Lyssnade på programmet ”Debatt” på TV1 igår kväll, där man diskuterade Olof Palme och hans insatser, i Sverige såväl som internationellt.
Jo, Palme var en stor man på den internationella arenan, det var man tämligen överens om, medan man inte var lika överens om hans inrikespolitiska betydelse eller om vad som hade skett om han inte hade mördats och ryckts bort för tidigt.
Det som stötte mig i programmet var de som menade att Palme var passé idag för att ”det är andra tider nu”. Vadå ”andra Tider”? De som uttalar sig på det sättet verkar tro att det finns en övernaturlig makt vid namn ”Tiden” eller ”Tiderna” som vi människor inte kan göra något åt eller påverka och som bestämmer världspolitiken och våra mänskliga villkor. Vad är det för dumheter?. Världspolitiken bestäms av politiker och av hur sådana agerar inte av det faktum att tiden går. Detta senare faktum kan vi inte göra mycket åt, men hur vi människor använder ”tiden” medan den går, det beror på oss, och de stora världspolitiska eller ekonomiska skeendena är inte naturlagsbundna. De beslutas och organiseras fram, av de politiker vi valt eller som förtrycker och lurar oss.
När jag var ung var det ”Utvecklingen” som liksom bestämde över oss människor. Nu är det ”Tiden” ibland ”Globaliseringen” som bestämmer över oss. Tala om fördummande mystifikationer!
01/03 10:42 at 10:42
Det är sant att det är korkat att hänvisa till ”tidens gång” eller ”rationaliseringar” eller ”marknaden” som fritt existerande storheter med egen makt och kraft. Det sker hela tiden, och det gör mig lika trött varje gång.
Att tala om att tiden gått ifrån Palmes ideologi tycker jag ändå inte är helt missvisande. Med tiden har det nämligen visat sig att de diktaturer han stödde, i tron att de kunde agera motpoler till marknadens och kommunismens imperialism, visat sig vara just Diktaturer. Korrumperade och maktfullkomliga och likgiltiga för sina folks lidanden, som despoter genom historien visat sig vara.
De nationella strukturomvandlingar som han stod för här hemma har visat sig slå ungefär lika fel. Alla reformer som skulle skapa en jämställd, engagerad och lycklig befolkning har visat sig orsaka nya problem. Istället för att leda till de önskade målen upplever vi oss idag som betydligt sjukare, olyckligare och ekonomiskt mer förfördelade än innan reformerna. Det enda som ändrats är att de Palmes eget parti tillsammans med sina siamestvillingar i LO fått makt vars inflytande numera sträcker sig långt bortom mandatet som folk- och förtroendevalda.
Så även om tiden i sig knappast utdaterat honom, så har det med tiden visat sig att Palmes vackra visioner inte gick att nå med de medel han förespråkade.
01/03 15:09 at 15:09
simon j:
Du refererar högerns historieskrivning och jag håller inte med om den.
01/03 16:35 at 16:35
Jag tror knappast att en högerhistoriker skulle hålla med dig i den beskrivningen… men misstänkte å andra sidan att du inte skulle hålla med mig. Även om man ju aldrig vill ge upp tron på att människor ska hänge sig åt samtal och meningsutbyte för att lära och förstå, inser man att så oftast inte är fallet. Längtan efter att få sina redan etablerade ståndpunkter bekräftade överglänser hos nästan alla viljan att konfrontera svagheterna i den egna verklighetsbilden. Det gäller dessvärre även mig – fast jag anstränger mig så hårt för att låta bli.
01/03 17:12 at 17:12
Hehe… Håller helt med dig. Politiker och kanske framförallt mediepersoner hänvisat ofta till ”tiden”. Men vad har egentligen förändrats? Skulle det vara omöjligt att idag kritisera USA och bedriva en mer omfördelande vänsterpolitik. Självklart inte…
Ett problem vi har idag som Palme inte hade är dock den odemokratiserade riksbanken som kan straffa politiken om den bedriver en ”allt för omfördelande” politik. Trist och tråkigt, men för det första skulle man kunna arbeta för att förändra detta och för det andra så kan man göra mycket även utan kontroll över sin riksbank.
Det är viljan som saknas, inte möjligheterna
01/03 17:28 at 17:28
simon j:
Tyrärr lämpar sig inte en blogg för väldigt ingående diskussioner. Om du anser att jag är okunnig kan jag nog inte göra något åt den saken. Du har kanske mer kunskaper än jag, som bara har 45 år av ständigt läsande och inhämtande av kunskaper från många olika håll bakom mig.
Mattias: Som Palme sade: Politik är att vilja och som du säger, den fristående riksbanken är en del av de senaste 20 årens ekonomiska katastrofer, som framför allt gjorde Sverige till ett mycket mer nyliberalt land.
01/03 18:53 at 18:53
Jag som tycker att vi haft flera både givande och ingående diskussioner på bloggen – samma erfarenhet har jag med andra. Men nog kastas det en del paj också. Däremot ser jag det som om du på just den här punkten – orsakerna till samhällsutvecklingen sedan 60-talet – har låst in dig i en förklaringsmodell som kräver påtagligt många ad-hoc lösningar. Det i sig brukar framhållas som ett tecken på att det är dags att ompröva.
När det gäller riksbankens frihet kan jag inte hålla mig från ytterligare ett inlägg: Pengar är papperslappar eller siffror på ett konto – ingenting. Anledningen att de fungerar som betalningsmedel är att människor i sitt dagliga handlande har förtroende för papperslapparna. Förtroenden tar lång tid att bygga och går snabbt att riva ner. Vad som historiskt alltid har hänt i de länder där de styrande valt att tänja på och urholka det förtroendet är att människor anpassar sig efter att pengarna kommer att förlora sitt värde. Inflation har alltid drabbat de svagaste medan de starka hittat sätt att gynna sig själva (en regel med få undantag). Så tron att det bara var ”de nyliberala” av skilda politiska kulörer som såg skäl att låta riksbanken bli ett hinder för kortsiktig politisk inflationsdrivande klåfingrighet känns väl historierevisionistisk. Men det är väl bara för att jag – utan att själv förstått det – egentligen är nyliberal.
01/03 20:00 at 20:00
simon j.
Aj sjutton, är det så där det är med pengar, det hade jag ingen aaaaaaning om, som Palme sade en gång apropås priserna på hus
01/03 23:58 at 23:58
Simon J skrev: Men det är väl bara för att jag – utan att själv förstått det – egentligen är nyliberal.
Min kommentar: Ja, förmodligen…
02/03 12:10 at 12:10
Kerstin och Mattias –
En koan – som avslutande sammanfattning på denna diskussion:
”Det finns två typer av människor – de som tror att man kan betrakta världen i dikotomier, och vi som förstår att det inte är riktigt så enkelt.”
Lycka till i jakten på visdom…
02/03 15:36 at 15:36
simon j:
Du får ursäkta mig, men efter ett drygt års bloggande, under vilket jag blivit pådyvlad en massa åsikter som jag inte har, och inskickad i politiska läger där jag aldrig har befunnit mig, så har jag så smått ledsnat på att förklara mig. Numer svarar jag inte på anklagelser av det slaget. Jag upfattar ditt citat ovan som ett stämplande av mig som en endimensionell människa. Vill du tro eller anse det, så var så god. Det är du som bestämmer att du vill tycka eller tro.
02/03 16:35 at 16:35
Nu fortsatte jag visst diskussionen i alla fall:
Mitt citat ovan var menat att vara både komiskt i sin absurdism, och tänkvärt. Jag tycker det sätter fingret på hur fruktansvärt svårt det är att klara sig utan vissa tankemodeller, trots att man ser hur dumma de är, och anstränger sig för att komma utanför dem.
Jag uppfattar dig som en ovanligt mångdimensionell människa som skriver väl och ofta tänkvärt. Tyckte jag inte det skulle jag inte vara inne på din sida så mycket. Däremot tycker jag mig ha hittat några ”blinda fläckar” i din världsbild. De är inte desamma som mina blinda fläckar (vilka jag av naturliga skäl inte ser själv) och de irriterar mig därför. Se min kritik i det ljuset.
02/03 17:15 at 17:15
simon j:
OK, inga onda tankar från min sida.
Och visst är det så att jag har blinda fläckar, det har vi väl alla, som du konstaterar. Sedan är det kanske inte säkert att ens du vet vilka mina blinda fläckar är – egentligen
02/03 23:22 at 23:22
Alltså, utanför det som denna posten egentligen handlar om(?)
”dikotomi: (logisk) delning av en klass i två varandra uteslutande underklasser – dikotomin kropp-själ”
Så står det i min ordbok. Jag undrar om du inte har huvudet på spiken här, Simon. När den sociala människan delat upp sej i två tanke-traditioner – liberalism (som bejakar kapitalism)/socialism (med inslag av anti-kapitalism) – varandra uteslutande – så har något gått förlorat.
Det bäddar för pajkastning när man envisas att se ur en synvinkel som den andra parten inte ser för att det är så uppdelat…
Om man tänker att det är både och, så blir det enklare. Att båda versionerna är giltiga även om de är paradoxala – livet är ofta paradoxalt – och att rymma både och är större än att välja en sida…?
Precis som i fallet kropp och själ där vetenskapen envisats med att hålla isär något som är intimt förenat…
03/03 12:05 at 12:05
Petra –
Jag är helt inne på din linje – som oftast. Senast i morse hörde jag på vetenskapsradion om en studie som tydde på att människan (och chimpansen) har medfödd vilja till oegennyttigt samarbete. Att hon därutöver har en vilja att ta hand om sig själv torde väl vara ganska väl underbyggt. Liberalismen betonar egennyttan och socialismen samarbetet och båda ideologierna har tenderat att gå fel i sina mest renodlade fornmer. Tydliga tecken på att du har rätt…