Lennart på Det progressiva USA tycker att vi svenskar är alldeles för sura på våra bloggar. Det är inte utan att jag tar åt mig. Tycker själv att jag gnäller väldigt mycket på bloggen, trots att jag inte är någon dyster typ egentligen. Så jag hoppas att dottern, som numer är medelålders, förlåter mig om jag berättar en lite rolig barnhistoria om henne, som omväxling:
Dottern var 6 år gammal. Grannflickan gick i söndagsskola och hade tydligen löfte om presenter om hon kunde värva någon kamrat till söndagsskolan varför dottern kom till mig och frågade om hon inte kunde få börja i grannflickans söndagsskola.
– Nix, sade jag, jag tycker inte du ska börja i söndagsskola.
– Varför inte det då, undrade dottern.
– Man lär sig så mycket dumheter där, svarade jag okänsligt.
Varpå dottern svararade, och med djup och allvarlig inlevelse:
– Men mamma, jag lovar, jag ska inte lära mig nånting!
12/12 07:20 at 07:20
Där ser du hur lätt det är att muntra upp sig litet!
Men jag kan inte ungå att lägga märke till att du använder det i mitt tycke väldigt korrekta och litet frånstötande uttrycket ”dottern”. Som om du vill hålla dina läsare på ett betryggande avstånd.
Varför inte ”min dotter” eller ännu bättre ”min gulliga dotter Gudrun” eller Pernilla eller Johanna eller vad hon nu heter.
Uttrycket ”dottern” eller ”sonen” kan man inte ens översätta till engelska utan att skriva ”my daughter”. Jag vet att det existerar, jag har sett det förr, och alltid blivit lika förvånad över det.
Barn kan ju inte säga ”i morgon kommer mamman”.
Nu när vi har alla blivit glada bör vi kanske också slänga de gamla stränga Lutheranska uttrycken
Om vi inte gör det kommer jag att blogga mer dadlar
12/12 14:41 at 14:41
Hrm Lennart!
Kul att du drar på smilbanden åt min lilla sanna historia ur livet.
Vad gäller ordet ”dottern”, så uppfattar man det tydligen på lite olika sätt. Jag upplever det inte som ett avståndstagande, utan som en liten knorr, vanligt att man skriver sonen, eller dottern i llite humoristiska sammanhang.
Vi får väl se om andra irriterar sig på det ordet också. Språk är ju inte exakta och vi uppfattar ju somliga ord på lite olika sätt och lägger ibland in olika nyanser i orden.