Jag har varit Mac-användare i 15 år, och ränderna går aldrig ur, i synnerhet inte i min ålder men just nu behöver de tvättas.

I ett års tid har jag grämt mig för att jag kommer att blir tvungen att byta dator. Jag gillar min gamla iMac med det urmodiga systemet OS9.1. Jag har också Mac OSX.1 i datorn fast jag har aldrig riktigt kommit överens med detta system. Jag tycker helt enkelt att OSX är för flashig för min smak. Så är det ju det där att alla funktioner, fast de är desamma, återfinns på helt andra ställen i menyn eller i systemet och jag hatar att hålla på att leta mig fram till det jag vill hitta och avskyr att ägna mig åt trial and error.

Men nu har det varit kört snart ett år. Det finns inte längre några program att ladda ner till OS9, eller till mitt OSX.1 ens. Min Explorer är för gammal, Firefox, Mozilla och Safari kan jag inte ladda ner och alltfler sidor på nätet är inte läsbara i min gamla Explorer eller Netscape. Så nu gjorde jag äntligen slag i saken – men först efter nära ett års intensiv vånda. Jag vet ju vilket råslit det är att byta dator – och ännu värre, att byta system.

Ikväll kom den hem, den nya datorn, också en iMac, med OSX Tiger och jag har svurit i ilska och varit deprimerad om vartannat under denna kväll. Suverän säger alla Mac-fantaster som använder den men min blogg heter ju inte Motvallsbloggen utan anledning. Jag höll på att få spader på ”underverket” ganska omgående.

Det började dock suveränt – bara att koppla ihop den nya iMacen med den gamla med en fire-wire, sade instruktionerna för datorn, så skulle den nya kopiera allt från den gamla datorn, koder för nätet etc. Fantastiskt – ända tills jag startade om datorn, som man skulle göra, och plötsligt satt med ett krav framför mig på skärmen om att logga in först. VA! Logga in?? Lösenord??? Det var hellåst. Kunde inte ens stänga av eländet. Datorn krävde det där lösenordet för att jag alls skulle kunna göra något annat än dra kontakten ur väggen och slänga eländet i komposten, men det gör man ju inte med dryga 15.000 kronor.

Vilket var lösenordet tro, inte har jag behövt logga in i den gamla invanda datorn, inte ens i OSX. Jag testade det ena lösenordet efter det andra men inget ville släppa in mig i datorn.

Till slut lyckades jag hitta något i den kära gamla invanda harvens OSX.1-del, som kanske var det krävda lösenordet, i systemet som jag ju aldrig riktigt lärt mig och som jag därför hade göra en god stund att vandra runt i innan ett möjligt lösenord dök upp. Men se, det fungerade. Den nya iMacen släppte äntligen in mig – till en miljö som jag inte kände igen alls, men flashig var den som sagt, med neonlysande kanter och indikatorer och en färgglad karusell som talar om att den arbetar.

Dessutom kunde datorn förstås inte öppna någonting av det som den laddat in från den gamla iMacen. Det är ju en helt ny processor i den nya datorn så inga program från den gamla fungerar i den nya. OK, man får visst inte använda ett program i flera datorer samtidigt, men jag hade nog inte tvekat att vara lagbrytare om det hade gått (dags för SÄPO att gripa in och börja avlyssna, jag hade ju kunnat bli kriminell) eftersom jag betalade ganska ordentligt för dessa program och för den kringutrustning jag har i och till den äldre datorn, skanner, en svindyr sak, skrivaren, likaledes en dyr historia, liksom min Wacombräda går inte att använda till den nya Macen, vad jag förstår. Tillsammans med de program jag måste köpa går kalaset på ytterligare sådär en 5-10.000. Hurra för Apple som alltid sviker sina köpare. Det var samma sak när jag växlade från den gamla Performan till den första iMacen. Hela kittet måste bytas ut – till en imponerande kostnad.

Kalaset kommer att kosta mig mellan 20-25.000 även den här gången gissar jag – såvida man inte kan gradera upp från nätet förstås, något Mac-geni kanske har goda tips att ge – i så fall är jag mycket tacksam. Nå dessa problem gör mig inte vänligare stämd gentemot den nya datorn, även om den faktiskt är ett par tusen billigare än den gamla var. Men smidig är den förstås, och imponerande, 20 tums skärm, bredbild, en rejäl hårddisk och 1 GB ramminne samt platt och snygg med DVD-brännare som också bränner CD mm.

Men jag lider som sagt av allvarlig separationsångest och det kommer att ta flera månader innan jag förlåtit den nya Macen att den inte är likadan som den gamla – och då, vet jag av erfarenhet, kommer jag inte att vilja använda den gamla längre.