Det har varit upplopp i en förort till Stockholm i dagarna. Varför, frågar sig människor återkommande, blir det bråk i de invandrartäta förortsområdena? Man kunde lika gärna fråga sig varför det blir bråk och upplopp i de segregerade områdena dit man skickat de sämre ställda. Vad jag kommer att säga nedan gäller nämligen i lika hög grad svenskar med lägre inkomster eller inga alls förutom samhällsstöd av olika slag.

Redan i början på 90-talet konstaterade vi, mannen och jag, att det tar c:a 5 år att fostra upp en värstinggeneration. Det går fort alltså att riva samhällsförtroendet, känslan av delaktighet,  i vissa grupper. Det är för det mesta de som far illa på olika sätt, inte får arbeten, pressas av administratörer på Försäkringskassan eller socialkontoren etc. som förlorar detta förtroende och en stor del av dessa är invandrare.

Under de senare av de år jag arbetade som lärare i svenska för invandrare, på 90-talet alltså, träffade jag på mängder av invandrare som behandlades mycket illa och med total respektlöshet av sociala myndigheter. Man ljög för dem, man skällde på dem, man hotade dem och behandlade dem inte alls med samma respekt som man behandlade ”hedenhössvenskar” i allmänhet. Då menade jag att det man nu började göra mot invandrare, det kommer man snart att även utsätta hjälpbehövande ”hedenhössvenskar” för, och tyvärr fick jag helt rätt i den saken.

Nå, vad gör nu den vuxne, som alltid varit hederlig och laglydig, som de flesta är och varit, både av invandrarna och ”hedenhössvenskarna”, när de blir illa behandlade av myndigheterna? Jo, de går hem och beklagar sig, för den äkta hälften, för syskon, för vänner, över hur illa de  har blivit behandlade. I värsta fall går man hem och gråter eller tar ut sin frustration över de andra i familjen. Hur kommer nu deras barn att uppfatta samhället? Jo de kommer att tycka att de lever i ett hänsynslöst tjyvsamhälle, och de utvecklar inte någon känsla av att vara eller vilja vara delaktiga i detta samhälle. Barn tar väldigt illa vid sig nämligen, när de får höra att deras föräldrar, som de älskar och ser upp till, behandlas illa av samhället. Om de, som i värsta fall sker, får stryk av föräldrarna för att dessa avreagerar sig sin frustration på barnen, så lär de sig att konflikter kan lösas med våld dessutom.

Det är alltså stor skillnad mellan de vuxnas reaktionerna och barns/ungdomars. De hederliga vuxna fortsätter att vara laglydiga och nöjer sig med att beklaga sig hemma, eller gråta av sig den förnedring de utsatts för, i värsta fall att slå familjemedlemmar för att avreagera sig sin förtvivlan. Barnen och ungdomarna däremot, tenderar att reagera ut sin ilska, ta ut den på det samhälle som misshandlar deras föräldrar.

Sättet att komma åt de här problemen med våldsamma ungdomar, av alla sorter, är alltså att behandla deras föräldrar anständigt. Men när vi nu lever i ett samhälle som sätter en ära i att förnedra människor och som upphöjt förnedringen till ideologi, både att samhällets andministrationer pressar människor och förnedrar dem och att man gör det i underhållsprogram på TV, ja då får man acceptera konsekvenserna, mer social oro, fler och våldsammare ungdomsprotester och mer kriminalitet i allmänhet.

Välkomna således till den sköna nya världen. Som vi bäddar får vi ligga. Gnäll inte över detta. Acceptera det eller ändra politiken! Problemet försvinner dessutom inte för att antalet invandrare blir lägre, som somliga tror, det avtar först om man organiserar fram ett mer jämlikt samhälle där alla behövs och alla anses ha samma värde.

/Kerstin