Apropå Islands och Irlands ekonomiska kollapser – en analogi
Endast 10% av alla penningtransaktioner i världen handlar om betalning för varor och tjänster. Övriga transaktioner handlar om finansiella transaktioner, som köp och försäljning av aktier och andra värdepapper, till spekulation alltså. Väldigt sunt säger nyliberala nationalekonomer.
Om husfar i en familj spelar poker med 90% av familjens tillgångar, så att övriga i familjen tvingas svälta på de 10% de får att leva på och konsumera för, då är det ingen som anser att denna familjs ekonomi är sund. Än värre anser man det vara om pappa, när han förlorar allt i ett parti, tar hälften av de 10% familjen har att leva på, för att komma igång och spela igen, med argumentet att familjens ekonomi kräver detta.
Alla anser att denna husfar är totalt galen och att det är helt oacceptabelt att göra som han gör. För att inte tala om när husfar börjar låna pengar för att finansiera sitt pokerspelande, och tvingar de övriga i familjen att stå för räntor och amorteringar av lånen, med sina 5-10% av tillgångarna.
Lustigt så olika bedömningsgrunder man kan tillämpa.
/Kerstin
Länkar:
- Irland kollapsar. Den nyliberala drömmen går i kras
Så om Haiti också, lite om varför katastrofen slagit så hårt.
- Shock Therapy? Haiti, Where America Never Learns, By Tom Reeves, counterpunch
20/01 01:18 at 01:18
Vad är skillnaden på Irland och Island?
– En bokstav och sex månader (tiden mellan finanskriserna).
20/01 02:12 at 02:12
Hampus Eckerman
24/02 13:12 at 13:12
”Endast 10% av alla penningtransaktioner i världen handlar om betalning för varor och tjänster. […] Om husfar i en familj spelar poker med 90% av familjens tillgångar…” Men strängt taget behöver det ju inte betyda samma sak — det beror på vad man menar med ”10% av alla transaktioner”; är det *antalet* transaktioner, eller mängden pengar? Ditt följande resonemang (”spelar poker med 90% av familjens tillgångar”) tyder på att du antar det senare, men själva formuleringen (”av alla transaktioner”) låter som det förra. Om det verkligen vore antalet det vore fråga om, så skulle det ju inte nödvändigtvis betyda så mycket pengar, nämligen *om varje transaktion var mycket liten*.
För att fortsätta ditt exempel med en familj, om man t.ex. betalar, säg, fem räkningar och handlar mat nästan varje dag, säg tjugofem inköp, så gör det trettio transaktioner på en månad. Vad blåser man på det; kanske sammanlagt tjugofem tusen spänn? Äh, låt oss säga tjugosextusensjuhundratretti (skum siffra? Du får snart se varför); det är väl inte helt orimligt? Om sedan pappan har en pokerkväll med kompisarna… Hinner man spela hundratrettifem givar? Äsch, låt oss säga att det är en lång pokerkväll, så man hinner det. Om pappan satsar i genomsnitt en gång per giv (ibland passar han, men ibland höjer han eller går med på höjningar; låt oss anta att detta jämnar ut sig till en satsning per giv), så blir det tvåhundrasjuttio transaktioner: hundratrettifem insatser plus hundratrettifem satsningar/höjningar/syn.
Av familjens trehundra transaktioner den här månaden är alltså nittio procent pokertransaktioner. MEN: Om insatsen och satsningen båda är en femtioöring, så uppgår dessa pokertransaktioner bara till totalt sett tvåhundrasjuttio spänn. Rimligen kan man väl anta att han går någorlunda jämt upp på en kväll (om han bara förlorade skulle han väl snart sluta spela med de kompisarna; om han bara vann skulle de snart inte vilja spela med honom)… Men även om han skulle *förlora rubbet*, så är detta ändå bara EN procent av familjens totala utgifter den här månaden!
Så ”90% av alla penningtransaktioner” behöver inte betyda samma som ”90% av familjens tillgångar”.
Nu är det ju en annan sak att det troligen innebär *minst* det; antingen transaktionerna kanske är mätta som penningvärde, inte antal… Eller, även om det är fråga om antalet transaktioner, så misstänker jag att de (till skillnad från min femtiörespoker) i genomsnitt är minst lika stora (troligen mycket större) än genomsnittet av alla ”riktiga” transaktioner. Ville bara påpeka att det inte otvetydigt var så du skrev.
24/02 14:20 at 14:20
Christian R. Conrad:
Nu skriver jag förstås att pokerspelaren använde 90%; av familjens tillgångar, inte några tioöringar.
Men, ovanpå detta var ”analdogin” menad som ett skämt eftersom alla analogier mellan nationers ekonomier och privata familjeekonomier är felaktiga av det enkla skälet att dessa båda ekonomier har helt olika förutsättningar.
Vad som är fallet dock, är att pengarna är ofantligt mycket mer ojämlikt fördelade idag än för 30-40 år sedan, då förhållandet var det omvända (och då 90% av transaktionerna handlade om betalning för varor och tjänster och endast 10% var rena finanstransaktioner) och att detta har lett till ett instabilt, för att inte säga förödande ekonomiskt system med alldeles för mycket av osunda penningtransaktioner.
26/02 14:37 at 14:37
”Nu skriver jag förstås att pokerspelaren använde 90%; av familjens tillgångar, inte några tioöringar.” Ööh… Ja, det var ju just det jag sade: Att du hoppar från ”10% av alla _penningtransaktioner_” till ”90% av familjens _tillgångar_”. Det hänger liksom inte alls ihop.
Sedan skrev jag en himla massa till för att förklara hur jag menade… Men inte ids jag lägga ut det. Det är din blogg; varför skulle jag hålla på och tjata här, när jag ursprungligen bara tänkte hjälpa dig genom att fixa ett litet logikfel i ditt resonemang — det leder väl bara till att jag ser ut som någon sorts rättshaverist som tjafsar *emot* dig, när jag i sak som sagt håller med. (Fast jag brukar köra med Monopol eller ”leka affär” som exempel, inte poker.
Nä, om du fortfarande bryr dig, så mejla mig; du har ju adressen. Annars får du väl föra ditt resonemang som du vill, baserat på logikfel eller inte; det är ju inte mitt problem utan ditt.