Jag var visserligen ung i en tid då TV inte gjorde några som helst försök att värva yngre tittare, men jag betvivlar att de hade lyckats om de hade försökt.

Det började väl någon gång när man var i 14-15-årsåldern. Skolan var dödstrist. Det kröp i hela kroppen och man satt där på lektionerna och sneglade på killen i tredje bänkraden, eller längtade till rasten då man kanske kunde få en stunds njutning för ögat genom att stå och kika på den där söta killen i andra ring. På kvällarna drog man på stan för att kanske få en glimt av hjälten för dagen. Lördagarna var dagen D. Man gick ut och dansade, på scoutstugan, på ungdomsgården eller bevistade något ”party”, som man sade på den tiden, hemma hos någon kamrat. TV – vad sjutton, inte hade man någon ro i kroppen att sitta och glo på dumburken när det fanns andra begivenheter och hela ens väsen var uppfyllt av annat – trots att man levde i en mycket sedlig tid, med dagens mått mätt.

Ska man tro TV-ledningen så är dagens ungdomar TV-törstande intill manins gräns och de bara spricker av längtan efter att serveras de rätta ungdomsprogrammen och få njuta av anblicken av de rätta unga TV-programledarna på fredags- och lördagskvällarna, så att de slipper dra omkring på annat och kan stanna hemma och må bra framför TV:n. Så servera dem vad de vill ha för allt i världen. Det gäller ju att fånga upp den unga TV-publiken i tid, hävdas det från TV-ledningen sida. Vad för sorts ungdom hade människorna i denna ledning? Drabbades de aldrig av de där normala hormonstormarna, var de halvt hjärndöda redan i tonåren eller har de drabbats av kollektiv och total minnesförlust?

TV:n kommer ju som en räddande ängel senare i livet, när barnen kräver att man stannar hemma för det mesta, eller när hormonstormarna lagt sig och det bästa som finns är att sjunka ner framför TV-apparaten och slippa tänka en enda ansträngande tanke efter slitet under dagen eller efter en jobbig vecka.

Med det resonemang man för från TV-ledningens sida missar man förstås just den mest TV-trogna tittarskaran, och den enda som man någonsin kan hoppas på trohet från. Anpassar man utbudet efter ungdomarna har de som verkligen vill titta på TV inget utbyte av programmen och de, som man gör programmen för, är inte intresserade eftersom de just i den åldern har helt andra och mycket mer pockande intressen.

Strävan efter att anpassa programmen till ungdomarna måste vara alla tiders praktexempel på konsten att feldosera.

Tillägg: Ny lucka öppnad på Skandalkalendern