oktober 2009


Ideologier/propaganda&Politik/ekonomi29/10 02:14

Så här inför den socialdemokratiska kongressen, och då jag har lite svårt att skriva, tyckte jag det kunde passa att reprisera ett inlägg från den 29:e augusti i år. De som redan har läst det och har det i färskt minne kanske ursäktar tilltaget.

 

Min svenska historia III (Dagens inhumana människosyn)

När jag var barn, och ung, åren efter andra världskriget, hade den biologistiska människosynen (att tolka alla mänskliga beteenden utifrån biologin) råkat i så totalt vanrykte, på grund av Hitlers alla illdåd, att få ville jämföra människor med djur och ännu färre försökte tillämpa och tolka samhället utifrån en socialdarwinistisk utgångspunkt. Hitler, som grundade sin ideologi på en konservativ variant av socialdarwinismen, hade misskrediterat sådana förfaranden så till den milda grad att ytterst få kunde tänka sig att hävda att konkurrens och utslagning var naturens eviga och allomfattande lag.

Två sorters socialdarwinism
Det har hela tiden funnits två sorters “socialdarwinism”. Dels hade vi den variant som man brukar anse att Herbert Spencer (1820-1923) var fader till. Det är denna variant man vanligen avser när man talar om “socialdarwinism”. Jag brukar kalla den den liberala socialdarwinismen. Spencer var mannen som myntade det uttryck som senare de flesta kommit att förknippa med Darwin och hans evolutionsteori, “survival of the fittest” (de bäst anpassades överlevnad). Han var liberal och för liberaler finns det bara individer. Han tog förtjust emot Darwins evolutionsteori och menade att Darwin hade hittat de utvecklings- naturlagar som gällde för alla biologiska arter, och han menade att de gällde (borde gälla) också i samhället. I det naturlagsenliga samhället överlevde individer genom att konkurrera om resurserna med alla andra individer. De sämre anpassade gick under och det var en naturlag som man inte skulle göra våld på i samhället. Välgörenhet, tyckte de extrema liberalerna, var av ondo då det möjliggjorde för de undermåliga människor att överleva och fortplanta sig och därmed att degenerera människosläktet. Om man lät människor konkurrera fritt skulle alla göra det de var bäst på och de bästa överleva. Det skulle dels leda till en förädling av människomaterialet, dels till en teknisk utveckling och därmed till det bästa tänkbara samhället för alla.

Spencer har haft ett stort inflytande över samhällssynen i USA, medan den ledande liberalen i Europa blev John Stuart Mill (1806-1873) som senare blev socialliberal. Han insåg nämligen att människor föddes med helt olika förutsättningar och att samhället, för att det sant liberala samhälle skulle fungera, måste ingripa en del och ge människor åtminstone lite mer likartade förutsättningar från början, som ex. god utbildning, vilket förmodligen är skälet till att ex. Johan Norberg betraktar honom som en ren förrädare mot det liberala idealet. (1)

För den klassiskt konservative var människan i grunden ond. I urtiden hade alla individer levt i ett allas krig mot alla. Samhällsbildningar uppstod, tänkte man sig, i Thomas Hobbes (1588-1679) anda, när människor slöt sig samman och valde en ledare, en kung, vars huvuduppgift var att att se till att lagar stiftades och att människor följde lagarna, så att människor kunde leva i fred med varandra.
Samhället liknades, av de konservativa, vid en organism, där varje individ fyllde samma funktion i samhället som ett kroppsorgan i en kropp. Var och en hade sin uppgift att fylla och fyllde alla denna uppgift och följde lagarna, skulle samhället bli gott för alla.

Konservativa tenderade att betrakta stabilitet och långsamma samhällsförändringar som idealet. Traditioner hade, menade man, utvecklats genom århundraden och de representerade därför urgammal mänsklig erfarenhet och kunskap, därför skulle man värna om och bevara traditionerna. Det anstod inte enskilda människor att sätta sig upp mot överhögheten. Kungen skulle vara oavsättbar, oavsett hur han styrde, för ett samhälle utan överhuvud var ändå alltid värre att leva i än en stat med en tyrannisk furste.

Några århundraden senare skulle Edmund Burke (1729-1797) komma att formulera det som blev den klassiska konservatismens ideologi. Den formulerade han som svar på den franska revolutionen och den stipulerade exempelvis att revolutioner alltid är fel och leder till katastrof. Han ansåg vidare att somliga människor är överlägsna andra, nämligen adeln och herrarna. Resten, de vanliga människorna, var råa, obildade och grymma sällar. Om man gav det lågt stående folket makt i samhället skulle samhället falla samman och ren ondska skulle regera igen (vilket var orsaken till att de konservativa, högern i Sverige, var motståndare till allmän rösträtt och demokrati ex).

Den andra varianten av socialdarwinism är alltså den konservativa socialdarwinismen. Den utmärks följaktligen av föreställningen att samhället är en organism, att människor inom detta samhälle inte ska konkurrera utan samarbeta. De måste ledas av en stark och överlägsen ledare som förmår upprätthålla lag och ordning i samhället. Den naturlagsenliga konkurrensen består här inte i individernas konkurrens med varandra, utan i samhällens konkurrens med andra samhällen, i krig mellan stater, där den starkare staten segrar och leder mänskligheten framåt. Detta var grunden i Hitlers, på evolutionsteorin och biologin grundade, ideologi.

Karl Marx, å andra sidan, hävdade att människan i grunden är social och att samhället skulle bli bra, bara man rev dess maktstrukturer, gav alla samma ekonomiska förusättningar och lät människor utveckla sina egna förmågor, faktiskt en människosyn som inte är så olik liberalismens. Till skillnad från liberaler ansåg han att produktionsmedlen borde ägas av alla gemensamt, inte av en rik överklass.

Min egen människosyn – då och nu
När jag, i min ungdom, läste om Hobbes och Burkes idéer om samhället, tyckte jag att det var rena rappakaljan. Då, när biologism och inhumanism var totalt ute, föreställde vi oss istället att människan var en av naturen social och samarbetsvillig varelse. Idag kanske jag har ändrat min uppfattning lite och har viss förståelse för hur idéerna om de i grunden onda/egoistiska människorna kunde uppkomma. Samhällen utan lagar, och utan människors känsla av samhörighet, som ofta blir resultatet vid plötsliga samhälleliga sammanbrott, tenderar att utvecklas till mycket inhumana sådana där kriminella organisationer snabbt rycker åt sig makten, vilket vi ser exempel på idag. Så lite mer konservativ har jag kanske blivit med åren. Visserligen har jag aldrig trott på välsignelsen i blodiga revolutioner men jag kanske var mer optimistisk vad gällde utfallet av snabba samhällsförändringar när jag var ung och framför allt trodde jag inte att människor var så förödande lätta att lura och indoktrinera, som jag nu inser att de är.

Idag är min övertygelse snarare att människan är både en vänlig social samarbetsvarelse och en varelse med inbyggd möjlighet till ren ondska, av födseln, och vilken sida av den mänskliga potentialen som utvecklas, eller uppvisas, beror på det samhälle människor växer upp i eller vilken situation de hamnar i. Människor blir vad man gör dem till, samhället formar människorna alltså. Trygga människor blir hjälpsamma, mer solidariska mer generösa och tolerantare, mindre egoistiska alltså. Hotade människor, eller människor som inbillas, indoktrineras i tron, att de är hotade, kan snabbt bli bestialiska, hatiska och hämndgiriga. Detta ser vi tydligt i krig exempelvis. Dessutom är jag övertygad om att den mest grundläggande mänskliga egenskapen är påverkbarheten. Men även den har sin grund i vår sociala natur. De allra flesta av oss vill vara som alla andra, vill vara en del i en grupp och känna oss hemma i denna, och grupptryck är något av det mest kraftfulla som finns, vad gäller att övertyga människor. Vi har nog en medfödd tendens att tro att vad de allra flesta tror, det måste vara rätt, eller vad människor i vår omedelbara närhet tror, det måste vara rätt: “Hästskit är gott, en miljon flugor kan inte ha fel – syndromet” alltså.

Förtrycker och hotar man människor ständigt och jämnt, ex. så att de känner att de snabbt kan förlora sin utkomst, sin sociala trygghet eller ännu värre – förlora livet, tvingar man dem att ständigt konkurrera och tvingar man dem att leva med ständiga och oförutsedda förändringar, då blir människor otrygga vilket gör dem mer egoistiska, lätt gör dem mer hatiska och sådana att de begår inhumana handlingar mot andra. Kort sagt, ett solidariskt någotsånär jämlikt samhälle skapar godare människor och ett angenämare samhälle för de allra flesta att leva i. Ett hårt, inhumant, mer ojämlikt utslagningssamhälle skapar fler onda eller egoistiska människor och gör samhället sämre och otryggare – för alla.

Min efterkrigstid
Således, den klassiska socialdemokratiska ideologin vilade på en människosyn som sade att människor är sociala varelser med en inbyggd vilja att samverka och att hjälpa och stötta varandra. Ekonomisk jämlikhet och lika möjligheter för alla skapar ett bättre samhälle, för alla, ansåg de tidigare socialdemokraterna. Med denna grundsyn försökte, och lyckades man förhållandevis väl, skapa just ett mer jämlikt samhälle. Min generation, och våra barn och barnbarn, fick möjligheter som min generations föräldrar inte kunnat drömma om. Vi fick bättre mat, kläder, bostäder, god sjukvård, skolutbildning och universitetsutbildning blev möjlig för alla, åtminstone vad gällde den praktiska, ekonomiska delen. Tidigare hade bara en liten del av överklassens barn gått i gymnasium.

Arbete sågs som en mänsklig rättighet. Det är naturligt att så är fallet om man grundar sig i en ideologi som säger att människor vill vara med i samhället, att de vill göra de insatser de förmår, att jorden och alla naturresurserna inte av Gud eller naturen givits en liten del av mänskligheten att äga och berika sig på, utan att vi alla har rätt att försörja oss på vad jorden ger.
Ekonomisk trygghet även vid arbetslöshet eller sjukdom och ålderdom sågs också som en rättighet. Således byggde man ut de sociala försäkringarna, så att även sjuka och gamla skulle få en anständig del av det som vi alla tillsammans skapade, med våra arbetsinsatser. Kriminalitet sågs som en social avvikelse, som orsakades av omgivningen, av svår uppväxt, av diskriminering, av misär och skulle inte bestraffas. Istället skulle de kriminella hjälpas (vårdas) till en mer positiv syn på samhället och med människorna och till en möjlighet att inlemmas i det sociala livet.

Erik Berg skriver ett mycket bra inlägg på sin blogg, (2) där han jämför centerns samhälls- och människosyn idag med den partiet omfattade på 70-talet. Den visar hur även Centerpartiet omfattade den ovan beskrivna människosynen på den tiden och detsamma gällde folkpartiet, som var socalliberalt då. Motsatsen, föreställningen om den i grunden onda, lata och egoistiska människan omfattades visserligen hela tiden av många inom högern, men inte ens den uttalade denna åsikt så högt på den tiden. Högern avslöjade istället sin människosyn i de politiska förslag man lade och förstås i kretsar som delade densamma, som exempelvis vad gällde frågan om hur man skulle behandla fängelseinterner och hur mycket samhällsstöd utslagna människor skulle få. Unghögern visade den i sitt ruskiga Palmehat och i de aktiviteter de ägnade sig åt på sina interna möten.

Tolkningsföreträdet, vad gällde föreställningarna om människans sanna natur, låg alltså till vänster under 70-talet. Det hade inte varit möjligt, på den tiden, att offentligt hävda att människan är en egoistisk, lat och parasitisk varelse i grunden, som måste hotas och piskas att arbeta, utan att man hade mosats i media.

Människosynen förändras
Så övergick 70-talet i 80-tal och mot mitten av detta decennium fick ett antal socialdemokrater (eller ska vi kalla dem socialmoderater), Kjell-Olof Feldt och Erik Åsbrink, för sig att Sverige inte hade råd med välfärd och att man skulle lägga om den solidariska ekonomiska politiken, efter mönster från England och USA. Därvid påbörjades en omdaning av Sverige. Fram emot början av 90-talet hade den nyliberala ekonomiska politiken slagit igenom i alla politiska partier, som den enda möjliga. Bidragande till denna omsvängning blev förstås också Sovjetunionens sammanbrott. Här hade man ju beviset för att kapitalismen var det bästa tänkbara systemet. Hade vi inte mycket högre välstånd i Väst? Hade vi inte mycket mer frihet i Väst? Man såg inte, eller ville inte se, att så var fallet på grund av ett slags blandekonomiskt system, inte på grund av en ren liberal låt-gå-politik. Man insåg inte att var gång en sådan hade prövats, så hade det kraschat långt innan den liberala “låt-gå-ekonomim” hade förverkligats fullt ut, som exempelvis 1929.

Resultatet, vad gällde de förändringar man vidtog i den ekonomiska politiken från mitten av 80-talet, blev att socialdemokraterna övergav målsättningen om den fulla sysselsättningen, och därmed idén om allas rätt till arbete. De nyliberala idéerna tillämpas därefter även på tillgången på arbetskraft. Fler arbetslösa, alltså större utbud än efterfrågan på arbetskraft innebär att löner kan pressas neråt och företagens vinster ökar.

Den här omorienteringen, förändringen av människosynen, som jag förstås bara följt utifrån, som vanlig medborgare, och som jag inte förstår hur den kunde genomföras inom det socialdemokratiska partiet, fick till följd att även socialdemokraternas retorik förändrades, om än lite försåtligt. Den i grunden sociala, samarbetsinriktade människan förvandlades successivt och systematiskt, framför allt i socialdemokratisk politik, till den av naturen lata, egoistiska människan: “Människor skulle inte vilja arbeta om de inte blev ordentligt lidande som arbetslösa. Vem vill arbeta om man kan leva lika gott utan att göra det?” Det här hade varit högerns grundinställning hela tiden och nu hade den alltså fått de s.k. “förnyarna”, inom socialdemokratin med sig. Därmed fortsatte socialdemokraterna politiken för ett systemskifte efter 1994, då de kom tillbaka efter regeringen Bildt. Den enda av sina gamla deviser som de höll fast vid, var att förändringar inte ska ske för snabbt, alltså skulle systemskiftet, samma som de borgerliga ville ha, genomföras lite långsammare än de borgerliga partierna önskade.

Så här såg det ut från min horisont.

Dyster men välplanerad utveckling
Den svenska ekonomiska eliten hade börjat besöka USA alltmer frekvent från 60-talet och framåt, och lärde sig därmed vad den amerikanska ekonomiska eliten lärde sig redan under 20-och 30-talen, hur man skulle få människor att “tänka rätt”, alltså tänka på det sätt som gynnade just denna elit. Redan i början av 70-talet inrättade dåvarande SAF (svenska arbetsgivarorganisationen numer SN) propagandainstitutet Timbro, som skulle verka för att vända människors inställning till samhället i borgerlig, liberalkonservativ riktning (dvs totalt frihet för de stora företagen att göra som man vill, piskan åt folket, fast paketet presenterades förstås som slaget för den lilla människans frihet). Man lyckades alltså över förväntan.

Själv noterade jag i början av 90-talet en mycket tydlig och snabb förändring vad gällde människosynen hos de studenter jag undervisade då. Tidigare hade ingen enda student hävdat att människan är en i grunden egoistisk varelse. Nu började alltfler hävda detta, som om det vore en självklar sanning och utan att ens tycka att det var konstigt att de tyckte så. Timbros propaganda hade varit otroligt effektiv, även om det tog c:a 20 år innan den slagit rot i nästan en hel generation. 20 år är en lång tid för den som är 20-30 år. Det är en lång tid medan man genomlever dem som yngre, men en kort tid när man blir äldre och ser tillbaka på dem.

Idag har vi alltså 15-25 nya väljarårgångar, som är djupt indoktrinerade i det som är en gravt inhuman människosyn, just den människosyn som nu möjliggör för Alliansregeringen att slå ut arbetslösa helt och att pressa sjuka långt bortom inhumanitetens gräns. De sjuka är egentligen bara lata simulanter, är den underliggande människosynen här.

Numer vet bara de som är över 50 vad traditionell socialdemokratisk politik innebar och på vilken ideologisk grund den vilade. Dessutom är de som är yngre effektivt indoktrinerade i en rent falsk historiebild av 1900-talet, framför allt av den senare delen av detta århundrade. När mina 90-talsstudenter berättade för mig hur det var i Sverige när jag var ung, så kände jag inte igen bilden alls. Deras bild var inte en bild av det samhälle jag växte upp i. Det var snarare Sovjet de beskrev.

De politiska partierna lyckas därmed, utan häftiga protester ute i samhället, med hjälp av den förändrade människosynen och lögner om Sveriges ekonomiska situation, samt med hjälp av myten om vilka krav globaliseringen ställer, riva det välfärdssamhälle som det tog 50 år att bygga upp. Att riva går fort, att bygga tar lång tid. Alliansen har nu ett år på sig, och den kommer att riva ännu mycket mer innan den eventuellt, men långtifrån säkert, tvingas avgå. Snart är de årgångar helt borta, som vet vad traditionell socialdemokratisk ideologi och politik faktiskt var och vad den åstadkom. Kvar finns sedan bara de som lever med en total och medvetet skapad vanföreställning om den saken. Därmed får Sverige den amerikanska situationen, där de politiska partierna inte konkurrerar med olika partiprogram, utan endast konkurrerar om makten att få verkställa de multinationella företagens krav, uppgifter som de belönas rikligt för, av dessa stora företag, om inte genom direkt korruption, så genom att de betalas för sina tjänster inom politiken med välavlönade icke-arbeten efter sin avgång. De stora företagen och det politiska etablissemanget vävs ihop till en enda väv. “Korporativism” kallade vi detta system förr, ett rent skällsord på 60- och 70-talen.

“Demokratin”, som var ett lysande projekt från början, har nu definitivt oskadliggjorts av de ekonomiska eliterna, som helt sonika har köpt det politiska systemet och därmed behärskar det och de har köpt det med de arbetande människornas pengar. Priset blir social oro, priset blir öka kontroll, priset blir mer misstro mellan människor, priset blir ökad otrygghet – för alla, även för de superrika. Ju otryggare dessa känner sig, desto mer kontroll av pöbeln kommer de att kräva och desto mer…

Så glider det nyliberala, egoistiska samhället allt längre in i fascismen.

Länk:

1) Liberalismen – de individualistiska idéernas historia, Johan Norberg
2) Centerns liv före döden, Approximantion

- Sverige efter murens fall, Maria Pia Boëthius, OBS 28/10.09

- Vad de flesta vill ha – rättfärdighet, Ett hjärta rött

- Utslagning presenteras som rehabilitering, Ett hjärta rött

- De som förbrukats måste förnedras, Ett hjärta rött

Låt oss hoppas att det socialdemokratiska partiet vaknar, inser vad det har gjort och åter knyter an till sin ursprungliga ideologi.

 

Politik/ekonomi27/10 18:12

Socialdemokraterna ”lovar” att höja pensionsåldern med tre år. Låter väldigt genomtänkt, med tanke på att det är så gott om jobb och så ont om arbetskraft.

Sedan undrar jag, som nypensionerad väljare på 65 år, om jag ska tvingas ställa mig i arbetslöshetskö och vända mig till socialen, efter att ha sålt allt jag äger och har, om De Rödgröna vinner valet. Det vill jag gärna veta innan jag går till valurnan nästa gång.

Tillägg kl 21.00  

 Tittade på programmet ”Vem har råd att bli gammal”, på P2 nyss. Jag trodde att jag skulle skratta ihjäl mig. Där stod bankfolk och talade om hur viktigt det är att välja rätt PPM-fond och hur mycket pengar man kan tjäna på det på litet sikt, när alla någotsnånär kunniga vet att det där är rent nonsens och att man lika gärna kan spela tärning om vilken fond man ska satsa i. Vidare svarade man på frågor om hur man ska planera för sin pension om man är trettio år idag.

Vadå, planera? Det går ju inte att planera någonting när staten förändrar spelreglerna snabbare än man hinner blinka. Vi planerade för en skaplig ATP, och betalade och betalade, bara för att finna att när det var dags att få ut denna pension, då hade den skänkts bort till de rika i samhället, i form av skattesänkningar. Så den som är trettio kan nog glömma det där med att planera för sin pension, för man har ingen aning om vad politiker eller finansmarknaden kan hitta på de närmaste 40 åren. Privat pensionssparande är dessutom också en ren chansning. Försäkringsbolaget som man sparar i kan ha gått i konkurs långt innan man ska ha ut sina sparade pengar, pengarna kan ha tagit slut på grund av ”välståndsbyggande” bonusprogram för styrelse och VD:ar, eller VD:n kan ha tagit pengarna och stuckit till Bahamas.

Och vad gäller begravningsförsäkringar, så säger jag som min mamma sade: De gräver nog ner en under alla omständigheter, om inte förr så när man börja lukta.

Konstigt förresten, att man kan bryta avtal med vanligt folk hur som helst, medan det på inga villkor går att bryta ett bonuskontrakt med en VD som roffat åt sig alldeles för mycket av aktieägarnas eller pensionsspararnas pengar. 

Dessutom borde alla läsa rapporten Den demografiska bomben, av Lars Tornstam. Han visar hur allt det här talet om den förfärliga åldersboomen och omöjligheten att försörja alla dessa gamlingar, är en ren skrämselproganda som inte har så mycket fog för sig. Men effektiv är denna skrämselbomb för att lura oss alla att acceptera att man tar mer från de sämre ställda och från dem som sliter mest i samhället, och skeppar över det till de rika, till den ekonomiska eliten. 

Länk:

Vem har råd att bli gammal? TV2

Den demografiska bomben, L Tornstam, Uppsala Univ.

Politik/ekonomi27/10 12:52

Som påpekades av Björn på hans blogg Björnbrum, för en tid sedan, så har vi en hel del gener gemensamma med grönsakerna också. Eftersom det varit populärt från och till, och det är till just nu, att jämföra oss människor med djuren och att söka förstå oss utifrån studier av djurs beteenden eller biomolekylära teorier, har  jag ägnat sommaren åt att studera våra grönsaker.

Jag har då funnit att varken broccolin, grönkålen, kålhuvudena eller kårlrötterna har brytt sig om att våra politiker sagt ja till Lissabonfördraget, att vi fått övervakningslagar av aldrig tidigare skådat slag i Sverige och att vi numer krigar på USA:s sida, det första krig vi ger oss in i på 200 år. Ja de reagerade inte ens när jag berättade att jag tänkte skära av dem, koka dem och stoppa dem i frysen.

Konstaterar alltså att vi här har den genetiska förklaringen till att så många människor är så ytterst ointresserade av vad som händer i världen och av den politik som förs i vårt eget land. Så nu betraktar jag det som vetenskapligt bevisat att det är de gener vi har gemensamma med grönsakerna som dominerar och som  gör så många av oss totalt ointresserade av poltik och av hurdan vår framtid kommer att bli.

Utifrån dessa empiriska studier kan vi dessutom ställa upp hypotesen att det är de människor som har många gener gemensamma med fåren, de där som äter upp grönsakerna, som styr världens öden.

Länk:

Hej Din gamla planta, Björnbrum

Internationell politik26/10 13:59

Så har Klas Sandberg, på Vindskupan, skrivit ett utmärkt och mycket intressant inlägg igen, om det moderna gerillakrigets födelse i Indokina. Året var 1947. Rekommenderas förstås till läsning.

Ideologier/propaganda&Politik/ekonomi26/10 01:22

Bara som en påminnelse, apropå att matvarukedjorna tar för mycket betalt för maten. Det gjorde de redan i början av förra seklet och det var därför folk slöt sig samman och startade kooperativa handelsföreningar – Konsum alltså.

Apropå att företag försöker sänka lönerna och skapar osäkra anställningar. Det var därför arbetarna en gång slöt sig samman i fackföreningar. Hur i hela fridens dar har högerpropgagandan lyckats få folk att tro att ensam är stark? 

För övrigt har jag stukat höger handled ganska rejält och har svårt att skriva. Så det får bli korta inlägg några veckor framåt.

Ideologier/propaganda&Politik/ekonomi22/10 15:00

Alliansen föreslår att tidskriftstödet till kulturtidskrifter endast ska ges till tidskrifter som inte har politiskt material. Det ska bli väldigt spännande att se enligt vilka kriterier man urskiljer ”echte Kultur” från ”entartete Kultur” och vilken instans som ska fungera som kulturdomare.

Kommer det att bli tillåtet i framtida kulturstödsstödda tidskrifter att diskutera Platon och Sokrates även om man sätter dem i relationen till dagens situation? Kommer det att vara tillåtet att diskutera Freuds psykologiska teorier? Eller ska dessa tidskrifter bara få diskutera självbespegling i intigheten och blomstermotiv i konsten?

Länk:

Second Opinion

Ideologier/propaganda20/10 02:50

För en tid sedan uppmanade Aftonbladet Jimmie Åkesson (JÅ) att förklara varför SD uppfattar islam som ett hot mot Sverige. Nu har JÅ svarat med en rörig, men samtidigt utstuderad propagandaartikel som riktar sig mot de muslimer som bor i Sverige.

AB har satt rubriken ”Muslimerna är vårt största utländska hot” (1), men det skriver inte JÅ i artikeln, fast han kanske menar det. JÅ avslutar sin artikel med en prognos om att om några decennier kommer många städer, bl.a. Malmö, att ha en muslimsk majoritet. Sedan följer de avslutande meningarna, som han tydligen betraktar som en sammanfattning av sina åsikter:

”Den mångkulturella samhällseliten ser kanske denna framtid som en färgglad intressant förändring av ett Sverige och Europa som man allt som oftast förnekar ens någonsin har varit ”svenskt” eller ”europeiskt”. Som sverigedemokrat ser jag detta som vårt största utländska hot sedan andra världskriget och jag lovar att göra allt som står i min makt för att vända trenden när vi går till val nästa år”.

Vi menar att denna typ av oklarheter och ogrundade påståenden är ett effektivt sätt att göra propaganda. Oklarheterna blir svåra att bemöta, samtidigt som de ”låter bra” när anhängarna kastar ur sig dem. Och i denna artikel staplas oklarheterna och lögnerna på varandra. Låt oss titta på några av de påståenden JÅ gör i sin debattartikel.

Då måste vi först presentera Roger Vernon Scruton, en brittisk  konservativ skribent, filosof och PR-man för tobaksindustrin (2).

Denne man är uppskattad som en stor filosof av de konservativa, ultrahögern och även av nazisterna i USA och Storbritannien, bland annat för sina åsikter om faran av utländskt kulturellt inflytande. I ett tal till det belgiska högerpopulistiska partiet Vlaams Belang introducerade han uttrycket ”oikophobia”, på svenska oikofobi (rädsla för huset eller rädsla för hemmet) i en ny betydelse, nämligen fientlighet mot det egna landet och ett ställningstagande för ”de andra” och mot ”de egna”. Ordet ”oikofob” används sedan dess av nationalistiska och fascistiska grupper som ett allmänt skällsord mot deras motståndare.

Därmed är vi rustade att förstå den pseudoakademiska inledningen till Jimmie Åkessons propagandaartikel:

 ”En av mångkulturens många inneboende paradoxer är att den, trots sitt universella anspråk, är ett monokulturellt fenomen som endast funnit grogrund i den postmoderna, oikofoba västvärlden och som därför också tar sin utgångspunkt i västerländska fenomen  och erfarenheter när man bedömer och analyserar omvärlden. Den västerländska erfarenheten ses som ett högre utvecklingsstadium, som  resten av världen bara inte hunnit uppnå ännu. Detta är också anledningen till att dagens mångkulturella svenska maktelit är så totalt blind för farorna med islam och islamisering.”

Efter sitt angrepp på den oikofoba makteliten och dess okunnighet om muslimers verkliga natur kommer han till sin egen beskrivning av islam: 

”Islam skiljer sig dock från kristendom på flera avgörande punkter, till exempel gällande distinktionen mellan andlig och världslig makt och synen på våldsanvändning. Islam har ingen motsvarighet till Nya testamentet och inget allmänmänskligt kärleksbudskap. Dessa skillnader har också gjort att islam och den muslimska världen aktivt har avvisat upplysningen och humanismen.”

Här visar JÅ klart hur han utgår från västerländska fördomar, inte från kunskaper, när han analyserar skillnaderna mellan kristendom och islam. Det finns nämligen fler stater med muslimsk majoritet som har en strikt uppdelning mellan den världsliga och den religiösa makten än som inte har det, exempelvis Turkiet, Egypten, Marocko, Algeriet, Syrien, Pakistan, Indonesien, m.fl.

Beträffande våldsanvändning så har, historiskt sett, stater med muslimsk befolkning inte krigat mer än stater med kristen. Det var, kan vi kanske erinra oss, ”kristna” länder som startade både det första och det andra världskriget.

Islam har inte något Nya Testamentet, det är riktigt men muslimer erkänner Jesus som en framstående profet som hade mycket viktigt att säga. Gamla Testamentet, med dess skildringar av våld och krig med Guds välsignelse, är en helig bok för såväl judar och kristna som muslimer. I det praktiska utövandet har islam dock varit mer humanistiskt och tolerant än kristendomen. När araberna kontrollerade den iberiska halvön levde muslimer, kristna och judar sida vid sida och alla hade rätt att utöva sin religion. Efter att de kristna hade erövrat Spanien tilläts bara kristendomen och de judar och muslimer som inte lämnade landet slog man ihjäl. I Irak fanns det en stor kristen minoritet som inte diskriminerades fram till den amerikanska ockupationen. Nu har de flesta tvingats att fly. I Iran finns det 25 000 judiska trosbekännare som accepteras och tolereras trots staten Israels våldsamma propaganda mot Irans ledning.

 Det går att räkna upp många fler exempel på kristna länders intolerans och muslimska länders tolerans mot minoritetsgrupper. Den muslimska världen har alltså inte avvisat upplysning och humanism i allmänhet. En lättläst introduktion till hur muslimer och kristna historiskt har sett på tolerans och upplysning skulle JÅ  kunna få om han läste Jan Guillous böcker om tempelriddaren Arn. Guillou har gjort en hel del historiska studier innan han skrev böckerna och det kan ju andra intresserade också göra.

Inte krig mellan kristna och muslimer under 1400 år

JÅ fortsätter med att påstå att det har varit 1400 år av krig och motsättningar mellan islam och det kristna Europa. Detta är också en lögn. Europa har förvisso haft en historia med många krig. Men det har mestadels varit krig mellan olika europeiska furstar och makthavare. Religiösa motsättningar har varit av underordnad betydelse. När Spanien, Frankrike och Italien tog var sin del av Nordafrika var det kolonialkrig och inte religionskrig. När först Frankrike och sedan Storbritannien erövrade Egypten var det inte heller ett religionskrig. När USA tillsammans med en rad europeiska länder erövrade den sekulära staten Irak var det oljan det handlade om, även om Bush behagade kalla sitt krig ”ett korståg”, för att bara nämna några exempel.

Under århundraden har det funnits ett handelsutbyte och ett kulturutbyte mellan ”muslimska” och ”kristna” länder. Venetianarna hämtade lyxvaror från arabiska hamnar och sålde dem vidare i Europa. Naturvetenskaplig och teknisk kunskap hämtades till Europa på liknande vägar. Arabiska lärde läste och översatte de grekiska filosoferna till arabiska och dessa skrifter översattes senare, av judiska översättare, till latin, i det moriskdominerade Spanien. På det sättet fick övriga européer kännedom, inte bara om de arabiska vetenskaperna utan också om de grekiska filosofer som européer brukar vara så stolta över. Dessa filosofer hade dessutom hämtat en hel del inspiration från arabiska, iranska och indiska källor och detta ”kulturblandade” tänkande kom sedan att utgöra grunden för vårt västerländska vetenskapliga tänkande sådant det utvecklades under 15, 16- och 1700-talen. Utan den arabiska matematiken (som också var influerad av indisk matematik) exempelvis, hade vi inte haft någon modern västerländsk vetenskap. Vår västerländska, och därmed även vår svenska kultur, den som JÅ säger sig vara så stolt över och så rädd om, är med andra ord en mycket fruktbar blandning av iransk/indisk/arabisk och europeisk kultur där de indisk/iransk/arabisk/grekiska delarna förmedlats till oss via det muslimskt styrda Spanien från 1100-talet. Nya tankar och nya idéer, sådana som ger upphov till utveckling, uppstår ofta just i möten mellan olika kulturer. 

Efter denna rad av lögnaktiga påståenden om islam och muslimer fortsätter JÅ med en utläggning om orsakerna till den katastrofala situation som det svenska samhället befinner sig i.

Till att börja med påstår han att ”islam har påverkat det svenska samhället  i betydligt högre utsträckning än det svenska samhället har påverkat islam”. Detta är förstås ett nonsenspåstående. Islam är en världsreligion med hundratals miljoner utövare och utan någon enhetlig ledning och med många olika inriktingar, precis som kristendomen. På vilket sätt skulle ett enskilt land som Sverige kunna påverka religionen islam?

Rotlösheten, som den mångkulturella samhällsordningen underblåst hos många andra och tredje generationens invandrare, har fått många att söka sig till islam som en identitetsskapande och samlande kraft och vi upplever nu en radikaliseringsprocess bland muslimska ungdomar i Europa. (Fetstilen är Aftonbladets)

Det finns många som anser att man kan observera en radikalisering bland invandrarungdomar i Europa och då även bland muslimer. De flesta forskare är dock överens om att det inte beror på att en kulturell mångfald accepteras av samhället, utan att det är precis tvärtom. När invandrarungdomar bränner bilar i förorterna eller lägger sig till med en klädsel som de uppfattar som den traditionella i hemlandet så beror det på att de inte känner sig accepterade i samhället. De upplever att de är diskriminerade på grund av sin härkomst och därför revolterar de mot det samhälle som inte vill ge dem samma möjligheter som de som har ”rätt” bakgrund. Och här hjälper en organisation som SD till att få dem att känna sig ännu mer utanför.

 Efter en utflykt till England och Tyskland fortsätter JÅ:

”För 20 år sedan tror jag att de flesta svenskar skulle ha mycket svårt att tänka sig att islam skulle komma att bli Sveriges näst största religion…”

Ja, i den mån någon tänkte i de termerna 1989 så var nog islam nummer två bland religionerna redan då. Kristendom var nummer ett och judendom hade nog inte så många utövare då heller. Sedan finns det ju folk som vill räkna ateism eller religionslöshet som en särskild religion och då var nog den gruppen nummer två då såväl som nu.

Därefter följer en uppräkning av stort och smått där JÅ tydligen tycker att ”islam har påverkat Sverige”. En del av detta är helt enkelt lögn, som att ”svenska konstnärer som kritiserar eller skojar med islam skulle leva under ständigt dödshot”. Det finns många som utsätts för hot, speciellt när de blir omskrivna av kvällspressen, men dödshoten mot den som kritiskt granskar nynazisterna är betydligt mer påtagliga och sannolikt fler.

Att Sverige har flest våldtäkter i Europa är också ett påstående taget ur luften liksom att ett tiotal muslimska terrororganisationer har etablerat sig. Han har knappast några tillförlitliga belägg för dessa påståenden.

 ”Muslimska män är kraftigt överrepresenterade bland våldtäktsförövarna”, påstår han vidare. Hur vet han det? Det finns igen statistik med angivande av religionstillhörighet för våldtäktsmän. Brottet ifråga har dessutom, anser man, ett mörkertal på kanske 90 procent. 

Att ”ledande muslimska företrädare skulle framföra krav på införande av sharialagar” syftar förmodligen på att det var en person som tog upp frågan om man inte skulle kunna tillämpa en alternativ familjelagstiftning för de muslimska familjer som ville det, men det var ett förslag som snabbt sköts i sank av andra företrädare för muslimer i Sverige.

Så har vi alla de småsaker som vi normalt toleranta människor betraktar som en naturlig anpassning till dem som är ”kunder” i våra kommunala badhus, daghem och skolor. Det finns många, inte bara muslimska, kvinnor som hellre badar utan att män som stirrar på dem. För inte alls länge sedan hade alla badhus speciella kvinno- och mansdagar därför strider det inte alls mot svenska seder att badhus har särskilda badtider för kvinnor och män. 

 ”Könssegregerad simundervisning”? När vi gick i skolan var all undervisning i gymnastik och idrott  självklart ”könssegregerad” och vi kan se både för- och nackdelar med detta. Så exakt vilka ”urgamla svenska seder” är det som JÅ försvarar och vill ha tillbaka?

Förskolor utan fläskkött? Om någon är allergisk eller vegetarian tar man självklart hänsyn till detta, och om några mår illa av att äta fläsk ska förskolan förstås ta hänsyn även till dem.

Beträffande allmänna skollov för att  fira de stora muslimska helgerna så har det, såvitt vi vet, inte införts än i Sverige och sådana kommer  heller aldrig att införas. Däremot har vi läst att en del skolor har problem med att föräldrarna tar ledigt för sina barn för att åka till Thailand eller på skidsemester. Därför har någon skola på försök infört regeln att alla elever ska kunna ta ut några lediga dagar under terminerna för att t.ex. resa med familjen eller fira det kinesiska eller persiska nyåret. Detta tror vi kommer att införas på många skolor på sikt men det beror inte på islam, utan på att hedenhössvenska föräldrar börjar kräva sådana möjligheter till ledigheter.

Praktiskt taget allt i Jimmie Åkessons artikel är alltså antingen lögn eller exempel på en förvriden verklighetssyn. Artikeln är ändå effektiv propaganda  just genom att mängden av ogrundade och obelagda påståenden kräver ett stort utrymme för bemötande. Få kommer att orka eller ges en möjlighet till ett utförligt tillbakavisande av de lögner och felaktigheter som artikeln innehåller. Risken är därför stor att många  invaggas i föreställningen att ”allt kan ju inte vara fel, det ligger nog något i det SD säger”. Jimmie Åkesson har emellertid bara åstadkommit en massa rök utan eld.

Dan Gunnemark & Kerstin Berminge

(Dan Gunnemark, som är Motvallsbloggarens man,  kommer framöver att då och då vara gästbloggare på Motvallsbloggen)

 Länkar:

1) ”Muslimerna är vårt största utländska hot”,  Jimmy Åkesson, AB

2) Roger Vernon Scruton

Ideologier/propaganda&Rättsväsendet17/10 03:04

Det är populärt bland nyliberaler och libertarianer att propagera för fri prositution. Man ska ha rätt att sälja sin kropp och att köpa kroppar, om man vill det, menar de som förfäktar den här åsikten. Vad de här människorna vägrar att inse är det faktum, att där prostitutionen är fri och laglig där ökar också trafficking och sexslaveri. Det har man konstaterat i Australien, där man fick många fler illegala bordeller i samband med att man legaliserade prostitutionen och mycket mer bekymmer med sexslavhandel och trafficking.

I Danmark, där man inte har någon sexköplag och där prostitution är tillåtet men det är förbjudet att tjäna pengar på andras prostitution, tycks man ha stora problem (trots att man inte borde ha sådana, om vi får tro nyliberaler och libertarianer,) både med trafficking och med illegal bordellverksamhet. Det blir helt enkelt inte så att enbart fria och lyckliga horor säljer sex så fort man tillåter prostitution och/eller sexköp. Men, man kanske inte ska begära att prostitutionsromantikerna ska bry sig om verkligheten. Det brukar ju inte ligga för nyliberaler och libertarianer  att ta intryck av vad som faktiskt sker när man försöker förverkliga deras ideal.

Igår visade  TV ett program om den illegala prostitutionen i Danmark. Det var ingen vacker bild man fick. Det var en smutsig bild, för att uttrycka det milt, av utnyttjande av flickor från Baltikum och Ryssland, som lurades till Danmark för att sedan tvingas till prostitution, som köptes och såldes som sexslavar och som både misshandlades och våldtogs innan den sattes in i ”verksamheten”. Det var en bild av hur aktade revisorer och advokater ägnade sig åt att assistera bordellägare vad gällde att tvätta pengar och undvika skattemyndigheterna. Konstigt, när det är fullt tillåtet att sälja och köpa sex i Danmark!

Men vad är verkligheten? Den finns ju inte. Det är drömmarna, det är idealen som räknas, må de sedan vara hur falska som helst. Där kartan och verkligheten inte stämmer överens är det ändå kartan som gäller.

Länk:

Männen bakom prostitutionen, Svt 24

- Legalisering av prostitution igen- sista inlägget för denna gång/Motvallsbloggen

Kvinnor/feminism&Livsfrågor16/10 02:11

Så är då burkor och niqabs på tapeten igen då en centerpartist har föreslagit att det ska lagstiftas mot heltäckande kläder som döljer ansiktet. Det är förstås ett helgalet förslag som man hoppas att riksdagen säger nej till. Men det finns många men här också.


“Ingen har rätt att bestämma över andras klädsel”, menar de muslimer som anser att de här heltäckande kläderna bör accepteras överallt i samhället och att det är diskriminering av muslimer att inte tillåta sådana på alla arbetsplatser.


Men vadå? Det är helt enkelt inte så att man kan klä sig hur som helst eller hur man vill även om man är hedenhössvensk. Vi har massor av klädregler som vi svenskar måste följa om vi vill bli accepterade inom olika områden. Ingen anställer en ung kvinna som chefsassistent, som har ring i näsan och håret uppsatt i lila tofsar på huvudet exempelvis. 


Man får klä sig precis som man vill i det privata och på fritiden, ha näsan full av ringar, visa halva brösten, naveln och hela baken, ha lila tofsar på huvudet och missprydande tatueringar på de bara armarna men på många arbetsplatser gäller strikta klädkoder. Vill man inte följa dessa, ja då anställs man bara inte på de där jobben. Då får man välja, endera anpassar man sig till de klädregler/den klädkod som gäller på den arbetsplats man vill verka inom, eller så får man acceptera att man inte kan få vissa anställningar. Så varför ska just muslimska kvinnor kunna kräva undantag från dessa regler? I synnerhet bör de inte ha det som de här heltäckande tälten inte är specifikt muslimska plagg, påbjudna av Koranen, utan har anor betydligt längre tillbaka i tiden än Muhammeds dagar.


Somliga av de klädregler som vi svenskar får finna oss i att underordna oss är av mer estetisk eller moralisk karaktär, som att man inte klär sig utmanande eller slarvigt om man har ett arbete där man representerar ett företag. Andra regler är rent praktiska. Man är en trafikfara som busschaufför i burka exempelvis. Man kan inte sköta somliga industrimaskiner i en sådan utan allvarliga olycksrisker. Man riskerar att sprida farliga bakterier inom sjukvården om man bär långärmat och i synnerhet om man bär burka eller niqab. Där ska man ha bara armar som lätt kan tvättas eller desinficeras och inte alltför vida och fladdrande kläder. 


När vi nu dessutom fått veta att det inte finns några regler i Koranen som påbjuder Burka eller Niqab så kan vi bara konstatera att det finns mängder av propra västerländska kläder att bära om man vill dölja det mesta av sin kropp, och att sådana borde fungera lika väl för muslimska kvinnor, ur religiös synpunkt.


Jag vet inte vilken funktion de där tältliknande plaggen hade från början, de kan ju ha varit praktiska i heta ökenlandskap. De må ha vilken ursprunglig orsak som helst men det är helt klart att de nu tycks ha en huvudsaklig funktion, nämligen att förhindra mänsklig kommunikation. I de muslimska länder där kvinnorna bär sådana plagg utomhus tar de, vad jag förstår, av sig plaggen inomhus och tillsammans med sina familjer. De uppfostrar inte sina barn utan möjlighet till ansiktskommunikation. De pratar inte med varandra enbart genom de där tygsjoken. I dessa länder går flickor i speciella skolor och tar av sig sina heltäckande plagg inom skolans väggar, om jag inte missuppfattat saken. Det finns inte daghem där de arbetar med barnen i heltäckande tygsjok. Sådant vore rent omänskligt och alltså förekommer det inte heller i de muslimska länderna. Där arbetar dessutom inte kvinnor i högre utsträckning utanför hemmen. Det är alldeles klart att man inte ska dölja sitt ansikte för personer som man måste ha nära social kontakt med, som man måste ha på de flesta arbetsplatser i ett modernt västerländskt samhälle. 


Går vi tillbaka i vårt eget samhälle så var det inte mer än hundra år sedan gifta kvinnor skulle dölja sitt hår och kvinnor dessutom gick i långa vida kjolar. Men de här plaggen blev opraktiska när samhället moderniserades alltså började kvinnokläderna förändras på grund av utvecklingen. Kjolarna blev kortare och huvuddukarna försvann. Men så sent som i början av 60-talet fick kvinnor inte bära långbyxor på kontor. När jag började arbeta, vid just den tiden, var detta förbjudet på min arbetsplats, ett försäkringsbolag. Dessutom fick vi kvinnor inte vara barbenta under sommaren utan var tvungna att bära nylonstrumpor oavsett hur varmt det var. 


Lever man i ett modernt samhälle, så blir sådana plagg som burkor och niqabs fruktansvärt opraktiska, och i vissa situationer rent farliga, och hävdar man att man alltid ska få ha sådana plagg på sig, då får man nog finna sig i att man är utestängd från en hel del arbetsplatser. I synnerhet som det inte går att hävda att religionen påbjuder denna klädsel. Det finns gott om anständiga västerländska kläder som uppfyller de påbud som Koranen ställer upp och huvudduk borde nu inte vara något hinder någonstans. 


Men, som sagt, förbjuda de här plaggen ska man förstås inte göra. Kvinnor ska naturligtvis ha rätt att bära dem, men gör de valet att bära dem jämt utanför hemmen, ja då får de finna sig i att inte vara välkomna på vilken arbetsplats som helst. Det får varje hedenhössvensk göra om han eller hon klär sig alltför avvikande och vägrar att anpassa sig till den klädkod som gäller på olika arbetsplatser nämligen. 


Länk:

- “Ansiktsslöja ingår i en patriarkal tradition och saknar stöd i islam”, Svt

Politik/ekonomi14/10 17:33

En liten försiktig undran så här efter det ofrivilliga uppehållet: Bodström kvittar ut sig från en massa omröstningar i riksdagen, skriker media ut. Jaha, men han kan ju inte kvitta ut sig ensam så att säga, så vem eller vilka kvittar han ut sig mot. Om han kvittar ut sig måste ju någon eller några i Alliansen också göra det. Varför nämns inte de i sammanhanget? Märkligt, tycker jag.

Dessutom är det inte i riksdagen det viktiga arbetet utförs, i synnerhet inte just nu, utan det viktiga och tunga arbetet sker i utskotten, och utskottsmöten har han inte missat, vad jag förstår.

Nästa sida »


Motvallsbloggen
lades ut 10/2 2005

Webmaster