Jag stryker numer alltfler kommentarer, och kommer troligen att bli ännu hårdare i det avseendet framöver. Irriterade kommentatorer anklagar mig därför för att ”censurera”, antydandes att var och en har rätt att skriva vad som helst på just den här bloggen, och att detta är en del av den lagstadgade yttrandefriheten.

Det här är förstås ett ordentligt missförstånd. Detta missförstånd är desto underligare som det inte sällan är samma personer, som blir ordentligt irriterade för att jag refuserar deras kommentarer, som förklarar eller anser att äganderätten är helig och att var och en måste få förfoga över sin egendom som han/hon önskar. När DN i praktiken refuserar nästan alla inlägg man får in till sin debattsida då anklagas inte DN av dessa samma personer för att strypa yttrandefriheten, för censur dock.

Yttrandefriheten handlar om att var och som så önskar kan starta en egen tidning, en egen blogg eller en egen hemsida för att, inom lagens gränser, tala om vad han eller tycker om allt mellan himmel och jord. Den handlar inte om att var och en har laglig rätt att uttala sig precis som han/hon önskar i varje medium som finns, i vilken tidning som helst, i radio, TV eller på andras bloggar.

Så enkelt är det att på DN är det DN:s redaktörer som bestämmer vilka inlägg som ska publiceras på DN-debatt, eller i insändarspalterna, på Motvallsbloggen är det jag som bestämmer den saken. Anser man att man inte kommer fram med sina synpunkter här får man starta en egen blogg eller en egen tidning alltså.

Tillägg: Ny lucka öppnad på Skandalkalendern

Tillägg 2: 8/4: Ett bra inlägg om saken på Infallsverkstan