oktober 2008


Internationell politik&Politik/ekonomi30/10 03:11

Apropå de senaste förslagen om det svenska försvaret (har vi något sådant förresten? Jag trodde det var skrotat redan.)

Vitsen med allmän värnplikt är att det är mycket svårt att få värnpliktiga att skjuta på den egna befolkningen.

Vitsen med legoknektar är att det är mycket lätt att få dem att skjuta på precis vem som helst, bara man betalar dem för det.

Faran med legoarméer är att de gör statskupper och tar över makten om de blir för stora och starka.

USA har idag drivit det här med det militärindustriella komplexet, som Eisenhower varnade för, till fulländning. Där har numer somliga yrkesmilitärer kommit att organisera sig i privata arméer, som i Blackwater ex. Rövarband som inte lyder under några lagar, varken hemlandet USA:s eller lagar i de länder där de verkar och drar fram, som i Irak just nu ex. där de hittills har kunnat mörda och skjuta vilt omkring hur som helst utan att riskera att bli ställda inför rätta någonstans.

I Tyskland kom återvändande soldater, efter första världskriget, de som inte klarade av att leva ett normalt liv efter kriget, att organiseras av Hitler i SA, en privatarmé från början alltså, som var mycket användbar för Hitler i hans kamp för att ta makten över Tyskland.

I Afrika ser vi hur f.d. krigande soldater fortsätter att kriga, bilda rövarband och starta slakter av människor etc. av det enkla skälet att de inte kan göra något annat och inte känner till något vettigt sätt att försörja sig på.

Det är helt enkelt vanvett att anlita och möjliggöra uppbyggandet av privata arméer av sådant slag som Blackwater m.fl. Vem säger att de kommer att gå att reglera och kontrollera i framtiden, och om politiker till äventyrs skulle vilja sluta kriga? Fast det vill de säker inte förstås, så bara de här legoarméerna börsnoteras (de kanske redan är börsnoterade förresten) så är det nog en god affär att satsa lite pengar i dem.

Läs Jan Guiollous inlägg på Aftonbladet kultur:
Mord som affärsidé. Guiollou, AB

Se även:
Ingen yrkesarmé tack!, Lasses blogg
Fler inlägg om saken på Motvallsbloggen

Politik/ekonomi&Rättsväsendet&Skola/utbildning&Vård/omsorg29/10 23:15

”GAMLA Miljöpartiet och Socialdemokraterna presenterar idag gemensamma förslag på åtgärder som de menar skulle förbättra vården av äldre”, läser jag i Läkemedelsvärlden:



De två partierna kräver att regeringen utreder möjligheten till en lex Gulli, det vill säga att personal inom vården enligt lag ska vara skyldig att anmäla läkemedelsvanvård till Socialstyrelsen. Upprinnelsen är förstås SVT-programmet Uppdrag granskning som berättade om Gulli Johansson som under många år felbehandlades och fick demensliknande symtom.

Detta förslag är nog mest ett slag i luften eftersom personal sällan torde förstå vad det handlar om i fall som Gullis. Däremot är delar av de övriga förslagen förnuftiga, som obligatoriska läkemedelsgenomgångar men framför allt förslaget om kompetensutveckling av äldreomsorgens personal och utbildning i geriarik på läkarutbildningen. Framför allt det senare är mycket viktigt, eftersom det i slutänden är läkare som skriver ut medicinerna till de äldre, även om dessa inte sällan gör det på personalens begäran, som när denna anser en patient vara besvärlig, eller bara inte tillräckligt zombieartad.

Men den allra viktigaste lagen tycks man ha glömt att föreslå, nämligen en lag (den som omfattar alla som arbetar i den offentliga sektorn,) som säger att alla som arbetar hos privata anordnare, som utför skattefinansierade uppgifter, ska ha rätt att anmäla felaktigt agerande utan att överordnade får efterforska källan. Den här personalen ska inte heller kunna avskedas för att de berättar offentligt om missförhållanden på arbetsplatserna, vare sig det handlar om undervisning, vård eller om andra uppgifter som stat eller kommun lagt ut på privata anordnare:

Vi skattebelare har helt enkelt rätt att få information om våra skattepengar inte används korrekt och i enlighet med direktiv och/eller kontrakt. Privata anordnare ska inte kunna gömma sig bakom någon slags ”rätt till företagshemlighet” eller krav om ”lojalitet” gentemot arbetsgivaren. Den personal som finansieras av oss skattebetalare, även om det är via privata anordnare, ska i första hand vara lojal mot oss som betalar, inte mot dem som i första hand vill göra profiter på våra skattepengar.

Dessutom ska givetvis offenlighetsprincipen gälla för skattefinansierade verksamheter av det här slaget.

Det får helt enkelt inte vara en företagshemlighet hur man behandlar våra gamla, eller hur det går till i skolor och på andra sådana skattefinansierade områden som blivit utlagda på privata anordnare.

Det är en ren skandal att vi inte fått en sådan lagstiftning för länge sedan.

Länk:
Kravlista för bättre äldrevård, Läkemedelsvärlden

Bloggar om ämnet:
-Vinstjakt i privatiserad skola och vård, Ekonomikommentarer
Attendo Care, Täby och Jonas Morian, Ett Hjärta Rött
Kortsiktigt tänkande – på alla fronter, Ett Hjärta Rött
Snabbt, ogenomtänkt och med ödesdigra konsekvenser, Ett Hjärta Rött

Politik/ekonomi29/10 15:59

Att det finns ljuspunkter trots allt, kunde man läsa i dagens Arena :-).

Politik/ekonomi28/10 01:34

Borde ha gjort det tidigare, rekommenderat läsning av Albas nummer om FRA-lagen och om diskussionen kring denna. Nu gör jag det, bättre lite sent än aldrig. Alltså: Klicka på symbolen överst till vänster på bloggen och läs Albas senaste nummer.

Tillägg 28/10 kl. 19.30
Får väl nu också slå ett slag för en recension, skriven av undertecknad, av boken Svensk säkerhet och världens fred. Svensk utrikespolitik under det kalla kriget, av Ulf Bjereld, Alf W. Johansson & Karl Molin (2008). Det är en bok som jag rekommenderar alla som är intresserade av vår svenska moderna, dvs efterkrigshistoria.

Politik/ekonomi27/10 15:47

Har funderat vidare på de senaste veckornas nya partipolitiska bild i Sverige. När jag gör det inser jag att Mona Sahlins drag, att knyta mp till sig, inte var så tokigt med tanke på mp:s totala opålitlighet. Om miljöpartisterna är uppknutna av scocialdemokraterna så minskar risken att mp plötsligt överraskar genom att godkänna en borgerlig regering efter valet. Deras möjlighet att spela rollen som vågmästare minskar därmed. Däremot var Sahlins drag att definitivt utesluta v inte så lysande.

Det som ställer till större problem är emellertid Ohlys hot att inte stödja en s-mp-regering. Det var nog inte så klokt. Om han inte hade sagt detta kunde han räknat med diverse proteströster från s, från folk som vill demonstrera att de anser att s ska dra sig mer till vänster. Men hur ska sådana personer rösta om de tror att Ohly står fast vid sitt hot? Om han gör allvar av det så kommer vi ju att få en alliansregering även efter nästa val och även om s, mp och v tillsammans tar hem majoriteten av rösterna. Det innebär att en röst på v riskerar att bli en bortkastad röst för dem som är pragmatiska. Risken att han fäller en alternativ regering vill dessa kanske inte ta.

Min rekommendation till Ohly är alltså att klart och tydligt ändra sig på den punkten, såvida han inte hellre ser en alliansregering än en mittenregering.’

Slutligen: Atiekurserna fortsätter att falla:
Och havet välte, vinden ven.

Internationell politik&Politik/ekonomi26/10 18:27

Joseph Stiglitz, som fick det falska nobelpriset i ekonomi 2001, förutspår en djup recession med både arbetslöshet och inflation. USA:s inflation ligger på 6%, den högsta på 17 år, skriver han. Huspriser har sjunkit med 30% på sina ställen, banker rapporterar rekordförluster, och det bara månader efter att deras VD:ar travat iväg med rekordstora bonusar.

Bush ärvde ett budgetunderskott från Clinton, som han plussat på med 65% under sin presidentperiod och under tiden belastas amerikanerna med kostnaderna för Irakkriget.

Han är inte glad Stiglitz alltså, när han konstaterar att inflation ska bemötas med höjda räntor medan lågkonjunkturer ska åtgärdas med sänkta sådana. Inte lätt att fixa bådadera på samma gång. De sänkta skatter som Mc Cain föreslår kommer bara att göra situationen värre dessutom.

Miljoner amerikaner förlorar sina hem, påpekar han vidare, en social ekonomisk katastrof, som dessutom får negativa effekter på ekonomin i övrigt.

We’re looking at a new form of public-private partnership, one in which the public shoulders all the risk, and the private sector gets all the profit. While the Bush administration preaches responsibility, the words are addressed only to the less well-off.

Jag minns exakt samma struntprat efter vår fastighetskrasch i början av 90-talet. ”Vi”, predikade Mona Sahlin, och lovade upprepa detta tills det hade gått in hos alla, ”hade levt över våra tillgångar”. Och nu var det dags för oss att tillsammans lösa problemen. I själva verket handlade det om ansvarslös spekulation även den gången, som vanliga svenskar inte alls var skyldiga till. Men vanligt folk fick betala, i form av förlorade arbeten, i form av nedskärningar i skola, vård och omsorg. Vi betalar fortfarande för den tidens spekulation fast det inte talas om den saken idag. Nu tänkte sig alliansen istället trolla bort vår fortfarande höga arbetslöshet och den tragiska utslagning från arbetsmarknaden som vi sett sedan fastighetskraschen, genom att utförsäkra folk redordsnabbt från de offentliga och gemensamma sociala försäkringssystemen, så att de inte längre syns i arbetslöshetsstatistiken.

Nå, Stiglitz kommer med mer och han skräder inte orden:

We learned from the Depression that markets are not self-adjusting—at least, not in a time frame that matters to living people.
………..
free-market economists promoted the idea that, once the economy was restored to full employment, markets would always allocate resources efficiently. The best regulation, in their view, was no regulation at all, and if that didn’t sell, then “self-regulation” was almost as good.

The underlying idea was, on the face of it, absurd: that market failures come only in macro doses, in the form of the recessions and depressions that have periodically plagued capitalist economies for the past several hundred years. Isn’t it more reasonable to assume that these failures are just the tip of the iceberg? That beneath the surface lie a myriad of smaller but harder-to-assess inefficiencies?

Några stycken längre ner läser vi att:

We are in the midst of micro-economic failure on a grand scale. Financial markets receive generous compensation—in the form of more than 30 percent of all corporate profits—presumably for performing two critical tasks: allocating savings and managing risk. But the financial markets have failed laughably at both.

Han slutar sin artikel med att konstera att Chiles försök att tillämpa Friedmans ekonmiska teori slutade i katastrof, en katastrof som Chiles befolkning fortfarande betalar för.

Det är också intressant att ta del av vad han sade redan 2007:

After almost seven years of this president, the United States is less prepared than ever to face the future. We have not been educating enough engineers and scientists, people with the skills we will need to compete with China and India. We have not been investing in the kinds of basic research that made us the technological powerhouse of the late 20th century. And although the president now understands—or so he says—that we must begin to wean ourselves from oil and coal, we have on his watch become more deeply dependent on both.
Up to now, the conventional wisdom has been that Herbert Hoover, whose policies aggravated the Great Depression, is the odds-on claimant for the mantle “worst president” when it comes to stewardship of the American economy. Once Franklin Roosevelt assumed office and reversed Hoover’s policies, the country began to recover. The economic effects of Bush’s presidency are more insidious than those of Hoover, harder to reverse, and likely to be longer-lasting. There is no threat of America’s being displaced from its position as the world’s richest economy. But our grandchildren will still be living with, and struggling with, the economic consequences of Mr. Bush.

Återstår nu bara att se om alliansen framhärdar och går vidare i Bushs fotspår eller om den tar sitt förnuft tillfånga. Uppriktigt sagt tvivlar jag på den saken. Är ganska rädd för att alliansen istället kommer att hävda att eftersom svenska staten har ovanligt mycket pengar på kistbottnen (där de ju inte gör någon nytta), så behöver vi inte vidta de åtgärder som man nu ser som nödvändiga i flera andra länder. I värsta fall använder man statens överskott till att göra ont värre genom att sänka skatter och som vanligt mest för de rikaste. Jag hoppas att jag får fel på den punkten.

Länkar:
Reversal of Fortune, Joseph E. Stiglitz i Vainty Fair
The Economic Consequences of Mr. Bush. Stiglitz dec. 2007, i Vanity Fair
Lindra lågkonjunkturen med statliga utgifter, Ekonomikommentarer
Paul Krogman om åtgärder, YouTube
Nouriel Rubini, åtgärder mot krisen, YouTube

Politik/ekonomi26/10 01:16

OK, det var en ful gåta men hur ful min gåta var återstår att se. Det beror en hel del på hur ivrigt det nya arbetarpartiet moderaterna nu är att hjälpa de arbetare och övriga som förlorar sina arbeten pga finanskraschen, så att de inte får sina liv förstörda, trots att de inte är ett dugg skyldiga till finanskraschen.

Det är nu vi snart får veta om det där med ”arbetarparti” bara var ett fult lurendrejeri alltså. Ja, om vi inte redan anat en del av svaret förstås.

För övrigt hänvisar jag till diskussionen som följde på inlägget nedan, det om gåtan.

Lästips:
Björnbrum om nationalism

Länkar:
Sätt fart på Sveriges statsutgifter, Stefan de Vylder (nationalekonom), SvD

Ideologier/propaganda&Politik/ekonomi23/10 00:30

Vilka är likheterna mellan moderata samlingspartiet och Hitlers nationalsocialistiska parti?

Först att svara rätt på gåtan får gärna fira med att gå på bio eller teater, ta ett glas vin, festa på en hummer eller äta en härlig stek – på egen bekostnad.

Jag kan inte bjuda eftersom jag, till skillnad från både Hitler och moderaterna, inte sponsras av storfinansen. Men obs. detta svar på gåtan, även om det är riktigt, räknas alltså inte. :-)

Länk:
Se även inlägg på Alliansfritt Sverige

Politik/ekonomi20/10 00:44

Satt och såg programmen Agenda special, om finanskrisen, på TV i går kväll. Det slår mig, när jag ser dessa program, att när man säger att man lärt sig något av krisen efter 1929, så menar man att man nu i första hand försöker rädda den ekonomiska eliten.

Efter kraschen 1929 försökte politikerna fortsätta att tillämpa liberal ekonomisk politik, inte rädda några banker utan låta dem gå omkull, sänka skatter och i övrigt spara in på offentliga utgifter. Det gick åt skogen och förorsakade en superdepression. Då kom man på att börja tillämpa Keynes idéer och i USA introducerades New Deal, som handlade om att börja betala ut pengar till de arbetslösa och fattiga, genom att satsa på offentlig verksamhet och infrastruktur som skapade arbeten åt alla dessa arbetslösa. Resultatet blev en återhämtning i ekonomin. Sedan kom förstås kriget, som förvisso hörde ihop med krisen och som möjliggjordes just för att Hitler skapade arbetstillfällen till alla arbetslösa i Tyskland, genom att sätta igång offentliga verksamheter, i huvudsak krigsindustri och vägprojekt, men även bilindustri (Volkswagen), men det är en annan historia.

Den här gången tänker man sig uppenbarligen att genom att garantera bankkundernas insättningar och bankernas fortsatta existens, så ska man slippa omfördela några resurser i samhällena och slippa att satsa på offentliga sektorn. Ingen socialistisk politik här inte, även om somliga tycks tro att det är socialisering staterna sysslar med just nu, i och med (eventuella) statliga övertaganden av banker.

Jag tror alltså att vi kan glömma förhoppningen om ens en mild vänstervridning av politiken, i varje fall om man lyckas häva krisen och denna inte blir sju resor värre än beräknat. Men även i det fallet misstänker jag att Västvärldens regeringar hellre skjuter på sina egna medborgare än börjar föra en mer solidarisk ekonomisk politik. Man har ju numer sina specialstyrkor, att sätta in inom EU om social oro utbryter och i Sverige har det ju nyss åter blivit tillåtet att sätta in militär mot svenskar.

Också i USA verkar man vidta vissa försiktighetsåtgärder. Så här skriver Jeff Huber den 15:e oktober på sin blogg (men i ett helt annat sammanhang):

Yet, incredibly, a combat unit from the Army’s 3rd Infantry Division has just been assigned to U.S. Northern Command to quell ”civil unrest” and conduct ”crowd control” inside the United States.

Och detta, menar Jeff Huber ungefär, trots att man har brist på soldater både i det ena och det andra av USA:s krig runtom i världen. Ska vi tro att den här, av en yrkesmilitär (1) i USA ifrågasatta, stationeringen handlar om en ren tillfällighet eller hänger den ihop med ”erfarenheterna och den taktik man tillämpade” vid en annan katastrof, Katrina?

2/3-samhället klarar demokratin av, utan att de ekonomiska eliterna behöver avstå eller frukta något, men 1/3-samhället blir ett allvarligt hot. Bara att hoppas att det inte går så illa för de där två tredjedelarna kommer att dra det kortaste strået, vad som än händer.

Fotnot:
1) Jeff Hubers meriter: U.S. Navy (Retired) commanded an E-2C Hawkeye squadron and was operations officer of a Navy air wing and an aircraft carrier. (Länk till hans blogg finns också till vänster här)

Politik/ekonomi19/10 17:01

Analytiker prickade inte in finanskrisen, läser jag i GP. Konstigt, det gjorde de inte de tidigare gångerna heller. Hur kan ekonomiskt kunnigt folk, i varje fall hävdar de ju att de har enorm kompetens på området, värda mångmiljonbonusar varje år, lyckas med att inte förstå någonting?

Vid fastighetskraschen i början av 90-talet ställde sig hela ekonomkåren upp och förklarade att det här, det kunde man inte ha förutsett. Vadå, jag med mina mycket begränsade kunskaper om företags- och nationalekonomi, förutsåg densamma.

Vi satt vid frukostbordet någon gång i slutet av 80-talet, kanske var det 1989. Jag fördjupade mig i DN:s ekonomisidor, något jag inte brukade göra, och drabbades av en plötslig insikt. De här fastighetsaffärerna var en bubbla av gigantiska mått och den var dömd att spricka. Jag kunde förstås inte säga exakt när men förstod att det inte kunde dröja alltför länge.

Det här var på den tiden då svenska spekulanter köpte upp halva Europas fastighetsbestånd, och bl.a. halva Londons. Vi hade nyligen varit i London och sett nybyggda halvtomma lyxbyggen utmed Temsen, där affärslokalerna utmed gatorna stod tomma. Jag hade varit i Norrköping nyligen, för första gången på många år, och sett hur massor av skyltfönster i centrum var förklistrade med brunpapper, en rent deprimerande syn. Det var ju klart, när fastigheterna till slut blivit så dyra att hyrorna inte längre var överkomliga för affärsinnehavarna eller andra hyresgäster, då skulle någon förr eller senare inse att de glada investeringarna i dessa fastigheter, för lånade pengar, inte lönade sig och då skulle hela korthuset rasa samman.

När detta redan hade hänt hävdade alltså de ekonomiska experterna att ”ingen kunde ha förutsett detta”.

Jag behövde bara lite vanligt bondförnuft, ytliga kunskaper om kraschen 1929 och en viss förmåga att koppla ihop det ena med det andra, för att inse hur det där hejdlösa fastighetsspekulerandet skulle sluta.

Nu är vi där igen. Så här sade några ekonomianalytiker, enligt GP (18/10, hittar inte artikeln på nätet):

Klas Eklund, SEB:s senioranalytiker efter en studieresa till USA för omkring ett år sedan:

Problemen på subprimemarknaden består ytterligare något år, men spridningseffekten till primemarknaden blir relativt små. Kreditoron bedarrar efter hand.

Hubert Fromlet. fd. chefsekonom på Swedbank 30/11 2007:

Vi kommer att komma in i ett lugnare läge, det kommer även de flesta andra länder i världen att göra. Jag tycker det är viktigt att påpeka att ekonomin inte utvecklas dåligt, den bara dämpas.

Riksbankens bedömning efter höjningen av styrräntan i oktober 2007:

Avmattningen i bland annat USA väntas, tillsammans med oron på de finansiella marknaderna under senare tid, leda till att tillväxten i Sverige mattas något.

Crister Gardell trodde, enligt DI, på köpläge i januari i år:

Mitt grundscenario är att den överdrivna oron för kreditkrisen kommer att lägga sig. Den globala tillväxten 2008 kommer att bli omkring 5%. Jag tror att vi kommer att se ett uppställ på kurserna på 20%.

Sedan dess har Stockholmsbörsen gått ner omkring 40%:

Ann Grevelius, förvaltare Handelsbanken 31 mars 2008:

Vi har en positiv syn på börsen och tror att vi har det värsta bakom oss.

Björn Danegårdh, förvaltare DK Fonder till DI 31 mars 2008:

Jag tror att vi under eller efter sommaren får se tecken på att den amerikanska ekonomin är mer robust än vad många väntar sig.

Johanna Möllerström, aktiestrateg på Kaupthing, en isländsk bank, kraschad och uppköpt sedan dess (!), 31 mars 2008:

Det kommer att vara fortsatt stökigt, men vi väntar oss inga större ytterligare nergångar.

En ekonom verkar ha hästminne (!), lite kunskaper i ekonomi eller i ekonomisk historia, nämligen Tomas Nilsson, regionchef på SEB i Västsverige, som redan 2006 yttrade:

Det ser bedrägligt bra ut därute.

Så här skrev jag på Motvallsbloggen 30/3 2008, under rubriken Nu tycks det dra ihop sig igen – till djup ekonomisk kris:

Nog verkar det som om det drar ihop sig igen, till att alla vi vanliga småknegare och småföretagare, kollektivt (hur hatat detta ord än är inom den ekonomiska eliten och bland dennas trogna mopsar), får rycka ut ännu en gång och rädda kapitalet från katastrof och se till att aktieägarna inte förlorar något på det finansiella vanvett storföretag och banker ägnar sig åt. Varningstecknen finns där – allihop.

Nå, kan man invända. De här prickarna har betalt för att vara optimister och inte bara det, de är helt beroende av att folk satsar sina pengar på spekulationsbörserna. Men ändå, om de förstod men teg, vilken grad av hederlighet ska man i det fallet tillskriva dem? Om de inte förstod, vilken kompetens ska man då tillskriva dem?

Eller är det till och med så att de får bra betalat just för att luras?

Sedan kan det ju vara värt att påpeka att det var efter fastighetskraschen som VD:arna började belönas rent oanständigt för sin brist på kunskaper alternativt för sitt lurendrejeri. Som jag sade då: ”Hade jag vetat att man kunde få 6-10 miljoner för att kvadda en bank, då hade jag erbjudit mig att fixa den saken för länge sen – för det har jag definitivt kompetens för”.

Nästa sida »


Motvallsbloggen
lades ut 10/2 2005

Webmaster