Det finns helt enkelt inget fritt ord
Det handlar inte om ”det fria ordet” eftersom det inte finns något sådant i praktiken. Det finns bara systematiskt valda ord. Det handlar inte om tryckfrihet eftersom ingen regering har hotat med att inskränka denna på grund av de diskuterade nidbilderna.
Det handlar om en grupp människors rätt att leva i ett land utan att bli hånad och utsatt för diskriminering och nedlåtande och kränkande behandling och utan att bli utsatt för förföljelse. Det handlar om vad somliga vill publicera och varför de vill det. Bilderna i Jyllandsposten var i första hand ägnade att väcka mer avsky gentemot muslimer i Danmark, att uppmana till förföljelse av sådana där och redan detta var i högsta grad fördömvärt.
Det är så här man skapar rasism! Det är så här man gör om man vill framkalla raskravaller. Det är så här man agerar om man önskar få igång ett regelrätt inbördeskrig eller när politiska ledare vill mobilisera den egna befolkningen för ett krig mot andra stater. Taktiken är att trigga igång extremister så att de går till attack, vilket ger anledning att hämnas etc. etc. Det här är så välkänt att man inte kan annat än förundras över att så många människor går på det än idag och trots att de flesta i västvärlden är ganska välutbildade idag.
Att politiska och ekonomiska ledare använder sig av taktiken är inte konstigt, dels har de ofta en hel del att vinna på krig och motsättningar, dels räknar de inte med att de själva ska behöva sätta livet till. Det är alltid andra som ska offra sina liv för den goda saken (som alltid handlar om ledarnas makt och ekonomiska vinning).
Att säga att aggressionen mot Skandinavien pga bilderna är ett hot mot vår yttrandefrihet, varför alla borde publicera bilderna, är otroligt naivt när det kommer från dem som kallar sig liberaler, för att uttrycka det väldigt, väldigt milt, och en mycket medveten strategi när rasistiska organisationer eller partier gör detsamma ( P1, Studio ett idag ). Är det inte underligt förresten att ganska många som kallar sig liberaler så ofta hamnar i samma åsiktsbås som nynazister och rasistiska partier numer?
I praktiken finns det ingen yttrandefrihet även om den finns på papperet, med vissa inskränkningar. Journalister sysslar med självcensur hela tiden, varenda dag. Varenda sak de inte skriver om, innebär en självcensur. Somlig självcensur är mycket medveten och handlar om att man inte vill fästa människors uppmärksamhet på vissa fenomen, eller på att man helt enkelt är rädd. Annat förtigande är kulturellt betingat och omedvetet. Annat åter handlar om att utrymmet trots allt är begränsat och då väljer man bort somligt till förmån för annat.
Varför skriver exempelvis tidningarna så lite om Israels överflygningar med överljudsplan som får breda ut överljudsbangar över palestinska områden enbart (en medveten terrormetod som huvudsakligen drabbar de små barnen), varför informerar massmedia bara om självmordsbombare i Irak eller i Israel, men mycket lite om hur amerikanska soldater skjuter och dödar mängder med oskyldiga civila, vuxna som barn, i Irak? (För att USA inte räknar lik eller?) Varför skriver man så lite om att man i Irak stänger in människor i vad som liknar de tyska judiska ghettona, eller de ”strategiska byarna” i Vietnam?
Varför har man inte alls skrivit om de danskar som utövade tortyr i Irak, på samma sätt som amerikaner och sist men inte minst: Varför blir somliga här hemma så upprörda när människor som tillhör, eller identifierar sig med de grupper som Västvärlden bekrigar, torterar, dödar och förtrycker på alla upptänkliga sätt reagerar våldsamt på att man i Väst även uttrycker sitt förakt genom att publicera nidbilder av dem och av det de håller för heligt?
Förr eller senare får man det man ber om helt enkelt och som Lena Sundström uttrycker saken i dagens AB:
Det har gått fyra månader sedan bilderna publicerades i Danmark. Så varför har ursäkten inte kommit tidigare? Och varför är det aldrig någon som har bett om ursäkt för att danska politiker har stått i folketinget och pratat om muslimer som ”en cancersvulst i det danska samhället”? För danska valaffischer med bilder på invandrare med texten ”Tid til forandring”? För hela den ogenerade islamofobi som har fått mig att studsa till varje gång jag har bläddrat i en dansk avis under de senaste åren?
Det är nu som det händer saker. Och det är nu som vi känner oss hotade. Det sedan länge mobbade barnet visar sig nämligen ha ett råskinn till storebrorsa som till slut har lackat ur.
……………….
Ociviliserat eller fel att komma med hotelser om våld? Elva muslimska länder ansökte om audiens hos den danska regeringen för en dialog. Samtliga fick avslag. Det går fortare med våld. Och frågan är vems felet är. De som hotar med våld, eller de som kräver våld för att lyssna.
Judarna hade ingen storebror!
10/02 11:40 at 11:40
Jag blir ofta så fascinerad av det du skriver. Framför allt för att jag inte kan förstå hur någon som i mina ögon tycks så smart och insatt så ofta får till en slutsats som är så tvärtemot min egen. Läsningen av det som står här ovan väcker några frågor hos mig:
Kan en grupp det är synd om ha fel? Kan det vara så att den respekt man kräver för att de egna trosuppfattningarna ska respekteras även av människor som inte delar ens tro, är för långt gångna i förhållande till andras rättig- och möjligheter?
Jag menar inte att ett ja på den frågan innebär att gruppen automatiskt slutar vara utsatt och förföljd. Jag menar inte heller att ett samhälle som säger ifrån mot just detta av den utsatta gruppens krav inte borde anstränga sig än mer för att sträcka ut händerna och skapa förutsättningar för möten. Men jag tycker att det finns gott om historiska exempel som säger oss att det finns något inboende gott i yttrandefrihet och mänskliga rättigheter, och något inneboende ont i intolerans. Vår regerings agerande på dessa områden de senaste åren skrämmer mig uppriktigt sagt ordentligt och leder tankarna till vår undfallenhet mot nazisternas krav under 2:a världskriget.
10/02 13:14 at 13:14
Vissa grupper i väst behöver en yttre fiende. Det fungerade bra så länge man hade Sovjet och det kalla kriget. Sedan blev det som Jan Guillio så framsynt förutsade: Islam.
När Sovjet inte längre kunde vara fienden skapade man en ny, nämligen Islam.
Har man ingen fiende skapar man en.
10/02 14:00 at 14:00
Lasse –
Jag tror du har alldeles rätt – men det var en enögd analys i sammanhanget. Vad tror du det är som piskar upp de oförsonliga stämningarna i arabvärlden, om inte makthavarnas behov av yttre fiender?
10/02 15:21 at 15:21
Simon:
De här bilderna handlade inte i första hand om att påpeka att islam är en felaktig religion, de handlade om att håna en redan utsatt grupp i Danmark och om att uppmuntra till mer hets mot gruppen ifråga. Bilderna publicerades i en tidning som redan under en längre tid haft en främlingsfientlig inriktning. De handlade dessutom om att utmåla alla muslimer som terrorister, vilket är en falsk anklagelse. Det är på denna grund jag har kritiserat bilderna.
Islam som religion har jag överhuvudtaget inte uttalat mig om men jag ska säga en sak om den här: Att, som somliga gjort och som de här bilderna antyder, hävda att just islam är en speciellt krigisk religion är närmast skrattretande. Den kan knappast betraktas som mer krigisk än kristendomen om man ser till de senaste 250 årens historia och om man idag exempelvis ser till Bushs agerande, mannen som säger sig kämpa (och som torterar och dödar mängder av oskyldiga människor, framför allt muslimer just nu) med den kristna guden och Jesus vid sin sida och på deras uppdrag, liksom faktiskt Blair. Danmarks regering har kanske inte sagt sig kriga och tortera på uppdrag av Gud, men likafullt är den med och förtrycker och torterar människor i Irak.
Vad som händer i Mellersta Östern på grund av bilderna, å andra sidan, är en annan fråga. Det är i första hand en reaktion på långvarigt västerländskt förtryck, direkt och indirekt, av muslimer i området. Bilderna är inte orsak till dessa protester, de utlöste dem bara, eller användes för att utlösa protesterna och skadegörelsen.
Eller så hade frilandsjournalisten Olsson, som diskuterade massmedia i OBS idag, rätt i att publicerandet av bilderna i muslimska länder hade samma grund som de eviga svartmålningarna av muslimer i Västvärldens massmedia. Det är det spektakulära som väcker intresse, där som här.
Detta är mycket dystert, men dessvärre knappast förvånande med tanke på Västvärldens ”korståg” i området.
Vad gäller yttrandefriheten är det med stor sorg i hjärtat som jag tar del av dagens nyhet om nedstängning av en viss hemsida.
Å andra sidan har man redan lagstiftat om så mycket som i praktiken kommer att inskränka yttrandefriheten, fast få tycks vilja inse den saken och alldeles för få i de yttrandefrihetsförsvarande massmedia har bekämpat den här utvecklingen lika intensivt som man nu ställer upp för mycket suspekta och mycket otrevliga antidemokratiska krafter. Detta är något av ett ödets ironi – eller är det inte det kanske?
10/02 15:52 at 15:52
I den här debatten ser jag inte den stora skiljelinjen på samma sätt som jag tror att du ser den: Det är inte nödvändigtvis en kamp mellan en halvt sekulariserad, imperialistisk västmakt och en utsugen tredje värld som kämpar för sin traditionella kultur. Vad jag ser är istället en sekulariserad humanism som står emot religiösa eller nationalistiska dogmer. I Europa har den kampen utkämpats sedan 1600 – 1700 talet och på sätt och vis vunnits av humanismen, symboliserat av 1945 och 1989. I USA och arabvärlden har dogmatismen tagit stormkliv framåt de senaste 25 åren till humanismens förfång.
Den strid som nu blossar upp borde alltså inte fås att handla om väst mot öst (som fundamentalisterna och nationalisterna vill göra det till när de kastar sina pinnar på brasan), utan om humanism mot nationalism/fundamentalism. I den kampen måste jag hålla på yttrandefriheten, även om den ger fundamentalisterna vapen i kampen.
11/02 02:14 at 02:14
Simon:
Det ligger mycket i vad du säger, men i så fall handlar det om en kamp mellan amerikansk kristen fundamentalism och allt mer fundamentalistiska muslimska befolkningar runtom i världen, och där Europa solidariskt (fast solidaritet är helt ute idag) ställer upp på den amerikanska kristna fundamentalismens sida.