För flera månader sedan såg jag en YouTube-video med en intervju med Robert Fisk, som vistats i och rapporterat från MÖ under många år och som kan området, där han gav i stort sett samma bild av skeendet i Syrien som vi matats med i Västmedia och det var helt klart att han fördömde Bashar al Assad. Inte så konstigt eftersom Assad-regimen länge varit känd som en stenhård diktatur med ruskiga fängelser med tortyr och misshandel. Jag tyckte trots detta, när jag lyssnade till Robert Fisk, att han var rigid som inte förmådde sätta in det som hände i sitt rätta sammanhang och det förvånade mig.

Så hittar jag några artiklar av honom i Belfast Telegraph. I den första, The Syrian army is far from squeaky clean, skriver han om hur arméer i krig alltid, av den egna sidan, beskrivs som moraliska och stridande i enlighet med de internationella krigslagarna, medan de alla i själva verket förvandlas till råa omänskliga sällar under krig:

Take the Syrian army. It kills civilians but claims to take every care to avoid ”collateral damage”. The Israelis say the same. The Brits say the same, the Americans and French. And of course, when an insurgent group – the Free Syrian Army or Salafists – set up positions in the cities and towns of Syria, government forces open fire on them, kill civilians, thousands of refugees cross the border and CNN reports – as it did on Friday night – that refugees cursed Bashar al-Assad as they fled their homes.(1)

(Min översättning: Ta den syriska armén. Den dödar civila  men hävdar att gör allt för att undvika ”collateral damage”. Israelerna säger samma sak. Britterna säger samma sak, amerikanerna och fransmännen. Och naturligtvis, när en motståndsgrupp – Den Fria Syriska Armén eller Salafister – sätter upp baser i städer och byar i Syrien, så öppnar regeringssyrkorna eld mot dem och dödar tusentals civila, tusentals flyktingar korsar gränsen och CNN rapporterar – som man gjorde i fredagsnatt – att flyktingarna förbannade al-Assad när de flydde sina hem.)

Efter att ha nämnt alla hemskheter som Västmakternas arméer har på sina samveten skriver han något som får mig att haja till:

The Syrian military, whether it admits it or not – and I’m not happy with the replies I got from Syrian officers on the subject last week – work with the shabiha (or ”village defenders” as one soldier called them), who are a murderous, largely Alawite rabble who have slaughtered hundreds of Sunni civilians. Maybe the International Court in the Hague will one day name Syrian soldiers responsible for such crimes – be sure they won’t touch the West’s warriors – but it will be impossible for the Syrian army to write the shabiha out of the history of their war against the ”terrorists”, ”armed groups”, Free Syria Army and al-Qa’ida.(1)

(Min översättning: Den syriska armén, vare sig den erkänner det eller inte – och jag är inte glad över svaret jag fick från syriska officerare om saken förra veckan – arbete med shabiha (eller ”byförsvarna som en soldat kallade dem) som är mordiska, i  huvudsak alawitiskt slödder som har slaktat hundratals sunnitiska civila. Kanske kommer den Internationella domstolen i Haag en dag att hävda att syriska soldater är skyldiga till sådana brott  – men var så säker de kommer inte att röra Västvärldens krigare – men det kommer att vara omöjligt för den syriska armén att skriva ut shabiha ur historien om deras krig mot ”terroristerna”, beväpnade grupper”, Den Fria Syriska Armén och Al Qaida.)

Här nämner alltså även syriska officerare dessa mystiska ”shabiha”, som vi läst en hel del om och som beskrivits som Assads hemliga dödspatruller och som jag misstänkte bara var ett sätt att skylla på Assad för vad rebellerna gjort. Så är det kanske inte, i alla fall inte i alla fall. Därmed får vi en förklaring till vad denna grupp sannolikt är för något och varför den är hatad av Assad-moståndare, nämligen privata pro-Assadmiliser som inte står under befäl av några ordinarie officerare eller agerar på uppdrag av regimen utan agerar på egen hand. Men detta är min gissning eftersom jag utgår ifrån att regimen inte är korkad. Detta innebär dock inte att jag tror att den syriska armén aldrig begår några skändligheter. Robert Fisk tycks emellertid anse att shabiha är vad den allmänt i Väst påstås vara, en hemlig regeringsgtrupp som mördar och begår illdåd, och att officerarna ifråga bara försöker skylla ifrån sig:

The attempted disconnect has already begun. Syrian troops are fighting at the request of their people to defend their country. The shabiha have nothing to do with them. (1)

(Min översättning: Försöken att avskilja sig har redan börjat. Syriska trupper slåss på det syriska folkets begäran för att försvara deras land. Shabiha har ingenting med dem att göra.)

Fisk förefaller, verkar det som här, fortfarande ha lite svårt att tänka sig att det kanske inte förhåller sig riktigt som media i Väst rapporterar och att inse att det kanske trots allt är läge att försvara syrierna från vad som i själva verket är ett förtäckt USA/Nato-krig mot Syrien. Han börjar kanske ana att den s.k. Fria Syriska Armén, de utmålat snälla, som opponerar mot den regim han sedan länge känt som en järnhård diktatur, inte heller är några änglar då måste han istället angripa den reguljära armén för att kunna behålla sin uppfattning eller för att kunna nyansera bilden. Men, han har ju rätt när han skriver att inga stridande i krig är änglar. Vi får nog anta att det har uppstått sådana här våldsbenägna pro-Assadgrupper också, som bidrar till våldet. Det är så det brukar gå när det blir allmän oro av det här slaget. Till slut börjar de som angrips slå tillbaka med samma medel.

Vad Robert Fisk så berättar i den andra artikeln, av idag, två dagar efter den förra artikeln, och om hemskheterna i Daraya, (2) ligger däremot mer i linje med vad den syriska regimen envisas med att hävda, att det är den s.k. Fria Syriska Armén, oppositionskrigarna, som begår åtminstone en del av de hemska våldsdåd som Västmedia alltid beskyller ”Assads armé” för, dvs den syriska värnpliktsarmén. Nu har han själv varit med den syriska armén när den gick in Daraya och sett vad som hänt där samt talat med människorna i staden:

The men and women to whom we could talk, two of whom had lost loved ones on Daraya’s day of infamy four days ago, told a story different from the version that has been repeated around the world: theirs was a tale of hostage-taking by the Free Syria Army and desperate prisoner-exchange negotiations between the armed opponents of the regime and the Syrian army, before President Bashar al-Assad’s government forces stormed into the town to seize it back from rebel control. (2)

(Min översättning: De män och kvinnor som vi kunde tala med, varav två hade förlorat sina kära under skändligheterna mot Daraya för fyra dar sen, berättar en annan historia än den som har upprepats runtom i världen: deras historia talade om gisslantagan av den Fria Syriska Armén och desperata förhandlingar om utväxling av fångar mellan oppositionen och den syriska armén, innan President Bashar al-Assads regeringsstyrkor stormade in i staden för att ta den tillbaka från rebellerna.)

Sen berättar Robert Fisk att det var en hemsk situation i Daraya när han kom in där tillsammans med den syriska armén. Massor av döda människor på gatorna och dessutom blev hans bil beskjuten av krypskyttar. Så vidare om vad människor i Daraya berättade för honom:

Another man said that, although he had not seen the dead in the graveyard, he believed that most were related to the government army and included several off-duty conscripts. ”One of the dead was a postman – they included him because he was a government worker,” the man said. If these stories are true, then the armed men – wearing hoods, according to another woman who described how they broke into her home and how she kissed them in a fearful attempt to prevent them shooting her own family – were armed insurgents rather than Syrian troops. (2)

(Min översättning: En annan man sade att, även om han inte hade sett de döda på begravningsplatsen, så trodde han att de flesta där var relaterade till regeringsarmén och att de inkluderade flera värnpliktiga på permission. ”En av de döda var en brevbärare – de inkluderade honom för att han arbetade för regeringen”, sade mannen. Om dessa historier är sanna då måste de beväpnade männen – som bar huvor, enligt vad en annan kvinna berättade, som beskrev hur de bröt sig i hennes hem och hur hon kysste dem i ett skräckfyllt försök att förebygga att de sköt hennes egen familj – vara beväpnade upprorsmän snarare än syriska trupper.)

Jag avslutar så med följande citat ur artikel nr 2:

Any widespread investigation of a tragedy on this scale and in these circumstances was virtually impossible yesterday. At times, in the company of armed Syrian forces, we had to run along empty streets with anti-government snipers at the intersections; many families had barricaded themselves in their homes. (2)

(Min översättning: Varje grundlig undersökning av en tragedi av den här magnituden och under dessa omständigheter var praktiskt taget omöjlig igår. Vid vissa tillfällen, i sällskap med de beväpnade syriska trupperna, tvingades vi springa utmed tomma gator med anti-regimkrypskyttar i korsningarna; många familjer hade barrikaderat sig i sina hem.)

Det här är lite andra tongångar än dem jag hört tidigare från Robert Fisk.

/Kerstin

PS: (Bloggarens syn på händelserna i Libyen och Syrien, eller varför jag vägrar att medverka i krigspropagandan)

Länkar:
1) Robert Fisk: The Syrian army is far from squeaky clean,Robert Fisk, Belfast Telegraph 27/8 201
2) Inside Daraya, Syria: How a failed prisoner swap turned into a massacre. The first Western journalist to enter the town that felt Assad’s fury hears witness accounts of Syria’s bloodiest episode, Robert Fisk, Belfast Telegraph 29/8 2012

Fler länkar:
– Worse and worse, and no end in sight, The Economist 1/9 2012 (Så här beskriver The Economist samma händelse.)
– Robert Fisk: ’Rebel army? They’re a gang of foreigners’
Our writer hears the Syrian forces’ justification for a battle that is tearing apart one of the world’s oldest cities, The Independant 23/8 2012 (Ännu ett inlägg från Robert Fisk som ger intryck av viss förvirring från hans sida.)
– Gangs of Aleppo. The Arab Spring succumbs to post-state violence, Willian S. Lind, The American Conservative 28/8 2012
– Saudi Islam, 9/11, and Further Dangers, Daring Opinion nov. 2008