Det här mötet på vår gårdsplan mellan några av skogens innevånare kunde Dan fotografera på morgonen, genom fönsterglaset dock, varför bildkvaliteten inte är lysande.
Från början stod räven på snöhögen, som vi ser bakom den, och tittade på rådjuren, som tittade tillbaka. Innan kameran hade hunnit fram hade räven förflyttat sig. Skaren är så hård att den bär räven. Rådjuren däremot har den obehagliga situation att skaren ömsom bär ömsom brister under dem. Här står de på en av våra uppskottade gångar.
Och här bestämmer sig herr och fru rådjur för att lämna området.
Då började räven följa efter rådjuren, men på lagom avstånd. Det blev inget foto på det eftersom minneskortet i kameran vägrade lagra fler bilder.
/Kerstin
04/03 18:16 at 18:16
Härligt!
04/03 18:26 at 18:26
Bo Malmgen:
Visst är det ett par roliga bilder.
05/03 01:37 at 01:37
Ja och snart hamnar jag mitt i björnriket.
05/03 02:51 at 02:51
Bo Malmgren:
Gratulerar. Har tack och lov inte fått tillfälle att fotografera Björn, men åtminstone för några år sedan fanns det björn bara någon halvmil från vår gård. Ett bebjörnat ide alltså. Hoppas att den har flyttat lite längre bort idag, för björn är inte det djur jag helst har inpå knutarna.
Varg, visst, lo inga problem, räv gärna, men björn, nej tack och vildsvin, som vi har på gårdsplanen då och då – usch i kubik.
05/03 20:08 at 20:08
Avundsjuk!
06/03 02:18 at 02:18
Lasse Strömberg
Var inte det. Det är vanligare att vi har besök kring knutarna av vildsvin – och de är pest.