I början av 90-talet, före och i samband med det famösa kronförsvaret som kostade svenska folket så ofantligt mycket, sade ekonomer och politiker att det var otillständigt att devalvera för då lade vi över våra ekonomiska problem på andra länder. Därför skulle kronans kurs vara fast för evigt och kronförsvaret skulle få kosta vad det ville (- för de sämre ställda).

En devalvering betyder att man skriver ner valutan mot andra valutor. Alltså: När Sverige devalverade fick vi höjda priser på allt som var importerat, och därmed kunde vi svenskar köpa färre varor från andra länder (= dessa länders export till oss minskade), medan våra exportvaror blev billigare för invånare i andra länder, vars valuta nu ökat i värde gentemot kronan. Det var detta som påstods innebära att man lät andra länder betala för våra egna ekonomiska misstag.

Idag kopplar ekonomer upp sig mot helt andra hjärnceller och uttrycker oro över att Tysklands förestående, men förstås ”nödvändiga” spar- och nedskärningspolitik, ska drabba Sverige. Om tyskarna får mindre pengar att röra sig med kommer de ju nämligen att köpa mindre, säger man nu, och det drabbar förstås svensk exportindustri.

Det var alltså bara nys det där om att vi inte fick lasta över Sveriges ekonomiska problem på andra länder genom devalvering, eller genom att låta kronan flyta, utan att vi skulle ta ansvar för dem själva genom sparande och offentliga nedskärningar. Samhälleligt sparande drabbar tydligen också andra länder!