsugna randstater, alla övriga EU-länder.

EU må påstås vara ett fredsprojekt men i huvudsak är det ett de stora företagens och bankernas säkerhets- och roffarprojekt och ett projekt för att rulla tillbaka all välfärd i Europa. Först var det Island (fast Island inte är med i EU förstås), så Lettland och Grekland och nu Irland och sen…..

Så här skriver Mike Whitney, ekonomiskribent i Counterpunch om saken:

”Ireland’s teetering government will announce plans on Wednesday to cut welfare spending sharply and raise taxes to help pay for the country’s catastrophic banking crisis and meet the terms of an international bailout…….
This is a black day for Ireland. The Irish people will now face a decade or more of grinding poverty and depression thanks to their venal leaders. As soon as the ink dries on the IMF loans, the second occupation of Ireland will begin, only this time there won’t be armored cars and Paramilitaries in fatigues, but nerdy-looking bureaucrats trained in the art of spreading misery. In fact, the loans haven’t even been signed yet, and already IMF officials are urging the government to cut jobless benefits and the minimum wage. They’re literally champing at the bit. They just can’t wait to get their hands on the budget and start slashing away.
And don’t believe the hype about European unity or saving Ireland. My ass. This is about bailing out the banks. The bondholders get a free ride while workers get kicked to the curb. Here’s a clip from the Financial Times that spells it out in black and white:

”According to data compiled by the Bank of International Settlements, the three largest creditors to the Irish economy at the end of June…were Germany to the tune of €109bn, the UK at €100bn and France at €40bn. These sums amount to 2 per cent of France’s gross domestic product, 4.5 per cent of Germany’s GDP, and 7 per cent of British GDP.”

See? Another bank bailout. Ireland is being asked to cut to social services, slash wages, renegotiate contracts, and dismantle the welfare state so that undercapitalized banks in France and Germany can get their pound of flesh. But, why? They’re the ones who bought the bonds. No one put a gun to their head. They knew they could lose money if Irish banks went south. That’s the risk they took. ”You pays your money, and you takes your chances.”
Right? That’s how capitalism works. Not any more, it doesn’t. 1)

IMF behärskas i praktiken av USA, våra svenska borgerliga (inkl. S) politikers idealstat.

Och här hemma tycks nästan halva befolkningen önska sig tillbaka till det samhälle Sverige var kring förra sekelskiftet och i praktiken vara avundsjuka på de länder som får se sin välfärd totalt nerriven på rekordtid. Nu, får vi nämligen veta, har folk betydligt större förtroende för Fredrik Reinfeldt än för Mona Sahlin. 2) Har man läst Reinfeldts bok om det sovande folket och vet vad han har åstadkommit under sina fyra år vi makten då måste man dra slutsatsen att halva svenska folket hyser en oändlig längtan tillbaka till det Fattigsverige som deras mor- och farföräldrar levde i.
Men nej, de flesta är bara lurade, indoktrinerade och förstår eller vet inte vad som händer för ingen berättar. Massivt borgerliga media, de enda vi har numer, låtsas konsekvent som om något annat sker än det som faktiskt sker.

I USA når man så ständigt nya höjder vad gäller lurendrejeri och inhumanitet. Så här skriver P C Roberts om det totala intellektuella och moraliska haveri som är USA:s, om fallet med den torterade Khadr och hans erkännanden:

Despite this and other evidence that Khadr was coerced by torture into agreeing that he killed a U.S. soldier during a military firefight that left Khadr all but dead, U.S. military judge Col. Patrick Parrish ruled that Khadr’s “confession” had been freely given and could be used to convict him in court.
The charge against Khadr is an invention. We don’t know whether Khadr was a combatant or just happened to be in the place where the American attack took place. Khadr is accused of “murder in violation of the laws of war.” Such a crime does not exist. Soldiers who are enemy combatants are not tried for killing one another. As the Americans had pulled Khadr’s “crime” out of a hat, they definitely needed a guilty plea. Shortly before the “trial,” the Americans told Khadr that if he did not plead guilty and escaped conviction, they would hold him indefinitely in a torture prison as an enemy combatant.
This is the behavior of Nazi Germany. When German courts freed Nazi victims from false charges, the Gestapo simply picked up the cleared defendants when they left the court house and sent them to camps or prisons. 3)

Gestapofasoner här som i USA dessutom
Även i Sverige ser vi numer Gestapofasoner, säkerligen utlärda av amerikansk expertis till den svenska polisen, när denna stormade dörrarna till ett antal helt oskyldiga människors lägenheter, ja de var ursprungligen palestinier förstås, inte människor enligt dagens rasism, antiislamismen.

Radioprogrammet Konflikt tog upp de här fallet på ett mycket förtjänstfullt sätt. 4) Men vilka svenskar lyssnar på det? Det finns ju musikprogram att lyssna på istället. Intressant att höra dock, för oss som lyssnade, hur de svenska gestapodrängarna öppnade alla fönster och satte de överfallna att frysa medan de sökte igenom lägenheterna, exempelvis, samt hur de hotade ett barn med vapen när det ville hämta en filt att lägga om sig och de övriga som frös under fönstren. De skulle frysa, det var en del av behandlingen tydligen. En av männen släpptes dessutom utan att ha medel att ta sig hem. Då han frågade polisen om han kunde få en spårvagnsbiljett fick han höra att det där var hans problem. Någon hemresa bestod de honom inte, trots att han var helt oskyldig.

Det har varit många terroristhot runtom i Västvärlden den senaste månaden, ja som aldrig resulterat i några terrordåd, och kan man tänka sig, NATO hade möte i Lissabon för någon vecka sedan, för att lägga upp strategin i kriget mot terrorismen – vilket fantastiskt sammanträffande. 5)

Lyssnade också på Anders Fogh Rasmussen, NATO:s danske generalsekreterare, på lördagsintervjun i P1 och – stor överraskning, NATO, under vars befäl den svenska styrkan i Afghanistan står, var i Afghanistan på inbjudan från Karzai – sade han. Sverige krigar alltså, enligt Rasmussen, och därmed NATO, för en sida i ett inbördeskrig, och på den sida vars ledare fått sin position genom valfusk. Man krigar alltså i själva verket för Karzai, en av världens mest korrupta figurer.
Fast visst ja, Sverige är i Afghanistan på inbjudan av FN – påstår ju våra politiker (vilket inte lär vara riktigt korrekt) och för att befria kvinnorna. Intressant dock att höra att Rasmussen har en annan åsikt om på vems uppdrag man krigar i Afghanistan.

Något tyder på att våra svenska politiker ljuger för oss.

Ovanpå allt detta har Mona Sahlin övergett den politik hon gick till val på och stödjer nu istället Björklund vad gäller betygen. Ännu ett exempel på hennes totala opålitlighet.

Stoppa världen – jag vill kliva av.

/Kerstin

Länkar:
1) ”Tell the EU and IMF to Shove It!” Memo to Ireland, Mike Whitney, counterpunch.org
- Fel väg ur krisen, Stellan Hermansson, AB
2) Har svenska folket blivit borgerligt? Ulf Bjereld
3) Blinding Hypocrisy. Insouciant Americans, Paul Craig Roberts, counterpunch.org
4) Konflikt, p1
5) Encircling Russia, Targeting China. NATO’S True Role in US Grand Strategy, Diana Johnstone, counterpunch.org
6) Lördagsintervjun med Rasmussen, P1
- The Chains of Capital are Only as Strong as the Weakest Link. Ireland and the House of Cards, Harry Browne, counterpunch.org
- When the Cure is Worse Than the Disease. Ireland’s Suicide Pact with the EU, Mike Whitney, counterpunch.org
- Who Wins? Michael Hudson
- Schemes of the Rich and Greedy, Michael Hudson
- Återuppstånden eurokris, E 24 analys
- Dags att rycka snuttefilten, E 24

Politik/ekonomi&Teknik/teknologi25/11 23:25

Enligt en opinionsundersökning är risken att bli arbetslös den främsta orsaken till oro när svenskarna tänker på sin hushållsekonomi. Som nummer två kommer risken för höga elpriser. Många har erfarenhet av elkostnaderna förra vintern, när hushåll med avtal om rörligt pris tvingades betala dubbelt så mycket per kilowattimme under februari som under samma månad de närmast föregående åren.

Jag har försökt ta reda på varför elen har blivit så dyr i Sverige, ett land med så mycket billig vattenkraft, och så många kärnkraftverk som också producerar el till låg kostnad. Jag kommer här att lägga fram vad jag kommit fram till. Materialet har jag delat upp i tre delar, eftersom jag anser att det finns tre huvudorsaker till att vi betalar så mycket mer för elen idag än för tio eller tjugo år sedan.

Grundmaterialet har också publicerats i det senaste numret av tidskriften Clarté, i en artikel med rubriken Hur det kommer sig att elbolagen stryper strömmen i kyla, blåst och vintermörker. Här följer således den första delen av denna artikel, kompletterad med fakta som tillkommit sedan jag skickade in artikeln, och några reflektioner med anledning av dessa nyheter. Den som vill läsa hela artikeln genast kan köpa nummer 3 av Clarté eller beställa en prenumeration. Om innehållet i senaste numret kan man läsa här.

Den svenska elmarknaden – liberalisering för vem?
Varför kostar elen idag tre gånger mer per kilowattimme (kWh) än den gjorde för tio år sedan? Prisökningen beror inte på att efterfrågan på el har ökat. Elkonsumtionen i Sverige idag är inte större än år 2000, och efter 2005 har den minskat. Det är inte heller så att produktionskapaciteten i kraftverken är mindre. Visserligen har kärnkraftverket i Barsebäck stängts, men detta kompenseras av uppgraderingen av andra kärnkraftverk och utbyggnaden av kraftvärmeverk.
Varför steg spotpriset på elbörsen till över tio kronor per kWh vid flera tillfällen den gångna vintern, så att en del företag tvingades att stoppa produktionen för att de inte skulle förlora pengar? En förklaring som vi fick då, var att Sverige måste importera dyr dansk kolkraft och att de svenska oljeeldade reservkraftverken hade startats. Men de danska kolkraftverken kostar 60 öre per kWh i drift och de svenska oljekraftverken omkring en krona. Hur kunde då priset på elmarknaden bli tio gånger högre?
Förklaringen till de galopperande elprishöjningarna finns i hur den nya avreglerade elmarknaden fungerar, den som skapades genom liberaliseringen, konkurrensutsättningen och privatiseringarna 1996. Vi måste söka efter förklaringen hos de centrala aktörerna på marknaden: aktiebolagen Vattenfall, Fortum och E.ON, elbörsen Nord Pool och den dolda makthavaren Svenska kraftnät.

Vägen till oligopolet
Produktionen och distributionen av elektrisk kraft, elsystemet, var en av de viktigaste delarna av den infrastruktur som möjliggjorde omvandlingen av Sverige från jordbrukarsamhälle till ett modernt industrisamhälle och så småningom till ett av de rikaste länderna i världen. Under de år som elsystemet byggdes upp så ägdes kraftverken oftast av staten, kommunerna eller av elintensiva industrier. Kungliga Vattenfallsstyrelsen, senare affärsverket Vattenfall, förvaltade de statliga kraftverken och det s.k. stamnätet, högspänningsledningarna som förbinder landets olika delar med varandra. Vattenfall hade också ansvar för elbalansen, att det alltid skulle finnas tillräckligt med produktionskapacitet inkopplad och i reserv för att alla elkonsumenter skulle kunna få den el de behövde i varje ögonblick. Affärsverket Vattenfalls uppgift var att se till att industrin och hushållen fick en pålitlig elförsörjning till så lågt pris som möjligt.
Under efterkrigstiden ökade elanvändningen kraftigt, konsumtionen av el fördubblades vart tolfte år. På den tiden trodde man att en sådan tillväxt kunde fortsätta i evighet, och det var en av orsakerna till den stora satsningen på kärnkraft. När den svenska kärnkraften 1986 hade byggts ut till 12 aggregat hade landet ett överflöd av el. Men alla kärnkraftverk måste ju användas. Det skulle sett illa ut om man lagt ett eller två kärnkraftverk i malpåse för att de inte behövdes. Alltså sänktes elpriserna för storförbrukarna för att stimulera till ökad elanvändning. En särskild, låg eltaxa infördes dessutom för dem som värmde upp sina hus med elektricitet.
Det låga elpriset gjorde att det blev mindre intressant för företag och kommuner att ha egna kraftverk. Det var i detta läge som De Tre Stora kunde lägga under sig 85 procent av svensk elproduktion. (Se faktaruta om De 3 Stora Elbolagen.)
Vattenfall och föregångarna till E.ON och Fortum köpte upp de kraftverk som kommuner, industrier och eldistributionsföretag inte längre tyckte var lönsamma. Som en förberedelse för ”liberaliseringen” bolagiserades Vattenfall 1992 och då intensifierades processen. Varje bolag ville kontrollera så stor del av produktionen som möjligt för att stå bättre rustat i den hårda konkurrens som man trodde att avregleringen skulle medföra. 1996, när konkurrensutsättningen var ett faktum, kontrollerade De Tre Stora 85 procent av elkraftproduktionen. Därmed hade de skapat en klassisk oligopolsituation, där de tillsammans i praktiken kunde styra pris och utbud utan att behöva ha något formellt kartellsamarbete. Inget av företagen hade något intresse av att sänka priset, eftersom inget av dem hade några oanvända kärnkraftverk eller vattenkraftverk som kunde tas i drift om dess marknadsandel plötsligt skulle öka.

Faktaruta 1: De Tre Stora Elbolagen

1. Vattenfall AB bildades 1992 genom ombildning av affärsverket Statens Vattenfallsverk, som en förberedelse för ”liberaliseringen” av elmarknaden. Enligt Vattenfallsverkets instruktion 1988 skulle det bl.a. ”verka för en rationell elenergiförsörjning och en effektiv användning av elenergi i landet”. Regeringens ägardirektiv till Vattenfall AB år 2010 lyder i stället så här: ”Vattenfall ska generera en marknadsmässig avkastning genom att affärsmässigt bedriva energiverksamhet så att bolaget tillhör ett av de bolag som leder utvecklingen mot en miljömässigt hållbar energiproduktion.” Regeringens krav är för närvarande 15 % avkastning på kapitalet. Vattenfall är huvudägare till kärnkraftverken i Ringhals och Forsmark.

2. E.ON Sverige AB är största ägare till kärnkraftverket i Oskarshamn och delägare i kärnkraftverken i Ringhals och Forsmark. Sydsvenska Kraftaktiebolaget (från 1977 Sydkraft) byggde till en början vattenkraftverk i Lagan och i Norrland och blev sedermera huvudägare till kärnkraftverken i Oskarshamn och Barsebäck. Köpte upp Graningeverkens kraftverk och många kommunala energibolag. 2001 köptes Sydkraft i sin tur av den tyska energikoncernen E.ON, men bytte namn till E.ON Sverige först 2005, efter kritik för bristande ledningsunderhåll i samband med stormen Gudrun.

3. Fortum äger finsk kärnkraft och är delägare i kärnkraftverken i Oskarshamn och Forsmark. Fortum är ett finländskt bolag med finska staten som majoritetsägare. 2002 köpte företaget ut Stockholms kommun ur Birka Energi. Har tagit över många kommunala energibolag och köpt vattenkraftverk av Stora Enso.

.

Korsägandet
De Tre Stora ägde 1996 nästan alla vattenkraftverk, som ju svarar för 50 procent av elproduktionen i landet. Dessutom ägde de kärnkraftverken, som producerar omkring 40 procent av elen. Från början hade varje kärnkraftverk en tydlig huvudägare, men med tiden har det utvecklats ett avancerat korsägande, d.v.s. varje kärnkraftverk har minst två av De Tre Stora som ägare. Detta har ansetts olämpligt ur konkurrenssynpunkt och bolagen har anmodats att dela upp ägandet sinsemellan så att varje bolag skulle få sitt eget kärnkraftverk. De Tre Stora har förhandlat en tid om detta men har nyligen meddelat att deras förhandlingar tyvärr inte har lett till något resultat. Med detta har regeringen, Konkurrensverket och Energimarknadsinspektionen låtit sig nöja.

Överläggningarna om hur kärnkraftverken ska användas och när de olika kärnkraftverken ska stängas av för den årliga översynen har däremot gått bra. I år har ägarna kommit fram till att avställningen för bränslebyte och reparationer inte ska ske under sommaren, då elbehovet är minst, utan under hösten, när elbehovet är betydligt större. I november månad planerar man att tre av reaktorerna ska vara avstängda. Och i november kan det bli kallt.

Länkar och litteratur:
– Historik över Vattenfalls rörliga pris senaste åren
– Rörligt elpris per månad 1997 – 2010
– Artikel i VLT om Eons vinst första halvåret 2010
– Energinyheter.se om Fortums vinst första kvartalet
– ”Vattenfall gör som de vill”, DN Debatt 21 aug
– Borås Tidning den 16 augusti om revisionsavställningarna 2010, med uttalande av Mikael Odenberg
– Elprisbloggen 17 augusti om risken för höga elpriser kommande vinter
Se också: Liberalisering, regler och marknader, SOU 2005:4

Mina kompletteringar:
Vi kan nu konstatera att det verkligen blev kallt i november. Jag kan också meddela att i morgon mellan 8 och 9 kommer elpriset på Nordpool att vara 107 öre per kilowattimme, vilket är säsongrekord. Kärnkraftverken har inte kommit i gång riktigt när det var tänkt. Idag är två kärnkraftverk avstängda och ett går på halv effekt. Detta är ett av skälen till det höga elpriset just nu. Ett annat är att höstens avställningar för revision inte alls löpte så smidigt som elföretagen förespeglat. Olika komplikationer tillstötte. En lång period har kärnkraftens ”tillgänglighet” varit mellan 40 och 50 procent, samtidigt som elförbrukningen varit hög. När kärnkraften inte har kunnat leverera el som planerat, så har man utnyttjat mera vattenkraft i stället, vilket har gjort att nivån i de svenska och norska vattenmagasinen har fallit kraftigt redan under hösten. Detta illustreras av följande diagram, som jag fått från NordPool.

Reservoir Content for Electrical Exchange Area
Numbers in % of reservoir capacity

bild

Den lägsta, lila linjen i diagrammet representerar minimum för nivån i de skandinaviska kraftverksdammarna under tiden 1990 – 2006. Den röda linjen är nivåerna i år, 2010. Vad har då hänt? Jo, från en låg nivå vecka 16 så har vattennivåerna i reservoarerna repat sig bra under våren, så att de vecka 24 är ungefär genomsnittliga. Men när vi kommer till hösten så stiger inte nivåerna som de borde, och från början av oktober faller de kraftigt. Det stora uttaget av vattenkraft gör att i november är vattenmagasinen bara fyllda till 65 procent, vilket är den nivå de har i januari under ett medelår. Vi kan alltså förvänta oss mycket höga elpriser även under första halvåret 2011 och att det som då kommer att utpekas som huvudorsak är de nästan tomma vattenmagasinen. Den verkliga huvudorsaken är en helt annan. Den stavas De Tre Storas Oligopol. Att detta oligopol får härja så fritt har också sina orsaker. Några av dessa ska jag presentera närmare i nästa postning.

/Dan Gmark

Tillägg 26/11 2010 kl. 12.30
Magnus Askaner kommenterar elprisuppgången, både på sin blogg Elprisbloggen och på TV.

Även Dagens Industri har observerat vad som händer.

Min kommentar till dessa kommentarer: Medelpriset på el i Sverige för fredagsdygnet är högre än produktionskostnaden för el från danska kolkraftverk. Timpriset för timmarna med högst förbrukning på morgonen och eftermiddagen är högre än produktionskostnaden för el från de svenska oljeeldade reservkraftverken (som inte är i drift nu). De Tre Stora elproducenterna tjänar gräsligt mycket pengar detta dygn.

/Dan Gmark

Politik/ekonomi25/11 15:33

Vart man än ringer numer så är får man höra en hurtig röst som svarar med: ”Just nu är det många som ringer till oss, tack  för att ni väntar”.

Jaha, och vore det inte på sin plats att säga som det är: ”Just nu är det många som ringer till oss så du får vänta. Det beror på att företaget inte vill hålla tillräcklig bemanning, då profiten därmed skulle sjunka. Därför föredrar vi att lägga merarbete och mertid på dig och våra andra kunder”.

Allt var inte bättre förr, men på det här området var det bättre på den tiden då företagen ännu inte hade infört anorektiska organisationer.

Ringde just en bank, och fick efter diverse kringelkrokar prata med Marie! Och, jag vill inte prata med Marie när jag ringer till en bank. Jag vill prata med Marie Andersson, eftersom jag vill veta vem som informerat mig, om informationen skulle vara felaktig. Jag antar att den där Marie i själva verket sitter på något callcenter någonstans och från sådana svarar man ju bara med förnamn, just för att man ska vara anonym och slippa ta ansvar för vad man säger. Genom detta system finns det ingen som tar ansvar. Att så är fallet i de flesta banker, nerifrån och upp, numer, det har man ju liksom blivit klar över. Men de där i toppen, som påstår sig vara så kompetenta men som verkar vara så gränslöst lata att de måste mutas med miljoner för att de ska iddas jobba, tar inte heller ansvar och vet i själva verket inte vad de gör.

Tala om att leva i rena kafkatider.

/Kerstin

Forskning/vetenskap&Politik/EU22/11 00:21

Här har vi under flera veckor hört att Irland inte vill ta emot ekonomiskt stöd utan att man vill klara krisen själva och efter eget huvud.1) Sedan får vi veta att EU skickat över folk att prata med irländarna, 2) och att andra länder (ska vi gissa på bl.a. Tyskland,) anser att Irland måste ta emot ekonomisk hjälp så att smittan inte sprider sig.

Så idag får vi höra en irländsk minister säga att Irlands regering ”ber om ekonomiskt stöd” – för att rädda bankerna! 3) Och kan man tänka sig, EU och Världsbanken säger Ja.4)

Jag är beredd att sätta 10 mot 1 på att de som bestämmer i EU har  tvingat Irland att ta emot detta stöd. För det handlar ju inte om stöd för Irland egentligen, utan om viktigare banker än Irlands och samtidigt om att nu ska irländarna tryckas ner i skorna, få det avsevärt mycket sämre, på alla sätt och vis, villkor följer stödet förstås: Skära ner i offentlig sektor, ännu högre arbetslöshet etc. Men bankerna, framför allt andra europeiska banker, ska räddas.

Snygg politik de för åt oss, de där som bestämmer i EU, en politik som inte ens låter något sippra ner till de vanliga oxarna längre, utan all rikedom och välfärd bara forsar uppåt i hierarkierna, till de ekonomiska och politiska eliterna.

Nedsippringsteorin förefaller i alla fall kapitalt och slutgiltigt falsifierad, eller borde i alla fall vara det. Men inom nationalekonomin gäller ju andra regler än inom vetenskapen, så säker kan man ju inte vara.

/Kerstin

PS: Får de bara in oss också i EMU-samarbetet så är det snart vår tur att släggas ner i skosulorna. Det skulle passa Moderaterna som handen i handsken. Jösses så eländigt många fler människor skulle få det och så glad Reinfeldt, m.fl. skulle bli då.

PS2: De gör det överallt, de där som ligger politiskt i den nya mitten, som alla talar om och som Mona Sahlin m.fl. socialdemokrater så gärna vill ligga intill, river 1900-talets välfärdsystem, av girighet och makthunger. De rikas knähundar får nämligen oxfilé.
–  The Billionaires Want More, More, More, Sen. Bernie Sanders, U.S., Huffington Post

/DS

Länkar:4
1) Irland lägger fram egen krisplan.
2) EU och IMF undersöker Irlands statsfinanser, Ekot
3) Irland tänker ansöka om krishjälp
4) EU säger Ja till irländskt räddnignspaket. Ekot

Ideologier/propaganda&Politik/ekonomi&Politik/EU17/11 17:03

Jag, tycker, säger Carl Tham i Lunchekot, att S måste föra en jämlikhetspolitik och en politik för bra offentliga försäkringar och mindre privatiseringar.

Väl så, det är vi många som anser.

Men en av dem som inom S föreslagits till ny partiledare, Ilija Batljan, förklarar att en sådan politik kan man inte föra, det har S försökt förr och det har inte fungerat däremot måste S tala med företagen.

Tja, vad ska man säga om det?

Som jag minns det, ökade stödet för S i slutet av valkampanjen – äntligen och när media tog upp fallet med den svårt sjuka Annica Holmquist, som nu hade utförsäkrats och skulle tvingas arbeta, tots att hon inte kan på grund av sina sjukdom, eller sälja sin lägenhet för att slippa svälta ihjäl. Det handlar alltså väldigt mycket om vad människor vet om hur Alliansens hjärtlöshet fungerar och för S om att komma ut med sin syn på saken – om man nu har en annan sådan än M förstås, vilket Ilija Batljan inte har.

För det andra har jag inget minne av att S, de senaste 25 åren, inte har pratat med näringslivet, inte har sänkt skatterna för företagen i akt och mening att öka arbetstillfällena, detta är nämligen precis vad man gjort. Det har däremot inte fungerat har dessa senaste 25 år redan visat.

Här har dessutom flera opinionsundersökningar visat att en majoritet av väljarkåren är beredd att betala mer skatt om pengarna går till vård, skola och omsorg. Men det tycks ha gått alla politiska analytiker förbi.

Slutligen handlar det om att S gjort sig av med alla sina möjligheter att komma ut till väljarna med sin syn på politiken (om den nu skiljer sig fån M:s förstås), lagt ner alla sina större tidningar. När man i praktiken låter sina politiska motståndare definiera och beskriva ens politik, som vi ser i de massivt borgerliga media vi har idag, då kan man inte förvänta sig något imponerande väljarstöd.

Mer galenskaper avlyssnade idag:
Anders Borg, en annan av våra beundrade toppolitiker, hörs i lunchekot säga att ”länder som missköter sin ekonomi och behöver ekonomiskt stöd från de andra EU-länderna naturligtvis bör bestraffas”, syftande på de för närvarande krisande EU-länderna.

Det är ungefär lika begåvat som att föreslå att den som missköter sig så illa att han/hon blir våldtagen bör straffas för sitt slarv.

Men visst, det ligger helt i linje med den nya övergripande ideologin om att det gäller att straffa offren. För vad kunde Irland göra mot sin överhettning, eller Spanien ex? Fast man anar ju den vanliga rekommendation, att minska på välfärden för de många och skära i den offentliga sektorn. Enligt dagens ekonomiska ortodoxi är det ju botemedlet mot allt, mot överhettning såväl som mot depression. Varje läkare som skriver ut exakt samma medicin oavsett patientens sjukdom skulle betraktas som galen. Vad gäller nationalekonomi däremot, har detta varit norm de senaste årtiondena, i enlighet, får vi förmoda, med devisen om att ”100  miljoner flugor inte kan ha fel, koskit är gott”.

Det gäller ju dessutom att till varje pris dölja att det handlar om att skydda oansvariga banker, de där som ställer till kriser med jämna mellanrum, inte på grund av inkompetens utan på grund av girighet hos bankernas styrande. Finans- och bankstyrande vet ju att det blir vanliga, helt oskyldiga människor som sedan får betala vad deras roffande kostat, överföringen av rikedomar till bankernas och finansföretagens toppar.

Om S, som en gång bildades för att bekämpa den sortens politik, inte förmår inse detta utan också för en sådan politik som framför allt gynnar de rikaste, då har partiet inget existensberättigande längre.

/Kerstin

Länkar:
- Stark offentlig sektor och tillväxt betonas olika, Lunchekot
- Utförsäkrad trots svår kronisk sjukdom, SR
- Väljarna föredrar välfärd i stället för sänkt skatt, LO
- Skatten sänks – när många vill betala mer, AB
- Sänkt skatt ger inte nya jobb, Vänsterpartiet
- Borg: Inte aktuellt med svensk hjälp till Irland, Lunchekot
- Rationaliseringar och sjukskrivningar, Bengtssonz
- ”Quantitavie Easing”, Esbatis kommentarer
- Fusk, fiffel och myter. Ett Hjärta Rött
- Anders Borg beredd skänka statskassan till eurozonen, Nemokrati

Infrastruktur&Teknik/teknologi15/11 18:56

Dystert nog har telekabeln till oss pajat, så just nu är vi avskurna från nätet. Vi har fått löfte från Telia (eller vem det var?) att skadan ska vara reparerad senast onsdag denna vecka. Det återstår nu att se.

Just nu sitter jag vid datorn hos en bekant i ett annat samhälle. Har inte möjlighet att svara alla som kommenterat men återkommer med synpunkter på kommentarerna, som varit givande att läsa, så snart vårt internet fungerar igen. Tills dess ber jag dem som kommenterar att ha tålamod om deras kommentarer inte kommer att synas på några dygn.

Tillägg tisdagen 16/11 2010 kl. 01.05:
Fantastiskt. Nu är nätuppkopplingen fixad, och redan dag 2. Jag var rädd att Telia skulle säga att därmed lägger vi ner den ledningen. Men vi har fått respit ett tag till förstår jag. Det är ju bra, med tanke på att allt måste göras via nätet numer.

/Kerstin

Politik/ekonomi14/11 05:27

De borgerliga har regerat tre gånger under min livstid, och en halv, då S bildade koalition med C (dåvarande bondeförbundet) på femtiotalet. Så här såg det ut, för en vanliga medelklassväljare som följt politiken i media under nära 50 år:

S hade under sina år vid makten skapat det moderna och förhållandevis jämlika samhället som Alliansen håller på att riva ner nu.

– Man ansåg att människor var arbetsamma och ville arbeta och att vi alla solidariskt skulle ställa upp för dem som råkade illa ut i samhället De som blev sjuka skulle garanteras en dräglig tillvaro genom en offentligt administrerad sjukförsäkring, som alla arbetande betalade till (när jag var ung syntes det på lönebeskedet hur mycket man betalade till denna försäkring, sedan lades det här om och avgiften bakades istället in i det som idag kallas ”arbetsgivaragiften”).

– Man hade lyckats få igenom först en allmän folkpension och senare ATP, som gav alla gamla en god ekonomisk trygghet på äldre dagar.

– Man hade byggt ut skolan, så att min generation var den första som verkligen fick chansen till högre utbildning. Före kriget var det bara några få procent av innevånarna som ens fick gå i realskola (= 9 år) och universitetet var en plats för barn till de rikaste endast.

– Man såg till att bygga ut infrastrukturen. Alla fick till sist telefon. (Det hade inte alla när jag var barn. I min familj skaffades telefon först när jag var 15 år gammal.)

– Man såg till att elektrifiera hela Sverige. Alla skulle med.

– Man byggde hyggliga bostäder åt oss alla.

– Man hade byggt ut barnomsorgen så att alla kvinnor kunde förvärvsarbeta.

– Allt det här gav arbete åt alla, massor av arbete. Full sysselsättning var Socialdemokratins första och viktigaste mål.

Med andra ord, vi 40-talister har sett en fantastisk utveckling under vår livstid och en enorm förbättring för vanliga arbetande människor. Vi, och ännu mer 30-talisterna och de som är födda ännu tidigare, har dessutom upplevt hur Högerpartiet, numer Moderaterna, röstade emot allt som gjorde livet lättare för vanliga arbetande människor, nej till allmän folkpension, nej till lagstadgad semester, och till de successiva förlängningarna av dessa. Nej till barnbidrag, nej till – ja nej till allt som gynnade arbetarklassen och lägre tjänstemän. Hade högern fått råda hade vi fortfarande haft det betydligt mycket sämre. Nu får de råda igen och nu vevar de tillbaka allt det de inte ville ha från början, men de gör det dels försåtligt, genom att tala som om dom gör motsatsen, dels steg för steg, så att människor inte ska protestera alltför mycket och rösta bort dem.

Så röstades den första borgerliga regeringen i mitt liv fram 1976. Varför då? Ja det var inte för de höga skatterna. Snarare var det miljöfrågorna som socialdemokraterna föll på. När miljöintresset och kritiken mot kärnkraftsutbyggnaden ökade bland väljarna så var det i början bara Centerpartiet som tog upp den här frågan. Dels var detta parti emot kärnkraften, dels talade man mycket om miljön och om att inte förstöra den. Centerpartiet växte alltså till ordentligt på grund av det intensiva miljöengagemanget, på den tiden då vi såg Sveriges första gröna våg, människor som sökte sig ut på landet igen och försökte leva lite sundare. Centerpartiet kallades på den tiden för  Åsa-Nissemarxisterna. Partiet låg  ganska långt till vänster, värnade om de små människornas levnadsförhållanden.

Jag skulle vilja hävda att detta var den verkliga orsaken till att vi fick en borgerlig majoritet i riksdagen 1976. Jag tror att Centerpartiet fick omkring 23% av rösterna den gången. Både Socialdemokraterna och Vänsterpartiet Kommunisterna, VPK, lät miljötåget gå ifrån sig. Jag begrep det aldrig, varför man överlät den frågan, som var väldigt aktuell då och som jag ansåg bara skulle bli viktigare och viktigare, till Centerpartiet och lät detta parti lägga beslag på hela den biten. Så här i efterhand kan vi se hur socialdemokraterna har låtit många tåg gå.

Vid den tiden hade vi 3-års mandatperioder. De borgerliga, som dock inte lyckades hålla ihop utan föll sönder, varvid vi fick perioder med borgerliga minoritetsregeringar en tid, blev sittande i två perioder.  Efter sex år röstades S tillbaka till regeringsställning igen. Tillsammans med VPK fick de majoritet i riksdagen. VPK har, under nästan hela min livstid, haft stöd av omkring 5% av väljarna, med undantag för någon period med Gudrun Schyman som partiledare då man fick betydligt fler röster.

Då kan man fråga sig, var det så att Socialdemokraterna fick tillbaka sitt starkare stöd från väljarna den här gången för att de ville ha fortsatt borgerlig politik? Knappast. Nu hade man testat de borgerliga och funnit att socialdemokraternas politik var bättre – förstås. Det har alltid förundrat mig när valanalytiker tror motsatsen, som många av dem envisas med att göra.

Socialdemokraternas toppar tyckte uppenbarligen också som många valanalytiker, för när de kom tillbaka igen fortsatte de i praktiken föra ungefär samma politik som de borgerliga hade gjort, och så fort Palme hade mördats satte man igång att genomföra de borgerligas drömmar, som de borgerliga inte ens själva hade vågat förverkliga. Då genomförde Kjel-Olof Feldt och Erik Åsbrink m.fl. de berömda avregleringarna. Det såg bra ut några år, men så kom kriserna, slag i slag. I slutet av 80-talet förändrade S skattesystemet, som tidigare hade varit markerat progressivt, de som tjänade mer betalade en större andel i skatt. (Som min pappa sade på femtiotalet: Det är ju lättare för den som tjänar 100.000 om året, en hög lön på den tiden, att betala 50.000 i skatt än för den som tjänar 10.000 att betala 1.000 kr. Den förra har ju mycket mer kvar att leva på efter skatt i alla fall. I verkligheten betalade de rika väldigt lite i skatt eftersom de hade möjligheter att komma undan på diverse olika sätt).

Nu blev skattesystemet betydligt plattare. Nu skulle alla betala 30% på allting (fast det blev inte riktigt så). Det blev avsevärt mycket högre skatt för de sämst ställda och många socialdemokrater såg omläggningen som ett stort svek mot jämlikhetsidealet. Jag tror att väldigt mycket entusiasm rann av många socialdemokrater ute i landet på grund av den här reformen. Det märkte man ganska tydligt. Troligen var detta ett av skälen till att de borgerliga vann valet 1991. Valarbetarna för S verkade inte övertygade alls och jag tror att somliga inte ens orkade kämpa för S vid den tiden.

Vidare lade man ner i stort sett alla sina större dagstidningar i ungefär den vevan. Det var illa skötta sades det, och det kan ju vara sant, men samtidigt slapp man intern kritik för den politik man förde, även om detta kanske bara var en positiv men icke avsedd effekt av nedläggningarna.

Ja, så kom regeringen Bildt 1991, den stora katastrofregeringen. Fastighetskraschen hamnade i hans knä och sköttes ururselt. Budgetunderskottet blev allt värre arbetslösheten steg till nivåer vi inte sett i Sverige sedan 30-talet. Mängder av företag gick i konkurs och människor fick gå från hus och hem. Nu skulle det till stålbad, sade Anne Wibble, finansministern. Människorna skulle dra åt svångremmarna för här måste betalas för spekulationsförlusterna, dvs vanliga oskyldiga människor skulle ersätta banker och finanseliten för deras slarv. Nej tack, sade väljarna, det här var värre än den socialdemokratiska regeringen, så 1994 kom S tillbaka igen och 1996 blev Göran Persson statsminister.

Nu drog S slutsatsen att eftersom väljarna hade röstat fram en borgerlig regering förra gången så ville de nog ha en borgerlig politik, med privatiseringar och ”valfrihet” och så. Så då fortsatte S på samma väg, fler privata skolor, mer privat sjukvård, mer utförsäljningar av offentliga verksamheter etc. fast i lite måttligare takt, kraftiga nedskärningar inom den offentliga sektorn. Man tog inte bara till sig och praktiserade samma politik som de borgerliga, man anammade dessutom, och till all olycka, moderaternas, retotrik och sätt att tala om väljarna. Där S tidigare betraktat väljarna och svenska folket som förnuftigt, arbetsamt och pålitligt och ansett att alla människor hade samma värde, började man nu tala om hur alla fuskade så fort de fick en chans. Det var regeringen Bildt som fick igenom den människosynen.

Fortfarande förstår jag inte att man inom partiet inte förmådde dra slutsatsen att man röstades tillbaka för att väljarna inte ville ha den  politik som borgarna förde. För mig vore detta en betydligt förnuftigare och mer logisk slutsats än den som vi återigen hör, nu efter det senaste katastrofvalet, att medelklassen ju vill ha borgerlig politik och alltså måste S föra en borgerlig politik.

Idag är det kanske rätt för nu är det nog redan för sent att dra rätt slutsatser av valförluster och återkomsterna. Tidigare visste stora delar av väljarkåren vad S hade gjort för dem, allt det jag nämnde inledningsvis – och en hel del till. Idag vet stora delar av väljarkåren ingenting om detta. För den som är född på 60-talet och därefter är 30- ,  40- och 50-talen egentligen detsamma som medeltiden (även om det finns undantag). Det vill säga en väldigt avlägsen forntid. De ser till hur det ser ut idag, och det de ser är inte gott. Unga människor kommer inte in på arbetsmarknaden. De får inga bostäder. De kan inte längre studera utan att arbeta parallellt med studierna. De har vuxit upp med en skola där det mesta saknades, kompetenta lärare, läromedel, gymnastiksalar osv. För de flesta under 40 är socialdemokraterna nu förknippade med negativ politik och dåligheter. Sånt vinner man inte väljare med. Man kan inte förvänta sig sympatier från folk som farit illa och man kan inte förvänta sig sympatier och röster för att S en gång gjorde livet lättare för väljarnas mor- och farföräldrar (som man emellertid i vissa fall gjort livet sämre för på deras ålders höst, med det nya pensionssystemet). Det är vad som sker idag som gäller och som avgör hur människor röstar.

Men, säger somliga, socialdemokraterna skapade så goda levnadsförhållanden för de flesta att människor nu blivit egoister och bara ser till den egna plånboken. Detta är struntprat, menar jag. Dock, om man  en gång har har skapat ett ojämlikare samhälle, lyckats administrera fram segregerade bostadsområden och skolor och så försämrad sjuk- och åldringsvård att människor anser sig inte bli hjälpta av den offentliga sektorn längre, ja då tvingar man människor att välja bort det allmänna och att istället välja privata skolor, att välja sänkt skatt före offentlig vård och omsorg, för det blir då sättet att tillförsäkra sig en viss egen trygghet. Ju sämre den offentligt garanterade tryggheten blir, ju viktigare blir det för alla att de själva får mer pengar för att själva ordna sig den där tryggheten. Alltså vill säkert alltfler idag han ha lägre skatter. Följden är ökad ojämlikhet, ett Sverige som slits isär, en tilltagande fattigdom för många och en tilltagande segregation som skapar problem och osämja i samhället. Skulden för denna utveckling vilar tungt på socialdemokraterna och deras oförmåga att förstå vad som försiggick i samhället.

En dag har man, med den nyliberala egoismens politik tvingat alla att bli egoister, och sedan kan man inte i ett huj komma tillbaka till det solidariska samhället. Där står vi troligen idag. Det är i det ljuset, tror jag, som vi ska förstå de nyliberala socialdemokraternas, de s.k. förnyarnars, åsikt, den om att det gäller att få röster från medelklassen. De vet att i framtiden handlar det inte om konkurrens mellan partierna, eller blocken, om vilken politik som ska föras utan bara om vem som ska föra denna enda och samma nyliberala politik, som ju numer står inskriven i den grundlag vi har att följa dessutom, i Lissabonfördraget och som framför allt, och ännu ett tag, gynnar de mer välbeställda. Alltså har politiken i Sverige urartat till att bli densamma som i USA. Vi får välja vilka som ska föra en politik för de rika. Politikerna värnar i första hand om sin egen välfärd i och med detta, ju mer makt desto mer välfärd för deras egen del, vid sidan om att det är trevligt med makt, eller i varje fall något som liknar makt, för i praktiken köps politikerna idag upp, här såväl som i USA, av dem som  faktiskt beslutar – den megarika eliten.

/Kerstin

Nästa sida »


Motvallsbloggen
lades ut 10/2 2005

Webmaster