SvD har som Jinge påpekar, en bra artikel om Irakkriget, skriven av Margareta Zetterström. Den rekommenderas till läsning, medan kommentarerna till artikeln i tidningen knappast är läsvärda.

En annan Kerstin hävdar exempelvis att Det hade blivit billigare att köpa oljan än att flytta på SH varmed hon tydligen menar sig ha bevisat att USA:s mission i Irak endast är vacker och knappast en fråga om försök att göra ekonomiska vinster.

Men då missar hon något väsentligt: Krigets kostnader betalas i slutänden av i huvudsak amerikanska skattebetalare (samt av de andra deltagande ländernas skattebetalare och förstås av civila irakier). Vinsterna från produktionen av militär materiel går ner i fickorna på det militärindustriella komplexets direktörer och aktieägare. Oljan i Irak ska sedan skänkas till och säljas av amerikanska och/engelska företag, där vinsterna också går ner i storföretagens fickor.

Kriget i Irak handlar alltså samtidigt om en gigantisk omfördelning av resurser och om ”vilka som betalar/förlorar och vilka som vinner” på att lägga beslag på Iraks olja via ett dyrt krigande. Kriget blir oerhört dyrt för det amerikanska folket (och även för andra vanliga människor), men en mycket luckrativ affär för storföretagen, just de storföretag som presidenten delar syltburk med och som satte honom i presidentsitsen.