Såg ett högst intressant program om den tyske fysikern Hendrik Schön (född 1970) på Kunskapskanalen idag. Han ansågs mycket begåvad och gjorde framgångsrika, för att inte säga epokgörande experiment inom nanofysiken. Hans forskningsrapporter publicerades i de mest välrennommerade vetenskapliga tidskrifterna, som ex. i Nature – tills en dag en kvinnlig fysiker upptäckte att hans resultat var lite för bra för att vara trovärdiga. Så rullades historien så småningom upp om ett ordentligt forskningsfusk.

När de granskande forskarna bad att få ta del av Schöns data, de som låg till grund för hans ”perfekta” diagram, visade det sig – gissa vad? Jo, att han hade raderat dem. Han hade inte plats för dem i sin dator hävdade han.

Det där att radera data när man inte vill få dem granskade förekommer tydligen lite här och var i forskarvärlden, fast orsakerna till raderandet påstås vara olika. Nå Schön blev omedelbart avskedad, vilket inte alla blir som raderar/förstör sina forskningsdata inför en hotande kontroll av dessa.

David Goodstein, professor i fysik vid California Institute of Technology, som skriver om Schöns forskningsfusk, menar att sådant har varit vanligare inom de biologiska vetenskaperna och också lättare att komma undan med där. Om forskningsfusk skriver han sålunda:

Finally, the work is always in a field where reproducibility is not expected to be very precise. For example, if you take two organisms that are as nearly identical as you can make them – say, two transgenic mice – and expose them to the same carcinogenic agent, you don’t expect them to develop the same tumour at the same time in the same place. So biologists who might be inclined to cheat generally don’t have to fear that someone will quickly prove them wrong by repeating the experiment. That, I would conclude, is why faking data occurs in biology, not physics.

Nu hände det alltså, trots detta, i fysik i det här fallet men fusket upptäcktes alltså ”tämligen snabbt”. Andra forskares uppmärksamhet avslöjade fusket vilket får professor David Goodstein att fortsätta med att säga :

In this case, the system worked. Science is self-correcting, as it is supposed to be. But we must not be complacent. If this kind of misconduct were to become commonplace, science would cease to be self-correcting and would be no better than any other belief system. Rooting out scientific misconduct in a sensible way will always be a grave responsibility for all of us.

Väldigt intressanta synpunkter måste jag säga.

Det här får mig att tänka på Cyril Burt och hans forskning, på tvillingpar om intelligensens genetiska grunder, som av allt att döma var fusk, men ett fusk som det rått motstridiga åsikter om, till skillnad från fallet med Hendrik Schöns ”nanofusk”. Om svårigheterna med att påvisa fusk inom ex. betéendevetenskaperna kan man läsa i engelska Wikipedia om Cyril Burt. Där framgår det att det är mycket besvärligare att påvisa fusk när det gäller biologisk, psykologisk eller psykobiologisk forskning, precis som David Goodstein hävdar. I synnerhet blir det svårt eller nästan omöjligt om grunddata förstörs. Och visst är det skumt när grunddata försvinner – på något sätt, i synnerhet om det är forskaren själv, eller hans forskningsassistenter, som förstör grunddata.

Länkar:
– Wikipedia om fallet ”Hendrik Schön”
– The Dark Secret of Hendrik Schön – programme summary, BBC
– In the matter of J Hendrik Schön, om forskningsfusk i Physicsworld.com, by David Goodstein
– Cyril Burt, Eng. Wikipeda
– Diskussion om fallet ”Cyril Burt” i eng. Wikipedia