Det brukar väcka en viss irritation när jag hävdar att människor påverkas av propaganda, för att inte tala om när jag hävdar att det förs sådan i massmedia. Människor kan ju tänka själva, får jag veta då. Det må vara, problemet är bara vad massmedia ger dem att tänka om, och hur man påverkar dem att tänka och/eller vad och vilken information människor bestämmer sig för att söka upp och smälta på egen hand..

När jag för många år sedan läste flera böcker i sträck av Peter Freuchens, grönlandsfararen från Danmark, böcker om Grönland från början av 1900-talet, levde jag under en period nästan på Grönland. Det var vinter och kallt även här just då, och jag nästan förväntade mig isbjörnar i trädgården till slut, eller att finna nyuppförda igloos utanför knuten och få se hundspann dra fram över gärdena på andra sidan vägen.

Just nu har jag lagt ihop pärmarna till Björn Kumms utmärkta, men ack så deprimerande bok Terrorismens historia (nyutgåva 2002). Det är ingen tungläst bok, vad gäller språket, tvärtom, men flera hundra sidor av redogörelser för det ena terroristattentatet efter det andra, huvudsakligen under 1900-talet, och för terroristernas tänkande, blir mastigt. Efter halva boken anar jag terrorister i ladugården, lurande på mig bakom pumphuset eller att min bil ska smälla i luften om jag sätter mig i den. Då inser jag att de som lever i den här världen hela tiden, och som ägnar sig åt att försöka kartlägga terroristers verksamhet och nätverk, förstås också lever med terrorister i den egna garderoben till slut och då inser jag också att det är lätt att förorda hur långtgående aktioner som helst för att fånga terroristerna innan de gått till attack. Ett ögonblick känner jag nästan tacksamhet inför antiterroristlagarna och känner att de som stiftar dessa lagar vill mig väl.

Men när boken är lagd år sidan, jag har varit ute och skottat lite snö och allt är hur fridfullt som helst i mitt hål i skogen, inser jag att det gäller att sansa sig. Det handlar även här om proportioner. Regimer skjuter definitivt över målet när de reagerar precis så som terroristerna önskar, såvida de inte anser terrorismen vara en gudasänd förevändning för att administrera fram det totala Orwellska kontrollsamhället, vilket inte är någon omöjlig tanke.

Det tycks, åtminstone om man får tro Björn Kumm, som om inte så få av de otaliga terroristorganisationer vi sett i stort sett tänkt på samma sätt, och tänkt så otroligt fel, alternativt tänkt på ett sätt som istället har gynnat många av de regimer de velat störta: ”Genom att tvinga fram den avskydda statsmaktens repression, kommer alltfler människor att bli medvetna om hurdan regimen i själva verket är, och då kommer de att stötta oss och medverka i den befriande revolutionen”. Denna tanke verkar återkomma både i vänsterterroristernas, högerterroristernas och fundamentalisternas hjärnor, underligt nog eftersom det aldrig fungerar (möjligen med undantag för fallet Israel, men det är nu ett väldigt speciellt fall). Terroristerna har förvisso ofta framkallat precis den repression de syftat till att tvinga fram, men folkens stöd har de sällan fått, snarare har folk tenderat att stödja de repressiva åtgärder som vidtagits för att motarbeta terroristerna.

Läste någonstans att 70% (om jag inte missminner mig) av amerikanska folket är övertygat om att Saddam Hussein låg bakom och planerade flygattacken mot WTC! Undrar vad det säger?