Om biologisternas grundläggande misstag
Läser just i ETC att man aborterar flickfoster i stor skala i Indien idag. Vart tjugofemte flickfoster tas bort förklarar man och totalt beräknar man att c:a tio miljoner sådana har tagits bort. I Kina, där man sett samma tendens sedan man införde lagstadgad barnbegränsning, tvingas nu 40 miljoner män leva som ensamstående (nr 2/06 tyvärr inte ute på nätet vad jag kan se).
Jag som sysslat med att studera hur idéer flyter mellan biologin (etologin och sociobiologin) och samhälls- och beteendevetenskaperna, kan förstås inte låta bli att jämföra detta faktum med sociobiologins första postulat. Detta postulat säger att ”alla levande varelser är programmerade för att förmera sina gener maximalt”. Eftersom en man och tio kvinnor förökar sig mycket effektivare än en kvinna och tio män, måste det vara något allvarligt fel på indiernas och kinesernas genetiska programmering härvidlag.
Nå, försvarar sig naturligtvis sociobiologer, samhälleliga normer kan förstås förändra de genetiskt bestämda beteendetendenserna (det finns nämligen alltid möjligheter att bortförklara allt som inte stämmer med de sociobiologiska teserna). Vi är inte genetiskt rustade för så moderna företéelser som aborter så innan vi klarade av sådana fick våra anfäder eller anmödrar också barn efter utövandet av sex och innan vi kunde göra aborter var det, ur genförmeringssynpunkt, mer lönsamt att satsa på söner, eftersom de kunde tänkas bli fäder till fler avkommor än döttrar.
Jag köper gärna det senare (fast med vissa förbehåll som jag inte ska ta upp här), men inte påståendet att vi människor, eller andra djur heller för den delen, är programmerade ”för att föröka våra gener maximalt”. Jag hävdar istället att vi, och de andra djuren (hoppsan, ursäkta killar, men jag kanske förlåtes eftersom jag talar om både män och kvinnor här), är programmerade för att vilja ha sex, möjligen så mycket som möjligt av den varan, vilket är något helt annat. Bland djuren blir resultatet förstås så många avkommor som möjligt, eftersom djur inte har en aning om sambandet mellan sex och avkomma. Människan däremot, skiljer sig från de andra djuren i det att vi har detta samband klart för oss och de flesta av oss vill inte alls ha maximalt antal barn, tvärtom. Vi vill ha sex utan att behöva ta konsekvenserna och det har mänskligheten velat alltsedan den blev just mänsklighet. Påhittigheten har varit stor för att undvika barn som konsekvens av sex.
Detta är en av orsakerna till att sociobiologins teser inte utan vidare är applicerbara på oss människor, att mänskliga beteenden inte enkelt och okomplicerat kan förstås och förklaras med hjälp av evolutionsbiologin eller sociobiologin, som det blivit så populärt att göra idag. I synnerhet kan man inte göra det som det postulat man utgår ifrån är felaktigt.
13/01 23:04 at 23:04
Hm…de flesta vilda djur, åtminstone i Sverige, brukar väl få ungar endast en eller två gånger om året? Vilda djur är väl liksom programmerade att föda den årstid som gynnar uppväxten av ungarna, det vill säga på våren.
Jag har för mig att ex v rådjur kan bli gravida när som helst, men ”graviditeten” går liksom i stå tills det är dags att låta fostret börja växa så det föds på våren. Detta sker alltså oavsett hur många gånger, och när geten har brunst.
Många vilda djur har också olika födelsetal beroende på tillgång till föda. Lite föda, få ungar, mycket föda många ungar.
Sedan finns ju också varianten med att vissa djur föder många ungar därför att flertalet av dem inte kommer att klara sig till vuxen ålder.
Så var det nog för människan också förr i tiden, rätt många barn i de stora barnkullarna dog helt enkelt. Sedan kom läkekonsten och nu håller jorden på att överbefolkas…
Fast jag är rätt säker på att naturen på sikt kommer att rätta till en mänsklig överbefolkning. Detta är, vad jag kan förstå, det optimala skräckscenariot.
Naturen är vis!
14/01 01:48 at 01:48
Lasse:
Så rätt det du säger om våra vilda däggdjur, men det förändrar inte saken egentligen. de är programmerade att vilja ha så mycket sex som ”möjligt” i alla fall, fast för deras del är det mestadels inte möjligt mer än vissa perioder
14/01 03:36 at 03:36
Enligt vad jag har läst (t.ex. Bryan Sykes) så började egentligen inte människan skaffa så många barn förrän jordbruket slagit igenom. Nomadiserande jägare/samlare kan helt enkelt inte dra omkring med så stora barnkullar. Det skulle finnas någon inbyggd spärr i kvinnan mot att bli gravid så länge hon ammar, vilket hon som jägare/samlare då
gjorde LÄNGE med varje barn. Idén om att barn tidigt ska avvänjas från det där hänger nog ihop med idén att kvinnan ska vara mer ”produktiv” i barnafödandet, maximal fruktsamhet, det är jordbrukssamhällets idé, och ”socio-biologins första postulat” verkar vara en kvarleva det.
14/01 14:39 at 14:39
Stefan Hallgren:
Det var en intressant synpunkt du för fram om barnantal och det ligger säkert något i att nomader och jägarfolk inte får lika många barn som jordbrukare och att det hade varit mindre bekvämt att släpa omkring en massa små barn.
Den kvinnliga fertiliteten har att göra med två ting, dels amning dels näringstillgång. Samlare och jägare hade troligen inte lika gott om mat och jag tror också att vi kan anta att kvinnorna ammade mycket längre i prehistorisk tid, uppåt fem år eller mer (somliga folk har ammat uppåt 9-10 år så sent som till början av 1900-talet, de större aporna chimpanser ammar omkring 5 år och föder nya ungar med ungefär det intervallet), och utan överflöd på näring blev kvinnor inte gravida igen förrän de slutade amma.
Jordbruket kunde föda fler på mindre ytor och därmed fick kvinnorna mer näring och kunde kanske bli gravida trots att de ammade. Men, det kan ju också ligga något i att det var lättare att ha många barn om man var stationär än om man vandrade omkring hela tiden och att kvinnorna slutade amma tidigare av det skälet.
Annars har ja fått för mig, men vet inte om det ligger något i det, att krigiska kulturer har varit mer måna om att det ska födas fler barn. En större stam har ju haft förmåner vid krigande, fler krigare att sätta in, och kanske är det i sådana kulturer som pojkarna kommit att anses viktigare, anses förmer än flickor.
Sociobilogin är inte äldre än c:a 40 år, och det stämmer ju indirekt, att djur och människor som får fler avkommor tenderar att föra sina gener vidare i större utsträckning än de som får färre avkommor. Men detta postulat bör enligt min uppfattning uttryckas mer korrekt, inte att vi är programmerade ”att vilja fortplanta våra gener maximalt”, för det handlar inte om vilja till den saken, varken bland djur eller människor och när man försöker tillämpa postulatet på oss människor hamnar man fel. Det beror dels på att postulatet är felformulerat, dels på att människor inte lever som djur och har helt andra regler för fördelning av resurser, eller för tillgripandet av sådana. Inget djur tar ut arrende för ”sitt” revir från en annat djur, inget djur äger mark eller naturresurser, även om man försökt att hävda att revirhävdandet skulle vara en motsvarighet till vårt privata ägande av naturresurser så är det en avsevärd skillnad och inget annat djur samlar ofantliga resurser i egna händer och förbjuder andra djur att använda eller äta det djuret självt inte kan förbruka.
18/01 21:36 at 21:36
För det första finns det varken biologism eller biologister; det är en ”straw-man” som feminister och vänsterfolk i allmänhet hittat på för att sedan kunna kasta smuts på, för att stärka de egna åsikterna om socialt konstruerade egenskaper, vilka (åsikter) inte kan försvaras utan att kritiker och mer seriösa forskkare vantolkas och hängs ut.
För det andra visar det här citatet att du gjort det grundläggande (och vanligaste från vänster) misstaget angående sociobiologi:
”Nå, försvarar sig naturligtvis sociobiologer, samhälleliga normer kan förstås förändra de genetiskt bestämda beteendetendenserna (det finns nämligen alltid möjligheter att bortförklara allt som inte stämmer med de sociobiologiska teserna).”
Jag tar det en gång för alla:
SOCIOBIOLOGI OCH EVOLUTIONSPSYKOLOGI ÄR INTE DETERMINISTISKA!!
Det handlar således inte om ”bortförklaringar” utan om att du inte förstått vad man försökt säga (alternativt att du läst slaskpressens beskrivningar).
Jag kan rekommendera dig en lysande bok som i kapitel ett tar itu med feministers och andras missförstånd av evolutionspsykologins beskrivningar av verkligheten. Den heter ”A mind of her own – the evolutionary psychology of women. Författaren – Anne Campbell – var tidigare genusfeminist, men det var innan hon läste på ordentligt vad evolutionspsykologin kunde säga oss om mäns och kvinnors olika beteenden.
Jag hoppas att det går lika väl för dig.