Intellektuella kunskaper kontra praktiska färdigheter
Under det liv jag levt har jag haft många tillfällen att konstatera två ting: 1) att en väldig massa människor anser sig kunna allting om alla upptänkliga intellektuella områden, trots att de inte kan ett dugg om dem, eller väldigt lite, samt 2) att män för det mesta anser att de kan mer om (nästan) allting än kvinnor.
Jag råkar ha studerat vetenskapsteori, som är vetenskapen om vetenskaperna (ungefär), under ett antal år, och också till slut doktorerat inom området. Men jag får gång på gång veta att jag ingenting kan om vetenskap eller om vetenskaplig metod.
Nu råkar jag också kunna en del rent praktiska saker, som att handväva exempelvis. Om jag invänder mot vad någon säger om handvävning genom att säga att man faktiskt solvar innan man skedar en väv, protesterar de flesta inte värre än att de kan fråga om jag kan väva. Säger jag att jag kan det och att jag har vävt en hel del, så accepteras min utsaga, om att man solvar innan man skedar, utan vidare. Ingen talar om för mig att jag är dum i huvudet eller att jag inte vet vad jag talar om.
Säger jag däremot något om vetenskapliga metoder, exempelvis på nätet, så får jag tämligen omedelbart höra att jag är ointelligent och inte kan något om den saken. Talar jag om att jag kan området, så får jag återigen höra att jag är korkad, ja ännu mer korkad eftersom jag tror att jag vet något om saken bara för att jag studerat området under många år.
Mycket underligt det där. Själv skulle jag aldrig få för mig att käfta med en person som är expert inom ett område som jag inte kan ett dugg eller väldigt lite om.
Säger jag något i saken, i ett sällskap, där människor inte känner mig och där man diskuterar vetenskap, så kan jag vara säker på att männen i sällskapet inte bryr sig ett vitten om vad jag säger utan att de fortsätter att tala om vetenskap på ett sätt som visar att de inte har mycket hum om vad de talar om och dessutom att de inte tog någon notis om mitt inpass. Säger sedan istället min man, som förvisso kan en del om den saken också men inte lika mycket som jag, något klargörande om vetenskap så lyssnar alla män intresserat och tar upp vad han säger och diskuterar det med största allvar.
Världen och människorna i den är bra underliga. En sak är helt klar emellertid: Vi tycks ha helt olika uppfattningar om vad som är tecken på intelligens.
/Kerstin
Länk:
Tillägget struket. Jag hade missat datum på den bloggpost jag kommenterade. Den var gammal och jag uppfattade den i hastigheten som ny (gick in på det från min besöksräknare då en besökare hade kommit därifrån och det passade dessutom ganska bra in på mitt inlägg ovan). Inlägget ifråga var alltså helt korrekt den gången det skrevs – för fyra år sedan. 
06/02 15:05 at 15:05
Är det inte så att rent generellt har tjejer högre betyg i skolan än killar?
Det säger väl en del?
06/02 17:38 at 17:38
Lasse Strömberg:
Men du vet väl att betygen inte säger något om intelligens, när flickor har bättre sådana än pojkar. Bara när/om det är tvärtom är betygen säkra mått på denna egenskap :roll:.
För egen del är jag nog benägen att tro att betyg är dåliga mått på den saken, oavsett vem eller vilka som har de bästa.
06/02 17:53 at 17:53
Just det!
Intelligens kan inte mätas.
För några år sedan var det stora rubriker i tidningarna där man påstod att militärens intelligenstester på mönstringen var världens största intelligenstest. Det pinsamma var att man tack vare den intelligenstesten kunde konstatera att stockholmare var intelligentare än göteborgare.
Kan det ligga något i vad moderaten Anna Kinberg Batra sa om att stockholmare är intelligentare än lantisar? Om nu göteborgare ska räknas till lantisar? Men det anser säkert flertalet stockholmare och de är ju bevisligen intelligentare, det säger ju både militären och moderata riksdagskvinnor så då måste det vara sant!
Intelligenstest är i själva verket en test av kunskap. Sedan återstår att svara på varifrån kunskapen kommer ifrån…
06/02 17:54 at 17:54
Du kan ju fråga knäppgöken exempelvis: ”jaha, och i vilket ämne har du doktorerat då?”
I dagens läge är det lättare för knäppisarna att operera. De kan sprida sina vansinnigheter på nolltid över hela Jorden. Det är ett bekymmer med allt skit som åker omkring.
Vad heter din avhandling? Var det den som börjar med det tungvrickande ”evolutionsepistemologi …”?
07/02 02:57 at 02:57
Lasse:
Jag anser förstås att det är tvärtom, göteborgare är intelligentare än stockholmare, så de där testens validitet måste vara usel :-).
Björn Nilsson:
Oh nej, den heter ”Två etologer. En vetenskapsteoretisk analys av Konrad Lorenz etologiska forskning jämförd med Niko Tinbergens. (1988)
Mitt område var hur idéer och teorier flyter mellan de biologiska vetenskaperna och samhällsvetenskaperna, även om avhandlingen inte handlar specifikt om detta, utan bara berör området i marginalen Så när en typ talar om för mig, när jag berättar att ett antal professorer i sociobiolog mm hävdat att det är naturligt för män att våldta för att de vill förmera sina gener maximalt, så ljuger jag för sådana knäppskallar skulle bli utskrattade, då konstaterar jag att det är en totalt okunnig person som skriver och tycker till. Denna person är inte intelligent nog att inse att han inte kan någonting om området.
Så, ett av kriterierna på intelligens är att inse vad man inte kan ett dyft om.
Konklusion: intelligentast på intelligenstest borde den vara som inte svarar på någonting, för han vet att han inte vet något alls och är därmed mycket intelligent.
Nåja.
07/02 11:17 at 11:17
Lasse, minns jag rätt var det kalixpöjkera som kom längst ner på intelligenslistan i de där militärtesterna. Och så var de kortast, vilket föranledde en elak person i Radio Stockholm att säga ungefär att ”de är inte bara små, de är dumma också”. En intervjuad kalixpöjk försökte ursäkta de dåliga resultaten med att de gjorde dåligt ifrån sig för att slippa göra lumpen. Hur klyftigt är det då, kan man undra.
Kerstin, det låter intressant med hur ideerna åker hit och dit, och lånas över till sammanhang där de kanske inte alls passar. Ytterligare en intressant post på min oändliga läslista.
I vissa religiösa grupper är det vanligt att racka ner på folk med kunskaper. Idealet är väl ”den enfaldige” (som inte har skalle nog att ställa kritiska frågor). Har kontakt med en som drabbades av detta i sin uppväxt. Hade Jesus ramlat ner hos dem hade han väl fått skäll för att han var bra på att snickra.
07/02 13:29 at 13:29
Det är väl annars så att alla fakta/teorier som inte stämmer överens med ens förutfattade meningar är falska. Det är enklast så.
Sånt har jag observerat både hos kvinnor och hos män. Men det kanske är vanligast att kvinnor observerar det hos män och män hos kvinnor. Var och en är känslig om sin status…
07/02 14:22 at 14:22
Björn Nilsson skriver:
I vissa religiösa grupper är det vanligt att racka ner på folk med kunskaper.
Det är inte bara bland religiösa detta gäller, dessvärre.
Jan Wiklund:
Jodå, det ligger en hel del i vad du säger, och jag är ju inte man, så jag vet naturligtvis inte vad män råkar ut för, annat än då min man anses veta mer om vetenskap än jag.
Och när såg vi en manlig forskare bli lika illa mobbad, och faktiskt på objektivt sett felaktiga grunder, på samma hatiska och mycket obehagliga sätt som man mobbar Eva Lundgren? Jag tror inte jag sett något sådant någon gång även om exempel finns i vetenskapshistorien.
07/02 15:23 at 15:23
Javisst är världen lite märklig, Kerstin
!
Jag har på sista tiden roat mig med att då och då använda mig av ett mansnamn i vissa (dock inte särskilt allvarsamma) sammanhang där jag vill ha ett utförligare svar och ett korrekt bemötande! Och vips så många dörrar som öppnas! Det är otroligt!
Så borde det inte vara, men så är det.
Precis som du beskriver … dvs. när din man tar upp något, och hur hans inlägg bemöts jämfört med hur ditt inlägg bemöttes!
07/02 18:45 at 18:45
Eija:
Och visst är det märkligt att väldigt få män vill erkänna detta, eller se det.
08/02 12:52 at 12:52
Kerstin: Det finns fler män som har högljudda megafoner, så självklart hörs det mer skäll från det hållet. Men alla är lika duktiga att skälla.
Eva Lundgren, förresten, var det inte hon som trodde att Sveriges makthavare ingick i en pedofilring, och använde en mytoman som bevis för detta? Rätta mig gärna om jag har fel, jag kan ju vara offer för ett högmegafonsskäll.
08/02 15:29 at 15:29
Jan Wiklund:
Jag har givetvis inte läst varenda rad som Eva Lundgren skrivit, bara en del av det, i huvudsak just de skrifter hon kritiserades för i samband med förföljelsen av henne i media. Jag har heller inte sett alla inlägg hon har gjort i TV ex. Jag letade dock efter de där påståendena och hittade dem inte.
Och – i det jag har läst har hon inte påstått det som hennes kritiker i media påstår att hon har sagt där. I det fallet har hon utsatts för en rent otrolig förtalskampanj. Jag skrev en hel del på bloggen om saken när den var ”het”. Du kan läsa mina inlägg endera genom att skriva in Eva Lundgren i sökfältet, eller genom att klicka dig fram till inläggen via de här länkarna (här ordnade i normal tidsföljd):
http://www.alba.nu/motvallsbloggen/?p=131#comments
http://www.alba.nu/motvallsbloggen/?p=132#comments
http://www.alba.nu/motvallsbloggen/?p=133#comments
http://www.alba.nu/motvallsbloggen/?p=138#comments
http://www.alba.nu/motvallsbloggen/?p=162#comments
http://www.alba.nu/motvallsbloggen/?p=258#comments
http://www.alba.nu/motvallsbloggen/?p=316#comments
http://www.alba.nu/motvallsbloggen/?p=326#comments
http://www.alba.nu/motvallsbloggen/?p=818#comments
11/02 08:46 at 08:46
I början på 90-talet grävde polisen efter massgravar orsakade av en pedofilring som skulle offrat barn i ockulta ceremonier. Orsaken var en psykolog som påstått sig tagit fram ”förträngda minnen” från små barn som berättade om detta. Numera är hela den metoden utdömd. Inga som helst gravar hittades.
Eva Lundgren påstod då i TV att det fanns vetenskapliga belägg för att detta hade hänt. Hon visade vittnesmål från små barn som berättade om hur foster skurits ut ur gravida kvinnor och sedan haslhuggits. Lundgren stod bakom alla påståenden om sataniska riter.
Hon hade fel på varje punkt. Hon hade helt enkelt litat på en psykologisk metod som helt enkelt inte fungerar. Idag vet vi att det inte handlade om förträngda minnen utan i praktiken inplanterade minnen. Hur barn förstår vad vuxna är intresserade av och ändrar sin historien efter det.
Om hennes forskning annars vet jag inget, men gällande denna punkt gjorde hon bort sig rejält.
http://sv.wikipedia.org/wiki/S%C3%B6dert%C3%A4ljefallet
11/02 15:37 at 15:37
[…] har flyttat sin blogg – hit, Utredarna – bevittnar vi just nu en sjukförsäkringskrasch?, Motvallsbloggen – Intellektuella kunskaper kontra praktiska färdigheter, Nemokrati – Dagens Papphammar, […]
11/02 17:37 at 17:37
Hampus:
Jag hörde aldrig Eva Lundgren säga det du påstår att hon sagt, men jag har läst boken ”Låt de små barnen..”. Där återberättar hon vad barn, i Norge, berättade om sexövergrepp mot dem. Hon påstår i boken inte att det hänt som barnen berättar, betonar till och med detta i inledningen. Hon skriver bara att de faktiskt berättar det hon skriver där och jag finner inget skäl att misstro henne här: Tänk om barnen talar sanning”, menar hon vidare, så anser hon att man måste låta dem berätta och att vi är skyldiga att ta barnen på allvar.
Med tanke på pedofilskandalerna inom katolska kyrkan, i USA och på Irland, där barn utnyttjades under årtionden, och inte ansåg det värt att berätta för ingen hade trott dem, så är det ju inte helt vanvettigt att lyssna på barnen ibland.
http://www.alba.nu/motvallsbloggen/?p=316#comments
Däremot håller jag helt med dig, och många andra, om att den psykologiska teorin om bortträngda minnen är urbota korkad och att de psykologer som sysslade med att plocka fram sådana var fullkomligt dåraktiga. Vi har ju sett samma i fallet Tomas Quick, hur psykologer kan få fram vad 17 som helst. Så det är ju möjligt att de som intervjuade barnen för den här boken använde samma vansinniga metod. Jag har för mig att Eva Lundgren hade assistenter som genomförde intervjuerna, men är inte säker på att jag minns rätt här. Jag har inte boken själv, lånade den, så jag kan inte kontrollera den saken just nu.
Nu var det alltså en slags hysteri kring sådant här, i USA framför allt, vid den tiden och allt från USA kommer ju hit, så jag gissar att Eva Lundgren (och ev. assistenter) sveptes med i det man då talade om och hävdade inom betéendevetenskaperna, och att hon skrev om de här intervjuerna med små barn av det skälet, men det är bara en gissning. Hur som helst betonar hon i boken att hon inte hävdar att det barnen berättar verkligen har ägt rum. Somligt av det låter dock helt sannolikt.
Jag minns också Södertäljefallet och att det lät väldigt konstigt, samt att man inte hittade något, men jag minns inte att Eva Lundgren uttalade sig som hon påstås ha gjort. Jag hörde det i alla fall inte. Så jag skulle bra gärna vilja se och höra ”exakt” vad hon sade. Eftersom jag vet att man ljuger som hästar travar vad gäller vad hon skrivit i andra sammanhang, som jag kunnat kontrollera. Jag tror alltså inte på det du påstår att hon sagt förrän jag sett/hört det själv. Tills dess betraktar jag det här som en antifeministisk halmgubbe.