(Ett inlägg från gästbloggaren Dan G.)

Det var naturligtvis inte så att cheferna för svenska tidningar, TV och radio beslutade att de tillsammans skulle driva en kampanj för att få svenskarna att tycka illa om flyktingar. De allra flesta av tidningarna, samt radio och TV, sysslade dock under några år från slutet på 80-talet med en nyhetsförmedling som man kan kalla kampanjjournalistik. Om någon tidning kommit med ett ”avslöjande” eller ”lyft på locket” så skulle de andra inte vara sämre. De flesta ”avslöjandena” var felaktiga eller innehöll rena lögner. Vad jag kan minnas så höll Göteborgs-Posten och Borås Tidning i huvudsak en snygg och korrekt linje under denna tid, medan Dagens Nyheter och Sveriges Television var förfärliga.

I TV4-programmet Vår mörka historia nämns 1992 och -93 som de år då hetsen mot flyktingar nådde sin kulmen. Just de åren var jag, under sammanlagt 18 månader, anställd som handläggare på en av Invandrarverkets förläggningar för asylsökande. På andra platser hade ”främlingsfientliga grupper” misshandlat asylsökande och försökt tända eld på invandrarverkets kontor och bostadshus, så Invandrarverket var medvetet om riskerna för personalen och de boende. Våra kontorslokaler utrustades med larm, vilket inte var så vanligt i kontor på den tiden. Fönstren förstärktes med en speciell plastfilm, som skulle förhindra att brandbomber kastades in genom dem. Vi hade beredskap för att utrymma bostadshusen om något skulle hända med dem och förberedde reservlokaler i en tom industrifastighet i ett annat samhälle.

Jag hade inte jobbat på invandrarverket förut, så jag blev tvungen att snabbt sätta mig in i det regelverk som gällde för asylsökande, flyktingar och invandrare. När man kunde systemet och kände till förhållandena kunde man också se att det mesta som tidningarna skrev om dessa grupper var felaktigt eller byggde på missförstånd. Det var t.ex. populärt att skriva om att de asylsökande fick väldigt mycket pengar och att de bodde såå lyxigt. I själva verket låg deras dagpenning en bit under det som var existensminimum enligt socialbidragsnormen. Verkets regler för bostäder föreskrev att i en liten trerumslägenhet skulle det bo 6 ensamstående och om det var en fyrarummare så skulle den bebos av 8 ensamstående alternativt två barnfamiljer.

Vid den tiden prenumererade vi på DN. Ett par gånger skickade jag rättelser till felaktigheter i tidningen, och samtidigt brukade jag påpeka att det vore lämpligt om de såg till att någon enda av deras journalister lärde sig något litet om flyktingfrågor, så att de skulle kunna undvika att skriva så mycket felaktigheter.

Uppenbarligen var DN inte intresserad av att förkovra sig vad gällde flyktingar och invandrare, men de fortsatte att skriva. En dag hade de ägnat en helsida åt somalierna i Sverige. En reporter hade intervjuat några somaliska män i Stockholm. Det framgick inte om de var asylsökande eller om de hade uppehållstillstånd, men det centrala i artikeln var att de inte hade något att göra och samtidigt kostade en massa pengar, på grund av att de ”inte fick arbeta”.

Jag skrev snabbt en liten notis där jag påpekade ett par av felaktigheterna i artikeln och skickade in den till DN. Bland annat konstaterade jag att

  1. om de hade uppehållstillstånd så hade de också tillstånd att arbeta
  2. om de var asylsökande så kunde de normalt också få tillstånd att arbeta, enligt de regler som nyss införts
  3. och därför var det förmodligen så, att de inte fick arbete, vilket inte var så märkligt, eftersom de inte kunde svenska och Sverige just hade drabbats av den högsta arbetslösheten på 50 år.

Dagen därpå ringde DN till mig på jobbet. Den som var ansvarig för den delen av tidningen tyckte att min text var bra och ville ta in den omedelbart, efter någon nedkortning. Hurra, en person på DN som tål kritik och är intresserad av fakta!

Nästa dag lusläste jag tidningen. En rad mer eller mindre aktuella smånotiser, men ingen om somalier.  Frampå dagen ringer emellertid den redaktör som jag tidigare talat med och beklagar att notisen lyfts ut i sista stund, utan att han kunnat hindra det. Men han skulle givetvis se till att jag fick betalning för mitt skrivarbete.

Sålunda tjänade jag en liten slant på något som inte publicerades och DN slapp kritiken för okunnighet i flyktingfrågor. Eller var det antydningen om att invandrarnas problem kunde bero på den stigande arbetslösheten som var obehaglig för DN? De sysslolösa somaliernas kritik borde ju i så fall riktas mot den dåvarande borgerliga regeringens arbetsmarknadspolitik.

Länkar:

Flyktinghets och felcitat, Medierna, SR
Vår mörka historia, del 3, TV4
Vår  mörka historia, del 3, TV4, se filmen här