Jodå. jag är feminist och jag har ställt förhoppningar på F!, men nu har F! tydligen spårat ur totalt. Dels alla dessa avhoppare, och jag har ganska stort förtroende för Ebba Witt-Brattström, dels förslaget om att även flerpersonersrelationer ska stadfästas! Det förfärar. Vem tror man kommer att vinna på det?

Det är precis hur tillåtet som helst att bo ihop hur många som helst redan idag, men att lagfästa förhållanden av alla de slag, det är att öppna för elände för kvinnor. Förstår man inte det, då är F! illa ute. Vill man verkligen skruva klockan tillbaka till stenåldern?

Jag var kvinnosakskvinna redan på den tiden då ordet ”feminism” inte var uppfunnet, men jag tappade intresset för kvinnokampen i slutet av sjuttiotalet och i början av åttiotalet, då livmodermystiken kom i ropet inom kvinnorörelsen och då kampen huvudsakligen kom att handla om kvinnor inom akademierna.

Det var OK att hävda att kvinnor hade erfarenheter som männen inte hade, och att dessa erfarenheter också borde räknas, tas med i samhällsplaneringen etc. men när det övergick till att handla om kvinnor som en unik grupp, som på grund av innehav av livmödrar aldrig kunde förstås av männen, då ville jag inte vara med längre. Jag såg det som ett stöd för den biologistiska ståndpunkt som jag bekämpat under hela mitt vuxna liv, vilket det också blev då särartsfeminismen snart kunde hämta näring ur just dessa resonemang.

Nu går feminister i F! ett steg längre och bäddar för månggifte, det kommer inte att bli förhållanden med en kvinna många män det kan vi vara ganska säkra på. Vad tänker de på?