augusti 2006


Internationell politik31/08 23:35

Är det bara jag som kommer att tänka på Marshallhjälpen i samband med dagens givarkonferens i Stockholm?
Den gången gällde det att förhindra att folken i Europa gjorde kommunistiska revolutioner. Vad gäller det att förhindra den här gången tro?

Tillägg: Nytt på Skandalkalendern

Ideologier/propaganda&Kvinnor/feminism30/08 02:58

Via Jinges blogg, hittar jag en artikel i Dina pengar, där Mats Qviberg, en av topparna inom svenskt näringsliv, säger att det är genetiskt betingat att kvinnor vill bli försörjda av män, det ser man i djurriket, hävdar han.

Då är vi tillbaka på 1800-talet och början av 1900-talet igen, även i detta avseende.

Den mannen kan dock inte mycket om djur. Jag skulle vilja se vilka djurarter han kan hänvisa till där honorna sitter hemma och blir försörjda av sina hanar??? Jag känner inte till en enda högre stående art där det ser ut på det sättet.

Det finns monogama arter där hanarna hjälper till att försörja ungarna men då är honorna lika aktiva med den saken som hanarna, som bland vargar och vissa arter av apor, samt bland fåglarna, men i de flesta arter är det honorna som alldeles ensamma försörjer både sig själva och sina ungar, framför allt gäller detta däggdjuren, dit vi människor brukar räknas. Det senare gäller dessutom definitivt för våra närmaste släktingar, chimpanserna!

För övrigt har jag skrivit en bok om biologismens syn på kvinnan, publicerad av Alba på nätet. Boken, Kvinnan, djur eller människa finns att läsa här. I framför allt kapitel 16 diskuterar jag just den fråga som den okunnige direktören uttalar sig om, men egentligen handlar hela boken om hur män, alltsedan Darwin, har använt biologin för att legitimera kvinnoförtryck.

Länkar:
Dina pengar / Om Mats Qviberg

Jinges blogg

Ideologier/propaganda&Massmedia29/08 03:52

Det är dystert när man blivit så gammal att man att har upplevt ett flertal omsvängningar vad gäller det ”politiskt korrekta”, och har sett hur effektiv massmedia är vad gäller att driva fram de opinioner de vill driva fram.

Jag växte upp i efterkrigstiden, med en far som var starkt antinazistisk och antirasistisk, och även om kriget slutade när jag var ett år så levde jag med det under hela min ungdom.

Direkt efter kriget blev all antisemitism politisk inkorrekt, pga av gaskamrarna, trots att stora delar av det svenska etablissemanget varit antisemitiskt dessförinnan. Istället inträdde en period under vilken flyktingar skulle tas emot med öppna armar och de baltiska flyktingar, som skickades tillbaka till Sovjet, blev en återkommande anklagelse, framför allt från folkpartiets sida, mot den socialdemokratiska regeringen. Men vem hör talas om baltulämningen idag??

Så kom slutet av femtiotalet, och svensk industri ropade efter arbetskraft och började importera sådan från framför allt Finland och Sydeuropa. Snart spreds irritationen över dessa invandrare bland svenskarna, inte för att de tog våra arbeten, för det gjorde de inte, det fanns hur mycket jobb som helst, utan för att de jobbade så in i nordens att de sänkte ackorden för svenskarna. Många av de unga män som kom som arbetskraftsinvandrare hade tänkt sig att slita hårt några år för att sedan återvända hem till Italien, Jugoslavien eller Grekland, för att starta egna rörelser där, men sedan blev de flesta kvar i Sverige, barnen rotade sig här etc. Svenskarna däremot hade tänkt sig orka med sina industrijobb fram till pensionen.

I mitten av 60-talet, när alltfler svenskar började bli riktigt sura på invandrarna, som också satt och pratade för högt på våra svenska barserveringar, gick massmedia ut i en samlad kampanj för att vända svenskarnas attityder gentemot invandrarna, talade om att vi behövde dem, att de tog jobb som vi svenskar inte ville ha, att vi hade dem att tacka för vårt välstånd och man slutade att skriva ut kriminella personers härkomst. Snart hade attityderna förändrats och svenskarnas inställning till invandrarna blev mer positiv.

1973 störtades Allende, och tragedin i Chile, men även miltiärjuntorna i Argentina och i Grekland, ledde till att vi började få politiska flyktingar igen. Massmedia skrev om den verklighet flyktingarna flydde ifrån, om tortyren, om folk som försvann i dessa länder, om lik som flöt upp i floderna. Det var helt klart att det handlade om människor som behövde vårt stöd. Svenska folket var då mycket positivt till att ta emot flyktingarna och många var de som vill hjälpa flyktingarna. Massmedia lyckades alltså vända en tilltagande främlingsfientlighet till den motsatta attityden på fem år.

Den tidens journalister hade antisemitismen, koncentrationslägren och gaskamrarna i gott minne och ville aldrig mer se något liknande. Tiderna var dessutom goda, det fanns jobb åt nästan alla och få människor kände att de hotades av arbetslöshet eller att deras ekonomi kunde rasa samman vilken dag som helst om de blev arbetslösa eller sjuka.

Men så hände något i slutet av 80-talet (1989). Massmedia, inte minst de liberala (DN), började beskriva flykting- och invandrarpolitiken som misslyckad, som dålig, och flyktingar och invandrare som problem. De sades strömma och välla in i landet och kosta oss svenskar ofantliga summor. Bilden man gav antydde att det kom miljoner. Vi kunde läsa stora rubriker i massmedia om invandrarfaran var och varannan dag under flera år. Man skrev däremot nästan ingenting om att de allra flesta flyktingar som kom utvisades så småningom. Svenska folket förstod nu att flyktingarna kom hit i massor, att de utnyttjade våra social förmåner och levde gott på svenska skattebetalares bekostnad och att detta var deras verkliga skäl att komma hit. Kampanjen fortgick under flera år och ny demokrati kunde utnyttja den för att komma in i riksdagen

Några år senare, i början av 1990-talet, kom den stora ekonomiska krisen, den som gjorde massor av människor arbetslösa och nu slog massmedia rekord i smutskastning av flyktingar, invandrare och av invandrar- och flyktingpolitiken. De invandrare och flyktingar som tidigare hade beskrivits som goda, som förföljda, som människor som förtjänade omsorg och vårt stöd, förvandlades i massmedia till varelser som var lata och arbetsovilliga och till människor som man måste ställa krav på, som man måste ta i med hårdare tag emot

Monopol

Detta eländiga drev mot invandrare och flyktingar, liksom mot politiken på området, pågick under flera år och kulminerade med en förstasida i Expressen (1993), om att kasta ut dem, som bara blev för mycket. Den tystade massmedia för en tid, inga fler hetsjakter på invandrare, flyktingar eller på flykting- och invandrarpolitiken. Men man hade väckt krafter som hade varit sovande under nära 50 år, som nu vädrade morgonluft, och som har fortsatt att verka sedan dess.

Nu börjar det i massmedia igen, och den här gången är det folkpartiet som direkt och öppet leder kampanjen mot våra flyktingar och invandrare. Det ska ställas krav på flyktingar och invandrare, de ska återigen lära sig veta hut och vill de bli svenska medborgare ska de minsann både har lärt sig svenska och känna till vår svenska litteratur.

Och hela tiden handlar det om andra saker egentligen. I slutet av 80-talet handlade kampanjen (som även den gången bedrevs av liberala krafter, men utan att folkpartiet skyltade direkt i den kampanjen) om att skälla på och kritisera den offentliga sektorn och förespråka nedskärningar i denna. Nu handlar samma kampanj mot invandrarna om att rädda folkpartiet kvar i riksdagen, om att utnyttja en tilltagande främlingsfientlighet, gynnad av arbetslöshet och otrygghet för massor av människor, för egoistiska politiska syften.

Klippen på bilden ovan tagna ur tidningar (mestadels ur DN) åren 1991-992.

Ideologier/propaganda&Massmedia28/08 00:18

Skandalkalendern är pinsam, för alla, både för dem på vänstersidan och för dem på högersidan, verkar det som. Häromdagen läste jag ett inlägg på en blogg där bloggaren ställde sig kritisk till Skandalkalendern för att jag inte hade med en ”smutskastning” mot en borgerlig person (kds-aren som försökte infiltrera socialdemokraterna för att få reda på deras valtaktik, som kom in någon dag senare, eftersom jag var upptagen av annat de senaste dagarna). Denne bloggare ansåg att jag försökte få det till att de stackars sossarna är mycket mer förföljda än vad de faktiskt är, jämfört med de borgerliga, och det gjorde kalendern värdelös i stort sett.

Nå, nu efterlyser jag ju tips från besökarna på Skandalkalendern, bara att mejla mig om man anser att jag har missat en ”skandal” eller en ”smutskastning” som man anser borde vara med för balansens skull. Det är inte helt lätt att bevaka alla rikstäckande media alldeles ensam, i synnerhet vissa dagar då man har andra åtaganden och måsten att ta itu med.

Konstigt nog verkar framför allt borgerliga personer var ovilliga att rapportera om smutskastning mot de borgerliga politikerna (har inte fått ett enda mejl om en sådan). Lättare då att misstänkliggöra mina motiv, eller kritisera min tillförlitlighet, eller Skandalkalenderns.

Skandalkalendern har ju den obehagliga egenskapen att inte vara rolig för någondera sidan men av olika skäl, där framför allt de borgerliga liksom har ändan bak hur de än vänder sig.

Mycket oroande dessutom, med något som inte bara kan sorteras in under svart eller vitt!

Politik/ekonomi27/08 23:21

I kampanjen före EU-omröstningen bedrev förstås alla ”goda krafter”, socialdemokraterna och de borgerliga partierna samt storföretagen, en effektiv propaganda för medlemskapet. Man hade en närmast obegränsad kampanjkassa och man lovande att:

– vi inte skulle förlora vår neutralitet, som vi väl i praktiken har förlorat redan, fast ingen vill tala om det för oss.

– vi inte skulle behöva ändra på vår restriktiva alkoholpolitik, fast det har vi förstås gjort, i och med de generösa införselreglerna, och med precis de ökande alkoholproblem som nej-sidan varnade för.

– vi inte skulle förlora vår offentlighetsprincip, vilket vi förstås gjort vad gäller frågor om EU:s politik, där för oss många mycket viktiga beslut tas – i ministerrådet. Och vi har inte rätt att få reda på vad våra representanter röstar för där – om de inte frivilligt berättar det för oss, men kan vi lita på dem? De kan ju rösta precis som de vill och säga något helt annat till oss väljare. Vi kan alltså aldrig rösta fram politiker som verkar för det vi väljare vill att de ska verka för i EU och inte heller avsätta politiker som agerar mot majoritetens vilja. Och EU-parlamentet är bara en förnissa över ett djupt odemokratiskt system. Den har ingen reell makt.

– vi inte skulle få en stadigt hög arbetslöshet, tvärtom skulle medlemskapet rädda oss från en sådan. Men när politikerna började anpassa svensk ekonomisk politik till EMU, som man gjorde genom att inrätta en oberoende riksbank, då spikade man hög arbetslöshet. Riksbanken har som första mål att hålla nere inflationen och det gör den med hjälp av räntorna. Så fort arbetslösheten sjunker under en viss nivå höjer man räntan varvid byggande och investeringar bromsas, för att få behålla ”jämnviktsarbetslösheten”.

Nu hotas också facken och den borgerliga alliansen går stenhårt in för att slutgiltigt krossa dem, ett konststycke som Margret Thatcher klarade av i Storbritanninen ex.

Tillägg: Nytt på Skandalkalendern

Djur/natur&Politik/ekonomi27/08 16:27

Nu förstår jag plötsligt varför vi i Sverige fått sådana hemska problem med de s.k. mördarsniglarna. Sniglar trivs i fuktig omgivning, och under den här sommaren har sniglarna inte varit så talrika på grund av torkan. Sådan har man ju alltid sommartid söderut i Europa, varför de här gräsliga sniglarna inte ställer till samma problem där som här förstås. Här hamnade de i rena himmelriket, med våra normalt fuktiga och ganska regniga somrar. (Det torde vara samma sak med fästingarna, som trivs bäst i fuktiga områden och som gynnats av sättet att sköta trädor numer, som lett till att deras värddjur, sork och rådjur ex. kunnat föröka upp sig enormt.)

Det är som när man importerade giftiga paddor till Australien från Sydamerika, och fick enorma problem med dessa, eller kaniner till Nya Zeeland. Men som sagt, allt ska ju få röra sig obehindrat över gränserna numer, så varför inte även skadedjur? Det handlar ju om FRIHET – för allt och alla.

Tillägg
Lasse kom med en kommentar som är så bra och illustrativ att jag gör honom till gästbloggare här och lägger in kommentaren direkt under inlägget, tror inte att Lasse protesterar.
Så säger man att människor lär av sina misstag!

Kommentar 1
1. Lasse Strömberg säger:
27/08 21:34 at 21:34
Bengt Danielsson åkte inte bara med Kon-Tiki. Han var även på upptäcktsresa i Australien och skrev en bok därifrån där han bl.a. beskriver hur det går när man flyttar djur utan att tänka efter.
Engelsmännen importerade kaniner till Australien för att kunna jaga dem. Men eftersom det inte fanns några rovdjur i Australien som jagade kaniner blev det översvämmning av dessa. Därför byggdes ett jättestaket för att försöka hindra kaninernas okontrollerade spridning över kontinenten. Man hade till och med statliga staketreparatörer som oavbrutet red genom vildmarken för att laga stängslet. Inget hjälpte dock. Kaninerna spred sig till den dag någon fiffig tjänsteman kom på den utmärkta idén att man kunde importera rävar. Dessa såg ju kaniner som en delikatess och därmed skulle problemet lösas.
Rävarna kom och upptäckte att det var jobbigt att jaga kaniner i den Australiska ökenhettan. Däremot hittade de ett långsamt och trögt inhemskt australiskt bältdjur som var mycket godare och betydligt mer lättfångat.
Så nu har man dels ett kaninproblem och dels ett rävproblem. Plus att inhemska arter håller på att utrotas.
Så kan det gå enligt Bengt Danielsson.

Motvallstanten26/08 14:08

Motvallstanten läser debattartikel av Mona Sahlin m.fl. i GP 26/8.

Monopol

Tillägg: Nytt på Skandalkalendern

Motvallstanten26/08 04:30

Wallenbergarna behöver inte söka jobb – men om…

Arbetsförmedlingen

Massmedia23/08 02:38

Det här hittade jag på Svt idag, via min counter. Med tanke på hur ilsket jag skällt på journalister på den här bloggen, så skäms jag en aning då min blogg tydligen, enligt en journalist, anses uppfylla nedanstående kriterier:

Bloggvalet 2006
Nu kör ett bloggval igång här på Nätkollen. Fram till valdagen den 17 september kan du rösta på den blogg som du tycker bäst bevakar, kommenterar och analyserar svensk inrikespolitik. På valdagen presenteras vinnaren och den lyckliga bloggaren får en kvalitetsstämpel, en banner med texten:
”BÄSTA VALBLOGGEN 2006 Svt Nätkollen”.

Nätkollen har gjort ett urval av tolv bloggar, sex av vardera politiska inriktning, som vi tycker håller mycket hög kvalitet. Vilka bloggar som går att rösta på är alltså utvalt av Nätkollen på bästa subjektiva manér och uppfyller nedanstående kriterier:

1. Bloggaren är inte politiskt aktiv på riksnivå och inte heller en framstående opinionsbildare i övrigt.

2. Det går att kommentera inläggen på bloggen.

3. Innehållet är huvudsakligen svensk inrikespolitik.

4. Inläggen är kommenterande, analyserande och välskrivna.

Länk: Svt, bloggvalet 2006

Ideologier/propaganda23/08 01:44

Någon gång under de första åren av 80-talet, sände en större amerikansk TV-station TV-program från Sverige under en hel vecka, tror programmet hette ”God Morgon America”. Dessa program sändes även i Sverige och de var fascinerande.

De amerikanska journalisterna reste runt i Sverige och rapporterade vad de såg och upplevde och intervjuade en massa svenskar. De hade förstås hört att vi hade ett förfärligt ”högt skattetryck” (högerns favorituttryck) i Sverige och var dessutom vana vid folk i USA som gnällde över skatterna, så de ansträngde sig ordentligt för att få fram skattetrötta och skatteklagande svenskar men de lyckades inte. De gick inte att få en enda vanlig svensk att klaga på våra skatter. Alla försvarade dem och förklarade att vi ju fick mycket för skatterna, att de bidrog till social och ekonomisk trygghet för oss alla, att de var bra för landet.

Dessa journalister kom faktiskt att beskriva Sverige som paradiset på jorden och det lär ha förekommit att amerikaner, på grund av de här TV-programmen, undrade hur man skulle bära sig åt för att kunna flytta till Sverige.

Så länge jag kan minnas har de borgerliga partierna skattegnölat. De har kämpat och kämpat för att få majoriteten av svenskarna att bli ordentligt förargade på socialdemokraternas höga skatter. De har alltid misslyckats tidigare men nu börjar de vinna terräng, och det gör de delvis för att de ändrat taktik, en propagandataktik som de har lärt sig från USA.

Idag vet politiker mycket mer om hur de ska dra sina slipstenar. Samhällsforskare har varit framgångsrika vad gäller att ta fram propagandatekniker som fungerar, ta reda på hur folk reagerar på propaganda, vad de köper eller går på. Man har undersökt och testat olika åsikter, olika sätt att föra fram samma åsikter på, på tesgrupper, och man har framför allt lärt sig en sak: Det går aldrig att kräva och tala för det rakt motsatta mot vad majoriteten tänker och tycker. Det tar tid att förändra majoritetens åsikter, men det går om man beter sig rätt. Man måste nämligen förändra människors åsikter och attityder långsamt, övertyga dem bit för bit – koka grodan långsamt alltså.

Är man mot fri abort ska man inte kräva totalt förbud mot abort utan man ska försöka att få tiden för genomförandet av fri abort nerdragen, bit för bit, tills man slutligen är nere på noll veckor.

Vill man propagera för en högerpolitik ska man inte dra fram de klassiska högeridéerna, som högerpolitiker alltid gjort tidigare, eftersom dessa inte gynnar majoriteten av befolkningarna och det inser de flesta, utan man ska dölja de långsiktigare målen och bara ta fram några få idéer, samt servera dem så att de förefaller lockande och så att de långsiktiga konserverna inte förstås av de flesta. För övrigt ska man låtsas hålla med om majoritetsåsikterna.

Så nu har moderaterna blivit vårt nya arbetarparti. Hur många går på detta tro? Det behövs inte så många procent för att taktiken ska ha lönat sig för alliansen, och bli förödande för majoriteten av svenska folket.

Se även detta inlägg

Nästa sida »


Motvallsbloggen
lades ut 10/2 2005

Webmaster