För en tid sedan uppmanade Aftonbladet Jimmie Åkesson (JÅ) att förklara varför SD uppfattar islam som ett hot mot Sverige. Nu har JÅ svarat med en rörig, men samtidigt utstuderad propagandaartikel som riktar sig mot de muslimer som bor i Sverige.

AB har satt rubriken ”Muslimerna är vårt största utländska hot” (1), men det skriver inte JÅ i artikeln, fast han kanske menar det. JÅ avslutar sin artikel med en prognos om att om några decennier kommer många städer, bl.a. Malmö, att ha en muslimsk majoritet. Sedan följer de avslutande meningarna, som han tydligen betraktar som en sammanfattning av sina åsikter:

”Den mångkulturella samhällseliten ser kanske denna framtid som en färgglad intressant förändring av ett Sverige och Europa som man allt som oftast förnekar ens någonsin har varit ”svenskt” eller ”europeiskt”. Som sverigedemokrat ser jag detta som vårt största utländska hot sedan andra världskriget och jag lovar att göra allt som står i min makt för att vända trenden när vi går till val nästa år”.

Vi menar att denna typ av oklarheter och ogrundade påståenden är ett effektivt sätt att göra propaganda. Oklarheterna blir svåra att bemöta, samtidigt som de ”låter bra” när anhängarna kastar ur sig dem. Och i denna artikel staplas oklarheterna och lögnerna på varandra. Låt oss titta på några av de påståenden JÅ gör i sin debattartikel.

Då måste vi först presentera Roger Vernon Scruton, en brittisk  konservativ skribent, filosof och PR-man för tobaksindustrin (2).

Denne man är uppskattad som en stor filosof av de konservativa, ultrahögern och även av nazisterna i USA och Storbritannien, bland annat för sina åsikter om faran av utländskt kulturellt inflytande. I ett tal till det belgiska högerpopulistiska partiet Vlaams Belang introducerade han uttrycket ”oikophobia”, på svenska oikofobi (rädsla för huset eller rädsla för hemmet) i en ny betydelse, nämligen fientlighet mot det egna landet och ett ställningstagande för ”de andra” och mot ”de egna”. Ordet ”oikofob” används sedan dess av nationalistiska och fascistiska grupper som ett allmänt skällsord mot deras motståndare.

Därmed är vi rustade att förstå den pseudoakademiska inledningen till Jimmie Åkessons propagandaartikel:

 ”En av mångkulturens många inneboende paradoxer är att den, trots sitt universella anspråk, är ett monokulturellt fenomen som endast funnit grogrund i den postmoderna, oikofoba västvärlden och som därför också tar sin utgångspunkt i västerländska fenomen  och erfarenheter när man bedömer och analyserar omvärlden. Den västerländska erfarenheten ses som ett högre utvecklingsstadium, som  resten av världen bara inte hunnit uppnå ännu. Detta är också anledningen till att dagens mångkulturella svenska maktelit är så totalt blind för farorna med islam och islamisering.”

Efter sitt angrepp på den oikofoba makteliten och dess okunnighet om muslimers verkliga natur kommer han till sin egen beskrivning av islam: 

”Islam skiljer sig dock från kristendom på flera avgörande punkter, till exempel gällande distinktionen mellan andlig och världslig makt och synen på våldsanvändning. Islam har ingen motsvarighet till Nya testamentet och inget allmänmänskligt kärleksbudskap. Dessa skillnader har också gjort att islam och den muslimska världen aktivt har avvisat upplysningen och humanismen.”

Här visar JÅ klart hur han utgår från västerländska fördomar, inte från kunskaper, när han analyserar skillnaderna mellan kristendom och islam. Det finns nämligen fler stater med muslimsk majoritet som har en strikt uppdelning mellan den världsliga och den religiösa makten än som inte har det, exempelvis Turkiet, Egypten, Marocko, Algeriet, Syrien, Pakistan, Indonesien, m.fl.

Beträffande våldsanvändning så har, historiskt sett, stater med muslimsk befolkning inte krigat mer än stater med kristen. Det var, kan vi kanske erinra oss, ”kristna” länder som startade både det första och det andra världskriget.

Islam har inte något Nya Testamentet, det är riktigt men muslimer erkänner Jesus som en framstående profet som hade mycket viktigt att säga. Gamla Testamentet, med dess skildringar av våld och krig med Guds välsignelse, är en helig bok för såväl judar och kristna som muslimer. I det praktiska utövandet har islam dock varit mer humanistiskt och tolerant än kristendomen. När araberna kontrollerade den iberiska halvön levde muslimer, kristna och judar sida vid sida och alla hade rätt att utöva sin religion. Efter att de kristna hade erövrat Spanien tilläts bara kristendomen och de judar och muslimer som inte lämnade landet slog man ihjäl. I Irak fanns det en stor kristen minoritet som inte diskriminerades fram till den amerikanska ockupationen. Nu har de flesta tvingats att fly. I Iran finns det 25 000 judiska trosbekännare som accepteras och tolereras trots staten Israels våldsamma propaganda mot Irans ledning.

 Det går att räkna upp många fler exempel på kristna länders intolerans och muslimska länders tolerans mot minoritetsgrupper. Den muslimska världen har alltså inte avvisat upplysning och humanism i allmänhet. En lättläst introduktion till hur muslimer och kristna historiskt har sett på tolerans och upplysning skulle JÅ  kunna få om han läste Jan Guillous böcker om tempelriddaren Arn. Guillou har gjort en hel del historiska studier innan han skrev böckerna och det kan ju andra intresserade också göra.

Inte krig mellan kristna och muslimer under 1400 år

JÅ fortsätter med att påstå att det har varit 1400 år av krig och motsättningar mellan islam och det kristna Europa. Detta är också en lögn. Europa har förvisso haft en historia med många krig. Men det har mestadels varit krig mellan olika europeiska furstar och makthavare. Religiösa motsättningar har varit av underordnad betydelse. När Spanien, Frankrike och Italien tog var sin del av Nordafrika var det kolonialkrig och inte religionskrig. När först Frankrike och sedan Storbritannien erövrade Egypten var det inte heller ett religionskrig. När USA tillsammans med en rad europeiska länder erövrade den sekulära staten Irak var det oljan det handlade om, även om Bush behagade kalla sitt krig ”ett korståg”, för att bara nämna några exempel.

Under århundraden har det funnits ett handelsutbyte och ett kulturutbyte mellan ”muslimska” och ”kristna” länder. Venetianarna hämtade lyxvaror från arabiska hamnar och sålde dem vidare i Europa. Naturvetenskaplig och teknisk kunskap hämtades till Europa på liknande vägar. Arabiska lärde läste och översatte de grekiska filosoferna till arabiska och dessa skrifter översattes senare, av judiska översättare, till latin, i det moriskdominerade Spanien. På det sättet fick övriga européer kännedom, inte bara om de arabiska vetenskaperna utan också om de grekiska filosofer som européer brukar vara så stolta över. Dessa filosofer hade dessutom hämtat en hel del inspiration från arabiska, iranska och indiska källor och detta ”kulturblandade” tänkande kom sedan att utgöra grunden för vårt västerländska vetenskapliga tänkande sådant det utvecklades under 15, 16- och 1700-talen. Utan den arabiska matematiken (som också var influerad av indisk matematik) exempelvis, hade vi inte haft någon modern västerländsk vetenskap. Vår västerländska, och därmed även vår svenska kultur, den som JÅ säger sig vara så stolt över och så rädd om, är med andra ord en mycket fruktbar blandning av iransk/indisk/arabisk och europeisk kultur där de indisk/iransk/arabisk/grekiska delarna förmedlats till oss via det muslimskt styrda Spanien från 1100-talet. Nya tankar och nya idéer, sådana som ger upphov till utveckling, uppstår ofta just i möten mellan olika kulturer. 

Efter denna rad av lögnaktiga påståenden om islam och muslimer fortsätter JÅ med en utläggning om orsakerna till den katastrofala situation som det svenska samhället befinner sig i.

Till att börja med påstår han att ”islam har påverkat det svenska samhället  i betydligt högre utsträckning än det svenska samhället har påverkat islam”. Detta är förstås ett nonsenspåstående. Islam är en världsreligion med hundratals miljoner utövare och utan någon enhetlig ledning och med många olika inriktingar, precis som kristendomen. På vilket sätt skulle ett enskilt land som Sverige kunna påverka religionen islam?

Rotlösheten, som den mångkulturella samhällsordningen underblåst hos många andra och tredje generationens invandrare, har fått många att söka sig till islam som en identitetsskapande och samlande kraft och vi upplever nu en radikaliseringsprocess bland muslimska ungdomar i Europa. (Fetstilen är Aftonbladets)

Det finns många som anser att man kan observera en radikalisering bland invandrarungdomar i Europa och då även bland muslimer. De flesta forskare är dock överens om att det inte beror på att en kulturell mångfald accepteras av samhället, utan att det är precis tvärtom. När invandrarungdomar bränner bilar i förorterna eller lägger sig till med en klädsel som de uppfattar som den traditionella i hemlandet så beror det på att de inte känner sig accepterade i samhället. De upplever att de är diskriminerade på grund av sin härkomst och därför revolterar de mot det samhälle som inte vill ge dem samma möjligheter som de som har ”rätt” bakgrund. Och här hjälper en organisation som SD till att få dem att känna sig ännu mer utanför.

 Efter en utflykt till England och Tyskland fortsätter JÅ:

”För 20 år sedan tror jag att de flesta svenskar skulle ha mycket svårt att tänka sig att islam skulle komma att bli Sveriges näst största religion…”

Ja, i den mån någon tänkte i de termerna 1989 så var nog islam nummer två bland religionerna redan då. Kristendom var nummer ett och judendom hade nog inte så många utövare då heller. Sedan finns det ju folk som vill räkna ateism eller religionslöshet som en särskild religion och då var nog den gruppen nummer två då såväl som nu.

Därefter följer en uppräkning av stort och smått där JÅ tydligen tycker att ”islam har påverkat Sverige”. En del av detta är helt enkelt lögn, som att ”svenska konstnärer som kritiserar eller skojar med islam skulle leva under ständigt dödshot”. Det finns många som utsätts för hot, speciellt när de blir omskrivna av kvällspressen, men dödshoten mot den som kritiskt granskar nynazisterna är betydligt mer påtagliga och sannolikt fler.

Att Sverige har flest våldtäkter i Europa är också ett påstående taget ur luften liksom att ett tiotal muslimska terrororganisationer har etablerat sig. Han har knappast några tillförlitliga belägg för dessa påståenden.

 ”Muslimska män är kraftigt överrepresenterade bland våldtäktsförövarna”, påstår han vidare. Hur vet han det? Det finns igen statistik med angivande av religionstillhörighet för våldtäktsmän. Brottet ifråga har dessutom, anser man, ett mörkertal på kanske 90 procent. 

Att ”ledande muslimska företrädare skulle framföra krav på införande av sharialagar” syftar förmodligen på att det var en person som tog upp frågan om man inte skulle kunna tillämpa en alternativ familjelagstiftning för de muslimska familjer som ville det, men det var ett förslag som snabbt sköts i sank av andra företrädare för muslimer i Sverige.

Så har vi alla de småsaker som vi normalt toleranta människor betraktar som en naturlig anpassning till dem som är ”kunder” i våra kommunala badhus, daghem och skolor. Det finns många, inte bara muslimska, kvinnor som hellre badar utan att män som stirrar på dem. För inte alls länge sedan hade alla badhus speciella kvinno- och mansdagar därför strider det inte alls mot svenska seder att badhus har särskilda badtider för kvinnor och män. 

 ”Könssegregerad simundervisning”? När vi gick i skolan var all undervisning i gymnastik och idrott  självklart ”könssegregerad” och vi kan se både för- och nackdelar med detta. Så exakt vilka ”urgamla svenska seder” är det som JÅ försvarar och vill ha tillbaka?

Förskolor utan fläskkött? Om någon är allergisk eller vegetarian tar man självklart hänsyn till detta, och om några mår illa av att äta fläsk ska förskolan förstås ta hänsyn även till dem.

Beträffande allmänna skollov för att  fira de stora muslimska helgerna så har det, såvitt vi vet, inte införts än i Sverige och sådana kommer  heller aldrig att införas. Däremot har vi läst att en del skolor har problem med att föräldrarna tar ledigt för sina barn för att åka till Thailand eller på skidsemester. Därför har någon skola på försök infört regeln att alla elever ska kunna ta ut några lediga dagar under terminerna för att t.ex. resa med familjen eller fira det kinesiska eller persiska nyåret. Detta tror vi kommer att införas på många skolor på sikt men det beror inte på islam, utan på att hedenhössvenska föräldrar börjar kräva sådana möjligheter till ledigheter.

Praktiskt taget allt i Jimmie Åkessons artikel är alltså antingen lögn eller exempel på en förvriden verklighetssyn. Artikeln är ändå effektiv propaganda  just genom att mängden av ogrundade och obelagda påståenden kräver ett stort utrymme för bemötande. Få kommer att orka eller ges en möjlighet till ett utförligt tillbakavisande av de lögner och felaktigheter som artikeln innehåller. Risken är därför stor att många  invaggas i föreställningen att ”allt kan ju inte vara fel, det ligger nog något i det SD säger”. Jimmie Åkesson har emellertid bara åstadkommit en massa rök utan eld.

Dan Gunnemark & Kerstin Berminge

(Dan Gunnemark, som är Motvallsbloggarens man,  kommer framöver att då och då vara gästbloggare på Motvallsbloggen)

 Länkar:

1) ”Muslimerna är vårt största utländska hot”,  Jimmy Åkesson, AB

2) Roger Vernon Scruton