Mycket ska man höra innan öronen ramlar av. Om politiska floskler
Jag, tycker, säger Carl Tham i Lunchekot, att S måste föra en jämlikhetspolitik och en politik för bra offentliga försäkringar och mindre privatiseringar.
Väl så, det är vi många som anser.
Men en av dem som inom S föreslagits till ny partiledare, Ilija Batljan, förklarar att en sådan politik kan man inte föra, det har S försökt förr och det har inte fungerat däremot måste S tala med företagen.
Tja, vad ska man säga om det?
Som jag minns det, ökade stödet för S i slutet av valkampanjen – äntligen och när media tog upp fallet med den svårt sjuka Annica Holmquist, som nu hade utförsäkrats och skulle tvingas arbeta, tots att hon inte kan på grund av sina sjukdom, eller sälja sin lägenhet för att slippa svälta ihjäl. Det handlar alltså väldigt mycket om vad människor vet om hur Alliansens hjärtlöshet fungerar och för S om att komma ut med sin syn på saken – om man nu har en annan sådan än M förstås, vilket Ilija Batljan inte har.
För det andra har jag inget minne av att S, de senaste 25 åren, inte har pratat med näringslivet, inte har sänkt skatterna för företagen i akt och mening att öka arbetstillfällena, detta är nämligen precis vad man gjort. Det har däremot inte fungerat har dessa senaste 25 år redan visat.
Här har dessutom flera opinionsundersökningar visat att en majoritet av väljarkåren är beredd att betala mer skatt om pengarna går till vård, skola och omsorg. Men det tycks ha gått alla politiska analytiker förbi.
Slutligen handlar det om att S gjort sig av med alla sina möjligheter att komma ut till väljarna med sin syn på politiken (om den nu skiljer sig fån M:s förstås), lagt ner alla sina större tidningar. När man i praktiken låter sina politiska motståndare definiera och beskriva ens politik, som vi ser i de massivt borgerliga media vi har idag, då kan man inte förvänta sig något imponerande väljarstöd.
Mer galenskaper avlyssnade idag:
Anders Borg, en annan av våra beundrade toppolitiker, hörs i lunchekot säga att ”länder som missköter sin ekonomi och behöver ekonomiskt stöd från de andra EU-länderna naturligtvis bör bestraffas”, syftande på de för närvarande krisande EU-länderna.
Det är ungefär lika begåvat som att föreslå att den som missköter sig så illa att han/hon blir våldtagen bör straffas för sitt slarv.
Men visst, det ligger helt i linje med den nya övergripande ideologin om att det gäller att straffa offren. För vad kunde Irland göra mot sin överhettning, eller Spanien ex? Fast man anar ju den vanliga rekommendation, att minska på välfärden för de många och skära i den offentliga sektorn. Enligt dagens ekonomiska ortodoxi är det ju botemedlet mot allt, mot överhettning såväl som mot depression. Varje läkare som skriver ut exakt samma medicin oavsett patientens sjukdom skulle betraktas som galen. Vad gäller nationalekonomi däremot, har detta varit norm de senaste årtiondena, i enlighet, får vi förmoda, med devisen om att ”100 miljoner flugor inte kan ha fel, koskit är gott”.
Det gäller ju dessutom att till varje pris dölja att det handlar om att skydda oansvariga banker, de där som ställer till kriser med jämna mellanrum, inte på grund av inkompetens utan på grund av girighet hos bankernas styrande. Finans- och bankstyrande vet ju att det blir vanliga, helt oskyldiga människor som sedan får betala vad deras roffande kostat, överföringen av rikedomar till bankernas och finansföretagens toppar.
Om S, som en gång bildades för att bekämpa den sortens politik, inte förmår inse detta utan också för en sådan politik som framför allt gynnar de rikaste, då har partiet inget existensberättigande längre.
/Kerstin
Länkar:
- Stark offentlig sektor och tillväxt betonas olika, Lunchekot
- Utförsäkrad trots svår kronisk sjukdom, SR
- Väljarna föredrar välfärd i stället för sänkt skatt, LO
- Skatten sänks – när många vill betala mer, AB
- Sänkt skatt ger inte nya jobb, Vänsterpartiet
- Borg: Inte aktuellt med svensk hjälp till Irland, Lunchekot
- Rationaliseringar och sjukskrivningar, Bengtssonz
- ”Quantitavie Easing”, Esbatis kommentarer
- Fusk, fiffel och myter. Ett Hjärta Rött
- Anders Borg beredd skänka statskassan till eurozonen, Nemokrati
17/11 21:21 at 21:21
Ja, den åt de scientologins mysterier dragna moderatregeringen ser med skepsis på de evidensbaserade åtgärder som man själv högljutt basunerande förespråkar. Efter Shell- och Sudanaffärerna vet nämligen moderata politiker att de ostraffat kan säga precis vad som helst utan att media reagerar nämnvärt. Och de ”oberoende” opinionsinstitutet ser alltid till att presentera en opinionsundersökning där siffrorna pekar rakt upp för M efter varje sådant avslöjande (kanske inte så konstigt med tanke på att ägaren till Demoskop är grundaren av både Kreab och Kunskapsskolan, Per Magnus Peje Emilsson som är en av ägarna till Magnora AB som äger Demoskop). se http://www.kreabgavinanderson.com/Default.aspx?tabid=279
17/11 21:23 at 21:23
Ursäkta blev en del fel där i hastigheten.
17/11 21:24 at 21:24
Ja, inte fel när det gäller vem som äger Demoskop eller vem som grundat Kreab och Kunskapsskolan.
17/11 22:43 at 22:43
Den som tror att S inte ”har pratat med näringslivet” måste ha en konstig uppfattning om många årtionden av svensk politik. Företagen, det socialdemokratiska facket och dito regering gick fram hand i hand, dåtidens borgerliga partier fick stå vid sidan av och sura när näringslivet åkte till Harpsund och gjorde upp med Erlander och Sträng. Men sedan växte sig näringslivet så stort att det fick för sig att det inte behövde S som ordningsvakt längre, och därav har ju viss förvirring utbrutit.
Tham (före detta folkpartist, väl?) verkar fatta lite vad det handlar om, men så har han ju varit med ett tag. Samma gäller den (tror jag) sympatiska och tänkande Lena Sommestad. Men det nuvarande bunkergänget som styr S är inte mycket att hänga i julgran, jag antar att de kommer att fortsätta glidandet till höger om de inte direkt utsätts för hot att sparkas ut från sina kontor.
17/11 23:05 at 23:05
Nemokrati:
Exakt vad blev fel?
Björn Nilsson:
Jo, vem minns inte Gunnar Strängs: Vad som är bra för Volvo, eller om det var företagen eller bådadera, är bra för Sverige.
18/11 12:39 at 12:39
Kerstin: Du har fel när du säger att krisen beror på bankledningars girighet. Den beror på hur kapitalismen fungerar. Du skulle kunna byta ut bankledningarna mot dig själv och dina bästa vänner; antingen får ni lov att bete er girigt eller också skulle ni bli utkonkurrerade av dem som gör det.
Vad vi upplever nu är en helt vanligt Kondratiev B. Dvs en fas då produktionsapparaten producerar så mycket att folk inte har råd att köpa allt varför de vinster som rinner in inte kan investeras i mer produktion utan bara går in i en kedjebrevsekonomi.
Enligt all erfarenhet på området borde det nu vara dags för en Kondratiev A. Dvs att det finns ett nytt tekno-ekonomiskt paradigm, baserat på mikroprocessorer, färdigt att byggas upp för en fas av rationell produktion. Men sådant kräver en politisk insats och våra politiker tycks så fångade i kedjebrevsekonomins kategorier att de inte ens kan tänka tanken.
Förra gången – början av 30-talet – fanns det en stark och livaktig arbetarrörelse som tvingade dom. Det ser man inte mycket av idag!
18/11 19:14 at 19:14
Jan Wiklund:
Håller nog inte riktigt med dig, för kapitalismens regler är inte för evigt givna. Vi har haft kapitalism i Väst sedan andra världskriget, utan de här kriserna fram tills de möjliggjordes genom att kapitalismens makt ökades med diverse avregleringar. Först i och med dessa kunde denna enorma girighet breda ut sig, alltså de incitament som automatiskt leder till kriser av det slag vi sett ett antal de senaste årtiondena.
Men skriver du: Oreglerad (möjligen ”väldigt svagt reglerad”) kapitalism ser ut så här, så är jag med.
19/11 16:40 at 16:40
Anders Borg, en annan av våra beundrade toppolitiker, hörs i lunchekot säga att “länder som missköter sin ekonomi och behöver ekonomiskt stöd från de andra EU-länderna naturligtvis bör bestraffas”
(S-I)=(G-T)+(X-M)
(S-I) det privata finansiella sparandet
(G-T) den offentliga sektorns finansiella sparande/underskott
(X-M) bytesbalansens saldo
Dessa tillsammans blir alltid Noll hur man än ställer upp dem (det är ett bokföringsmässigt faktum), har en sektor underskott eller överskott måste det med nödvändighet motsvaras av sin motsats i någon av de andra sektorerna.
Man frågar sig om Borg (som lär ha någon sorts ekonomutbildning), europeiska politiker och allehanda underskottshökar förstår denna grundläggande nationalekonomi. Alltså förstår vad som måste ske hos de nuvarande krisländerna. Hur stor chans är det att Piigs så där i en handvändning ska få till överskott mot utlandet som kan balansera det offentliga underskottet? I länder med stor skuldsättning i den privata sektorn och hushållen, som Spanien, Irland m.fl., tror de att den privata sektorn har möjlighet att ta på sig ännu mer finansiella underskott som kan balansera det offentliga. Det finns förstås inga realistiska möjligheter till något sådant in någon förutsebar framtid. Då återstår att dessa länder sjunker ner i ren misär och ännu kraftigare fall i BNP om inte det offentliga kan ta på sig att stötta upp efterfrågan. Eftersom de inte har någon egen valuta är även det att det offentliga tar på sig att stötta upp den sviktande efterfrågan i praktiken omöjligt, de måste då låna i utländsk valuta typ någon annans valuta, t.ex den artificiella ECB valutan. Vilket även det är ohållbart. Återstår att de skaffar sig en egen valuta så de kan hålla igång sin inhemska ekonomi, med den blir förmodligen import dyrt men de kan åtminstone stimulera sin inhemska ekonomi och mota arbetslöshet och misär.
19/11 20:37 at 20:37
Visst, när bankerna avreglerades bröt det stora vansinnet ut.
Men när samma vansinne upprepas periodiskt börjar man ju misstänka att problemet är strukturellt.
Hur som helst beror inte problemet på bankdirektörernas moral.
20/11 02:57 at 02:57
Jamen vet du lasse, om de här länderna sjunker ner i misär, ja då kommer ju lönerna att rasa och då blir de ju lika intressanta att investera i, för ex. Tysklands industri, eller USA:s, som Kina, så ordnar det sig ju till slut.
Eller hur var det Michael Hudson uttryckte saken, ”det pågår ett finansiellt krig. Idag behövs ingen armé för att ta över ett annat lands resurser, idag gör man det med finansiella metoder”.
Något får mig att tänka på spelet Monopol – igen.
10/12 03:38 at 03:38
Ilja kanske skulle valt ett annat parti eller startat ett nytt…hrm… när jag såg hans bild, namn och ort i dn för flera år sen tycktes jag mig känna igen honom… först nu när han finns med lite här och där i media slog min dementia tillbaka och jag insåg att jag tog emot honom på flyktingmottagningen just på den ort där han verkat mest… hrm …han var driven redan då…och argumenterande.. .syntes mig annorlunda då …för de flesta som flydde från forna jugoslavien hade fullt upp med att hantera sina trauman…men iofs alla är vi olika… som tur är.