Utsläppsrätter – rena galenskapen
Satt och häpnade framför TV:en häromdagen, över vad som sades i ett program om utsläppsrätter. Rikt folk utsläppskompenserar genom att köpa in sig i konsortier som äger rengskog, som man lovar att inte hugga ner inom en viss tid, fick vi tittare veta. För detta får konsortiet sälja utsläppsrätter. Det framgick inte vem det var som i slutänden håvade in pengarna för försäljningen av de där utsläppsrätterna, om det var de rika människorna som skulle göra sig en hacka på att de släpper ut växthusgaser eller om det var det säljande konsortiet som tjänade på det hela? Eller finns det en stat som håvar in pengarna? I vilket fall som helst så verkade det vara ett privat företag som sysslade med att övertyga folk om att de skulle ”klimatkompensera” och att folk skulle avstå från att åstadkomma utsläpp för att få sig tilldelade utsläppsrätter att sälja.
I Indien kunde kvinnor få sälja utsläppsrätter för att de trampade upp vattnet till sina åkrar på gammaldags manér istället för att pumpa upp det med dieselaggregat. Då borde varenda fattig indier, som inte har bil exempelvis, kunna få utsläppsrätter att sälja. Tillskapar man sådana på detta enkla sätt så OJ vilka utsläppsmängder vi i Europa och USA därefter kan kosta på oss. Det finns hur många utsläppsrätter som helst att tillskapa. Varenda själ kunde ju sätta på sig stegräknare och få betalt för varje steg man tar istället för att åka bil. Eller så kan man räkna ut en schablonsumma för bilfrihet. Varenda person utan kylskåp, utan tvättmaskin, utan ….
Så nu vill jag ha utsläppsrätter att sälja för att jag går till brevlådan varje dag, istället för att köra bil dit. Dessutom vill jag ha sådana för att jag inte hugger ner de trän som står i trädgården. Jag lovar att de ska få stå minst 60 år (ja nu sedan vi huggit ner våra två stora granar kan jag lova det, i synnerhet som jag inte lever i sextio år till). Egentligen borde jag få mängder av utsläppsrätter att sälja dessutom, för att jag avstår från att bygga en gigantisk och enormt smutsig industri med stora mängder utsläpp.
Bönder i Canada (tror jag det var) skulle få sälja utsläppsrätter om de avstod från att plöja sina fält och sådde utan denna markberedning. Så jag vill ha rätt att sälja utsläppsrätter för att jag inte plöjer upp min gräsmatta och vår grästorv och även för att jag inte gödslar gräsmattan med kogödsel.
(OK, det ska vara företag, jag vet, men jag tipsar gärna om möjligheterna.)
Hela köret med utsläppsrätter verkar rena snurren, eller rena lurendrejeriet om man ska vara mer exakt. På Svt:s hemsida kan vi läsa att:
Systemet har fått hård kritik fär den frikostiga tilldelningen av utsläppsrätter. Från och med 2013 ska andelen rätter som auktioneras ut öka gradvis.
Man tar sig för pannan. Varför kommer jag att tänka på fiskerätterna på Island, som privatiserades och som såldes av fiskare som satsade pengarna på börsen istället, med den gigantiska bubblan och Islands ruin som resultat?
Ska vi kanske gissa på någon slags utsläppsrättsbubbla framöver? Ja vid sidan av det faktum att allt tyder på att man använder de här utsläppsrätterna för att kunna öka utsläppen utan att folk gnäller alltså?
Är det inte dags att sluta lyssna på nyliberala ekonomer som uppfinner nya sätt att leka affär med allt möjligt, såväl som med det som är omöjligt eller vanvettigt att köpa och sälja.
/Kerstin
Skriv under Budkavle för välfärd”!
Länkar:
- Svt:s program Klimat 09 (Klimatklippet)
- 234 programinslag om utsläppsrätter på Svt.
- Utsläppsrätter ett fiasko
- Studie underkänner utsläppsrätter
- SSAB tjänar miloner på utsläppsrätter
- Utsläppsrätter ger storvinster
- Två argument mot utsläppsrätter, Ekonomikommentarer
14/12 07:20 at 07:20
Ja, tänk så jakten efter snabba ”pengaklipp” styr världen! Vilken idioti med utsläppsrätter tycker jag … men jag känner mig mer oroad av vad som kommer att komma utav att fattiga länder nu inser att deras klimatproblem orsakats av de rika ländernas utsläpp … Kanske utsläppsrätter är avsedda som en sorts plåster på såren? En sorts raffinerad lurendrejeri?
14/12 10:17 at 10:17
Jag har aldrig varit på charterresa med flyg, hur många utsläppsrätter kan jag vara berättigad till?
14/12 12:36 at 12:36
Jag blev tämligen konfunderad av den brittiska filmen Klimatklippet. Finns det olika sorters utsläppsrätter? Är filmens utsläppsrätter, som amerikanska företag betalar miljoner dollar för, samma utsläppsrätter som de europeiska tunga industrierna får sig tilldelade gratis?
Här är länkarna, först till SVT Dokumentär, Temakväll Klimat09. Filmen sändes i lördags 21.00: http://svt.se/2.120097/1.1777447/svt_s_program_i_klimat_09?lid=puff_1810978&lpos=lasMer
Och till filmen på SVT Play: http://svtplay.se/t/122258/klimat_09
14/12 13:51 at 13:51
Eija:
Det har man också anledning att oroa sig för ja.
Lasse Strömberg:
Tack för tipset, jag har heller aldrig rest på semester med charter, och aldrig varit i Thailand, å där borde det trilla in ännu lite mer pengar.
Dan Gmark:
Tack för tipset om länken och programmet var ju inte så helt klargörande precis.
14/12 14:04 at 14:04
Kan man fakturera för att man inte åker till Thailand och för att man inte åker till Maldiverna? Och inte till New York och inte till Kapstaden heller? Hur många icke-resor kan man fakturera för samtidigt? Och vem fakturerar man, är det någon som har koll på det?
14/12 14:43 at 14:43
Jan Wiklund:
Vad man kan fakturera beror nog i slutänden på hur mycket de multinationella vill släppa ut – misstänker jag, och möjligheterna är ju oändliga
14/12 21:47 at 21:47
Jag har i mina hyllor en lärobok i nationalekonomi som med olika fina formler talar om hur fint det just är med utsläppsrätter – men jag fattade inte mycket av det. Tycker det låter ungefär som att betala bråkstakar för att slippa att de trakasserar en själv. Det är ju ändå inget som fungerar i längden. Man får ta till gamla hederliga maktmedel för att bli av med såväl busar som förorenare.
15/12 02:04 at 02:04
Björn Nilsson:
Suck, elände är vad det är.
15/12 15:07 at 15:07
[…] Och läs om utsläppsrätter på Motvallsbloggen – rena galenskapen! […]
16/12 15:42 at 15:42
Jag har läst att samma kvinna som skapade derivat-tekniken (jobbar på JP Morgan) också skapat en teknik för att tjäna pengar på utsläppsrättsderivat.
För en närmare genomlysning av derivat-vansinnet rekommenderar jag Ellen Hodgson Browns fantastiska bok ”Bankerna och skuldnätet” som borde vara obligatorisk läsning för alla.
Finns till det facila priset 188:- inklusive frakt på anarchos.se
Köp! Läs!
16/12 16:38 at 16:38
jonas:
Så du säger att det är en kvinna som kom på det här vanvettet? Dystert får jag ju säga, men så är det ju, även kvinnor kan, både sånt som är bra och sånt som är dåligt.
Ska försöka få tag i boken ifråga.
18/12 14:00 at 14:00
Jag undrar en sak. Nu kan jag väldigt lite om utsläppsrätter så ha överseende med mig.
Om ett land tilldelar utsläppsrätter som i sin tur får ett reelt värde och kan säljas vidare, medför det inte då att det kan öka inflationen i det landet? Detta gäller då så klart endast de rätter som säljs vidare.
Blir det inte samma sak som att trycka mera pengar?
18/12 14:55 at 14:55
När jag ringde Lena Björck som är projektledare på Riksrevisionen (chefen var ute idag) så kunde hon inte motsäga min tes. Hon hade även själv funderat på frågan och tyckte att den var intressant.
Måste säga att jag fick ett jättebra bemötande. *****
För att förstå mer så hänvisade hon mig till http://www.utslappshandel.se
18/12 15:40 at 15:40
Enligt naturvårdsverket så är utsläppsrätterna inte uppbackade av något fysisk värde.
19/12 00:48 at 00:48
Marcin 12:
Man tycker ju att det borde bli det ja. Men det är ju pengar som hamnar i rätt fickor.
Marcin 13:
Ska titta närmare på sidan du hänvisar till.
Marcin 14:
Vadå ingent ”fysiskt värde”? Kan man sälja dem så måste de ju inbringa pengar till säljaren. Sedan så tycks det ju vara så att staten ger bort rätterna, inte säljer dem alltså. Så det är de företag som ansöker om sådana som kan ta betalt för dem om de har överskott – om jag fattat saken rätt. Såvitt jag förstått så har svenska företag tjänat ganska mycket pengar på detta, vilket tyder på att de fått för många utsläppsrätter, fler än de behöver. Så vilka länder har fått för få sådana, och behövt köpa undrar man ju.
19/12 13:21 at 13:21
Först undantar staten de tunga, energislukande industrierna från kravet på elcertifikat, så att det blir billigare för dem att använda elektrisk energi. Sedan tilldelar regeringen dem fler utsläppsrätter än de behöver, så att de kan sälja dessa till de industrier som vill öka sina utsläpp över gränsen för vad deras gratistilldelade utsläppsräter tillåter. Det förefaller som om den verkliga regeringspolitiken är att vi ska öka utsläppen av växthusgaser i stället för att minska dem.
19/12 13:35 at 13:35
Rättelse till föregående kommentar: De industrier som förbrukar mycket el ingår i systemet med elcertifikat, men de behöver inte betala för elcertifikaten, i motsats till oss vanliga elanvändare.
19/12 13:43 at 13:43
Här är länken om elintensiv industri: http://www.energimyndigheten.se/sv/Foretag/Elcertifikat/Kvotpliktig/Elintensiva-foretag-/
19/12 15:42 at 15:42
Med fysisk värde så mernar jag guld, silver eller någon annan råvara. Annars så skapas vinsten för försäljningen ur tomma intet. Det oroar mig.
20/12 01:27 at 01:27
Marcin:
Det var ju ett bra tag sedan man övergav guldmyntfoten och ersatte den med dollarn, och det är väl betryggande, just i dessa dagar :-).
20/12 12:03 at 12:03
20/12 15:47 at 15:47
Marcin:
Ja betryggande för USA vill säga.
20/12 17:32 at 17:32
Hej Marcin!
Det där med utsläppshandel är en märklig historia och ju mer man läser om det desto konstigare blir det. När staten beviljar utsläppsrätter till storföretagen, som dessa sedan kan sälja vidare, så är det väl närmast att betrakta som att staten ger en penninggåva till företagen. Eftersom denna penninggåva inte behöver betalas ur statsbudgeten så bör det väl ha samma verkningar som om staten körde sedelpressarna för att ge pengar till företagen.
Sedan ska nya utsläppsrätter skapas genom att andra företag via olika projekt lovar att minska sina utsläpp. Ett ton koldioxid ger en utsläppsrätt. Då kommer utsläppsrätterna att vara knutna till något materiellt, för ett ton är ju alltid ett ton, även om det gäller en osynlig gas. Men i detta fall är det ju minus ett ton, vilket man skulle frestas att kalla negativ materia.
Energimyndigheten: http://www.energimyndigheten.se/sv/Foretag/Klimatkompensation/Reduktionsenheter-vid-klimatkompensation/
27/12 14:08 at 14:08
Det finns även CO2 kompensation i att man sponsrar preventivmedel i utvecklingsländer i Afrika. Alltså betala för att en liten ”svarting” inte blir född och genererar CO2 under sin livstid och du kan flyga och fara till Thailand, klimatkonferenser etc. Trodde tidigare att när man betalade fattiga indiska bönder för att pumpa upp vatten för hand var ett av de mer cyniska varianterna. ”CO2 bovar” som kunde ha stoppats i tid om bara någon velat betala för det.
27/12 16:44 at 16:44
lasse:
ja, suck, det där med oro för befolkningsökningen (i Afrika och delar av Asien, inte här förstås, där oron är den omvända) kommer som ett brev på posten när ekonomisk liberalism är den rådande dogmen. Det där var populärt på 50-talet, men sedan var det tyst om saken under några decennier, då man istället talade om att hjälpa u-länderna ekonomiskt samt försöka utbilda befolkningarna istället. Nu är vi alltså även i det här avseendet tillbaka till 30-50-talet: ”Se till att de där kaninerna inte förökar sig så förbannat!” Underförstått: ”Så att vi ostört kan ta hand om alla deras naturresurser.” Idag vill vi också kunna dumpa vårt (giftiga) avfall hos dem.