Motvallstanten24/01 19:27
Apropå liberalism och spionage på skolbarn
Kerstin Berminge och Dan Gunnemark bloggar om samhällsfrågor, politik och filosofi |
|
Alla åsikter som förs fram på den här bloggen är helt och hållet bloggarens egna. De representerar på intet sätt Albas hållning.
om oss bloggare om cookies |
|
Motvallsbloggen
|
Webmaster |
24/01 21:26 at 21:26
Kul teckningar och texter, vem gör dem? Du?
25/01 00:28 at 00:28
Tack Lasse:
Erkänner mig ensam skyldig
25/01 01:31 at 01:31
Inte i min vildaste fantasi kunde jag tro att Säpo hittar på något så korkat som uppmuntran till spioneri, misstro och fientlighet i skolans värld och till och med jämför sin roll med närpolisens. Tyvärr minns jag inte vem inom Säpo som gjorde jämförelsen, men vederbörande menade i en intervju att precis som närpolisen, måste Säpo arbeta i samhället.
Idag tycks allt fler och fler myndigheter sprida ett budskap som uppmuntrar ”vanliga” människor till att spionera på varandra och ange varandra. Kontrollen i samhället hårdnar samtidigt som främlingsrädslan ökar och med den, tyvärr också främlingsfientligheten.
25/01 02:11 at 02:11
Eija:
Det gäller att koka folk långsamt och se till att de har sin uppmärksamhet riktad åt andra håll under tiden – skapa generationsmotsättningar ex.
25/01 15:07 at 15:07
Good stuff, Kerstin! Läste du Kalle Anka på 50-talet? Jag tycker mig nästan ana lite Carl Barks-influens här…
25/01 17:01 at 17:01
Stefan Hallgren:
Nej, kan inte säga att jag läste Kalle Anka på femtiotalet. Det var aldrig tal om att köpa Kalle Anka till mig, det ansåg inte föräldrarna att de hade råd med, inte mina kamraters heller. Jag tjatade nog ibland, fram till 11-årsåldern, men insåg det länlösa och sedan var jag nog inte så intresserad längre. Men visst hade jag chans att läsa Kalle Anka ibland, hos de få rikare kamrater jag hade, men det hörde till undantagserfarenheterna. Vem vet dock, kanske präglade dessa enstaka tillfällen mig för livet. Joakim är ju ingen generös typ precis och man identifierade sig inte med honom i mina kretsar.
25/01 19:11 at 19:11
Kerstin, inget illa men’t, men jag kommer att tänka på den där Monty Python-sketchen där de skryter om hur dåligt de hade det. Någon bodde i en skokartong på botten av en sjö och blev skjuten varje morgon av sin far. Inte hade du väl det så dåligt i alla fall!!
25/01 20:47 at 20:47
Stefan Hallgren:
Nej min pappa sköt mig inte, som kanske framgått redan, och inte heller fick jag stryk som liten, men jag fick aldrig prenumerar på Kalle Anka, vilket är vad jag konstaterar ovan (och delvis pga inlägget om generationskriget, som jag just hade skrivit dessförinnan)
Jag har aldrig ansett att jag haft det speciellt dåligt, trots att jag aldrig haft mycket pengar eller kunnat leva något lyxliv och ibland fått vända på varenda krona. Tvärtom var jag, och troligen de allra flesta i min generation, så in i nordens medvetna om att våra föräldrar hade haft det otroligt eländigt varför vi, även om vi gnällde om somligt, ändå kände oss tacksamma över vad vi fick, även vi som inte tillhörde landets grädda. Det verkar som om somliga ungdomar, varmed jag menar de flesta under 35 :-), idag inte ens kan föreställa sig den saken, eller hur det var när vi var barn och unga. Min generation har nog gnällt alldeles för lite om den saken!
Jag hade en bra barndom, jag svalt inte och hade både mat och tak över huvudet och kläder (ofta ärvda eller omsydda eller nysydda av mamma) och många av mina klasskamrater hade det mycket, mycket sämre ekonomiskt än min familj hade, så jag såg verklig misär också omkring mig.
Och Stefan, inte illa ment (
) men vad tror du att vi 40-talister tänker om en som antyder att ett konstaterande att föräldrarna inte ansåg sig ha råd att köpa Kalle Anka till sin dotter i slutet av 40-talet eller början av 50-talet, gnäller och framställer sin barndom som övermåttan eländig?