Det var en gång en läskedryckstillverkare, herr direktören Svensson, som hade sålt bra i många år. De flesta läskedrycksdrickare tycktes föredra hans produkt. Så en dag börjar mer folk köpa konkurrentens, herr direktören Modson, läskedryck istället. Det visade sig emellertid att somliga fick ont i magen av Modsons läsk och dessutom kom de flesta ganska snabbt på att Svenssons dricka var betydligt godare än Modsons, som var lite beskare. Därför gick de tillbaka till Svenssons goda läskedryck igen.

Svensson hade emellertid blivit så oroad, av att han hade förlorat en stor del konsumenter till Modson, att han förändrade sin läsk så att den skulle smaka mycket mer som Modsons.
– Men, sade en av Svenssons anställda, den här läsken smakar ju inte alls lika bra som den vanliga.
– Tyst, sade Svensson, vi måste ju ge folk vad folk vill ha, och de föredrar ju Modsons beska soppa ser du väl. Då får vi ju se till att producera en beskare dricka vi också.

Efter en tid kom fler och fler människor på att Svenssons dricka inte var så god den heller numer. Det här, tyckte de, var inte den dricka de mindes från tidigare, så då började allt fler köpa Modsons dricka igen. Modsons försäljningssiffror överglänste därför åter Svenssons. Dessa sakernas tillstånd varade emellertid bara en kort tid även denna gång, för Modson hade också förändrat sin dricka så att den nu hade blivit ännu lite beskare än den var tidigare.

– Usch, sade många människor, vi får köpa Svenssons igen, för den är ju i alla fall inte lika besk som Modsons och fortfarande får man mindre ont i magen av Svenssons.

Så kom det sig att Svenssons försäljningssiffror sköt i höjden igen och han ledde åter över Modson.

Men nu hade ju Svenssons redan hunnit bli förfärad över Modsons senaste försäljningsframgångar, så han hade sett till att göra sin egen dricka ytterligare lite beskare (trots att allt fler av hans anställda protesterade och till och med slutade arbeta på Svensson läskfabrik), för att på det sättet locka tillbaka sina gamla konsumenter. Det var bara det att när konsumenterna nu kom tillbaka och märkte hur besk även Svenssons dricka hade blivit, så slutade de åter att köpa Svenssons läsk eftersom den numer smakade lika illa som Modsons och lika ont i magen av dem båda fick man.

Så kom det sig att människor till slut började se sig om efter andra läskedrycksalternativ än Modsons eller Svenssons, eftersom det nu inte var någon märkbar skillnad i smaken mellan deras läskedrycker. Samtidigt hände det sig att det började komma fram nya läskedrycksproducenter som lanserade drycker med helt nya smaker.

Varken Svensson eller Modson skulle därefter komma att dominera marknaden och risken var stor att någon av uppstickarna skulle ta en allt större andel av marknaden.

Svensson förstod aldrig att kunderna kom tillbaka till honom gång på gång, efter en period då de testat Modsons läsk, därför att de tyckte att Svenssons dricka var bättre trots allt, utan han trodde, varje gång Modsons försäjningssiffror ökade på hans bekostnad, att om han bara försökte få sin egen läsk så lik Modsons i smaken som möjligt, så skulle han kunna locka tillbaka sina gamla konsumenter igen. Han förstod aldrig varför allt fler människor till slut varken ville ha hans eller Modsons dricka.

Sensmoral: Överta inte receptet från en sämre produkt. Det lönar sig inte i längden. Låt kunderna få komma tillbaka och köpa den goda produkt de inte förstått att uppskatta innan de smakat den sämre.