Alla talar idag om Susan Boyle, fast inte de som skriver politiska bloggar förstås – utom jag, för jag ska tala om Susan Boyle jag också.

I mörkret finns det strimmor av ljus och den här damen lyste verkligen upp min dag. Det var härligt att se en medelålders, ytterst vanlig, lite rundnätt kvinna som närmar sig de 50, göra en sådan succé i en Brittisk talangtävling – succén blev troligen större eftersom ingen förväntade sig att en person med detta totalt genomsnittliga och oglamourösa utséende skulle kunna sjunga – men som hon sjöng:

Klicka på länken och se och hör Susan Boyle, om du inte redan har gjort som flera miljoner andra människor i världen gjort de senaste dagarna förstås.

Man njuter verkligen när man ser juryns och publikens förändrade attityder så fort den lilla ”oansenliga” tanten öppnar munnen.

Huffington Post ägnar sig en hel kader av skribenter åt att förundras, för oj, Susan Boyle är ju inte vacker, ja somliga kallar henne rentav ful.

Hur som helst så visar det sig att Susan Boyle har sjungit in en CD, för 10 år sedan, för välgörande ändamål:Cry me a River. Den är verkligen inte heller dålig.

Det syns aldrig utanpå vem man är eller vad man kan – eller hur? Och även små tanter kan :-).