Undrar förresten hur sänkta arbetsgivaravgifter, alliansens favoritrecept mot ”utanförskapet”, ska skapa fler jobb just nu. Någon som vet? Kommer arbetsköparna och VD:arna att bli mer altruistiska, mer omtänksamma, värna mer om det allmänna bästa och nöja sig med lägre vinster och därmed med lägre bonusar då – eller?

Hur många fler anställde exempelvis Mac Donalds för de miljoner, eller var det miljarder, man tjänade på den förra sänkningen av arbetsgivaravgiften? Någon som vet? Och hur många färre avskedar Volvo om företaget får ytterligare en liten sänkning av denna avgift.

Som ekonomiskribenten och journalisten Olle Rosander påpekade i OBS idag, så finns det inte så många av de där gamla hederliga industrialisterna kvar längre, de där som värnade om och skötte sina egenägna företag och aktade sitt kapital. I och med det kommer man inte att skapa mer välfärd för de många genom att ta från dessa många och ge till de rikaste, eller till de i praktiken herrelösa företagen. Tvärtom göder man bara det ballongskapande, hemlösa och lättflyktiga kapitalet och bäddar för sådana kriser som vi ser idag.

Funderingar om arbetsgivaravgiften
Arbetsgivaravgiften är förresten inte arbetsköparnas avgifter för att de anställer folk, inte någon slags straffskatt för detta, som många vill försöka få oss att tro, och som många tydligen också tror. Det är en avgift som från början var våra, de anställdas pengar, som sjukförsäkrings- och pensionsavgifterna.
I min ungdom syntes det på varje lönebesked hur mycket jag betalade in till dessa försäkringar, och dessutom syntes det i deklarationen. Det här var avgifter som delvis bestämts i avtal mellan företagen och facken dessutom, som således är avstående från uttagande av lön till förmån för inbetalning till försäkringar. Så en dag, minns inte exakt när, men tror det var i början av 70-talet, bestämdes det att de här individuella avgifterna skulle omvandlas till arbetgivaravgifter och inte längre synas i våra lönebesked utan betalas in direkt av företagen. Därmed såg vi inte längre vad vi betalade till de allmänna sjuk- och pensionsförsäkringarna. Orsaken till denna administrativa förändring är höljd i dunkel för mig. Någon annan som vet kanske?

Hur som helst, idag anser eller försöker företagens VD:ar och ägare påskina att arbetsgivaravgifterna rätteligen är deras pengar, som orättfärdigt går till den vanliga pöbeln, som en orättfärdig omfördelning från de kompetenta eller från dem som riskerar sitt kapital till de mindre kompetenta och sämre ekonomiskt ställda. Eller så inkluderar de bara de här försäkringsavgifterna i sitt luddiga begrepp ”skattetrycket”. I själva verket är det de anställdas pengar som det i huvudsak handlar om.

När jag googlar på arbetsgivaravgift finner jag helt olika förklaringar av vad dessa är. Första träffen, som är ekonomifakta, talar om dessa som ”sociala avgifter”, vilket de huvudsakligen är. Där får man veta att arbetsgivaravgifter enligt lag omfattar:
 
Allmänna socialförsäkringar
Ålderspensionsavgift: 10,21 %
Efterlevandepensionsavgift: 1,70%
Sjukförsäkringsavgift: 7,71%
Arbetsskadeavgift: 0,68%
Föräldraförsäkringsavgift: 2,20%
Arbetsmarknadsavgift: 2,43%
Allmän löneavgift: 7,49% .
Totalt, lagstadgade avgifter: 32,42%
  
Avtalförsäkringar
Grupplivförsäkring (TGL) 0,30, ca 0,20%
Avtalsgruppsjukförsäkring (AGS): 1,49%
Omställningsförsäkring: 0,00%
Trygghetsförsäkr. vid arbetsskada (TFA): 0,15, 0,01%
Trygghetsrådet: 0,30%
Avtalspension
Pensionspremie: 2,90/5,00%
Premiebefrielseförsäkring: 0,00
ITP: ca 8,50%
Löneskatt tillkommer: ca 1,00, ca 2,00
Arbetsgivarens totala avgifter: ca 38,2, ca 43,4

Nästa träff, som också går till ekonomifakta, säger att arbetsgivaravgiften är en löneskatt, alltså avgifter som arbetsgivaren betalar för varje anställd person ”utöver arbetstagarens lön”, vilket är en lögn. Arbetsgivaravgiftens större del är del av arbetssäljarnas lön, inte något ”utöver” lönen.
Här får man också veta att arbetsgivaravgiften infördes 1960 med några procent på arbetstagarnas bruttolön. De har, sägs vidare, höjts successivt och har sedan slutet av 70-talet varit över 30%. Man talar här inte om varför de höjts, och nämner inte med ett ord att den stora höjningen rimligen måste ha infallit när man administrerade om de individuellt (men av företagen organiserade) inbetalade försäkringsavgifterna och lät arbetsgivarna betala in dessa utan att redovisa för arbetssäljarna vad de betalade in för dessa försäkringar. Det är också ett sätt att sprida dimridåer. I huvudsak handlade denna omorganisation om att vi inte längre fick uppgifter om hur mycket av den skatt vi betalar som går till de olika försäkringarna. Dessutom försvann samtidigt avdragsrätten för dessa försäkringsavgifter, om jag inte missminner mig (rätta mig om jag har fel.)

Att man döper om somligt förändrar inte verkligheten, det förändrar bara (ibland) många människors föreställningar om verkligheten. Det handlar här inte om en enorm omfördelning från de arbetstyngda och ofantligt kompetenta människorna i företagens toppar, eller från företagens vinster, till inkompetenta anställda, eller till sjuka eller pensionerade människor, utan det handlar om stöld från de anställda när man sänker ersättningarna från dessa försäkringar (försämrade sjukförsäkringar och pensioner) och drar ner på arbetstsäljarnas löner (sänkning av arbetsgivaravgifterna som är en sänkning av försäkringsavgifterna om den överstiger några procent)), som arbetsgivaravgiften i själva verket utgör en del av, eller möjligen om en orättfärdig omfördelning från de många arbetande människorna till de få i företagens toppar, vart nu sänkningarna tar vägen.

Länkar:
Sociala avgifter, ekonomifakta
Arbetsgivaravgift, ekonomifakta