Bloggare som blir kära vänner och brist på inspiration
Man bloggar, och det innebär inte bara att man skriver en egen blogg, det innebär också att man regelbundet läser andras bloggar och kommenterar på dessa. På något vis blir man god vän med sina favoritbloggare även om man aldrig har träffat dem. Då känns det väldigt konstigt och tomt när en blogg bara plötsligt försvinner. Man klickar in sig och möts av ett meddelande om att bloggen man söker inte finns och att domännamnet är tillgängligt. Man undrar då alltid vad som hänt. Har bloggaren avlidit, har han eller hon bara ledsnat, har han/hon inte längre en ekonomi som tillåter bloggande eller har försäkringskassan satt käppar i hjulet för bloggaren?
I andra fall talar bloggare om att nu tänker de sluta blogga, och även det känns ledsamt, som att ta avsked av en god vän. Men jag förstår dem som ledsnar för från och till känner jag också hur inspirationen att skriva sinar och bloggen känns mer som en kvarnsten runt halsen än som ett roligt sätt att kommunicera med besökare och kommentatörer. Just nu har jag en sådan period. Jag tänker emellertid inte lägga av utan att berätta om det och varför, och hoppas att maken skriver några rader på bloggen om jag skulle trilla av pinn plötsligt, vilket ju kan hända när man är i min ålder, men något som jag i alla fall inte ser några tecken på än. Det är bara konditionen som är usel och borde bättras på.
Än har jag inga planer på att sluta alltså, men just nu känner jag inte för att gnälla vidare på bloggen. Inte för att det inte finns något att gnälla om och klaga på, tvärtom, mer för att allting just nu är övermåttan eländigt, så dystert att jag inte orkar tänka på allt elände för närvarande. Alltså har jag de senaste månaderna avstått från nästan alla radionyheter och låtit bli att läsa dagstidningar. Det har varit skönt att koppla av världen utanför mitt hål i skogen en tid, även om det trängt in en del dysterheter i alla fall.
Men vem vet, rätt som det är ilsknar jag till på allvar igen och börjar slå gnistor på bloggen. Tills dess blir det bara spridda funderingar ibland.
Jag kan ju börja dessa spridda funderingar med att säga att jag tycker att Jan Guillous sommarprogram var bra och värt att lyssnas till. Inte mindes jag att det var han som spräckte Harwardaffären, som verkade vara den händelse som knäckte Palme och att han därmed kanske var en del av orsakerna till att Kjell-Olof Feldt och Erik Åsbrink fick en chans att genomföra sin s.k. förnyelse, alltså nyliberaliseringen av socialdemokraterna, de avregleringar som ledde till fastighetskraschen i början av 90-talet och därmed till dagens dystra situation vad gäller svensk inrikespolitik och den svenska välfärden. Suck!
17/08 08:37 at 08:37
Visst har man svackor i lusten att skriva. Det märkliga är att de gånger jag antytt att jag kommer att ligga lågt så har plötsligt inspirationen exploderat.
Bloggare blir som bekanta, fast enbart i den virtuella världen. Det finns bloggare här i kommunen som jag har mycket kontakt med och känner stort förtroende för, men som jag bara hälsat kort på in real life.
Du beskriver hur Guillous avslöjande av Harwardaffären kanske möjliggjorde att liberalismen vann fäste inom sossarna. På samma sätt tror jag att vi bloggare har möjlighet att påverka. Själv vet jag att makthavarna här i kommunen och landstinget läser min blogg. Och ivrigaste läsarna är de som har annan politisk färg. Så på nåt sätt inbillar jag mig att hur uppgivet det än känns så har jag möjlighet ett påverka.
För att återgå till Guillous program. Geijeraffären hade idag aldrig kunnat tystas ner på det sätt som skedde i slutet på 1970-talet. Det beror på såna som du! Hoppas du återfinner lusten att lyfta på stenar och tänka annorlunda än makten!
17/08 09:06 at 09:06
Hej Kerstin!
Det kluriga med webben är att man ibland inte ens vet vem man känner..
Men.. om du inte redan är med i RESURS, respekt för sjuka och utsattas rätt i samhället, så är du varmt välkommen. Här finns stora behov, så inspirationsbristen tror jag vi kan råda bot på!
Bästa hälsningar,
Jenny
17/08 13:52 at 13:52
Tomas Jonsson:
Bara att hoppas alltså, att jag härmed kommer att fyllas av en sällan skådad inspiration :-).
Jenny:
Tack för erbjudandet. Vad gör man som medlem/deltagare i Resurs? Skriver mer? Demonstrerar?
17/08 16:29 at 16:29
Nyhetsmedia har en tendens att vara mer förvirrande än upplysande, så man förlorar inte så mycket på att strunta i det mesta av det flödet. Dessutom är det en likriktning som nästan känns värre än vad jag minns från början av sextiotalet.
Inspirationen kommer och går, bara robotar klarar av att spruta ut texter varenda dag år ut och år in, och därmed är det bra att dra ner på skrivandet ibland. Man kan läsa någon intressant bok i stället. Jag har här en av Nietz … äsch, strunt i det!
Eller gå ut och kolla på sensommarblomstren i stället. Kanske till och med en lövsångare drar några drillar innan det blir dags för den att flytta!
28/09 01:19 at 01:19
Nedanstående två kommentarer råkade jag radera av misstag, och kunde inte rädda dem kvar, men kunde kopiera dem och sätta in dem så här istället
En bloggläsare
Submitted on 2009/08/17 at 5:32pm
Hej Kerstin!
Jo, det ska jag säga, minsann, jag skriver ut vissa av dina blogginlägg på papper och ger till min gamle morbror (88 år). Han tycker att det är så intressant att läsa dina inlägg. Jag träffar honom några gånger per månad och har alltid några av dina inlägg med mig.
Han säger alltid – ja just det, det är hon med mamman…
Du blir alltså läst av folk utan dator!! Yes!!
Kerstin
Submitted on 2009/08/18 at 1:18pm
En bloggläsare: Jo, dessvärre är det nog nästan bara 80-90-åringar numer som förstår vad jag talar om . Ingen under 45, i alla fall, vet ju vad traditionell socialdemokratisk jämlikhetspolitik är, eller vad den betydde under de första 50 åren med socialdemokrater i regeringen. Dessvärre finns ju ingen sådan politik längre.