Ideologier/propaganda&Politik/ekonomi23/10 00:30
Varför inte en riktigt elak gåta?
Vilka är likheterna mellan moderata samlingspartiet och Hitlers nationalsocialistiska parti?
Först att svara rätt på gåtan får gärna fira med att gå på bio eller teater, ta ett glas vin, festa på en hummer eller äta en härlig stek – på egen bekostnad.
Jag kan inte bjuda eftersom jag, till skillnad från både Hitler och moderaterna, inte sponsras av storfinansen. Men obs. detta svar på gåtan, även om det är riktigt, räknas alltså inte. 
Länk:
Se även inlägg på Alliansfritt Sverige
23/10 01:19 at 01:19
-Att de fick makten genom en koalitionsregering och att de kallar/kallade sig för arbetarparti?
23/10 02:14 at 02:14
Pruk:
Fy du förstör ju spänningen genom att komma med åtminstone nästan rätt svar direkt.
Jag skulle nämligen velat ha tillägget till det sista: ”fast ingen av dem är/var det”.
Sedan finns det ett par likheter till, men du är välkommen att festa om på det där svaret. Det var bra nog för det :-).
Bara att välja med vad. Jag rekommenderar hummer, eftersom det är hummersäsong nu.
23/10 13:17 at 13:17
Svaret är självklart:
-Mycket färre än olikheterna.
Och samma fråga kan ju ställas om v.
Där svaret är:
– Båda partierna verkar för inskränkningar för medborgarnas rättigheter, och den grundläggande ideologin (om man fortfarande räknar v som socialistiskt/kommunistiskt – vilket Ohly så sent som innan förra valet sade) är människofientlig.
Men
Det är riktigt lågt att blanda in 50 år gamla offörätter i form av nazisterna i en politisk debatt idag. Särskilt som National!socialistiska! partiet var sprunget – ur just det – socialistiska idéer och normer.
Lika lågt som när Bildt dristade sig jämföra den senaste konflikten med den tiden (även om jag som sagt respekterar Bildt i mkt så gick han över gränsen där !)
Kan vi inte komma med ngt nytt ?
Gammalsocialism (som ligger alldeles för nära kommunism och marxism) har redan prövats och höll inte. Ren liberalism är mer en ideologi än ett politiskt system (och skulle i den helt renodlade formen troligen inte funka).
Socialdemokrater+mp vs alliansen börjar likan en hel del internationella system med mer eller mindre bara två partier (som tex Usa, Storbritannien mfl)
/K
23/10 18:58 at 18:58
Klas:
Särskilt som National!socialistiska! partiet var sprunget – ur just det – socialistiska idéer och normer.
Precis, det var just detta det handlade om. Nazisterna genomförde nog värlsdhistoriens första triangulering. Det var aldrig något socialistiskt parti, vilket just liberaler (med fl, med liknande beteckningar) och högerfolk ofta hävdar, och kanske tom tror idag.
Anser du att det är rätt att hävda att moderaterna ju egentligen är ett socialistiskt eller kommunistiskt parti, alltså ett arbetarparti. Det säger de ju själva numer?
Så här kommer min lista med likheter:
1: Båda gav sig ut för att vara arbetarpartier, men inget av dem är/var ett sådant parti. (Hitler mördade tom dem som hade låtit sig luras att han partiet var socialistiskt och som ville börja förverkliga socialismen när han kom till makten, (för säkerhets skull här: vilket jag inte beskyller moderaterna för att försöka eller vilja göra dock).
2: Båda triangulerade (eg. samma sak som ovan).
3: Båda hatade/hatar kommunister
4: Båda syftade/syftar till att oskadliggöra fackföreningar (fast med olika medel).
och förstås:
5: Båda sponsrades/sponsras av storfinansen.
Med detta vill jag hävda att nazister var/är extremhöger, inte det minsta vänster på den traditionella höger-vänsterskalan.
23/10 19:18 at 19:18
Att moderaterna sponsras av storfinansen var inget nytt för mig, men däremot påståendet att nazismen sponsrades av finansen är inte helt korrekt.
NSDAPs partiprogram hade flera punkter där man krävde förstatligande av företag, kommunaliserande av varuhus och liknande. Det är knappast troligt att arbetsgivarsidan stödde dessa krav, vare sig ekonomiskt eller ideologiskt.
Däremot är sant att Hitler gjorde en pudel sedan han kommit till makten.
Han insåg förmmodligen att utan företagens hjälp kunde han inte fullfölja sina planer.
24/10 08:42 at 08:42
Larry: precis – därav NationalSOCIALISTERNA.
Hitler var ju f.ö. en komplett galning så hur nationalsocialisemn utvecklades under honom är ganska irrelevant…
Kerstin:
”Anser du att det är rätt att hävda att moderaterna ju egentligen är ett socialistiskt eller kommunistiskt parti, alltså ett arbetarparti. Det säger de ju själva numer?”
Nu lade du in en värdering som jag inte skriver under på.
Jag tror förvisso att ”det nya arbetarpartiet” är mer eller mindre bara en politisk slogan.
MEN.
Man behöver inte vara socialistiskt eller kommunistiskt för att vara ett arbetarparti – då utgår du från klasstänket och att arbetare = traditionell arbetare. I dagens Sverige är många som skulle räkna sig som arbetare (inkl. mig själv) tjänstemän och tillhör den s.k. medelklassen. Och väldigt många, tillräckligt många 2006 uppenbarligen iaf, anser att det kommunistiska och socialistiska tänket inte är applicerbart i vår moderna värld och inte är bra för samhället och dom själva.
Därab kan moderaternas nya epitet faktiskt gälla – inte i form av ngt gammalt socialistiskt arbetareparti utan ett ”NYTT arbetarparti” – för moderna arbetstagare.
Nu röstar jag förvisso inte på moderaterna – men definitivt inte heller på vänster (som kanske har framkommit) – och jag anser att om man vill sabba sina (just nu rätt stora) chanser att vinna nästa val: ja då kan man klanka ned på allt alliansen har gjort och försöka dra Sverige tillbaka till ”mini-DDR”-tiden…
Vill man döremot vinna så skall man no se till att uppdatera sin politik så att man inte utesluter även medelklassen och de starkare grupperna och BARA ser till dom svaga. Ett samhälle funkar inte så/då !
Samtidigt tror jag att alliansen kommer få det rätt tufft att få en mandatperiod till – dom har gått lite för långt, och även om dom gjort det dom sa att dom skulle – så är en del saker för ogenomtänkta och slår för hårt mot vissa grupper.
/K
24/10 13:15 at 13:15
larry skriver:
Att moderaterna sponsras av storfinansen var inget nytt för mig, men däremot påståendet att nazismen sponsrades av finansen är inte helt korrekt.
Då tar vi och citerar ur en nyligen utkommen biografi över Hitler (jag har inte hunnit läsa hela än, den är på dryga 800 sidor + fotnoter): men efter bara lite letande hittar jag detta:
Det finns otaliga andra källor som berättar samma sak.
Såvitt jag vet stöddes Hitler också ekonomiskt, möjligen endast indirekt, av somliga i amerikanska finanskretsar. Har för mig att ex. familjen Kennedy hade sina fingrar med här, men just nu har jag inte källor aktuella att hänvisa till och inte tid att plocka fram dem.
Sedan inspirerades Hitler förvisso av marxismen, men marxist var han inte, precis som moderaterna idag inte är ett arbetarparti, i den mening som alla normala människor lägger in i detta begrepp, men har inspirerats att ta över socialdemokratins och vänsterns retorik, för att vinna väljare, eg. genom ett verbalt bedrägeri. Exempelvis var Hitlers människosyn en helt annan än marxisternas. De senare ansåg/anser att alla människor är lika mycket värda, och ovanpå denna människosyn bygger de sedan sin ideologi. För Hitler var människor endera fullvärdiga sådana eller ”Untermenschen”, och de senare hade inget existensberättigande och skulle ”gallras bort”. Det är så att säga grunden för hans ideologi.
Idén om människors olika värde gav väl Rheinfeldt uttryck för när han i sin bok skrev om det dumma folket. Ännu en likhet även om det handlade om olika grupper som mindervärdiga.
Föreställningar att Hitler var socialist förekom också under hans tid, men tom Herbert Tingsten, liberalen och de svurne antikommunisten, placerade nazismen på extremhögerkanten politiskt.
24/10 16:33 at 16:33
Bravo Kerstin!
Har Joachim Fest skrivit detta så är jag övertygad om att han hade mer kunskap än jag på området. Jag hade fel. Boken skall inhandlas och läsas.
Jag googlade även runt lite om detta och det finns flera andra trovrdiga källor som bekräftar finansieringen. Tex detta tyska historieforum http://www.geschichtsforum.de/f66/hitler-und-die-hochfinanz-15623/
Någon i forumet menar att finansieringen fram till 1933 var ganska liten, men att den senare ökade kraftigt. En anledning till ökningen var att Hitler införde en lag efter han tagit makten att företagen skulle skänka pengar till honom.
En föklaring till varför jag varit skeptisk till att han fick pengar före 1933 var NSDAPs partiprogram som antog 1920. Mig veterligen ändrades det aldrig. http://www.dhm.de/lemo/html/dokumente/nsdap25/
Läser man där 11.13.14.16.17 och 18 så är det obegripligt att partiet kunde stödjas av finanssidan. Kan förklaringen ha varit att Hitler redan då spelade ett dubbelspel?
Hursomhelst, partiprogrammet för kalla kårar att gå längs ryggraden. Det enda positiva jag kan se är att man var rakare i sitt budskap än de nynazistiska rasitpartier som agerar idag
24/10 18:41 at 18:41
larry:
För det första måste man nog förstå saken utifrån den tidens verklighet, och då hade ingen sett vart Hitler skulle föra Tyskland, och inte heller vad det skulle bli av Sovjet, och jag gissar att få ens hade trott på det om de hade sett det i en fullkomligt korrektvisande kristallkula.
Det är ju dessutom väl känt att den tyska eliten var övertygad om att den skulle kunna tygla och leda Hitler och att denne skulle ändra sig när han tvingades ta ansvar. Det blev väl lite si och så med den saken, men innan det brakade åt skogen kom ju Hitler att gynna storföretagen med sin ekonomiska politik, på precis samma sätt som socialdemokrater i Sverige kom att gynna Wallenberg m.fl finansfamiljer, genom sin politik och Rosevelt gynnade storfinansen genom New Deal.
Det syns mig som om många unga liberaler och nyliberaler, samt libertarianer, inte har riktigt klart för sig hur de stora svenska företagen möjliggjordes och växte fram en gång – nämligen med hjälp av statliga, alltså skattebetalarnas inköp.
Den enkla sanningen om varför storfinans stödde Hitler den gången, är nog att man betraktade Hitler som den gode antikommunisten som kunde rädda Tyskland från en kommunistisk revolution, som man ju fruktade, och med all rätt, vid den tiden. Dessutom lovade han säkerligen en tysk upprustning, och gissa om industrin vädrade morgonluft av sådana löften.
Det är ju av liknande skäl som USA stöttat och idag stöttar en massa skumt och antidemokratiskt folk runtom i världen, som man senare anser sig ha fått problem med, Saddam är ju känd, liksom stödet till talibanerna och till Pakistans ledare ex.
Vad som sägs av eliterna, de ekonomiska och politiska, och vad de tänker eller syftar till och gör är inte alltid samma sak.
PS:
Dessutom var ju inte demokrati och allmän rösträtt populärt bland den tidens konservativa, varken i Tyskland eller här hemma i Sverige, och antisemitismen var en självklar sanning då, precis som antiislamismen är det idag. Den tyska demokratin var ung och hade haft en massa problem att fungera.
Idag talar ingen konservativ eller storföretagsledare om att man inte vill ha demokrati för det går liksom inte att säga det idag. Att man inte talar mot det demokratiska systemet har också två andra skäl: Dels har man lärt sig att det går alldeles utmärkt att ”ta risken ur demokratin” med mindre våldsamma metoder, med propaganda istället för våld. Dels talar man idag istället om ”det demokratiska överskottet”, vilket just betyder att man inte gillar demokrati och någonstans fruktar den, trots att man kan kontrollera den numer.
24/10 20:30 at 20:30
Hitler fick även stora lån förmedlad av Prescott Bush, farfar till George Bush.
http://en.wikipedia.org/wiki/Prescott_Bush
http://www.guardian.co.uk/world/2004/sep/25/usa.secondworldwar
Något samarbete mellan familjen Kennedy och nazisterna har jag däremot inte hört talas om.
25/10 02:49 at 02:49
Hannelore:
Tack för länkarna. Det var ju intressanta artiklar. Sedan kanske det inte verkar vara helt klart att Bush dää verkligen var aktivt stödjande nazisterna även om man hade vissa affärer med Thyssen, som var klart involverad i nazipartiet.
Och som sagt, man måste alltid ta med i beräkningen att det inte fanns facit förrän efter kriget och att Hitlers åsikter inte var konstiga i högreståndscirklar vid den tiden, många av dem troligen inte ens idag.
Vad gäller Kennedy så har jag kanske fel om ekonomisk support, och istället spökade hans antisemitism och tydliga stöd för somliga av Hitlers idéer i mitt minne: http://en.wikipedia.org/wiki/Joseph_P._Kennedy
25/10 19:21 at 19:21
Tycker det gick snett från början, Kerstin. Det här skämtet med en elak gåta.
Höger, de konservativa och nu i Sverige Moderata Samlingspartiet är absolut inte samma företeelse som Nationalsocialistiska Tyska Arbetarpartiet (NSDAP) eller några andra fascistiska partier.
Höger innebar historiskt att vara för det bestående, dvs i den meningen att den härskande klassen fortsatt ska härska. Men man var alltid få, en liten del av befolkningen – i extremfallet Sverige utgjorde adeln bara en procent. (Läs Peter Englunds doktorsavhandling). För att ha styrka för att hävda sig hade man en maktapparat, inte bara fysiskt i form av kyrka, krigsmakt och kungamakt, utan genom människors tänkande på olika sätt: predikandet i kyrkorna att man måste underordna sig enl religionen (Luthers katekes), dyrkandet av kungen och nationen, rädslan för att förändringar skulle leda till försämringar etc.
Efter rösträtt levde en del av detta kvar, trots att folket, den stora massan, hade tillkämpats sig demokratin.
Adeln hade ersatts som härskande av kapitalistklassen. De kunde ändå upprätthålla sin övermaktet förutom genom ekonomin, genom ideologisk påverkan på småborgare, som tjänade på kapitalism i en del fall men framför allt trodde att de skulle vinna på detta system.
(Får ta till nåt roligare: den fattiga gumman sa att hon tänkte rösta på högern. Jo, de verkar ha det så bra.) Skräckpropaganda spelade också roll, kosackvalet och antikommunismen, som också kunde utnyttja den historiska rysskräcken.
Ändå segrade arbetarrörelsen, genom sin politik och fackföreningar, så pass att ett välfärdssamhälle kunde byggas. Viktigt för detta var en reträtt från storkapitalisterna (Saltsjöbadsavtalet).Man var smart nog att ge efter mot att SAP gav efter!
I vår tid – from 1980-talet – insåg kapitalisterna, mycket på grund av utvecklingen i den stora världen, att man inte behövde denna samförståndspolitik, utan man kunde gå offensivare till väga. Undan för undan har den andra sidan fått flytta tillbaka sina positioner och därmed välfärden. SAP rent defensivt och medgörligt till nästan vad som helst. Smart av moderaterna att taktiskt kalla sig arbetarparti för att vinna röster Det lyckades i valet 2006. Men det har ingenting att göra med Nationalsocialistiska Tyska Arbetarpartiet och Hitler.
Om jag får återkommer jag till varför…
25/10 20:54 at 20:54
Sixten:
Nejdå, moderaterna är inte detsamma som nazister- och det är ju just detta gåtor ofta går ut på: Man drar fram en lite lustig/långsökt likhet mellan fenomen som för övrigt inte alls är lika varandra.
Men annars så slog det mig att Hitler faktiskt presenterade den moderna politiska historiens första ”triangulering”. Om inte moderaterna aktar sig kanske de kommer att framställas som kommunister i framtiden, för att de kallat sig ”arbetarparti” :roll:.
Dessutom är det ju också så att de flesta av våra ideologier delar ett eller flera element med någon av de andra.
Poängen är vidare den jag redan nämnt, att nazismen är extremhöger, inte vänster, som många unga människor vill hävda idag.
Du är dessutom välkommen åter :-).
25/10 23:11 at 23:11
Det tyska folket hade inte samma hyfsade förutsättningar som det svenska. Av historiska skäl – en av mina tidiga lärare sa att 30-åriga kriget förhindrade Tyslands utveckling med hundra år. Och att Sverige hade en stor del i detta – förde förödande krig där i 18 år med i huvudsaklig sponsring av Frankrike och kardinal Richelieu. Fast enligt våra historieböcker kämpade man för ”den rena sanna evangeliska läran”! Tyska eländet talades det sedan om länge. Observera i politisk-juridisk utveckling, inte kulturell: musik, konst, litteratur osv.
Tyskland förlorade WWI. Som var ett imperialistiskt omfördelningskrig. Lenin var nog den förste att förutse det. Kapitalismen (i böckerna stod det bara industrialismen) utvecklades i Europa, först i Frankrike, England och sen oerhört hektiskt i Tyskland efter landets enande 1870. (det första enandet, det andra efter murens fall). Men det skedde genom Preussen och Bismarck, inte genom en borgerligt liberal revolution. En sådan krossades 1848. Marx deltog i den och fick gå i landsflykt.
Enligt Lenin (han hade en österrikisk föregångare) hade övervinsterna i de stora kapitalistiska företagen genererat ett finanskapital (storbanker) som för att få avsättning för det satsade på kolonier i Afrika-Asien. Den fruktansvärda KOLONIALISMEN! Tävlingen om detta mellan makterna ledde ibland till sammanstötningar som den i Fashoda 1898 mellan Frankrike och britterna.
Jag kan naturligtvis inte minnas det, men märkligt nog nämnde min lärare i folkskolan det mer än en gång. Han nämnde också bråk i Nordafrika mellan Tyskland och Frankrike.
Efter några år bildade makterna allianser: England-Frankrike-Ryssland mot Tyskland-Italien och Österrike-Ungern. Som ledde till krigsutbrott 1914 (Italien hade då bytt sida).
Det mest fruktansvärda när det gäller dödade soldater. Såg i Frankrike vid semesterresor med bil minnesstenar i byar med namn på namn stupade. Det fanns också tillägg för WWII, men det var ju inte alls på långa vägar så många namn. Det var en stor katastrof för de unga männen i Frankrike, Tyskland och England! Nästan en hel generation kom att fattas.
Det behövde inte gått så illa. Arbetarrörelsen hade gått framåt i de industrialiserade länderna. På kongresser uttalade sig de socialdemokratiska partierna mot det hotande kriget. Om det ändå kom till stånd skulle de uppmana soldaterna att vända sig mot sin egen regering för att stoppa vansinnet(internationell solidaritet).
Så blev det inte – bara Lenin och hans i Ryssland illegala parti följde beslutet. I England röstade parlamentet för kriget, liksom i Frankrike och liksom i Tyskland – Nationalförsamlig och Reichstag. Det är således inte sant att demokratier inte går i krig mot varandra! Vilhelm Moberg som var ung då har uttryckt sin frustation över det – inte den ende. Särskilt allvarligt var det att tyska socialdemokraterna rycktes med i den nationalistiska yran. Det var deras första svek, det andra när ledningen (Ordf Ebert & co) med hjälp av militär blodigt slog ner de tyska arbetarnas och soldaternas uppror efter kriget. Har nyligen läst om Sebastian Haffners bok: Den tyska revolutionen 1918-19.
Sen blev det som det blev.
Återkommer.
26/10 01:24 at 01:24
Sixten Andreasson:
Jo, det där hör ju också till historien. Har förresten Haffners bok liggande i pipelinen just nu, inköptes på bokmässan men några andra böcker kom före i läsordningen.
26/10 04:13 at 04:13
Högst osmakligt
26/10 04:14 at 04:14
Erik:
Håller helt med dig. Visst är det högst osmakligt att lura väljare.
26/10 19:05 at 19:05
Avslutande del:
Haffners bok skriven på 60-talet senare med tillägg är mycket spännande.
Visserligen var inte de bestialiska morden på Rosa Luxemburg och Karl Liebknecht beordade av Ebert & Noske, Men den soldatesk som utförde dem tillhörde sådana förband de skickade på de upproriska arbetarna och soldaterna.
De senare var inte som i Ryssland ledda av revolutionärer som Lenin utan var vanliga socialdemokrater som trodde på sina ledare och agerade spontant.
Ledningen trodde att genom blodbaden skulle de säkra sig makten i den blivande Weimarrepubliken. Men naturligtvis blev det inte så. Misstroendet var kvar även när arbetarrörelsen hämtat sig. Min egen tanke: att det kan ha förstört enandet av kommunister och socialdemokrater mot Hitler inför valen i början av 30-talet.
Men en ännu viktigare orsak till nazismens seger var Versaillesfreden. Den var oportionerligt hård mot Tyskland. Saarland med sina kolgruvor avstyckades, Rhenlandet hölls besatt av franska trupper, ingen vapentillverkning, nästan ingen armé eller flotta tilläts. Och ett oerhört stort krigsskadestånd. En hyperinflation uppstod och det är möjligt att det tyska storkapitalet hjälpte till för att på det sättet minska skadeståndet i reella värden. Men det drabbade folket, som blev förbannade på denna grymma fred.
Men på höjderna blev man revanschlystna. Den tyska industrien och teknikerna och vetenskapsmännen var världsbäst på många områden (Svårt att tro nu när USA varit så dominerande i ett halvsekel)
Indusrimagnater som Krupp tillverkade ändå vapen i lönndom. De och andra lurade inspektörerna. Flygplan testades med piloter gemensamt med ryssarna i Sovjet. Båda länderna hade man bestämt skulle inte få gå med i NF.
Krupp sponsrade NSDAP före maktövertagandet – det är bevisat., men säkert även andra. De sista valen var dyra med flyg av Hitler hit och dit i Tyskland.
En aktiv industri-affärsman var Hugenberg som ingick i Hitlers första regering.
De var mästare på propaganda med fil dr Goebbels i ledningen. National och sen socialistisk plus tysk – det var inte någon dålig socialism av rysk modell, Och arbetarparti – det var faktiskt så att de byggde en välfärdsstat (inte som Per Alnbins eller Roosevelts New Deal ) det har visats i TV-program semesterbyggnader vid Östersjön – jättelika – fasta löner och arbete. Bara det att mycket av detta byggde på rustningar, krig och utnyttjande av andra länders resurser och deras rasmässigt mindervärdiga befolkning till slavarbete. Gustav Krupp fick 12 års fängelse för sånt, behövde bara avtjäna tre år. Det gick bra för det revanschlystna kapitalet i många år. Nästan hela Europa var deras. Men slutet blev något annat.
Punkt.
26/10 22:06 at 22:06
Sixten Andreasson:
Jovisst, i och med att Hitler började pytsa ut pengar och startade en massa infrastrukturprojekt (eg. keynesiask politik), vid sidan av rustandet av Tyskland, såsom byggandet av motorvägar, planen att skapa en folkbil etc. så skapade han ju en massa arbetstillfällen, och det uppskattades förstår av tyskarna – som som sagt inte visste hur det hela skulle sluta.
Men Hitler var likafullt inte socialist eller kommunist, framför allt pga av att hans politiska filosofi grundades i rakt motsatta människo- och samhällsuppfattningen mot den som kommunistisk ideologi omfattar. Dels, som sagts redan, var människor inte lika värda, dels hyste han en rent konservativ samhällsuppfattning i och med han talade för en organismisk sådan, samhället, representerat av den enväldige ledaren, var allt, individen var intet. Sjuka delar i samhällskroppen skulle opereras bort (ex. avlivning av utvecklingsstörda, politiska motståndare, underlägsna raser etc). Alla skulle utan att ifrågasätt något, underordna sig den totalt överlägsne Führern.
Sedan kan man ju jämföra Hitlers rustningsindustri och betydelsen för USA:s ekonomi och sysselsättning av det militärindustriella komplexet.
PS till larry förresten, Fests bok om Hitler är inte ny. Den är från 60-talet, och den bok jag har är en nyutgåva av boken.
27/10 17:02 at 17:02
Kerstin, boken kan vara bra även fast den inte är ny
Joachim Fest hade skffat sig mycket kunskap om nazismen. Nu måse jag bara bestämma mig på vilket språk jag skall läsa boken.
I helgen har jag funderat lite på just faktumet att nassarnaspartiprogram aldrig ändrades. Min gissning är att de flesta punkterna var populistiska för att få röster och därmed makten.
När Hitler väl var diktator spelade programmet ingen roll längre.
Intressant är att vissa punkter genomfördes till absurdum, medans andra (typ förstatligande av produktionsmedlen) helt ignorerades.
Varför?
27/10 21:36 at 21:36
larry:
Ja, boken är bra fast den kom ut för länge sedan. Jag har kommit igenom en del av den idag. Jag tycker att den är mycket spännande faktiskt och den ger en del information som jag inte hade tidigare, trots att jag läst tämligen mycket om det där fenomenet.
Jag gissar att det där med förstatligande föll, endera för att storfinansen och de stora företagen samarbetade så bra med honom, eller för att han insåg att hans partihejdukar inte skulle klara av att driva industrier effektivt – i synnerhet ville han ju ha effektiva sådana som han upprustade för fullt.
Dessutom blev han ju tämligen god vän med flera av höjdarna inom de övre samhällsskikten. Någon av dem råkade väl illa ut så småningom dock.
Vidare var han redan från början inställd på att det i grunden bara handlade om att luras, att det gällde att säga rätt saker för att entusiasmera massorna, som han i grunden betraktade som dumma, för att få mer makt själv.
Vad gäller språk, så föredrar jag nog att läsa boken på svenska eller engelska, även om jag också läser tyska. Men tyska kan vara förfärligt med alla sina bisatser med alla krångligheter de kan innehålla :-). Men har man tyska som modersmål, eller talar det väldigt bra, så kanske man ska läsa den tyska versionen. Det är det ju ofta en fördel att läsa böcker på originalspråken.
27/10 22:30 at 22:30
Kerstin, denna gång tänker du ganska lika som jag. Företagana gjorde det dom var bäst på och Hiter behövde bara ge dom beställningar och betalt.
Jag läser helst på svenska, men det kan ta lite tid för mig att få boken på det språket.
Ibland ger orginalspråket en bättre nyans, översättningar tappar ibland sådant. Svårigheten för mig att läsa tyska är precis som du säger. Verbet kommer sist efter en eller flera bisaster. Inte ovanligt att jag börjar bakifrån med att leta upp verbet innan jag läser hela meningen
28/10 00:32 at 00:32
larry:
Bara att läsa den på engelska då. Den versionen borde du väl kunna få fram där du bor :-).
28/10 12:03 at 12:03
Nassarnas partiprogram? När Molotov var på vänskapsbesök nov 1940 under paktens tid ska han ha retat de nazistiaka ledarna med att upprepat fråga efter partiprogrammet. De svarade undvikande hela tiden. Molotov ska då ha sagt: Inget partiprogram, då är det ju inget parti!
Hade för mig ha läst det i den tjocka boken: Hitler. Stalins hemliga dossier, som utkom på svenska 2006. Det är två unga tyska forskare som sammanställt den efter ryssarnas förhör med två som varit nära Hitler fram till slutet.. Den ene typ kammartjänare, den andre mer adjutant.
Mycket intressant! Själv föredrar jag att få läsa sådant som är från tiden det hände framför sådant som är skrivet efteråt och som kan misstänkas vara mer eller mindre tillrättalagt, Ja tom hopljuget som det visat sig med några böcker av påstådda KZet-överlevande!
28/10 13:25 at 13:25
Sixten Andréasson
Det där vilka källor som är mest trovärdiga är ju ett problem. Å ena sidan borde människor minnas bättre ju närmare i tiden för det man diskuterar, man frågar dem. Å andra sidan kan det komma fram dokument långt senare, som kastar nytt ljus över vad som hände.
Vad gäller nazismen så finns ju också risken att folk började ljuga ganska snabbt efter kriget, eftersom så många inte ville kännas vid den verklighet de själva varit med om att driva fram.
28/10 16:44 at 16:44
Sixten, just det med partiprogrammet är min poäng. antagligen hade Molotov ganska rätt. partiprogrammet som skrevs 1920 reviderades aldrig. Det tolkar jag som att det var oviktigt och att Hitler bestämde utan större påverkan nedifrån.
När tex nazistgruppen i okt 1930 ville motionera om att sänka räntan, expropriera hela bank- och börsmagnaternas egendom sam förstatliga storbankerna så stoppades den av Hitler.
Kommunisterna lade fram samma förslag och Hitler tvingade partigruppen att rösta emot den.
Kerstin, din slutkläm är alldeles riktig, det man kan vara säker på är att verkligheten inte var bättre än hur nazisterna beskrev den efter kriget. när man söker någon skyldig till något som är bra är det många som träder fam. När något gått dåligt får man leta lite längre
28/10 17:44 at 17:44
Kerstin, du har rätt. Man bör alltid vara kritisk mot källorna. Som släktforskare märker jag det tydligt. Många får tyvärr saker om bakfoten om sina anor.
Historiker blir tränade i källkritisk metod. Men jag som intresserad lekman (jävligt intresserad!) föredrar nu att läsa vad som skrivits i den tid det hände. Som betr Tredje riket: Victor Kemperers dagbok eller Friedrich Strindbergs roman Under jorden i Berlin utgiven 1945 och senare 2002.
Ändå läsa kritiskt liksom den bok jag refererade till. Det är ju en sammanställning och där finns en massa i efterordet som är att betrakta som spekulationer.