Analytiker prickade inte in finanskrisen, läser jag i GP. Konstigt, det gjorde de inte de tidigare gångerna heller. Hur kan ekonomiskt kunnigt folk, i varje fall hävdar de ju att de har enorm kompetens på området, värda mångmiljonbonusar varje år, lyckas med att inte förstå någonting?

Vid fastighetskraschen i början av 90-talet ställde sig hela ekonomkåren upp och förklarade att det här, det kunde man inte ha förutsett. Vadå, jag med mina mycket begränsade kunskaper om företags- och nationalekonomi, förutsåg densamma.

Vi satt vid frukostbordet någon gång i slutet av 80-talet, kanske var det 1989. Jag fördjupade mig i DN:s ekonomisidor, något jag inte brukade göra, och drabbades av en plötslig insikt. De här fastighetsaffärerna var en bubbla av gigantiska mått och den var dömd att spricka. Jag kunde förstås inte säga exakt när men förstod att det inte kunde dröja alltför länge.

Det här var på den tiden då svenska spekulanter köpte upp halva Europas fastighetsbestånd, och bl.a. halva Londons. Vi hade nyligen varit i London och sett nybyggda halvtomma lyxbyggen utmed Temsen, där affärslokalerna utmed gatorna stod tomma. Jag hade varit i Norrköping nyligen, för första gången på många år, och sett hur massor av skyltfönster i centrum var förklistrade med brunpapper, en rent deprimerande syn. Det var ju klart, när fastigheterna till slut blivit så dyra att hyrorna inte längre var överkomliga för affärsinnehavarna eller andra hyresgäster, då skulle någon förr eller senare inse att de glada investeringarna i dessa fastigheter, för lånade pengar, inte lönade sig och då skulle hela korthuset rasa samman.

När detta redan hade hänt hävdade alltså de ekonomiska experterna att ”ingen kunde ha förutsett detta”.

Jag behövde bara lite vanligt bondförnuft, ytliga kunskaper om kraschen 1929 och en viss förmåga att koppla ihop det ena med det andra, för att inse hur det där hejdlösa fastighetsspekulerandet skulle sluta.

Nu är vi där igen. Så här sade några ekonomianalytiker, enligt GP (18/10, hittar inte artikeln på nätet):

Klas Eklund, SEB:s senioranalytiker efter en studieresa till USA för omkring ett år sedan:

Problemen på subprimemarknaden består ytterligare något år, men spridningseffekten till primemarknaden blir relativt små. Kreditoron bedarrar efter hand.

Hubert Fromlet. fd. chefsekonom på Swedbank 30/11 2007:

Vi kommer att komma in i ett lugnare läge, det kommer även de flesta andra länder i världen att göra. Jag tycker det är viktigt att påpeka att ekonomin inte utvecklas dåligt, den bara dämpas.

Riksbankens bedömning efter höjningen av styrräntan i oktober 2007:

Avmattningen i bland annat USA väntas, tillsammans med oron på de finansiella marknaderna under senare tid, leda till att tillväxten i Sverige mattas något.

Crister Gardell trodde, enligt DI, på köpläge i januari i år:

Mitt grundscenario är att den överdrivna oron för kreditkrisen kommer att lägga sig. Den globala tillväxten 2008 kommer att bli omkring 5%. Jag tror att vi kommer att se ett uppställ på kurserna på 20%.

Sedan dess har Stockholmsbörsen gått ner omkring 40%:

Ann Grevelius, förvaltare Handelsbanken 31 mars 2008:

Vi har en positiv syn på börsen och tror att vi har det värsta bakom oss.

Björn Danegårdh, förvaltare DK Fonder till DI 31 mars 2008:

Jag tror att vi under eller efter sommaren får se tecken på att den amerikanska ekonomin är mer robust än vad många väntar sig.

Johanna Möllerström, aktiestrateg på Kaupthing, en isländsk bank, kraschad och uppköpt sedan dess (!), 31 mars 2008:

Det kommer att vara fortsatt stökigt, men vi väntar oss inga större ytterligare nergångar.

En ekonom verkar ha hästminne (!), lite kunskaper i ekonomi eller i ekonomisk historia, nämligen Tomas Nilsson, regionchef på SEB i Västsverige, som redan 2006 yttrade:

Det ser bedrägligt bra ut därute.

Så här skrev jag på Motvallsbloggen 30/3 2008, under rubriken Nu tycks det dra ihop sig igen – till djup ekonomisk kris:

Nog verkar det som om det drar ihop sig igen, till att alla vi vanliga småknegare och småföretagare, kollektivt (hur hatat detta ord än är inom den ekonomiska eliten och bland dennas trogna mopsar), får rycka ut ännu en gång och rädda kapitalet från katastrof och se till att aktieägarna inte förlorar något på det finansiella vanvett storföretag och banker ägnar sig åt. Varningstecknen finns där – allihop.

Nå, kan man invända. De här prickarna har betalt för att vara optimister och inte bara det, de är helt beroende av att folk satsar sina pengar på spekulationsbörserna. Men ändå, om de förstod men teg, vilken grad av hederlighet ska man i det fallet tillskriva dem? Om de inte förstod, vilken kompetens ska man då tillskriva dem?

Eller är det till och med så att de får bra betalat just för att luras?

Sedan kan det ju vara värt att påpeka att det var efter fastighetskraschen som VD:arna började belönas rent oanständigt för sin brist på kunskaper alternativt för sitt lurendrejeri. Som jag sade då: ”Hade jag vetat att man kunde få 6-10 miljoner för att kvadda en bank, då hade jag erbjudit mig att fixa den saken för länge sen – för det har jag definitivt kompetens för”.