Feldt och det det nya högerpartiet S
Lyssnade på intervjun med Kjell-Olof Feldt på Studio 1 igår kväll. Det är ju alltid bra när man får svar på frågor som man ställt dig under många år, innan man dött. Jag har nämligen alltid undrat om Feldt verkligen är socialdemokrat eller om han gick in i socialdemokratiska partiet i akt och mening att förstöra det – och det gjorde han tydligen.
Han är högersocialdemokrat förklarade han, vilket är helt fel. Han är liberal. Säger man att man inte tycker om progressiva skatter och ser man dessutom, som finansminister, till att ge företagen fria tyglar, som han gjorde som finansminister, då är man inte socialdemokrat, då har man begått mord på socialdemokratin. Utan idén om en jämlik fördelning av samhällets resurser är ett parti inte socialdemokratiskt.
När Olof Palme kom tillbaka som statsminister, efter perioden med borgerlig regering på sjuttiotalet, och man läste upp hans ministerlista på radion, sade jag skräckslaget till min man på andra sidan köksbordet: ”Tänk om Palme dör, då blir Feldt regeringens starke man, kan du tänka dig något värre?”. Detta var precis vad som senare hände och det blev precis så förfärligt som jag fruktade.
Fäldt omgav sig sedan med ”högersocialdemokrater” och även Göran Persson är ett dystert exempel på en sådan. Han har övertydligt avslöjat vilka han har tagit mest intryck av, nämligen av samhällets ekonomiska elit. Det visar han genom sitt inköp av en herrgård, genom sitt vräkiga nybygge och genom att ta jägarexamen, allt för att smälta in i överklassen. Olof Palme däremot, som verkligen kom ur överklassen och som dessutom var både välutbildad och mycket intelligent, såg alltid till att inte glänsa, att inte leva ett lyxliv, att inte flyta ovanpå i materiellt hänseende. Han behövde inte de där yttre attributen för att bygga upp självförtroendet. Det är med andra ord en sorglig samling socialdemokratiska ledare vi fått sedan Palmes dagar och vi har, menar jag, idag inget socialdemokratiskt parti.
11/10 10:10 at 10:10
Detta känns lite sorgligt
”Det är med andra ord en sorglig samling socialdemokratiska ledare vi fått sedan Palmes dagar och vi har, menar jag, idag inget socialdemokratiskt parti.”
Jag är inte säker på att detta är en riktig analys(hoppas i alla fall att det inte är det)
Personligen tror jag att socialdemokratin tvingats till mycket mot sin vilja de senaste 11 åren vilket man förstår om man tittar på hur allianspartierna förstört den offentliga ekonomin vid regeringinnehav.
Vi i Sverige skulle ha varit rika som troll om vi inte haft alliansregeringar.
Att sen KOF hade sin del i ekonomins moras är ju sorgligt
kas
Såg att Alba hade ett tema om bostadslösa
lägger in en länk till en låt som vi har tillägnat en bostadslös man här i jönköping
Ode
till den osynlige
11/10 10:12 at 10:12
Så sant, så sant…
11/10 10:22 at 10:22
Jag kommer ihåg en intervju med Jan Guilliou på TV för många år sedan. I slutet av intervjun ville intervjuaren att Jan G skulle skicka med en fråga till nästa program i vilket Feldt skulle intervjuas. Han ställde frågan:
”När slutade Feldt vara socialdemokrat.”
Veckan därpå fick Feldt frågan och svarade att det hade han aldrig gjort. Han ljög! Det vet vi nu.
Däremot håller jag inte med om att jägare i gemen skulle tillhöra någon slags överklass. Övervägande delen jägare i landet är helt vanliga människor, till övervägande delen enkla landsbyggdsbor som jobbar i ”vanliga” jobb.
Gunnar Sträng ville också på sin tid köpa en gård på landet. Hans rådgivare avrådde dock på grund av precis det skäl som nu många hånar Persson för. I stället köpte Sträng ett hus i Gamla Stan i Stockholm. Jag vet inte vilket som är minst sosseaktigt. Stort hus på landet eller stenhus i Gamla Stan…?
Problemet är inte vad folk köper för sina pengar, problemet är den ökande skillnaden mellan dem där uppe och dem där nere. Alltså den ekonomiska skillnaden.
11/10 14:20 at 14:20
KAS: KOF har stor del i eländet och att den fantastiska bakåtrevolutionen kunde komma till stånd. Tala om dukat bord för de borgerliga när de kom till makten förra gången. De som var med då minns säkert hur socialdemokraterna tog andan ur de borgerliga med sin nyliberala politik. Det var helt tyst ifrån de borgerliga då. De blev totalt förstummade när S genomförde deras drömpolitik, den som jag hade hört de borgerliga prata om sedan femtiotalet!
Lasse: Vad gäller jakt så finns det jägare och jägare. Om GP hade varit intresserad och jagat tidigare skulle jag inte säga något, men detta plötsligt påkomna intresse för det som blivit vårt nya frälses levnadsstil, och skatteavdragsmöjlighet, herrgårdsägandet och jakten, talar om vad det handlar om här. Det handlar om att få vara med överklasspojkarna och leka i deras sandlåda, om: ”Jag vill ju va som duuuu”.
Jag bor på landet och har sett jägare och jägare. De som är genuina skogmänniskor och som förstår sig på djur och natur, och deras jagande har jag inget att säga om. De där överklassjägarna från stan är en annan femma, de där som arrenderar jaktmarker, eller köper sig herrgårdar, och som sedan anser att ingen får gå på deras arrenden eller marker för det skrämmer bort älgarna, som är så okunniga om natur och djur att man häpnar. För dem handlar jagandet mest om att de vill känna sig som den gamla fina högadeln, och om att de vill syssla med något som inte kreti och pleti sysslar med (golfen har ju mist sin tjusning som överklassmarkör sedan en massa vanligt folk börjat golfa). Deras jakt och förhållande till skog och natur är närmast patetiskt snorungsaktigt!
11/10 18:41 at 18:41
Kerstin, jag skrev övervägande delen jägare.
”Deras jakt och förhållande till skog och natur är närmast patetiskt snorungsaktigt!”
Jo, vi har ju sett avskräckande exempel. Som när Ulf Dinkelspeil, han som ledde ja-kampanjen inför EU-omröstningen, for ut i fjällvärden med en helikopter och några EU-höjdare och landade invid ett busksnår. Skrämmde upp ett antal ripor som de pangade ner och sedan tog helikoptern tillbaka till lyxkrogen inne i stan.
Det är inte jakt, det är slakt!
11/10 22:59 at 22:59
KAS:
Att skylla alla brister i Sverige på den borgerliga regeringen 1991-94 är lite väl tamt. För att driva det argumentet framgångsrikt måste man isolera dessa tre år från åren före, vilket naturligtvis är orimligt. Alla seriösa bedömare – även inom socialdemokratin – vet att din typ av historiebeskrivning är falsk och enbart fungerar som smutskastning i redan polariserade debatter. Sanningen är att såväl borgerligheten som socialdemokratin var ense om den låsta växelkurs som kom att kosta så mycket. Problemet, sett nu i efterhand, var att man inte tidigare gav upp ”försvaret av den svenska kronan” och överlät till marknaden att värdera valutan. Tvärtemot gängse nidbilder publicerade i Ordfront och i andra socialistiska media, så var problemet för få avregleringar – inte för många.
Kerstin:
När man läser vad du skriver här skulle man kunna tro att problemet med klassamhället egentligen inte är att somliga är fattiga, utan att en del har det mycket bra och kan köpa sig lyx. Väldigt mycket Jantelag, om jag säger så.
12/10 00:49 at 00:49
Aqurette: Du läser mina inlägg som fan läser bibeln. Ta och läs dem en gång, utan de ideologiska glasögonen.
12/10 02:03 at 02:03
Kerstin:
Ideologiska glasögon har vi nog båda i så fall. Jag läste ditt inlägg och kommenterade det som stod skrivet.
12/10 02:21 at 02:21
Aqurette: Så olika kan man alltså förstå samma text!
12/10 22:56 at 22:56
Sen finns ju oxå möjligheten att Feldt talade sanning ;=)
sign. Rabiat Bibeltolkare
13/10 00:52 at 00:52
Göran: Vadå talade sanning????
13/10 16:32 at 16:32
Att han inte hade slutat vara det han aldrig hade varit ;=)
13/10 16:37 at 16:37
C.L.K. Aqurette!
Att snacket om att ”borgarna” raserade välfärdssamhället är typisk sår-slickning är givet.
Problemet är nog att alla fåren rusade åt alla håll och ingen visste vad den gjorde…
”Tvärtemot gängse nidbilder publicerade i Ordfront och i andra socialistiska media, så var problemet för få avregleringar – inte för många.”
Nja, detta är ju en typisk trosfråga.
Den som tror det, tror det och den som tror motsatsen, tror motsatsen. Omöjligt att bevisa.
13/10 16:53 at 16:53
Efter x antal decennier med vad som uppfattades som socialdemokratisk hegemoni (jag menar alltså, med Toqueville, att det mesta av denna handlade om det svenska Enväldet och dess enväldiga Kansli) fanns i 1970-talet ett uppdämt missnöje, som bl.a. formulerades som ”regleringarna” (penningmarknaden, banker, bostäder, bygglov osv), ”skattetrycket” – ofrihet.
Och då skall alla veta, att näringslivet till Oscar Is tid var reglerat ner till sista spiken, på sätt som folk inte anar idag!
Det sades oxå ofta på Handels för 30 år sedan att levnadsstandardens höjdpunkt hade varit 1972, då en medellön på 50.000:- försörjde kärnfamiljens mamma, pappa, barn och 2:an, volvon och sommarstället.
I detta låg – som jag ser det i dag – oxå en omedveten normativ uppfattning att utvecklingen skulle ha stannat där, i kärnfamiljens folkhemska medelbra.
Det var det ingen som sa.
Jag tänker alltså att det som skett är diverse reaktioner på ”hegemoni” och ofrihet, men att vad man faktiskt gjort – utan att avse det – är att rasera det fokhemska medelbra, som man ville fixera till 1972 års nivå.
I stället för fler och växande företag och höjd standard, har vi fått out-sourcing, utflyttning, nedläggning, deflation, 0-ränta, arbetslöshet, sjukskrivningar, ohälsa, sken-kommersialisering, roffande statliga monopol, mm.
13/10 22:59 at 22:59
Göran, jag anser att du har lite fel vad gäller ”trosfrågan”:
Alla de där investeringarna som de rika skulle göra om de bara fick bli rikare, dvs. befriades från arvsskatt och gåvoskatt (och snart även förmögenhetsskatt) ser vi ingenting av. Tvärtom är företagen överfinansierade idag. De badar i pengar som de inte använder för att investera. De delar istället ut pengarna till aktieägarna (110 miljarder i år. se tidigare inlägg), de återköper egna aktier – alltihop mycket improduktivt.
Detta visar att det inte handlar om en trosfråga. Det finns tillräckligt med empiriska belägg för att avregleringar och privatiseringar av infrastruktur, och den typ av incitament som man skapar för näringslivets toppar, inte leder till det ideologerna inom Timbro påstår att det ska leda till.
14/10 11:29 at 11:29
Nej, jag har inte fel. Jag sa bara att det är en trosfråga – inte vad j a g tror…
Det gör jag nämligen inte ;=)
14/10 11:42 at 11:42
Frågan varför vinster blir improduktiva investeringar (finansiella, fastigheter, juveler, lyx) i stället för produktiva, utan i stället den produktiva basen krymper hela tiden på olika sätt, är ju central för dagens miserabla läge, arbetslöshet osv.
Och som allt annat började det i Amerikatt.
Jag ser det ju mest som en fråga om tidsanda – om brist på framtidstro, på jäklar anamma!
Och då hjälper varken mer eller mindre av samma medicin ;=)
Och att ge ”incitament” i form av ”bonusar” och annat moral- och proportionsbefriat för ”näringslivets” ”toppar”, är ju bara att berika springpojkarna…
Kul för dom! men påverkar inte resultatet.
Och ägarna deltar allt mindre i någon ägarroll.
För 40 år sedan skrev CH Hermansson (som ju inte var barskrapad han heller) en bok om de 15 famlijerna eller hur många de nu var…
Poängen är att det inte är familjer längre, utan olika former av holdingbolag och finansiella institut, försäkringsbolag, pensionsfonder osv.
Ägandet är institutionellt. Och en institution kan inte ha något intresse, engagement eller moral.
Den kan bara se till sin egen institutionella överlevnad.
Framtiden tillhör fjärran östern.
14/10 11:49 at 11:49
Herrarna tar alltså inte intryck av den bistra verkligheten. Utan svamlar om dogmatik:
Mer! Mindre!
Detta är trosfråga.
Det är alltså andra saker vi behöver, inte mer eller mindre.
15/10 15:21 at 15:21
”C. L. K. Aqurette säger:
11/10 22:59 at 22:59
KAS:
Att skylla alla brister i Sverige på den borgerliga regeringen 1991-94 är lite väl tamt. ”
Under perioden 77-82 satt borgarna vid makten och alla åren gick man med underskott.
Åren 92-94 gick man med underskott och trots att BNP ökade med 1 % skuldsatte man varje arbetande Svensk med 70 000 kronor.
Jag skyller inte all brister på åren 92-94 men väldigt stor del av av den dåliga ekonomin skapades under år då borgerliga hade ansvar för ekonomin.
Ekonomi betyder hushållning med knappa resurser och det är något som jag tror att socialdemokraterna är bättre på än de borgerliga.
den totala kostnaden för åren då borgerliga hade budgettansvar var i slutet på 2004 summa 1993 miljarder inklusive betalda räntor och kvarvarande skuld.
Detta är inte en tro utan fakta.
Vänligen KAS
16/10 10:27 at 10:27
KAS!
Jo, men det hände lite andra saker dom åren oxå.
Politiker är inte så allmäktiga som dom själva tror ;=)
Att skylla allt som hände vissa år på en tillfällig regeringsmajoritet är lika dumt som att säga att allt är sossarnas fel.
Det mest i Sverige är kvar från Enväldets strukturer och regeringssystem.