Apropå vad jag skrev i min tidigare bloggpostning, om att alla äldre generationer alltid har ansett att ungdomarna alltid är värre än man själv var när man var ung, så råkade jag ut för en festlig situation idag, eller så fick jag mitt livs komplimang.

Jag stod i kön på ICA och läste tidningen, som jag brukar göra när jag väntar på min tur. Det var en ganska lång kö vid min kassa men vid kassan bredvid var kön kortare, bara två personer. Det är bara det att man inte ser hur lång kön är där, om det står fler än dessa två personer i den, för att det finns en monter emellan som skymmer. Så en ung flicka bakom oss i kön gick runt montern och såg att kön var mycket kortare där, bara dessa två personer före, och ställde sig alltså där istället. Det fick en äldre herre framför mig i kön syn på och började omedelbart tillrättavisa flickan, eller den unga kvinnan (hon var nog högst 25 år gammal). Så där fick man inte göra, för här, menade herrn handlade det om att man sickade sig in till endera av kassorna från den långa kö där vi stod så det var oförskämt av den unga damen att försöka gå förbi kön på det sättet.  Man fick inte gå bakom montern för att ställa sig i kön bredvid. Flickan gick lydigt tillbaka och ställde sig sist i den längre kön.

Jag, som aldrig kan vara tyst, protesterade förstås och menade att det väl var helt i sin ordning att gå den vägen och ställa sig i nästa kö om man ville göra det. Detta fick den äldre herrn, jag vet inte hur gammal han var men något äldre än jag gissar jag, att vända sig direkt till mig och hävda att jag hade fel. Jag blev lite full i skratt av att han tog detta så allvarligt och försökte, lite skämtsamt med att säga:

– Jo det är klart vi pensionärer hur ju väldigt ont om tid.

Denna ”oförskämda” kommentar fick herrn att gå i taket varvid han upprört förklarade att han visste bäst hur det skulle vara för han var minsann betydligt äldre än jag så han tillhörde därför också dem som hade fått lära sig hyfs en gång till skillnad från oss som var yngre som aldrig hade lärt oss sådan.

– Nåja, sade jag, jag är nu också ålderspensionär. Tänkte att han skulle förstå att jag hade skojat lite, men icke. Han fortsatte att skälla lite till på mig, unga ouppfostrade människan.

Jag gav upp, vände mig från honom och började packa upp mina prylar på bandet nu. Då såg jag att den unga flickan bakom mig i kön skrattade så att hon inte visste  vart hon skulle ta vägen. För henne måste situationen ha varit ofantligt komisk, med den gamla gubben som skällde ut den gamla tanten, som kunde ha varit hennes mormor, och beskyllde tanten för att vara ohyfsad och tillhöra en generation som aldrig fått lära sig veta hut. För den unga flickan var det nog ingen skillnad alls mellan gubben och mig.

Jag fnittrade till lite och sade till flickan:

– Han är nog lite äldre än jag, kanske tom 20 år äldre, vad vet man.

Så skrattade vi båda i gott samförstånd åt händelsen. Jag fortsatte att skratta hela vägen hem.

Som alla unga människor fick jag förstås också höra sådant när jag var tonåring men det var första gången på 50 år någon sagt något liknande till mig och jag hade nog inte trott att jag någonsin mer skulle råka ut för en sådan anklagelse.

Dan skrattade också gott åt historien när jag berättade den för honom och jag förklarade att nu  hade jag fått plåster på såret efter den gamla dam som för 35 år sedan trodde att Dan var min son :-).

Jag gissar att den unga flickan också hade en rolig historia att berätta när hon kom hem.

/Kerstin