Denna dag tänker jag fira med att INTE rösta i EU-valet. Så länge det inte är obligatoriskt att rösta i detta val kommer jag att utnyttja min frihet att låta bli. De som röstade ja får rösta in de där 18 (eller om det nu är 19) delegaterna vi har, i den församling som omfattar drygt 730 personer och som inte har speciellt mycket att säga till om.

Det är lustigt förresten, under många, många år har de borgerliga partierna i Sverige klagat på den stora och tungrodda svenska byråkratin. När det däremot gäller den mycket större, mycket mer tungrodda och inte minst ohemult dyra EU-byråkratin då hör man inte något evigt klagande inte, även om man ibland kan höra någon lite försiktig och optimistisk kritik av delar av densamma.

Högern och våra ekonomiska eliter är nämligen såååå nöjda eftersom man vet att EU i själva verket är en garant mot traditionell svensk/skandinavisk solidaritetspolitik, en sådan som vi inte sett de senaste 25 åren men som många av oss hade hoppats på igen i framtiden. EU har dödat det hoppet, i alla fall för de flesta av oss som förstår vad EU handlar om.