Valet i Iran – Vad pågår där EGENTLIGEN?
Jag vet inte vad som faktiskt händer i Iran men det som nu pågår och de nyheter som sänds ut till oss därifrån börjar bli alltmer mystiska.
Man tycker att man har upplevt det här förr. De som är äldre än jag såg det hända när den valde iranske presidenten Mosaddeq, som beslutade att snabbt genomföra nationaliseringen av oljan, avsattes genom en kupp iscensatt av CIA. Första gången jag såg det här tydligt, var i Chile 1973, där CIA, tillsammans med den rika överklassen därstädes, organiserade fram en ordentlig destabiliseringskampanj som ledde till att Allende mördades och att hans regim ersattes med en fascistisk militärdiktatur under Pinochet. Mängder av Allendes sympatisörer dödades, många flydde från Chile. Allende hade förstås vunnit ett val, men han föll inte den rika eliten i Chile och USA:s styrande eliter i smaken.
Man såg samma sak hända, och flera gånger tom, i Venezuela, där den mångfaldigt demokratiskt valda Chavez skulle störtas, men där man misslyckats varje gång.
Man såg det i Ukraina, den oranga revolutionen, för att bara nämna några exempel.
Man ser nu något i Iran som är förvillande likt ovan nämnda och andra liknande händelser. Det kan ha legat valfusk bakom Ahmadenijads valseger, jag vet ingenting i den saken, men det faktum att hela Västvärlden så säkert visste att så var fallet redan på morgonen efter valet, borde få varje tänkande människa att höra små varningsklockor: ”Det kan ligga något helt annat bakom det här”. Det finns, menar jag, all anledning att fråga sig vad det egentligen är som sker i Iran och varför det sker?
Ser vi till bakgrunden, till det faktum, att både USA och Israel har hetsat mot Iran under ett antal år och att antalet politiker i dessa stater som vill bomba Iran sönder och samman inte är försumbart, så blir man ännu mer misstänksam.
Ovanpå detta är det inte så lite underligt att sådana här ”revolutioner” bara inträffar i länder med viktiga naturtillgångar och där Västmakterna inte har kunnat lägga beslag på naturtillgångarna pga ”obstinata” ledare i dessa länder. I Chile var det kopparn, men de stater där vi sett sådant här hända de senaste 10-15 åren, har direkt eller indirekt varit inblandade i ”olje- och gasbranschen”. Endera har de själva haft olja eller gas, som Venezuela, Irak och nu Iran, eller så har de varit viktiga transportländer för olja och/eller gas, som Afghanistan, där man tänkte sig dra pipelines från olje/gasfält i fd sovjetrepubliker.
I flera av fallen har det dessutom handlat om stater där ledarna, ibland demokratiskt valda ibland inte, har ansett, och också vidtagit mått och steg för detta, att även ländernas fattigare innevånare skulle få del av inkomsterna från oljan. Det talas väldigt lite om att Saddam försåg befolkningen i Irak med en del livsförnödenheter och att han inrättade gratis skolor (även för flickor och kvinnor) och god sjukvård för befolkningen ex., Chavez ågärder för att lyfta Venezuelas fattiga ur deras eländen är däremot välkända. Även Ahmadenijad har tydligen använt en del av sitt lands oljeinkomster för att förbättra livet för de fattigaste (alla andra jämförelser mellan dessa personer lämnade därhän). Sådant är förstås en dödssynd ur västliga liberalers och nyliberalers synpunkt eftersom vinsterna från viktiga naturtillgångar ska hamna hos de stora amerikanska och västeuropeiska multinationella bolagen, inte hos lidande eller svältande människor i Sydamerika, Afrika eller Asien.
Händelserna i Iran faller alltså alldeles för väl in i det mönster vi sett under flera decennier nu, varför man har anledning att bli åtminstone lite misstänksam, inte utan vidare svälja den bild som ges i Västvärldens medier av händelserna och detta oavsett om man gillar Ahmadenijad eller inte, oavsett om man gillar mullorna i Iran eller inte. Jag ifrågasätter inte all kritik som riktas mot Ahmadenijad, jag ifrågasätter den bild vi får av Iran, och har fått under en längre tid och i synnerhet den vi får om händelserna där just nu. Det finns alldeles för mycket som pekar på att det som sker inte är vad det synes vara.
Länkar:
– Mohammad Mosaddeq, Wikipedia
– Cecilia Uddén, Studio Ett, 15/6
– Fuskprat och perspektiv på det iranska presidentvalet. Ali Esbatis blogg
– Därför vann han igen. Ali Esbati, AB
18/6. kl00.55: Upptäcker nu att fler tänker som jag:
Planet SvD, Pierre Gilly
16/06 18:09 at 18:09
Nu är mina egna erfarenheter från att ha jobbat i Iran drygt 20 år gamla, så de kanske inte är relevanta. Men mitt intryck från den tiden var att redan då ville man ha förändringar men vågade inte yttra sig, Rätt likt både Irak och och en del av de forna östländerna. De iranska kontakterna jag har får sin input av sina släktingar och vänner inom landet. De är övertygadne om valfusk har förkommit i stor skala och dessutom att det är ett stort missnöje bland främst de unga. Vare sig det har förekommit valfusk eller inte är inte relevant. Det viktiga är att stora befolkningsgrupper är övertygande om att så är fallet, vilket indikerar totalt misstroende för ledningen i landet
Kerstin, du har fel i att det bara inträffar sådana revolutioner i länder med attraktiva råvaror. Nicaragua, Rumänien, Polen, DDR är väl några exempel på motsatsen?
Nu tror inte jag att stora förändringar sker någonstans utan påverkan utifrån. Medvetet och omedvetet sprids information/propaganda utifrån och knappast någon kan undgå att påverkas. Så var det i östeuropa och troligen också i Iran. Att USA försöker blanda sig i aktivt är ganska otroligt med Obama i toppen, men OM så är fallet är en fredlig förändring mångdubbelt bättre än ett krig med stor risk för användande av kärnvapen.
Själv hoppas jag att perserna själva hittar en lösning på konflikten och att den blir fredlig. Att regimen stänger av kommunikationer och hindrar journalister att arbeta är illavarslande. Man vill inte ha oberoende observationer som kan dokumentera vad som sker.
16/06 18:12 at 18:12
Suck. Låt oss ta det igen. Det allra tydligaste tecknet på fusk är inget av de som Ali Esbati bemöter, utan ett enklare och tråkigare faktum: Ahmadenijad sägs ha vunnit stort i alla delar av Iran. Jag kan tänka mig att Ahmadenijad skulle lyckas få majoriteten i en andra omgång, men inte i den första, av följande tråkiga, men enkla anledning: Iran är ett väldigt etniskt diversifierat land och Karroubi, som enligt det officiella valresultatet skulle ha fått ca 1% kommer från den västra delen av Iran och tillhör folkgruppen Lur. Förra gången Karroubi ställde upp i valet, 2004, så fick han över 17% av rösterna i första omgången. Detta var till stor del tack vare att han fick en mycket stor del av rösterna i Luristan och västra Iran. Mig veterligen har ingenting hänt sedan 2004 som skulle ha minskat det etniska blockröstandet i Iran, ingen har mig veterligen kommit med en vettig förklaring till varför Karroubi skulle ha tappat i stort sett hela sitt stöd i Luristan. Jag tycker det är väldigt tråkigt att samtliga vänsterbloggare utropar oroligheterna till CIAstyrda utan att ens bry sig om att kommentera detta faktum.
Förmodligen får oppositionen stöd utifrån, men kom igen, Mousavi är utrikespolitiskt mycket lik Ahmadenijad. Han är t ex för ett fortsatt atomprogram, deras politiska skillnader är mest inrikespolitiska. Att CIA skulle försöka kuppa Ahmadenijad för att få in Mousavi är bortom all rim och reson.
16/06 19:51 at 19:51
Hmm, korrektion, jag menar såklart presidentvalet 2005, inte 2004.
16/06 20:52 at 20:52
Larry:
– Europas länder, om förekomsten av olja och gas i Rumänien bl.a.
– Om Nicragua, naturtillgångar som guld, silver, koppar, volfram, bly, zink, (visserligen inte olja men lite annat av intresse) och CIA:s ageranden där
Men visst, du har ju rätt, Väst ha också alltid gjort allt man kan tänka sig för att störta socialistiska och kommunistiska regimer varän de funnits eller finns i världen och det var nog snarare detta är naturtillgångar som gjorde att man stöttade alla uppror bakom järnridån.
Och jag tvivlar inte ett ögonblick på att det finns ett starkt missnöje bland iranierna med den nuvarande regimen, men det är inte vad mitt inlägg handlar om. I övrigt delar jag din förhoppning att det blir en fredlig lösning på situationen.
Ingenjören:
Jag säger inte att det inte föreligger valfusk, för det vet jag inte. Jag undrar bara. Dessutom känner jag igen mönstret, och det gör mig numer alltid misstänksam.
17/06 00:34 at 00:34
”Ahmadenijad sägs ha vunnit stort i alla delar av Iran.”
Stämmer inte. Press TV har släppt resultaten distrikt för distrikt och han förlorade två av dem. Vissa andra vann han endast knappt. Han förlorade även Tehran (staden, inte distriktet) till skillnad från rykten som säger det motsatta och som anför även detta som ”bevis” för fusk (som om det vore helt omöjligt att han skulle ha tagit Tehran igen precis som i förra valet). I själva verket utgör detta ett utmärkt exempel på vad Ali säger: ”mycket av fuskanklagelserna handlar om rykten, anekdoter och konspirationsteorier”
Här är resultaten fast av okänd anledning saknas Luristan fortfarande, de går dock att hitta annorstädes.
17/06 01:01 at 01:01
Uffe:
Tack för intressant sakinformation.
18/06 16:20 at 16:20
Ja, givetvis är detta delvis ännu en färgkombinationsrevolution. Att demonstranter har plakat på engelska istället för arabiska tyder på detta. Men jag tror också vi ska titta på Thailand.
Iran är ett land med stora klasskillnader. En uppkopplad, välklädd och mer västvänligt befolkning i huvudstaden. Och en traditionell, fattig befolkning utan internet på landsbyggden. Ahmadinejad har likt Thaksin i Thailand sett till att förmåner kommer ut på landsbyggden. Hans motparter lovar istället privatiseringar. En klasskonflikt alltså. Liksom Thailand är Iran inte heller en fullfjädrad demokrati.
Den kompliceras av att USA vill underminera landet och av att det finns en impopularitet mot hela regimen i sig (oavsett kandidat) gällande klädsel, rätt att lyssna på egen musik, dansa, etc.
Vi kan alltså vara emot att USA blandar sig i konflikten med sina kuppförsök, låta bli att ta ställning i om valfusk skett eller ej samtidigt som vi tydligt protesterar mot att internet och presscentra stängs ned och ser rätten till protester som självklar. Vilket är lurigt nog.
Vi ska däremot vara väldigt skeptiska när vi läser kommentarer från de som tidigare deltagit i hoppet om ett bombkrig mot Iran eller jublat över dödandet av irakier och palestinier. Ingen orsak att vi ska börja lita på skriverierna denna gång.
Och givetvis har liknande demonstrationer hänt i länder som styrts av väst. Sydkorea är ett bra exempel. Mexico för några år sedan ett annat. Och även Kenya hade något liknande.
18/06 21:10 at 21:10
Hampus Eckerman:
Bra kommentar och att jag har en känsla av att det pågår saker bakom kulisserna som man har anledning att ställa sig kritisk till innebär nu inte att jag tycker att Irans regim är något att försvara.
Nu har vi ju lärt oss emellertid, att plötsliga ”revolutioner” oftast inte leder till något gott för folkflertalet, i somliga fall till något som är sämre eller förfärligt för de flesta eller väldigt många människor. Så frågan är ju alltid vad revolutioner, störtanden av regimer, leder till. Det vet man ju sällan förrrän de redan har skett. För i varje sådant här politiskt tumult pågår förstås ett intensivt intrigerande på högre nivåer och de verkliga maktstriderna sker bakom kulisserna – de som ofta blir avgörande för vad som händer framöver.
Ett läge i Iran där Västvärldens multinationella företag ännu en gång kan slå klorna i Irans olja är ju inte precis vad jag önskar iranierna heller, även om en liten överklassklick skulle tjäna massor på en sådan utveckling.
Det enda vi kan vara säkra på just nu är att hela det liberala Västmediaetablissemanget har kopplat på hela desinformationsapparaten.
18/06 23:24 at 23:24
Personligen så tror jag att det demonstrerande folket använder valet och valresultatet som förevändning till protest. Att protestera mot valet är en ”tillåten” protest och kanaliserar viljan till förändringar. Att protestera mot förtrycket, ifrågasätta den religiösa ledningen eller revolutionen 1979 är däremot inte tillåtet.
Att desinformation förekommer beror till största delen på att Iran stänger landet för informationsflöde. En absolut öppenhet hade eliminerat varje försök till desinformation .
Spelar det någon roll för oss utanför vem av de 2-3 kandidaterna som har makten? Borde inte alla utanför, inklusive USA och Israel ha en bättre situation av ett stabilt Iran än ett instabilt? Enligt gamla mallar borde Iran nu ha ett behov av en yttre fiende för att ena landet, men mig veterligen har man inte försökt den taktiken
19/06 04:02 at 04:02
Larry:
Det är nog otroligt naiv att tro att vi skulle få korrekt information bara den iranska regimen tillät utländska journalister fritt tillträde. Det finns politiska intressen även i Väst (USA, Europa och Israel), att framställa konfliketer runtom i världen enligt vissa mallar och dessa mallar följs vare sig journalisterna kommer in i de länder de skriver om eller inte. Såvitt jag vet råder det frihet för utländska journalister att befinna sig i och skriva fritt om Venezuela. Där har folk valt Chavez gång på gång, lika förtvivlat framställs han som en diktator i västmedia och likafullt skriver man inte speciellt mycket och i klartext om CIA:s alla konspirationer för att destabilisera och störta Chavez.
Och USA har ett intresse av en ren revolution i Iran, men bara en liberal sådan, där det religiösa ledarskapet störtas och en liberal stat med propagandastyrda val (sådana som vi har) inrättas, så att utländskt kapital (läs amerikanskt och IMF) kan ta över och kontrollera oljan och landets ekonomi.
Iran är ett land som aldrig har angripit andra länder militärt, men som däremot angripits av USA, direkt och indirekt flera gånger tidigare och som på senare tid har hotats, både av USA och Israel. Så det kanske inte ens ingår i iransk politisk kultur att skaffa sig yttre fiender för att ena folk, som varit politisk kultur i Västvärlden ex. Där har man (de politiska makthavarna) kanske, men jag funderar bara här, istället en kultur att ta itu direkt med vad man anser vara inre fiender.
19/06 09:07 at 09:07
Desinformation om Iran har varit legio i 30 år, knappast något som har med stängning av nyhetskanaler att göra. Men självklart gäller protesterna inte bara om valresultatet och om huruvida Mousavi skulle bli vald.
19/06 16:40 at 16:40
Utopin korrekt information lär vi knappast få, men en öppenhet är förutsättningen för en korrektare bild av vad som sker. du har helt rätt i att man skall vara skeptisk mot information som kommer oavsett källa. Nyheter om och från ett stängt land är garanterat inte de rätta.
Jag tror inte man kan se i backspegeln vad som skall hända i framtiden. Bara för att Tyskland startat två världskrig betyder det inte att dom startar ett tredje.
Iran ockuperades under andra världskriget av de dåvarande kompisarna England och Sovjet. Mig veterligen så var också CIA inblandat i den brittiska operationen att sätt in Shahen för att hindra förstatligandet av oljan
19/06 20:06 at 20:06
Larry:
Vi har det motsatta fenomenet också, att om media utomlands aldrig rapporterar någotsånär korrekt utan alltid vinklar till sin information på ett för det omskrivna landet ofördelaktigt sätt, då kanske landet ifråga ledsnar på att ha förtalande journalister i landet och stänger det för dem.
Se Hampus kommentar ovan.
20/06 11:16 at 11:16
Lite off topic men ändå.
Är det någon som minns hur det gick med den oranga revolutionen i Azerbajan? Just det.
25/06 17:26 at 17:26
”en liberal stat med propagandastyrda val (sådana som vi har) inrättas”
Måste bara fråga vad man skulle ha istället !???
”upplysta val” kanske där all information skall komma från staten, som styrs av ett parti?
Nej demokratiska val är inte perfekta – men tricket är att ge alla så lika förutsättningar som möjligt – inte likrikta information och försök få det från en ”pålitilig” källa. Det brukar sluta med att källan inte är så pålitlig – och speceillt nu när vi är inne i informationsåldern och infomartion har så många kanaler så finsn en mkt bra förutsättning för ganska bra demokrati – förutsatt att man inte börjar censurera och mörka saker !
/K