Lite spridda funderingar kring ”den nya tiden”
På 70-talet fick man stagflation, dvs både hög inflation och stigande arbetslöshet samtidigt. Det var något nytt och det var ju inte bra. Botemedlet ansågs då vara en omläggning av den ekonomiska politiken. Denna omläggning vidtogs tidigt i England och USA bl.a. Den innebar avregleringar, utförsäljningar av statliga företag och institutioner, nedskärningar inom de allmänna välfärdssystemen och sänkning av skatter för de rikaste och allt detta med förfärliga ekonomiska konsekvenser för vanligt folk i dessa länder – men med en fantastisk förmögenhetsansamling i toppskikten.

I Sverige kom dessa åtgärder först från slutet av 80-talet, fortsatte sedan genom 90-talet och fortsätter än idag, med alla avregleringar och utförsäljningar av statlig (dvs gemensam) egendom. Nu skulle marknaden och privata entreprenörer sköta allting och en riksbank bortom politisk kontroll skulle se till att hålla inflationen nere. Därmed skulle allting bli så mycket bättre.

Konstigt nog fick vi ohejdade aktiespekulationer och bankkrascher, som kostade oss, det vanliga småfolket, miljarder och en katastrofalt stigande arbetslöshet men vi fick förstås en lägre inflation och de rikaste blev allt rikare – och rikare och rikare….

Nu står vi åter inför en situation med stagflation. Det är ju konstigt, för så skulle det ju inte kunna bli med den nya ekonomiska politiken. Den var ju ämnad att just förhindra detta. Som av en händelse, dessutom, sammanfaller stagflationen, nu som då, med att oljepriserna stiger ordentligt.

Det enda lösningen dagens politiker kan komma på är att lägga skulden på och straffa dem som blir arbetslösa, sjuka och äldre och sänka skatterna ännu mer för de ohemult rika. Operationen lyckades men patienten dog, skulle man kunna säga.

Jag får alltså en obestämd känsla av att det är något som inte stämmer i allt detta. Fast det skulle förstås kunna dröja några hundra år innan de fantastiska effekterna av den nya ekonomiska politiken manifesterade sig för alla, fick vi så småningom klart för oss, och det har ju bara gått 35 år sedan man började testa 1800-talets ekonomiska politik igen.

Som av en annan händelse, har religionen återigen blivit opium för folket, framför allt för det amerikanska folket.

När allt fler människor trycks ner i fattigdom, som sker i hela Västvärlden just nu, finns förstås bara två hopp kvar för dem som blir fattigare, lotterivinsten som gör dem rika eller belöning i himlen.

Som av en tredje händelse har svenska staten, socialdemokraterna, inrättat ett stort antal nya lotterier och spelmöjligheter. Tänk, jag trodde inte det var den lösningen som socialdemokratiska partiet bildades för en gång i tiden. Men det får väl ses som en anpassning till ”en ny tid”, vilket förstås bara är en omskrivning för den återinförda 1800-talspolitiken. Den gången hade socialdemokrater en helt annan idé om hur lösningen skulle se ut dock.