Islands kris – de unga finansvalparnas verk
Om man vill läsa lite om hur Islands finanskris uppkom kan man göra det i Vanity Fair, som har en artikel om saken, Wall Street on the Tundra. Om hela eländet inte vore så sorgligt skulle man skratta gott när man läser artikeln. Den handlar om hur unga optimistiska och totalt okunniga ekonomer drev Island mot ruinens brant efter att politikerna, i Milton Friedmans anda, släppte på regleringarna.
Det gick alltså inte så bra som den kunnig och omdömesgille Johan Norberg trodde då han tog Island som exempel på hur bra allting blir bara man avreglerar finansmarknaden. Han hävdar dock fortfarande att krisen orsakats av för lite avreglering, så jag undrar vilken reglering han anser att Islands regering glömde att lyfta, och varför han inte insåg detta misstag tidigare?
Länk till andra som skriver om krisen:
– Finanskrisen och nationalekonomins misslyckande, EKONOMIKOMMENTARER
04/03 20:51 at 20:51
Och inte bara Island! Irland var också nyliberalernas favoritland fram till alldeles nyss, men ligger nu längst ner i EUs tillväxtliga. Och baltstaterna. Alla länder som var bäst i den nyliberala klassen och lyftes upp som modeller för omvärlden att följa är de som nu fallit hårdast. Det säger ju egentligen allt man behöver veta om vad den ekonomiska tillväxten bestod av i dessa länder; spekulation och bubblor, att tjäna pengar på pengar.
04/03 22:45 at 22:45
Hej Kerstin,
Nej, jag har inte använt Island som exempel på hur bra det är när man avreglerar finansmarknaden, utan som exempel på hur bra det är att finansiera marknader generellt. Det står jag fortfarande för. Det finns inget i Islands de facto-bankrutt som visar att det var fel att rädda fiskenäringen genom äganderätter eller stimulera företagsamhet med sänkta skatter och avregleringar.
Däremot fanns ett problem i banksektorn som välte hela alltet och det har jag inte förklarat med ”för lite reglering”, det hade att göra med att Island var för litet för att ha en så stor och internationell banksektor. Den roll som centralbanker har som ”lender of last resort” kunde inte fullgöras av en så liten centralbank som Islands. Hade de tre stora bankerna varit tyska eller amerikanska så hade de fått sina lån av centralbanken och vi hade glömt det vid det här laget.
Och sedan förstörde den brittiska regeringen andra räddningsplaner genom att beslagta isländska tillgångar och under en kort period terrorstämpla landet så att alla utländska investerare fick panik och lämnade landet. Men det är en annan historia.
Vänliga hälsningar,
Johan
05/03 00:09 at 00:09
Johan Norberg:
För den troende finns det alltid förklaringar :-). Det obegripliga är att du kan vara troende fortfarande. Varje gång man har försökt med avregleringar och låt-gå-ekonomi så har det resulterat i bubblor och allvarliga kriser ganska snart. Detta har hänt gång på gång på gång.
Men visst, man kan alltid hävda, precis som man gjorde i g:a Sovjet, att bara man kom fram till idealtillståndet, nådde utopin, så skulle allting bli bra, att i det långa loppet så skulle totalt fria låt-gå-ekonomier ställa allt till det bästa i det här fallet.
Men som Keynes sade: I det långa loppet är vi alla döda.
Hade inte OM varit förresten, så hade jag varit drottningen av Saba.
05/03 17:08 at 17:08
Och för att lägga ett land till Staffans lista lyftes Argentina nyliberalernas mönsterelev ända tills landet gick i konkurs 2001.
Passar på att tipsa om att den ständigt lika stimulerande Erik Reinert kommer med en bok om detta inom kort: Spontant kaos. Lite om innehållet på http://www.okonominettverket.no/Artikkel/730.html
05/03 17:34 at 17:34
Tycker Johan Norberg alltså att det INTE är bra med avreglerade finansmarkander???
05/03 18:01 at 18:01
Korrigering: Varje gång man har haft en stor kreditexpansion och penningmängdsökning har vi sett bubblor och kriser – oavsett om det har varit banker eller stater som har drivit fram det.
Jag har inte talat om några utopier, jag har inte sagt att Island skulle ha klarat sig bättre om de avreglerat ännu mer, jag har bara förklarat att det var relationen melan bankernas expansion och centralbankens litenhet som skapade krisen.
Om jag har fel i det kan du väl berätta hur det var i stället? (Obs – allmänna tro på att ”liberalism ger kriser” räcker inte. Du måste förklara hur.)
05/03 23:43 at 23:43
”jag har bara förklarat att det var relationen melan bankernas expansion och centralbankens litenhet som skapade krisen”
Jo det var väl det som fick himlen att falla ner över islänningarnas huvuden till slut. Men det är väl inte allt man kan säga om Islands spekulationsbubbla? Du kan väl inte prata bort att den blåstes upp som en följd av en massa ekonomiska avregleringar som fick såna som tycker som du att jubla och framhålla landet som det senaste exemplet på hur bra allting blir man man bara överlåter allting till den fria marknaden?
06/03 00:16 at 00:16
Johan Norberg skriver:
…jag har bara förklarat att det var relationen melan bankernas expansion och centralbankens litenhet som skapade krisen.
Detta får du förtydliga innan jag skriver något mer i saken: Exakt varför hade krisen inte uppstått om isländska centralbanken hade varit större, enligt dig?
06/03 00:31 at 00:31
Staffan (kom. nr 1):
Jovisst, man tycker ju det. Men nu börjar en del av dem som tidigare talat om avregleringens välsignelse att inta nya ståndpunkter. Idag menar dessa, vad jag förstår, att de där kriserna är bra för världsekonomin eftersom de sorterar bort de sämre företagen. Att de ruinerar mängder av människor och totalförstör resten av deras liv, det är liksom sånt som man får ta (dvs andra, inte just jag) för att få den ideala staten, eller världsekonomin.
Men mellan varje kris (av de tre jag/vi upplevt de senaste 20 åren) så är allting evigt bra om man bara avreglerar allting och staten drar sig tillbaka och låter privata banker och företag sköta allting. När bubblorna håller på att blåsas upp då är vi alltid inne i en ”ny ekonomi”, och den här gången ska det aldrig mer bli någon kris.
Jan Wiklund (kom. nr 4):
Tack för länken. Den var bra :-). Jo han verkar intressant den mannen. Har läst lite av vad han skrivit tidigare men ska försöka läsa mer av honom.
06/03 16:04 at 16:04
Det Norberg avser är vad jag förstår att den enorma expansionen av den isländska banksektorn gjorde att de tre stora bankerna tillsammans hade en omsättning somm var mycket större än Islands BNP, och att det därför var helt omöjligt för den isländska regeringen att stabilisera läget när bankerna helt plötsligt imploderade, man hade inte eget kapital nog att balansera utflödet.
Jag har inte studerat den isländska krisen i detalj men vad jag förstått har utvecklingen följt samma mönster som i USA, man har, av ideologiska skäl och ren girighet avskaffat en massa regleringen som var menade att skydda bland annat bankernas kunder från alltför vidlyftiga affärer med våra pengar. Det har lett till en expansiv utveckling av finansmarknaderna; en bubbla. Till slut brast den bubblan, som de alltid gör. Och nu sitter vi i ruinerna och frågar oss hur saker kunde gå så tokigt.
Rutinsvaret från nyliberalerna kommer så klart att bli att det fortfarande, trots alla avregleringar, fanns en del ”orenheter” som störde marknadernas sätt att fungera. Kolla bara på hur de försöker skylla subprimekraschen på den amerikanska staten och Clinton. Det bevisar ju bara en än gång att nyliberalerna är högerns motsvarighet till marxist-leninister.
06/03 19:55 at 19:55
Staffan:
Jo, det tror jag också, men jag hoppas att Norberg själv förklarar sig lite tydligare, så att jag inte missförstår vad han menar. Jag har uppenbarligen missuppfattat hans tidigare budskap.
Det skulle nämligen också vara intressant att få veta om den här ”missen” i det isländska bankväsendet berodde på att finanshajarna där, som hade varit på Wall Street och lärt upp sig, inte förstod det här, eller om de inte brydde sig om det. Jag hoppas således även att Johan Norberg, som förstår och vet så mycket om det här, har svaret på den frågan också.
12/03 09:47 at 09:47
När det gäller libertaianernas ”bortförklaringar” så måste ni tänka på en sak:
Dom säger inte att det aldrig hade kommit sämre tider om det hade varit mer avreglerat. Vad man säger är att regleringarna sköt upp nedgången så till den grad att det blve en bubbla som imploderade istället för en ”normal” nedgång.
personligen tror jag inte på helt avreglerade marknader – det finns för mkt girigt folk som inte tänker längre än ett kvartal framåt (kvartalskapitalism kan man ju alltid hoppas avskaffas i stor utsträckning efter denna lågkonjuktur !!?)
Fler regleringar är troligen inte på ngt sätt svaret heller !
RÄTT regleringar däremot – policies och tydliga regelverk utan detaljpillande !
En av regleringarna som clintonadministrationen infrde var ju de facto regler om att banker(låneinstitut) var tvugna att tillhandahålla lån på lika villkor till sämre bemedlade. (exakt mening vet jag inte – men ungefär så).
Sedan lade man ut till dotterbolag agenter osv att sköta dett – och det var en låg ränta, och det ”enda” människor kunde förlora var det nya huset, så det var inga problem att få folk att nappa. Giriga agenter började också att tävla om bäst villkor, och underlät att fundera på hur det skulle funka inom ett par månader när den första lockräntan ersattes av högre dito…
Bankerna spred dessa risker i form av värdepapper som var ”säkra” och blandade ihop det mer och mer – till slut sjönk skutan men en enorm finansiell förtroendekris . . .
Lågkonjuturen var dessutom redan på väg då (2007) – så detta blev en ”pangstart” om man säger så
Så på sätt och vis kan man ju säga att regleringen om lika lån till alla låg till grund för detta – men det är förstås långt ifrån hela sanningen !
Man kan också påstå att hade man gjort si eller instiftat regler om _Y eller haft statliga banker så hade detta inte hänt – men om inte om hade varit . . . och notera att statligt ägda banker och som sagt hela stater inte alls klarade sig bättre denna gång…
/K
13/03 03:32 at 03:32
Och jag väntar fortfarande på svar från Johan Norberg. Men han har tydligen dragit vidare, till viktigare saker.
Hur kunde det komma sig alltså. att bankerna kunde låna upp så mycket att det vida översteg vad den isländska riksbanken kunde garantera, och hur kan det komma sig att en riksbank ska behöva garantera något i den totala regleringsfria frihetens shclaraffenland, där allting liksom ordnar sig så bra och alldeles av sig självt?
Gissar att inget svar kommer. Men man kan kanske inte begära att en så stor man har tid att låta sitt ljus skina över den här lilla bloggen mer än det redan har lyst.